PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 23 november 2010 (*)
”Personalmål – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Kontrakt har inte förnyats – Motiveringsskyldighet”
I mål F‑8/10,
angående en talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,
Johan Gheysens, tidigare kontraktsanställd för övriga uppgifter vid Europeiska unionens råd, Mechelen (Belgien), företrädd av advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och É. Marchal,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Balta och K. Zieleśkiewicz, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Gervasoni (referent) samt domarna S. Van Raepenbusch och M.I. Rofes i Pujol,
justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 juli 2010,
följande
Dom
1 Johan Gheysens har genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli per telefax den 25 januari 2010 (originalet inkom den 27 januari 2010) väckt förevarande talan, med bland annat yrkande om att beslutet att inte förlänga hans avtal om visstidsanställning efter den 30 september 2009 ska upphävas.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
”Tillsättningsmyndigheten skall innan den tillsätter en ledig tjänst vid en institution först bedöma och ta i beaktande
a) om tjänsten kan tillsättas genom
i) förflyttning,
ii) tillsättning enligt artikel 45a, eller
iii) befordran
inom institutionen,
b) om tjänstemän i samma lönegrad från andra institutioner har ansökt om förflyttning, och/eller om man bör anordna ett internt uttagningsprov inom institutionen som är öppet endast för tjänstemän och tillfälligt anställda enligt artikel 2 i anställningsvillkoren för övriga anställda vid [Europeiska unionen],
och därefter följa förfarandet för uttagning på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera ... ”
3 Enligt artikel 3b i anställningsvillkoren för övriga anställda vid Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) gäller följande:
”I dessa anställningsvillkor avses med ’kontraktsanställd för övriga uppgifter’ personal anställd vid en institution inom de tidsgränser som anges i artikel 88 i någon av de tjänstegrupper som avses i artikel 89
a) för att, på hel- eller deltid utföra andra uppgifter än de som avses i artikel 3a.1 a, utan att ha anställts för någon av de tjänster som finns upptagna i den tjänsteförteckning som är bifogad den berörda institutionens budgetavsnitt,
b) för att, efter det att möjligheterna till tillfällig överföring av tjänstemän inom institutionen har undersökts, ersätta personer som för tillfället inte kan utföra sina arbetsuppgifter, nämligen
i) tjänstemän eller tillfälligt anställda i tjänstegrupp AST,
ii) i undantagsfall tjänstemän eller tillfälligt anställda i tjänstegrupp AD som innehar högt specialiserade tjänster, utom enhetschefer, direktörer, generaldirektörer och likvärdiga tjänster.
Kontraktsanställda för övriga uppgifter får inte användas i de fall som avses i artikel 3a.”
4 Vad gäller avtalsperioden för kontraktsanställda för övriga uppgifter enligt artikel 3a i anställningsvillkoren, föreskrivs följande i artikel 88 i anställningsvillkoren:
”För sådana kontraktsanställda som avses i artikel 3b gäller följande:
a) Kontrakten skall vara tidsbegränsade och kunna förnyas.
b) Den faktiska anställningstiden inom en institution, inklusive eventuella perioder av förnyat kontrakt, får inte överstiga tre år.
Perioder som omfattas av ett kontrakt för kontraktsanställda enligt artikel 3a skall inte beaktas vid ingående eller förnyelse av kontrakt enligt denna artikel.”
Bakgrund till tvisten
5 Europeiska unionens råd ingick ett avtal om assistans på området för fastighetsförvaltning med sammanslutningen GP-DHV-FBO för perioden 1993–1997. Sökanden, som är anställd i denna och som innehar ett examensbevis för arkitekter, ställdes inom ramen för detta avtal till rådets förfogande för att huvudsakligen bistå med datorstödda ritningar och ”facility management”.
6 År 1998 ingick rådet direkt med sökandens arkitektbyrå ett avtal om tjänster på deltid, vilket har förnyats flera gånger fram till den 30 september 2004.
7 På grund av att ovannämnda arbetsuppgifter inom ”facility management” ökade och var av mer stadigvarande karaktär, beslutade rådet att inom ramen för budgeten 2004 tilldela enheten ”Fastigheter” en tjänst i kategori B, för att kunna rekrytera en tjänsteman för att utföra dessa uppgifter. Det gick emellertid inte att anställa någon tjänsteman eller någon godkänd kandidat från uttagningsprovet på denna tjänst på grund av tjänstens tekniska karaktär.
8 Rådet anställde sökanden för en ettårsperiod som extraanställd i kategori B, grupp IV, klass 2, genom ett avtal av den 1 oktober, för att tjänstgöra som ”facility management operator” vid den enhet vid generaldirektoratet A Personal och administration som bland annat ansvarade för fastighetspolitik och projekt. Detta avtal förlängdes genom ett tilläggsavtal som undertecknades den 3 oktober 2005 för en period om ett år, fram till den 30 september 2006.
9 I ett meddelande av den 11 maj 2006, informerade generaldirektören för rådets GD A Personal och administration sökanden om att han kunde få sitt extraanställningsavtal förlängt med ett år fram till den 30 september 2007 men att han på grund av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna inte kunde få en tillsvidareanställning.
10 Genom ett andra tilläggsavtal förlängdes sökandens extraanställning fram till den 30 september 2007.
11 I ett meddelande av den 6 juni 2007 besvarade generaldirektören för GD A Personal och administration ett mejl av den 25 maj 2007 från vice ordföranden för fackföreningen Union Syndicale, vilket handlade om sökandens rättsliga ställning inom rådet. I meddelandet, som sökanden fick en kopia av, angavs att rådet av hänsyn till sökandens personliga situation kunde tänka sig att som ett undantag erbjuda honom en kontraktsanställning. Det klargjordes i meddelandet att sökanden under avtalets löptid kunde delta i de uttagningsprov som anordnades av Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) och att han inte kunde erbjudas anställning som tjänsteman vid rådet om han inte godkändes i något av dessa. I ett mejl av den 22 juni 2007 samtyckte vice ordföranden för fackföreningen Union Syndicale till förslaget att erbjuda sökanden en kontraktsanställning. Generaldirektören för GD A Personal och administration noterade detta i ett meddelande av den 5 juli 2007.
