Mål T-252/04

Caviar Anzali SAS

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke − Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket ASETRA − Det äldre nationella och internationella figurmärket CAVIAR ASTARA − Relativa registreringshinder – Risk för förväxling – Avslag på invändningen på grund av underlåtenhet att inkomma med handlingar inom föreskriven frist − Bevisning som har åberopats för första gången vid överklagandenämnden − Fråga huruvida bevisningen kan tillåtas − Omfattning av överklagandenämndernas prövning − Artiklarna 62 och 74 i förordning (EG) nr 40/94”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 62.1 och 74.2)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 62.1 och 74.2)

1.      Det följer av den funktionella kontinuiteten mellan enheterna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att överklagandenämnderna, inom ramen för omprövning av beslut som fattats av den av harmoniseringsbyråns enheter som först fattat beslut i ärendet, är skyldiga att grunda sina beslut på alla faktiska och rättsliga omständigheter som parterna har gjort gällande antingen i förfarandet vid den enhet som först fattat beslut i ärendet eller vid överklagandet.

Överklagandenämnderna kan, om inte annat följer av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, följaktligen bifalla överklagandet antingen på grundval av nya omständigheter som åberopats av den part som överklagat eller på grundval av ny bevisning som denne förebringat. Överklagandenämndernas prövning begränsar sig inte till att pröva det omtvistade beslutets lagenlighet, utan den utgör, som en följd av överklagandets överförande verkan, en ny prövning av tvisten under vilken överklagandenämnderna skall ompröva den ursprungliga ansökan i sin helhet med beaktande av den bevisning som förebringats i rätt tid.

Beträffande förfarandet inter partes innebär den funktionella kontinuiteten mellan harmoniseringsbyråns enheter inte att en part som inom de föreskrivna fristerna inte har åberopat vissa faktiska och rättsliga omständigheter vid den enhet som först fattade beslut i ärendet, enligt artikel 74.2 i förordning nr 40/94, inte skulle kunna åberopa dessa omständigheter vid överklagandenämnden. Den funktionella kontinuiteten innebär tvärtom att en sådan part kan åberopa sagda förhållanden vid överklagandenämnden.

(se punkterna 31–33)

2.      Två begränsningar föreskrivs till bestämmelsen i artikel 74.1 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken om att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) skall pröva sakförhållandena utan särskilt yrkande. För det första är prövningen i ärenden om relativa registreringshinder begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. För det andra har harmoniseringsbyrån enligt artikel 74.2 befogenhet att inte beakta bevis som parterna inte har ingivit ”i rätt tid”.

Det följer av den funktionella kontinuiteten mellan harmoniseringsbyråns olika instanser att begreppet rätt tid, inom ramen för ett överklagandeförfarande vid en överklagandenämnd, skall anses avse tidsfristen för att framställa ett överklagande liksom de tidsfrister som föreskrivits under förfarandet i fråga. Eftersom begreppet är relevant för varje förfarande som är anhängigt vid harmoniseringsbyrån har den omständigheten att tidsfristerna för att förebringa den bevisning som föreskrivits av den enhet som först beslutat i ärendet löpt ut ingen inverkan på frågan huruvida bevisningen förebringats vid överklagandenämnden ”i rätt tid”. Överklagandenämnden är således skyldig att beakta bevisning som förebringats vid denna oberoende av huruvida bevisningen förebringats vid invändningsenheten.

(se punkterna 34 och 35)