FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 10 maj 2007
Mål T‑255/04
Monique Negenman
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Mammaledighet – Planerad tidpunkt för nedkomst– Tidpunkt när mammaledigheten inleddes”
Saken: Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut i vilket angavs när mammaledigheten inleddes och avslutades med stöd av artikel 58 i tjänsteföreskrifterna och dels ett yrkande om skadestånd.
Avgörande: Kommissionens beslut av den 23 oktober 2003 i vilket det angavs när mammaledigheten inleddes och avslutades ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
Tjänstemän – Mammaledighet – Varaktighet – Den tidpunkt då fristen börjar löpa
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 58 och artikel 59)
Genom tjänsteföreskrifterna har inrättats en ordning för att beräkna mammaledighet som är klar och otvetydig och vars syfte är att med beaktande av rättsäkerhetsprincipen på förhand och på ett tydligt sätt avgöra när mammaledigheten inleds för att kvinnan ska känna till sin administrativa ställning innan mammaledigheten påbörjas. Tillsättningsmyndigheten har i denna ordning inte någon rätt att göra en skönsmässig bedömning av när mammaledigheten påbörjas och avslutas. Tillsättningsmyndigheten ska förvisso beakta den faktiska tidpunkten för nedkomsten för att kunna avgöra när tjänstemannen åter ska träda i tjänst. Tillsättningsmyndigheten får dock endast beakta den planerade tidpunkten för nedkomsten, vilken framgår av ett läkarintyg. Tillsättningsmyndigheten får inte under några omständigheter besluta om mammaledigheten i efterhand när myndigheten känner till den faktiska tidpunkten för nedkomsten. Om den faktiska tidpunkten för nedkomsten ligger tidsmässigt före den planerade tidpunkten för nedkomsten ska inte detta påverka när mammaledigheten inleds och den berörda tjänstemannen har efter nedkomsten rätt till hela ledigheten för att få ut den minimitid som hon har rätt till enligt tjänsteföreskrifterna. Denna tid utgörs av en mammaledighet med en total varaktighet på sexton veckor.
Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att den berörda kvinnan, innan mammaledigheten påbörjades, redan var sjukskriven på grund av sin graviditet, eftersom det inte görs någon sådan skillnad i artikel 58 i tjänsteföreskrifterna. Att tillämpa ovannämnda bestämmelse på ett sådant sätt att tidpunkten när mammaledigheten inleddes fastställdes i efterhand när den faktiska nedkomsten var känd och sjukdagar omvandlades till mammaledighetsdagar som ingick i fristen på sex veckor före nedkomsten skulle strida mot artikel 58 och 59 i tjänsteföreskrifterna. Graviditet utgör nämligen inte en sjukdom och det finns ingen bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som kan tolkas så att det går att omvandla dessa två olika typer av ledigheter som har olika syften. En sådan metod skulle dessutom medföra att det skedde en diskriminering mellan kvinnor som har en okomplicerad graviditet och således inte har behov av att vara sjuklediga och kvinnor som är tvungna att vara sjukskrivna innan mammaledigheten, eftersom de är oförmögna att arbeta.
(se punkterna 50–56 och 58–61)