12 Den 1 oktober 2007 ingick rådet ett avtal med sökanden, om visstidsanställning som extraanställd i tjänstegrupp II, lönegrad 11, löneklass 1 för en period om två år. I artikel 4 i detta anställningsavtal angavs att avtalet var förnyelsebart och att den faktiska anställningstiden, inklusive eventuella perioder av förnyat avtal, inte fick överstiga tre år.
13 Den 23 oktober 2007 offentliggjorde EPSO ett meddelande om ett allmänt uttagningsprov EPSO/AD/99/07, för att upprätta en anställningsreserv av handläggare inom bygg- och fastighetsförvaltning (EUT C 248 A, s. 1). Sökanden deltog i uttagningsprovet men upptogs inte i förteckningen över godkända sökande. Under avdelning I i meddelandet om uttagningsprovet angavs att uttagningen anordnades för att upprätta en anställningsreserv av ingenjörer (AD 5) inom området för bygg- och fastighetsförvaltning.
14 Genom ett meddelande av den 21 december 2007 inkom sökanden med ett klagomål, enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, mot rådets beslut att anställa sökanden som kontraktsanställd för övriga uppgifter i två år med placering i tjänstegrupp III, lönegrad 11, löneklass 1. I klagomålet gjorde sökanden gällande att han borde ha placerats i tjänstegrupp IV och tillsvidareanställts.
15 Klagomålet lämnades utan bifall genom rådets beslut av den 24 juni 2008.
16 Den 10 oktober 2008 ingav sökanden ett överklagande av detta beslut, registrerat under referensnummer F-83/08. Genom beslut av den 20 februari 2009 av ordföranden för personaldomstolens andra avdelning vilandeförklarades målet fram till dess att tvisten i målet F-134/07, Adjemian m.fl. mot kommissionen, har avgjorts slutgiltigt. Överklagandet mot personaldomstolens dom av den 4 juni 2009 (i de förenade målen F-134/07 och F-8/08, Adjemian m.fl. mot kommissionen, REGP 2009, s. I‑A-1-149 och II‑A-1-841) är fortfarande anhängiggjort vid personaldomstolen (mål T‑325/09 P).
17 I ett meddelande av den 29 april 2009 påmindes sökanden av generaldirektören för GD A Personal och administration om att hans anställningsavtal skulle löpa ut den 30 september 2009 och att han med tanke på avtalets varaktighet kunde delta i ett uttagningsprov. Den myndighet som har behörighet att sluta anställningsavtal (AHCC) (nedan kallad anställningsmyndigheten) uppgav att förteckningen över godkända sökande från uttagningsprovet EPSO/AD/99/07 nyligen hade offentliggjorts och att sökandens namn inte fanns i förteckningen. Meddelandet avslutades med följande mening:
”Det åligger mig att påminna Er om att Ert anställningsavtal, i enlighet med uppgifterna ovan, inte kan förnyas efter dess utgång i september i år, om Ni inte godkänns i något annat av EPSO:s uttagningsprov.”
18 I ett meddelande av den 12 maj 2009 bad sökanden generaldirektören för GD A Personal och administration om att hans avtal skulle förlängas med ett år och framhöll att hans avdelningschef hade önskat detta med tanke på kontinuiteten i tjänsten och att det stod i hans avtal att den totala anställningsperioden kunde uppgå till tre år.
19 Den 17 juni 2009 offentliggjorde EPSO ett meddelande om allmänt uttagningsprov för att rekrytera assistenter (AST 3) inom fastighetsförvaltning (EPSO/AST/94/09) (EUT C 137 A, s. 1). Sökanden fick tillträde till uttagningsprovet. Den dag då förhandlingen ägde rum hade förteckningen över godkända sökande ännu inte offentliggjorts.
20 Genom meddelande av den 24 juni 2009, som gällde ”upphörande av [sökandens] anställningsavtal per den 30 september 2009”, informerades sökanden av generaldirektören för GD A Personal och administration om att denne inte kunde förlänga sökandens anställningsavtal efter den 30 september 2009, eftersom han enligt bestämmelserna i artikel 29 i tjänsteföreskrifterna var tvungen att tillsätta den tjänst som sökanden innehade genom befordran eller förflyttning av en tjänsteman, eller genom att utse någon som godkänts i ett uttagningsprov. Eftersom sökanden inte hade godkänts i något uttagningsprov, kunde han inte fortsätta att inneha en tjänst vid rådet efter den 30 september 2009. Generaldirektören påminde sökanden om att han endast som ett undantag hade fått beviljat det kontrakt som extraanställd i två år som skulle löpa ut detta datum, av hänsyn till hans personliga förhållanden och för att han skulle få möjlighet att delta i ett uttagningsprov.
21 Genom meddelande av den 3 juli 2009 bad sökanden generaldirektören för GD A Personal och administration att ompröva sitt beslut av den 24 juni 2009, med hänvisning dels till att hans avdelningschef ville att hans avtal skulle förlängas med ett år, dels till att de uppgifter han utförde inom rådet sedan nästan sexton år tillbaka hade permanentats. Sökanden påpekade i meddelandet att han som arkitekt, och inte ingenjör, inte kunde hoppas på att bli uppförd i förteckningen över godkända sökande från uttagningsprovet EPSO/AD/99/07.
22 Genom skrivelse av den 14 juli 2009 bekräftade generaldirektören för GD A Personal och administration beslutet av den 24 juni 2009 och klargjorde att han ville tillsätta den tjänst som sökanden innehade med en tjänsteman och att de argument som hade framförts i skrivelsen av den 3 juli 2009 inte var av sådant slag att de kunde utgöra hinder för detta beslut.
