FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
GERARD HOGAN
föredraget den 29 juli 2019(1)
Mål C‑432/18
Consorzio Tutela Aceto Balsamico di Modena
mot
BALEMA GmbH
(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland))
”Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Rådets förordning (EG) nr 510/2006 – Förordning (EG) nr 1151/2012 – Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar – Artikel 13.1 – Kommissionens förordning (EG) nr 583/2009 – Registrering av beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena (SGB)’ – Skydd för delar av denna beteckning”
I. Inledning
1. Balsam är ett aromatiskt, oljigt ämne som rinner som sav från olika växter. Balsam har under tusentals år använts som en grund för läkemedel, krämer och dofter. Användningen av balsam i dessa syften är väletablerad i europeisk tradition och kultur. Det finns många olika hänvisningar till användningen av balsam i läkande syfte såväl i Bibeln som i verk av Shakespeare och, självklart, i Parsifal, Wagners sista opera. Där får vi veta att den sårade kungen Amfortas lidande och starka smärta endast kan lindras genom att täckas med balsam från Arabien.
2. Det är på detta sätt som ordet ”balsam” (och närbesläktade ord, som ”balm” på engelska) genom historien har blivit en del av vår nuvarande vokabulär. Nuförtiden förknippas ordet ”balsam” naturligtvis ofta med den mycket välkända produkten ”Aceto Balsamico di Modena”. Denna utgörs av en mycket mörk, koncentrerad och smakrik vinäger som tillverkas av mogna (och delvis förruttnade) vindruvor som lagras i flera år i en serie trätunnor.(2) Produkten innehåller inte i sig balsam, men det italienska ordet ”balsamico” betyder ”balsamlik” och adjektivet ”balsamico” har således använts för att beskriva vinäger (”aceto”) i syfte att betona de läkande och allmänt balsamliknande egenskaper som produkten ursprungligen ansågs ha.
3. Allt detta ger upphov till frågan huruvida ordet ”balsamico” åtnjuter skydd som en geografisk beteckning i sin egen rätt. Detta är den huvudsakliga fråga som uppkommer i förevarande begäran om förhandsavgörande angående tolkningen av artikel 1 och bilaga I till förordning nr 583/2009, vilken har framställts av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) och inkom till domstolens kansli den 2 juli 2018. Det var genom förordning nr 583/2009 som beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena (SGB)” upptogs i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.
4. Den hänskjutande domstolen har ställt tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida det skydd som hela beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena (SGB)” erhåller genom registreringen enligt denna förordning också avser användningen av enskilda icke-geografiska termer(3) som ingår i den, närmare bestämt termerna ”Aceto”, ”Balsamico” och ”Aceto Balsamic”. Innan jag övergår till att bedöma denna fråga ska jag först återge de relevanta rättsliga bestämmelserna.
II. Tillämpliga bestämmelser
5. Förordning nr 583/2009 antogs med stöd av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.(4) Förordning nr 510/2006 upphävdes från och med den 3 januari 2013 genom artikel 58.1 i förordning (EU) nr 1151/2012.(5) I enlighet med artikel 58.2 i förordning nr 1151/2012 ska hänvisningar bland annat till den upphävda förordningen nr 510/2006 anses som hänvisningar till förordning nr 1151/2012.(6)
A. Förordning nr 1151/2012
6. I artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012 anges att med ”generiska termer” avses ”de produktnamn som även om de har samband med den ort, den region eller det land där produkten ursprungligen framställdes eller salufördes, har blivit det namn som allmänt används för produkten i unionen”.
7. Artikel 5.2 i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse:
”I denna förordning avses med geografisk beteckning det namn som identifierar en produkt
a) som härstammar från en viss ort eller region eller ett visst land,
b) vars särskilda kvalitet, rykte eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och
c) för vilken minst ett av produktionsleden äger rum i det avgränsade geografiska området.”
8. I artikel 6.1 i förordning nr 1151/2012 föreskrivs följande:
”Generiska termer får inte registreras som skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar.”
9. Artikel 13 i förordning nr 1151/2012, med rubriken ”Skydd”, har följande lydelse:
”1. Registrerade namn ska skyddas mot följande:
a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat namn för produkter som inte omfattas av registreringen om produkterna är jämförbara med de produkter som har registrerats under namnet i fråga eller om användningen av det skyddade namnet innebär att produktens anseende exploateras, även när produkterna i fråga används som ingredienser.
b) Varje missbruk, imitation eller anspelning, även när produkternas eller tjänsternas verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ’stil’, ’typ’, ’metod’, ’sådan som tillverkas i’, ’imitation’, eller liknande, även när produkterna i fråga används som ingredienser.
c) Alla andra osanna eller vilseledande uppgifter om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten som anges på den inre eller yttre förpackningen, i reklammaterial eller handlingar gällande produkten i fråga, liksom paketering av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.
d) Alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.
När det i en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning ingår ett namn på en produkt som anses vara generiskt, ska användning av det generiska namnet inte anses strida mot första stycket led a eller b.
2. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ska inte bli generiska.
…”
10. Artikel 41 i förordning nr 1151/2012, med rubriken ”Generiska termer”, har följande lydelse:
”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska denna förordning inte påverka användningen av termer som är generiska inom unionen, även om den generiska termen ingår i ett namn som är skyddat enligt en kvalitetsordning.
2. För att fastställa huruvida ett namn har blivit generiskt, ska hänsyn tas till alla relevanta faktorer, särskilt följande:
a) De rådande förhållandena i de områden där produkten konsumeras.
b) Relevant nationell lagstiftning eller relevanta unionsrättsakter.
