Talan väckt den 29 juli 2013 – Kėdainių rajono Okainių ŽŪB m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-386/13)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Kėdainių rajono Okainių ŽŪB (distriktet Kėdainiai, Litauen) och 134 andra (ombud: advokaten I. Vėgėlė)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ta upp talan till sakprövning,

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut K(2012) 4391 slutligt av den 2 juli 2012 om beviljande av kompletterande nationellt direktstöd (delgivet med nr K(2012) 4391) enligt artikel 263 FEUF,

slå fast att artikel 132 punkt 2 sista stycket i förordning nr 73/2009 med bestämmelser om kompletterande nationellt direktstöd och direktstöd, vilken har följande lydelse:” [d]et totala direktstöd som en jordbrukare efter anslutningen kan beviljas i de nya medlemsstaterna enligt det relevanta direktstödsystemet, inklusive allt kompletterande nationellt direktstöd, får inte överstiga den stödnivå som jordbrukaren skulle vara berättigad till enligt det motsvarande direktstödsystem som vid samma tidpunkt tillämpas i medlemsstater som inte är nya medlemsstater från och med 2012, med beaktande av tillämpningen av artikel 7 jämförd med artikel 10”, ej är tillämplig enligt artikel 277 FEUF,

slå fast att bestämmelsen i artikel 10 punkt 1 ” … med beaktande av eventuella minskningar i enlighet med artikel 7.1” i förordning nr 73/2009 som fastställer särskilda bestämmelser för modulering i de nya medlemsstaterna, ej är tillämplig enligt artikel 277 FEUF, och

förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna, bevis kommer att inges till domstolen i detta hänseende.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Bristande motivering och grund för kommissionens genomförandebeslut K(2012) 4391 slutlig.

Kommissionens genomförandebeslut K(2012) 4391 slutligt av den 2 juli 2012 har bristande motivering och grund eftersom det inte finns några uppgifter som bekräftar att nivån på direktstöd i de gamla och nya medlemsstaterna i Europeiska unionen var enhetlig (jämlik) år 2012.

Andra grunden: Nivån på direktstöd i Republiken Litauen motsvarar inte den nivå som fastställts i anslutningsakten och nivån på direktstöd för de gamla medlemsstaterna

Republiken Litauens faktiska nivå på direktstöd motsvarar inte den nivå som fastställts i anslutningsakten av den 23 september 2003. I strid med anslutningsakten antogs ändringar av förordning nr 1782/2003 om fastställande av ett nationellt tak för jordbruksstöd för de nya medlemsstaterna (artikel 71c i bilaga VIIIa till förordning nr 1782/2003), genom förordning nr 582/2004 av den 22mars 2004.

År 2012 motsvarade inte procentsatsen på direkstöd i Republiken Litauen nivån på direktstöd i de gamla medlemsstaterna i Europeiska unionen. I de gamla medlemsstaterna tillämpas modulering endast på de belopp som överstiger 5 000 euro och det innebär att inte alla direktstöd som tilldelas jordbrukare i de gamla medlemsstaterna moduleras (minskas) med 10 procent, utan endast de som överstiger 5 000 euro. Därför är det ogrundat och rättsstridigt att hävda att nivån på direktstödet i de gamla medlemsstaterna var 90 procent (”100 procent minus 10 procent modulering”) år 2012. Nivån på direktstödet i de gamla medlemsstaterna var större än 90 procent eftersom en del av beloppen – som inte överstiger 5 000 euro – inte moduleras.

Tredje grunden: Skillnader på beloppen av direktstöd i Republiken Litauen i jämförelse med de gamla medlemsstaterna

Direktstöd som faktiskt utbetalats till litauiska jordbrukare från Europeiska unionens budget år 2012 är bland de lägsta, de uppgår sammanlagt till mindre än hälften av de som mottagits av de gamla medlemsstaterna trots deras 10 procentiga modulering.

Fjärde grunden: Åsidosättande av anslutningsakten genom artikel 10.1 in fine i förordning nr 73/2009, artikel 132.2 sista stycket i förordning nr 73/2009, och kommissionens genomförandebeslut K(2012) 4391 slutligt av den 2 juli 2012 som antagits på grundval av det sista stycket

–    Anslutningsakten fastställde inte bestämmelser om modulering av de direktstöd som införts och/eller minskning av kompletterande nationellt direktstöd i Litauen.

–    Bestämmelsen ”med beaktande av eventuella minskningar i enlighet med artikel 7.1” i artikel 10.1 i kapitel 2 i förordning nr 73/2009 står i strid med anslutningsakten eftersom denna bestämmelse ökar den påstådda utjämningen av nivån på direktstödet i de gamla och nya medlemsstaterna.

–    Den del av artikel 132.2 i förordning nr 73/2009 ” … från och med 2012, med beaktande av tillämpningen av artikel 7 jämförd med artikel 10”, i vilken den påstådda utjämningen av nivån på direktstöd år 2012 i de gamla och nya medlemsstaterna stadgas, står i strid med anslutningsakten eftersom den fastställer ett särskilt år (2012) när nivån på det mottagna stödet påstås vara utjämnat.

–    I artikel 132.2 i förordning nr 73/2009, i strid med anslutningsakten, ersattes begreppet ”belopp” med ”nivå”, vilket innebär en uppskattad procentsats och inte det stöd som faktiskt mottagits

–    Det är rättsstridigt att jämföra direktstöd i de gamla medlemsstaterna (100 procent minus modulering) med det stöd som mottagits i de nya medlemsstaterna enligt den procentsats som fastställts i anslutningsakten för införande av stöd.

Åsidosättande av de fastställda målen för den gemensamma jordbrukspolitiken genom de omtvistade rättsliga åtgärderna

På grundval av anslutningsakten beräknas jordbruksstöd i de nya medlemsstaterna enligt avkastningsreferensen och basarealen. År 2012 förändrades avkastningsreferensen och basarealen i Litauen i stor utsträckning, så att den modulering som tillämpas och den minskning av kompletterande nationellt stöd i sig själva står i strid med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt målet att öka jordbruksproduktionen.