23 Genom skrivelse av den 24 juli 2009 inkom sökanden samma datum med ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, i vilket han begärde att besluten av den 29 april och den 24 juni 2009 skulle återkallas. I samma skrivelse begärde han även att alla nödvändiga åtgärder skulle vidtas för en ändring av hans administrativa ställning (nedan kallad begäran om ändring av administrativ ställning).
24 Genom meddelande av den 2 oktober 2009, som tillkännagavs den 13 oktober 2009, avslog anställningsmyndigheten klagomålet (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet) samt begäran om ändring av administrativ ställning (nedan kallat beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning).
Parternas yrkanden
25 Sökanden yrkar att personaldomstolen ska
– ogiltigförklara beslutet att inte förlänga hans anställningsavtal efter den 30 september 2009 och beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning, och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
26 Rådet yrkar att personaldomstolen ska
– avvisa talan eller i varje fall ogilla den, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Saken
Föremålet för talan
27 Sökanden har bland annat yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet att inte förlänga hans anställningsavtal efter den 30 september 2009, dock utan att uttryckligen precisera vilket beslut det gäller. Med hänsyn till de många beslut som rådet fattat om att inte förlänga sökandens avtal, måste det fastställas vilket av dessa beslut som utgör det omtvistade beslutet.
28 Det framgår av lydelsen av meddelandet av den 29 april 2009 att sökandens anställningsavtal ”upphör den 30 september 2009”. Detta meddelande utgör dock inte administrationens slutgiltiga ställningstagande angående upphörandet av sökandens anställning. Meddelandet avslutas nämligen med ett stycke i vilket det erinras om att den berörda personens kontrakt inte kan förnyas om denne inte har godkänts i något annat uttagningsprov än EPSO/AD/99/07. Generaldirektören för GD A Personal och administration meddelade därigenom sökanden att det fortfarande fanns en chans för honom att få sitt kontrakt förnyat, något som inte enbart var hypotetiskt, eftersom EPSO den 17 juni 2009 hade offentliggjort ett meddelande om allmänt uttagningsprov inom fastighetsförvaltning. Sökanden deltog i det uttagningsprovet.
29 Däremot gav meddelandet av den 24 juni 2009 sökanden inget hopp om att hans anställningsavtal skulle förnyas. För det första handlar detta meddelande om ”upphörande av [sökandens] anställningsavtal per den 30 september 2009”, medan meddelandet av den 29 april 2009 mer allmänt gäller ”[sökandens] anställningsavtal”. Vidare anges klart och tydligt i meddelandet av den 24 juni 2009 de rättsliga skälen – att tillsättningsmyndigheten har skyldighet att besätta en ledig tjänst med en tjänsteman – och de faktiska – att sökanden inte har godkänts i ett uttagningsprov – vilka motiverar att avtalet inte kan förnyas. Enligt upphovsmannen till det meddelandet är det således endast ett eventuellt godkänt resultat för sökanden i ett uttagningsprov som kan motivera en förlängning av anställningen efter den 30 september 2009.
30 Det finns två omständigheter som talar för att meddelandet av den 24 juni 2009 är det beslut genom vilket administrationen har tagit slutgiltig ställning till sökandens anställningsförhållande. Först och främst utgjorde detta meddelande ett svar på sökandens begäran av den 12 maj 2009, i vilken sökanden bland annat hade gjort gällande att hans överordnade ville att hans anställningsavtal skulle förlängas med ett år. Vidare svarade generaldirektören för GD A Personal och administration sökanden i sitt meddelande av den 14 juli 2009 att han endast kunde ”bekräfta lydelsen av meddelandet av den 24 juni 2009”.
31 För övrigt har rådet, vid förhandlingen, som svar på en fråga från personaldomstolen, uttalat att meddelandet av den 24 juni 2009 är det beslut som gått sökanden emot i förevarande tvist.
32 Om det ändå skulle anses att beslutet att inte förlänga sökandens kontrakt fattades genom meddelandet av den 29 april 2009, och inte genom meddelandet av den 24 juni 2009, skulle detta inte ha någon inverkan vare sig på talans upptagande till prövning, eftersom sökandens klagomål inlämnades inom tre månader efter det att meddelandet av den 29 april 2009 hade tillkännagivits, eller på bedömningen av grunderna för talan, eftersom skälet till de båda meddelandena huvudsakligen var detsamma, nämligen att sökanden inte hade godkänts i uttagningsprovet och således inte längre kunde inneha sin tjänst.
33 Vad gäller sökandens begäran om ogiltigförklaring av beslutet att inte förlänga hans kontrakt efter den 30 september 2009, måste det således anses att talan avser beslutet av den 24 juni 2009 (nedan kallat det omtvistade beslutet).
34 Talan avser även beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
35 Rådet har anfört att talan ska avvisas i sin helhet, dels därför att den saknar klarhet och precision, dels därför att klagomålet inte kan tas upp till prövning, eftersom det också saknar klarhet och precision.
36 Dessutom, när det mer specifikt gäller det yrkande som avser beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning, har rådet anfört att detta yrkande ska avvisas, om det ska tolkas som ett yrkande om att rådet ska vidta en viss åtgärd. Personaldomstolen har nämligen inte behörighet att besluta om ålägganden inom ramen för en granskning av lagenligheten av en rättsakt med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna.
Personaldomstolens bedömning
37 För det första, vad gäller yrkandet som är riktat mot beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning, är, enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, upptagandet till prövning av den talan som väckts av en tidigare anställd mot den institution som denne tillhörde underordnat villkoret att det föregående administrativa förfarandet, vilket föreskrivs i dessa bestämmelser, har genomförts korrekt. Bestämmelserna utgör tvingande rätt och parterna kan inte undandra sig tillämpningen av desamma (se förstainstansrättens beslut av den 11 maj 1992 i mål T‑34/91, Whitehead mot kommissionen, REG 1992, s. II‑1723, punkterna 18 och 19, samt av den 6 november 1997 i mål T‑15/96, Liao mot rådet, REGP 1997, s. I‑A-329 och II‑897, punkt 54). Enligt artikel 77 i rättegångsreglerna kan personaldomstolen när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, avgöra om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.
