Mål C‑625/10

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Frankrike

”Fördragsbrott – Transport – Utveckling av gemenskapens järnvägar – Direktiv 91/440/EEG – Artikel 6.3 och bilaga II – Direktiv 2001/14/EG – Artikel 14.2 – Järnvägsinfrastrukturförvaltaren är inte oberoende i juridisk mening – Artikel 11 – Verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande saknas – Ofullständigt införlivande”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 april 2013

1.        Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad – Situation som ska beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet

(Artikel 258 FEUF)

2.        Transport – Gemensam politik – Utveckling av gemenskapens järnvägar – Särskiljande av infrastrukturförvaltning och transportverksamhet – Väsentliga uppgifter som ska anförtros ett oberoende organ – Begrepp – Utförandet av de tekniska förstudier som är nödvändiga för att utreda ansökningar om tåglägen och tilldelning av tåglägen innan beslut fattas och tåglägen tilldelas i sista minuten – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14, artikel 14.2, Rådets direktiv 91/440, artikel 6.3 och bilaga 2)

3.        Transport – Järnvägstransport – Direktiv 2001/14 – Tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter – Uttag av avgifter för infrastruktur – Medlemsstaternas skyldigheter – Införande av verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande – Omfattning

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14, artikel 11.1 och 11.2)

4.        Transport – Järnvägstransport – Direktiv 2001/14 – Tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter – Uttag av avgifter för infrastruktur – Medlemsstaternas skyldigheter – Inrättandet av mekanismer för att ge infrastrukturförvaltaren incitament att begränsa kostnaderna för infrastrukturtjänsterna och sänka nivån på tillträdesavgifterna – Skyldighet att vidta incitamentsåtgärderna på skilda sätt – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14, artiklarna 6.2, 6.3, 7.3 och 8.1)

1.        Se domen.

(se punkt 43)

2.        Enligt bilaga II till direktiv 91/440 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar är väsentliga uppgifter i den mening som avses i artikel 6.3 i direktivet förberedelse och beslutsfattande i samband med tillstånd för järnvägsföretag, beslutsfattande i samband med tilldelning av tåglägen inbegripet fastställande och bedömning av dessas tillgänglighet samt tilldelning av individuella tåglägen, beslutsfattande i samband med fastställande och uttag av avgifter för infrastruktur samt kontroll av att skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster uppfylls vid tillhandahållandet av vissa tjänster.

Av denna uppräkning framgår att ett järnvägsföretag inte kan anförtros utförandet av de tekniska förstudier som är nödvändiga för att utreda ansökningar om tåglägen och tilldelning av tåglägen innan beslut fattas och tåglägen tilldelas i sista minuten. Dels är dessa förstudier en del av fastställande och bedömning av tillgången till tåglägen, dels utgör tilldelningen av tåglägen i sista minuten en sådan tilldelning av individuella tåglägen som avses i bilaga II till direktiv 91/440 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar. Dessa uppgifter ska således anförtros ett oberoende organ. I artikel 14.2 i direktiv 2001/14 om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur föreskrivs att tilldelningsorganen ska vara oberoende i förhållande till samtliga transportföretag i juridisk mening och med avseende på organisation och beslutsfattande.

(se punkterna 46–48)

3.        Av artikel 11.1 i direktiv 2001/14 om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur följer att medlemsstaterna i avgiftssystemen för infrastruktur ska integrera verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande för att motivera såväl järnvägsföretag som infrastrukturförvaltare att förbättra järnvägsnätets prestanda. Det följer vidare att vad avser sådana stimulansåtgärder som medlemsstaterna kan vidta behåller dessa sistnämnda en valfrihet avseende vilka konkreta åtgärder som ska vidtas inom systemet, under förutsättning att åtgärderna utgör en sammanhängande och transparent helhet som kan kvalificeras som ”verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande”.

En ordning enligt vilket ett särskilt system ska tillämpas på avgifterna för bokning av godståglägen som är längre än 300 km och har en hastighet på minst 70 km/tim utgör inte en sammanhängande och transparent helhet som kan anses vara verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande i den mening som avses i artikel 11 i direktiv 2001/14. Enligt sistnämnda artikel krävs det att medlemsstaterna verkligen inför verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande i avgiftssystemet.

Bestämmelser om ersättning till infrastrukturförvaltaren när ett tågläge inte används till följd av ett fel från järnvägsföretagets sida och om ersättning till järnvägsföretaget när ett tågläge återtas till följd av ett fel från infrastrukturförvaltarens sida utgör inte heller verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande.

Vad slutligen gäller den på prov införda särskilda verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande som föreskrivs i prestandaavtalet påverkar denna mekanism endast infrastrukturförvaltaren. Prestandaavtalet utgör således inte en verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav på utförande som ger incitament åt endast infrastrukturförvaltaren utan även järnvägsföretagen. Enligt artikel 11.2 i direktiv 2001/14 ska vidare grundprinciperna för denna verksamhetsstyrning tillämpas för hela järnvägsnätet. Bestämmelserna i prestandaavtalen gäller dock bara nätet för godstransporter.

(se punkterna 70 och 72–74)

4.        Av artikel 6.2 och 6.3 i direktiv 2001/14, om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur framgår att medlemsstaterna får genomföra incitamentåtgärderna för att sänka kostnaderna för att tillhandahålla infrastruktur samt nivån på tillträdesavgifter antingen genom ett flerårigt avtal eller genom att anta lagar och andra bestämmelser. Emellertid anges i denna bestämmelse inget om att dessa incitamentåtgärder måste vidtas på skilda sätt.

Vidare kommer incitamenten för att sänka kostnaderna för att tillhandahålla infrastruktur med nödvändighet att föranleda en sänkning av nivån på tillträdesavgifterna, oavsett om dessa fastställs på grundval av artikel 7.3 eller artikel 8.1 i direktiv 2001/14.

(se punkterna 78, 83 och 86)