38 En talan mot ett beslut som går någon emot, vilket har fattats av anställningsmyndigheten, ska föregås av ett administrativt klagomål som blivit föremål för ett uttryckligt eller tyst avslagsbeslut. En talan som väcks innan detta administrativa förfarande avslutats ska avvisas med stöd av artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna på grund av att den väckts för tidigt (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 20 juni 1990 i de förenade målen T‑47/89 och T‑82/89, Marcato mot kommissionen, REG 1990, s. II‑231, punkt 32, och av den 23 mars 2000 i mål T‑197/98, Rudolph mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A-55 och II‑241, punkt 53).
39 Det framgår av klagomålet av den 24 juli 2009 att det består av två delar, dels ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket är riktat mot det omtvistade beslutet, dels en begäran om ändring av sökandens administrativa ställning, vilken är mera långtgående än enbart en invändning mot att avtalet inte skulle förnyas.
40 Genom meddelandet av den 2 oktober 2009 fattade tillsättningsmyndigheten således två separata beslut, dels ett beslut att avslå klagomålet, dels ett beslut att avslå begäran om ändring av administrativ ställning (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Rudolph mot kommissionen, punkterna 53–55).
41 Det är emellertid utrett att sökanden inte har inkommit med något klagomål i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning.
42 Följaktligen ska det yrkande som är riktat mot beslutet att avslå begäran om ändring av administrativ ställning avvisas.
43 För det andra, vad gäller invändningarna om rättegångshinder mot det omtvistade beslutet, erinrar personaldomstolen om att det enligt fast rättspraxis ankommer på unionsdomstolen att bedöma huruvida en god rättskipning, mot bakgrund av omständigheterna i målet, motiverar att yrkandena ogillas i sak, utan att svarandens invändning om rättegånghinder avseende yrkandena först prövas (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 26 februari 2002 i mål C‑23/00 P, rådet mot Boehringer, REG 2002, s. I‑1873, punkterna 51 och 52, förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005 i mål T‑171/02, Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, REG 2005, s. II‑2123, punkt 155, och personaldomstolens dom av den 8 april 2008 i mål F-134/06, Bordini mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A-1-87 och II‑A-1-435, punkt 56).
44 Personaldomstolen anser i förevarande mål att en god rättskipning motiverar att de yrkanden som avser det omtvistade beslutet prövas i sak, och eventuellt ogillas i sak, utan att de invändningar om rättegångshinder som rests mot beslutet behöver prövas.
Yrkandena som avser det omtvistade beslutet
Parternas argument
45 Sökanden har för det första i allmänna ordalag hävdat dels att artikel 25 i tjänsteföreskrifterna och motiveringsskyldigheten inte har beaktats i det omtvistade beslutet, liksom inte heller de principer som följer av rådets direktiv 1999/70 av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43), de bestämmelser som anger minimikrav för att undvika ogrundade uppsägningar av arbetstagare, omsorgsplikten och principen om god förvaltning, dels att det omtvistade beslutet saknar rättslig grund.
46 För det andra har sökanden hävdat att det omtvistade beslutet inte har motiverats tillräckligt och att han därmed inte kan förstå varför hans anställningsavtal inte har förnyats. Denna bristfälliga motivering har inte heller rättats till i beslutet att avslå klagomålet. Först och främst kan den omständigheten att sökanden inte har godkänts i ett allmänt uttagningsprov inte i sig motivera att ett kontrakt inte förnyas inom den treårsperiod som föreskrivs i bestämmelserna i artikel 3b i anställningsvillkoren. Därefter ifrågasätter sökanden att den tjänst han innehade var en tjänst som var upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad rådets budgetavsnitt, vilken tjänst ska tillsättas under de förutsättningar som anges i artikel 29 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det inte hade utlysts någon tjänst som motsvarade denna befattning. Slutligen har rådet i strid med omsorgsplikten inte tagit hänsyn till att sökanden, som hade arbetat åt institutionen i många år, hade ett intresse av att få sitt kontrakt förnyat. Rådet har inte heller tagit hänsyn till önskemålet från sökandens avdelningschef, som hade begärt att sökandens kontrakt skulle förlängas för att tjänstens kontinuitet skulle bibehållas.
47 För det tredje har artikel 3b i anställningsvillkoren, tolkad mot bakgrund av de principer som följer av direktiv 1999/70 och domen i det ovannämnda målet Adjemian m.fl. mot kommissionen, inte beaktats i det omtvistade beslutet. Enligt sökanden skulle rådet nämligen inte lagligen ha kunnat anställa honom som kontraktsanställd för övriga uppgifter, eftersom den tjänst som han innehade inte var avsedd att tillgodose övergående eller tillfälliga behov. Rådet borde ha omklassificerat hans anställningsavtal med iakttagande av de skyldigheter som följer av anställningsvillkoren.
48 För det fjärde har sökanden gjort gällande att rådet – genom att inte förnya hans avtal som kontraktsanställd för övriga uppgifter på grund av att han inte fanns upptagen i förteckningen över godkända sökande för en anställning som tjänsteman, samtidigt som EPSO under avtalets giltighetstid anordnade endast ett uttagningsprov inom området för fastighetsförvaltning – har åsidosatt principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser.
49 Rådet har gjort gällande att talan inte kan prövas såvitt avser flera av de grunder som sökanden har anfört.
50 För det första har grunderna om åsidosättande av de principer som följer av direktiv 1999/70, åsidosättande av de bestämmelser som anger minimikrav för att undvika ogrundade uppsägningar av arbetstagare, avsaknad av rättslig grund, åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed åberopats, i strid med bestämmelserna i artikel 35.1 d och e i rättegångsreglerna. Dessa grunder har nämligen åberopats utan att ha utvecklats på ett sådant sätt att svaranden har kunnat förstå deras räckvidd och om de är välgrundade, för att därefter kunnat försvara sig.
51 För det andra har rådet hävdat att talan inte kan prövas såvitt avser grunden om att sökanden inte kunde anställas på grundval av bestämmelserna i artikel 3b i anställningsvillkoren, eftersom sökanden inte ifrågasatte den rättsliga grunden för sitt anställningsavtal inom tre månader efter dagen för undertecknandet av det. Det omtvistade beslutet utgör inte någon ny omständighet som innebär att fristen för ifrågasättande av anställningsavtalets rättsliga grund skulle börja löpa på nytt.
52 För det tredje har rådet gjort gällande att grunden om åsidosättande av principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser inte har åberopats i klagomålet och att talan därför inte kan prövas såvitt avser den grunden.
53 För det fjärde är grunden om åsidosättande av de bestämmelser som anger minimikrav för att undvika ogrundade uppsägningar av arbetstagare irrelevant, eftersom förevarande tvist handlar om upphörande av sökandens anställningsavtal i slutet av den period för vilken det har ingåtts och inte om ett uppsägningsbeslut.
54 I andra hand har rådet gjort gällande att talan saknar grund.
55 För det första, vad gäller grunden som avser bristfällig motivering, anser rådet att beslutet att inte förlänga avtalet inte är behäftat med något sådant fel. Först och främst har sökanden hållits informerad om att han fått sitt kontrakt som ett undantag, för en 24 månadersperiod, för att ges möjlighet att delta i ett eventuellt uttagningsprov som EPSO skulle anordna senare. Vidare har sökanden blivit påmind om denna situation genom meddelandet av den 29 april 2009 och att hans anställning skulle upphöra den 30 september 2009. Slutligen klargjordes det i det omtvistade beslutet att anställningsmyndigheten var skyldig att besätta den tjänst som sökanden ditintills innehaft, genom att utnämna en tjänsteman, eftersom tjänsten fanns upptagen i förteckningen över institutionens budgetposter och var vakant. Eftersom sökanden inte hade godkänts i något uttagningsprov, kunde rådet inte fortsätta avtalsförhållandet med honom, mot bakgrund av bland annat att det ursprungliga avtalet som kontraktsanställd för övriga uppgifter hade ingåtts som ett undantag, för att han skulle få tid på sig att lyckas i ett uttagningsprov.
56 För det andra anser rådet att det omtvistade beslutet inte strider mot de principer som följer av direktiv 1999/70. Detta direktiv riktar sig nämligen inte till institutionerna utan till medlemsstaterna och ålägger inte institutionerna några skyldigheter i deras förbindelser med personalen. Det är under alla omständigheter inte förbjudet enligt direktivet att använda sig av tidsbegränsade anställningsavtal. Syftet med det första avtalet om visstidsanställning som ingicks med sökanden var dock i detta fall att försäkra sig om att speciella arbetsuppgifter blev utförda i avvaktan på att tjänsten besattes med en tjänsteman. Det andra avtalet ingicks på undantagsbasis av hänsyn till sökandens personliga situation.
57 För det tredje förstår rådet inte varför ett beslut om att inte förlänga ett avtal om visstidsanställning med ett år skulle strida mot artikel 3b i anställningsvillkoren. Sökandens påståenden om att han under sexton års tid skulle ha utfört samma arbetsuppgifter och haft samma ansvar inom ramen för olika slags tjänster är dessutom felaktiga, eftersom arbetsuppgifterna har varierat till innehåll och frekvens samt när det gäller det ansvar som sökanden har haft.
58 För det fjärde har rådet gjort gällande att grunden om åsidosättande av principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Rådet har nämligen inte i strid med denna princip krävt att sökanden måste vara godkänd i ett uttagningsprov för att få avtalet förlängt. Avtalet har tvärtom erbjudits sökanden som ett undantag för att han eventuellt skulle kunna rekryteras som tjänsteman. Dessutom har, tvärtemot vad sökanden påstått, två uttagningsprov som stämmer överens med hans profil anordnats under de två år som hans avtal gällde och uttagningskommittén för uttagningsproven har godkänt hans deltagande i proven.
Personaldomstolens bedömning
– De grunder som har framställts i allmänna och svävande ordalag
59 Sökanden har i allmänna och svävande ordalag hävdat dels att det omtvistade beslutet strider mot de principer som följer av direktiv 1999/70, mot de bestämmelser som anger minimikrav för att undvika ogrundade uppsägningar av arbetstagare, mot omsorgsplikten och mot principen om god förvaltning, dels att det omtvistade beslutet saknar rättlig grund.
60 Enligt artikel 35.1 e i rättegångsreglerna ska en ansökan innehålla uppgifter om de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter måste vara tillräckligt klara och precisa för att ge svaranden möjlighet att förbereda sitt försvar och för att personaldomstolen ska kunna avgöra tvisten, i förekommande fall utan att förfoga över ytterligare uppgifter. Med hänsyn till säkerställandet av rättssäkerhet och god rättskipning krävs det, för att en talan ska kunna upptas till sakprövning, att alla väsenliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för talan framgår på ett sammanhängande och begripligt sätt av lydelsen i själva ansökan (förstainstansrättens beslut av den 28 april 1993 i mål T‑85/92, De Hoe mot kommissionen, REG 1993, s. II‑523, punkt 20, personaldomstolens beslut av den 26 juni 2008 i mål F-1/08, Nijs mot revisionsrätten, REGP 2008, s. I‑A-1-229 och II‑A-1-1231, punkt 24). Detta gäller i än högre grad då den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen enligt artikel 7.3 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol i princip ska innehålla endast en skriftväxling, om personaldomstolen inte beslutar annat. Detta drag, som utmärker förfarandet vid personaldomstolen, klargör att framställningen av grunderna för talan och argumenten inte ska vara kortfattad, till skillnad från vad som föreskrivs vid domstolen eller Europeiska unionens tribunal genom artikel 21 första stycket i domstolens stadga (domen i det ovannämnda målet Adjemian m.fl. mot kommissionen).
61 Ovannämnda grunder har således inte framställts på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i artikel 35.1 e i rättegångsreglerna och talan kan därmed inte tas upp till prövning på dessa grunder.
– Åsidosättande av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna och av motiveringsskyldigheten
62 Enligt fast rättspraxis har den motiveringsskyldighet som fastställs i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, som analogt är tillämplig på extraanställda enligt bestämmelserna i artiklarna 11 och 81 i anställningsvillkoren, vilken bestämmelse endast återger den allmänna motiveringsplikten i artikel 253 EG, till syfte att dels ge den berörda personen tillräcklig vägledning för att denne ska kunna bedöma om en rättsakt som går honom eller henne emot är välgrundad och en möjlighet att väcka talan vid personaldomstolen, dels ge sistnämnda instans möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Härav följer att den sålunda föreskrivna motiveringsskyldigheten är en grundläggande unionsrättslig princip från vilken avsteg endast får göras när tvingande skäl föreligger (dom av den 26 november 1981 i mål 195/80, Michel mot parlamentet, REG 1981, s. 2861, punkt 22, av den 23 september 2004 i mål C‑150/03 P, Hectors mot parlamentet, REG 2004, s. I‑8691, punkt 39, förstainstansrättens dom av 20 mars 1991 i mål T‑1/90, Pérez-Ménguez Casariego mot kommissionen, REG 1991, s. II‑143, punkt 73, och av den 6 juli 2004 i mål T‑281/01, Huygens mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A-203 och II‑A-903, punkt 105).
63 Enligt fast rättspraxis måste anställningsmyndigheten motivera sina beslut absolut senast vid tidpunkten för avslaget på klagomålet (förstainstansrättens dom av den 3 mars 1993 i mål T‑25/92, Vela Palacios mot CES, REG 1993, s. II‑201, punkt 22, och av den 14 juli 1998 i mål T‑219/97, Brems mot rådet, REGP 1998, s. I‑A-381 och II‑1085, punkt 83), och omfattningen av motiveringsskyldigheten måste i varje enskilt fall bedömas utifrån de faktiska omständigheterna (dom av den 14 juli 1977 i mål 61/76, Geist mot kommissionen, REG 1977, s. 1419, punkt 28, av den 13 december 1989 i mål C‑169/88, Prelle mot kommissionen, REG 1989, s. 4335, punkt 9, och förstainstansrättens dom av den 6 juli 1995 i mål T‑36/93, Ojha mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A-161 och II‑497, punkt 60). Framför allt ska ett beslut anses vara tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för tjänstemannen i fråga, så att han eller hon har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (dom av den 29 oktober 1981 i mål 125/80, Arning mot kommissionen, REG 1981, s. 2539, punkt 13, av den 12 november 1996 i mål C‑294/95 P, Ojha mot kommissionen, REG 1996, s. I‑5863, punkt 35, förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Ojha mot kommissionen, punkt 60, och av den 1 april 2004 i mål T‑198/02, N mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A-115 och II‑507, punkt 70).
64 Det ska också erinras om att ett beslut att inte förlänga ett avtal om visstidsanställning är ett beslut som går någon emot enligt artikel 25 i tjänsteföreskrifterna om det är åtskilt från avtalet i fråga, vilket särskilt är fallet om det grundar sig på nya omständigheter eller om det utgör ett ställningstagande från administrationens sida som följer på en begäran från den berörde tjänstemannen och gäller en i avtalet inskriven möjlighet att förnya detta (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 23 oktober 2009 i de förenade målen C‑561/08 P och C‑4/09 P, kommissionen mot Potamianos, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 45, 46 och 48, förstainstansrättens dom av den 15 oktober 2008 i mål T‑160/04, Potamianos mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A-1-75 och II‑A-1-469 punkterna 21 och 23). Ett sådant avslagsbeslut ska motiveras (se analogt, vad beträffar ett beslut om att inte rekrytera en tillfälligt anställd till en politisk grupp i parlamentet, domen i det ovannämnda målet Hectors mot parlamentet, punkt 40, vad beträffar beslut om uppsägning av en tillfälligt anställd som har en tillsvidareanställning, förstainstansrättens dom av den 8 september 2009 i mål T‑404/06 P, ETF mot Landgren, REG 2009, s. II‑2841, punkterna 143–170).
65 I förevarande mål är det omtvistade beslutet åtskilt från det avtal som ingicks mellan rådet och sökanden den 1 oktober 2007.
66 För det första innehåller nämligen detta beslut en ny omständighet i förhållande till det avtal som ingicks den 1 oktober 2007, eftersom det i beslutet anges att avtalet inte kan förnyas efter den inledande giltighetstiden på två år. Det anges emellertid uttryckligen i artikel 4 i avtalet att det eventuellt kan förlängas i ett år. Vidare har generaldirektören för GD A Personal och administration, i sina skrivelser av den 6 juni och den 5 juli 2007, inte uttryckligen påpekat för sökanden att det anställningsavtal som han hade blivit erbjuden inte kunde förnyas efter den treårsgräns som anges i artikel 88 i anställningsvillkoren.
67 För det andra inkom sökanden genom en skrivelse av den 12 maj 2009 med en begäran om att hans anställningsavtal skulle förnyas, med stöd från sin överordnade, och det omtvistade beslutet utgör rådets ställningstagande till denna begäran.
68 Följaktligen ska det omtvistade beslutet, vilket utgör ett beslut som går någon emot enligt artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, motiveras.
69 I det omtvistade beslutet har rådet emellertid angett att man enligt bestämmelserna i artikel 29 i tjänsteföreskrifterna var tvungen att besätta den tjänst som sökanden innehade genom befordran eller förflyttning av en tjänsteman, eller genom att utse någon som godkänts i ett uttagningsprov och att sökanden, som inte hade förts upp i någon förteckning över godkända sökande efter ett uttagningsprov, inte kunde fortsätta att inneha en tjänst vid rådet efter den 30 september 2009. Genom att lyfta fram dessa omständigheter har rådet gett en tillräcklig motivering till det omtvistade beslutet.
70 Det kan i vart fall konstateras att rådet genom en skrivelse av den 14 juli 2009 kompletterade denna motivering genom att precisera att man ville besätta den tjänst som sökanden innehade med en tjänsteman och att de argument som sökanden hade framfört i sin skrivelse av den 3 juli 2009 inte var av sådant slag att de kunde utgöra hinder för detta beslut.
71 Slutligen har det omtvistade beslutet tillkommit i ett sammanhang som är känt för sökanden. Genom meddelandet av den 29 april 2009 hade generaldirektören för GD A Personal och administration nämligen redan påpekat för honom att hans anställningsavtal inte kunde förnyas om han inte godkändes i ett uttagningsprov.
72 Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den grund som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten och åsidosättande av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna.
– Huruvida det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning
73 Sökanden har i sina inlagor inte uttryckligen anfört någon grund om att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning. Han har dock i den redogörelse som handlar om att motiveringsskyldigheten åsidosatts gjort gällande att den omständigheten att en sökande inte har godkänts i ett allmänt uttagningsprov inte i sig kan motivera att ett anställningsavtal inte förlängs inom den treårsperiod som föreskrivs i bestämmelserna i artikel 3b i anställningsvillkoren. Därefter ifrågasätter sökanden att den tjänst han innehade var en tjänst som var upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad rådets budgetavsnitt, vilken tjänst ska tillsättas under de förutsättningar som anges i artikel 29 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det inte hade utlysts någon tjänst som motsvarade denna befattning. Slutligen har rådet i strid med omsorgsplikten inte tagit hänsyn till att sökanden, som hade arbetat åt institutionen i många år, hade ett intresse av att få sitt kontrakt förnyat. Rådet har inte heller tagit hänsyn till att en förlängning av sökandens kontrakt låg i tjänstens intresse för att kontinuiteten skulle bibehållas.
74 Mot bakgrund av dessa omständigheter ska det således anses att sökanden inte enbart har ifrågasatt den formella motiveringen för det omtvistade beslutet utan även de skäl som rådet anfört.
75 Det har slagits fast att ett beslut om att inte förnya ett avtal om visstidsanställning omfattas av den behöriga myndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning och att unionsdomstolen därför ska begränsa sin prövning till att kontrollera att det inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk. En förnyelse av ett visstidsanställningsavtal är endast en möjlighet som tillsättningsmyndigheten har att ta ställning till, och som är underordnad villkoret att detta är förenlig med tjänstens intresse (se förstainstansrättens dom av den 6 februari 2003 i mål T‑7/01, Pyres mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A-37 och II‑239, punkterna 50 och 64, och personaldomstolens dom av den 27 november 2008 i mål F-35/07, Klug mot EMEA, REGP 2008, s. I‑A-1-387 och II‑A-1-2127, punkterna 65 och 66).
76 Av fast rättspraxis framgår också att den behöriga myndigheten är skyldig att, när den fattar ett beslut som rör en anställds situation, beakta samtliga omständigheter som är avgörande för beslutet och särskilt den anställdes intresse. Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som är en del i den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna – och, i analogi med dessa, anställningsvillkoren – ska råda mellan myndigheten och dess anställda (förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Pyres mot kommissionen, punkt 51, och av den 1 mars 2005 i mål T‑258/93, Mausolf mot Europol, REGP 2005, s. II‑189, punkt 49, och domen i det ovannämnda målet Klug mot EMAE, punkt 67).
77 I förevarande fall går det inte att med ledning av de uppgifter som sökanden har hänvisat till bevisa att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att fatta det omtvistade beslutet.
78 Av ovanstående följer att det omtvistade beslutet, såsom detta har framställts i meddelandet av den 14 juli 2009 och beslutet att avslå klagomålet, har fattats med motiveringen att den tjänst som sökanden innehade fanns upptagen i rådets tjänsteförteckning och det var därför som rådet ville besätta den med en tjänsteman eller någon som godkänts i ett uttagningsprov, från och med den 1 oktober 2009, när sökandens tvååriga anställningsavtal löpte ut.
79 För det första framgår det av handlingarna i målet att den tjänst som sökanden innehade faktiskt var en av de tjänster som fanns upptagen i rådets tjänsteförteckning sedan år 2004.
80 För det andra har administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den väljer på vilket sätt den ska täcka sina personalbehov (dom av den 28 februari 1989 i de förenade målen 341/85, 251/86, 258/86, 259/86, 262/86, 266/86, 222/87 och 232/87, van der Stijl och Cullington mot kommissionen, REG 1989, s. 511, punkt 11). Vidare innebär principen att varje tjänsteman ska ha möjlighet att göra karriär inom sin institution att administrationen, när den har för avsikt att utlysa en tjänst, först ska undersöka om tjänsten kan tillsättas genom befordran eller förflyttning inom institutionen och, om detta inte går, undersöka vilka andra möjligheter den har, enligt artikel 29 i tjänsteföreskrifterna (förstainstansrättens dom av den 19 februari 1998 i mål T‑3/97, Campogrande mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A-89 och II‑215, punkt 65).
81 Mot bakgrund av dessa omständigheter och med hänsyn till dessa principer, och främst till att det står administrationen fritt att själv välja rekryteringsmetod, gjorde rådet en riktig bedömning när den underlät att förnya sökandens anställningsavtal med motiveringen att den berörda personens tjänst skulle besättas med en tjänsteman. Vidare är den kontinuitet i tjänsten som sökanden hänvisat till, med hänsyn till bestämmelsen om att en fast tjänst som finns upptagen i en institutions tjänsteförteckning i princip måste besättas genom rekrytering av en tjänsteman och till tjänstens intresse av att det anställs en tjänsteman för att utföra arbetsuppgifter av mer varaktigt slag, inte en omständighet som är tillräckligt betydande för att man ska kunna anse att det rör sig om en uppenbart oriktig bedömning.
82 För det tredje kan ett sådant hänsynstagande till sökandens egna intressen, som följer av omsorgsplikten, inte innebära att institutionen förpliktas att förnya hans avtal som kontraktsanställd för övriga uppgifter, om detta inte ligger tillräckligt mycket i tjänstens intresse. I detta fall framkom det under förhandlingen att rådet rekryterade en tjänsteman kort efter det att sökanden hade slutat, och det är inte fastslaget att den nya arbetsorganisation som rådet införde till följd av denna rekrytering har utgjort ett hinder för ett tillfredsställande utförande av de arbetsuppgifter som sökanden hade tidigare.
83 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall på den grunden att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning.
– Åsidosättande av artikel 3b i anställningsvillkoren tolkad mot bakgrund av de principer som följer av direktiv 1999/70
84 Sökanden har gjort gällande att rådet har åsidosatt bestämmelserna i artikel 3b i anställningsvillkoren tolkade mot bakgrund av de principer som följer av direktiv 1999/70, genom att anställa honom som kontraktsanställd för övriga uppgifter. Sökanden borde med hänsyn till arbetsuppgifternas stadigvarande karaktär ha anställts som tillfälligt anställd och inte som kontraktsanställd för övriga uppgifter.
85 Denna grund har emellertid ingen inverkan på det omtvistade beslutets lagenlighet. Om man utgår ifrån att rådet borde ha anställt sökanden som tillfälligt anställd skulle rådet nämligen ändå ha tvingats avslå begäran om förnyelse av avtalet som kontraktsanställd för övriga uppgifter för att påståendet om rättsstridighet inte skulle kvarstå.
– Åsidosättande av principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser
86 Sökanden har gjort gällande att rådet inte har fullföljt avtalet som kontraktsanställd för övriga uppgifter, dem emellan, på ett uppriktigt sätt. Institutionen har nämligen krävt av sökanden att han skulle ha godkänts i ett uttagningsprov innan avtalet löpte ut, samtidigt som rådet under samma tid inte har anordnat något uttagningsprov som överensstämmer med sökandens profil.
87 Personaldomstolen erinrar för det första om att åsidosättande av principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser kan åberopas på ett ändamålsenligt sätt inom ramen för en skadeståndstalan och i förekommande fall leda till en ersättning av den skada som lidits på grund av en sådan försumlighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 1960 i de förenade målen 43/59, 45/59, 48/59, Von Lachmüller m.fl. mot kommissionen, REG 1960, s. 933, 956, och personaldomstolens dom av den 2 juli 2009 i mål F-19/08, Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån, REGP 2009, s. I‑A-1-207 och II‑A-1-1137, punkt 163). Denna grund, som inte är en grund som avser lagenligheten, saknar däremot som sådan betydelse för det omtvistade beslutets lagenlighet.
88 Även om det antas att denna grund skulle kunna åberopas, skulle sökanden ändå inte med framgång kunna hävda att rådet, i enlighet med principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser, hade skyldighet att se till att EPSO anordnade ett uttagningsprov som exakt överensstämde med hans profil, innan hans avtal löpte ut.
89 För det första anordnas uttagningsprov uteslutande för att tillgodose tjänstens behov och inte för att administrationen ska verkställa ett avtalsförhållande. Det är emellertid inte fastställt att det låg i tjänstens intresse att det skulle anordnas ett uttagningsprov som enbart var öppet för arkitekter, innan sökandens anställningsavtal gick ut. Vidare framgår det i vart fall inte av handlingarna i målet, bland annat skrivelserna av den 6 juni och den 5 juli 2007, att rådet faktiskt hade gjort något sådant åtagande. I dessa skrivelser angav administrationen endast att sökanden skulle tilldelas ett kontrakt för att ges möjlighet att eventuellt delta i ett av EPSO:s uttagningsprov. Skrivelsen av den 6 juni 2007, i vilken det hänvisas till ”uttagningsprov för ’arkitekter’ som kommer att offentliggöras under den andra hälften av detta år”, med särskild hänsyn till de citationstecken som använts, kan inte tolkas så, att det menas att ett uttagningsprov som uteslutande är avsett för arkitekter kommer att anordnas innan hans avtal löper ut. För fullständighetens skull ska det slutligen påpekas att uttagningsprovet EPSO/AD/99/07, även om det inte uteslutande hade varit avsett för arkitekter, skulle ha överensstämt med sökandens profil, eftersom område 2 i detta uttagningsprov hade rubriken ”Ingenjörsverksamhet, särskild teknik eller arkitektur” och de funktioner som skulle kunna tilldelas en tjänsteman som hade godkänts vid detta uttagningsprov inom område 2 motsvarade de uppgifter som normalt sett ges till en arkitekt.
90 För det andra, om sökanden med denna grund avser att rådet har gjort sig skyldigt till maktmissbruk, en tolkning som för övrigt bestämt avvisades vid förhandlingen, skulle talan ändå inte kunna bifallas med stöd av en sådan grund.
91 Sökanden har nämligen inte lagt fram några bevis som styrker att det förekommit maktmissbruk. För övrigt anordnade EPSO två uttagningsprov på området för bygg- och fastighetsförvaltning under löptiden för hans avtal som kontraktsanställd för övriga uppgifter, till vilka sökanden beretts tillträde.
92 Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på ovannämnda grund.
93 Utan att det är nödvändigt att pröva invändningarna om rättegångshinder ska yrkandet om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet således inte bifallas.
94 Av det föregående följer att talan ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
95 Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska tappande part, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II, förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Personaldomstolen får enligt punkt 2 i samma artikel, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
96 Sökanden har tappat förevarande mål. Rådet har i sina yrkanden uttryckligen begärt att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Då det inte föreligger några skäl att tillämpa artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Johan Gheysens ska ersätta rättegångskostnaderna.
Gervasoni | Van Raepenbusch | Rofes i Pujol |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 23 november 2010.
W. Hakenberg | | S. Gervasoni |
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Det här avgörandet och däri angivna avgöranden från Europeiska unionens domstolar finns tillgängliga på webbplatsen www.curia.europa.eu