3. För att fullt ut skydda intressenternas rättigheter ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 56 med kompletterande bestämmelser om hur generisk status för termer som avses i punkt 1 i den här artikeln ska fastställas.”
B. Förordning nr 583/2009
11. Skälen 2–5, 7, 8 och 10 i förordning nr 583/2009 har följande lydelse:
”(2) Tyskland, Grekland och Frankrike har framfört invändningar mot registreringen…
(3) Tyskland anför i sin invändning att det finns risk för att registreringen av den skyddade geografiska beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ inverkar negativt på de produkter som redan lagligen finns på marknaden sedan minst fem år och som säljs med beteckningarna Balsamessig/Aceto balsamico, samt att beteckningarna i fråga har blivit generiska. …
4) I sin invändning hävdar Frankrike att ’Aceto Balsamico di Modena’ inte har något eget specifikt anseende som gör att produkten tydligt kan skiljas från ’Aceto balsamico tradizionale di Modena’, som registrerades som skyddad ursprungsbeteckning enligt rådets förordning (EG) nr 813/2000… Frankrike anser att det finns risk för att konsumenterna vilseleds när det gäller vilken typ av produkt det är fråga om och var den har sitt ursprung.
5) Grekland påpekar i sin invändning att det produceras balsamvinäger i Grekland, vilken saluförs med orden ’balsamico’ och ’balsamon’ och att en registrering av beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ skulle få negativa konsekvenser för dessa produkter som finns lagligen på marknaden sedan minst fem år. Grekland anför att orden ’aceto balsamico’, ’balsamic’, etcetera har blivit generiska.
…
7) Eftersom ingen överenskommelse har kunnat nås mellan Frankrike, Tyskland, Grekland och Italien inom den givna tidsfristen, är det kommissionens uppgift att anta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 i förordning (EG) nr 510/2006.
8) Kommissionen har rådfrågat vetenskapliga kommittén för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och särartsskydd, vilken inrättades genom kommissionens beslut 93/53/EG…, om huruvida villkoren för registrering kan anses vara uppfyllda. I sitt yttrande av den 6 mars 2006 anger kommittén att beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ har ett utmärkt anseende på både den nationella och den internationella marknaden, vilket bekräftas genom att produkten ofta föreskrivs i olika recept i många medlemsstater och är väl etablerad på Internet, i pressen och i andra medier. ’Aceto Balsamico di Modena’ uppfyller således kravet på att den produkt som beteckningen avser ska ha ett visst anseende. Kommittén påpekar att de båda produkterna har existerat parallellt på marknaden under ett hundratal år. Kommittén konstaterade också att ’Aceto Balsamico di Modena’ och ’Aceto balsamico tradizionale di Modena’ är två olika produkter med tanke på vilka egenskaper de har, vilka konsumenter de vänder sig till, hur de säljs, hur de presenteras och vad de kostar, vilket gör det möjligt att se till att producenterna behandlas rättvist och att se till att konsumenterna inte vilseleds. Kommissionen har tagit full hänsyn till kommitténs synpunkter.
…
10) De invändningar som Tyskland och Grekland har gjort beträffande den aktuella beteckningen, i vilka man hävdar att beteckningen har blivit generisk, förefaller inte avse hela beteckningen, dvs. ’Aceto Balsamico di Modena’ utan bara vissa ord i denna, som orden ’aceto’, ’balsamico’, ’aceto balsamico’ och dessa ord i översättning. I det aktuella fallet är det den sammansatta beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ som skyddas. De enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen, kan, oavsett om de används separat eller tillsammans eller om de används på italienska eller i översättning, användas på gemenskapens territorium i enlighet med de principer och bestämmelser som fastställs i gemenskapslagstiftningen.”
12. I artikel 1 i förordning nr 583/2009 anges följande:
”Den beteckning som anges i bilaga I till denna förordning ska registreras.”
13. I bilaga I till förordning nr 583/2009 anges ”Aceto Balsamico di Modena (SGB)”.
III. Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
14. BALEMA GmbH (nedan kallat Balema) tillverkar olika vinägerprodukter och säljer dem i området kring Baden i Tyskland. Företaget har sålt produkter med beteckningarna ”Balsamico” och ”Deutscher Balsamico” i över 25 år. Produktetiketterna är försedda med texten ”Theo der Essigbrauer, Holzfassreifung, Deutscher Balsamico traditionell, naturtrüb aus badischen Weinen” [Theo vinägerbryggaren, lagrad på träfat, tysk balsamvinäger, traditionell, naturligt grumlig, framställd av Badenvin] eller ”1. Deutsches Esig-Brauhaus, Premium, 1868, Balsamico, Rezeptur No 3” [första tyska vinägerbryggeriet, premie, 1868, balsam, recept nr 3].
15. Det är klarlagt att de av Balemas produkter som bär namnet ”Balsamico” inte omfattas av registreringen av ”Aceto Balsamico di Modena (SGB)” i enlighet med artikel 1 i och bilaga I till förordning nr 583/2009, eftersom de inte uppfyller produktspecifikationerna i bilaga II i denna förordning.
16. Consorzio Tutela Aceto Balsamico di Modena (nedan kallat konsortiet) är en sammanslutning av tillverkare av produkter med namnet ”Aceto Balsamico di Modena”. Konsortiet anser att Balemas användning av beteckningen ”Balsamico” gör intrång i den skyddade geografiska beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena”. Konsortiet skickade därför ett varningsmeddelande till Balema. Balema väckte i sin tur talan mot konsortiet vid de tyska domstolarna och yrkade att dessa skulle fastställa att det inte skett något varumärkesintrång. Denna talan ogillades.
17. Balema överklagade domen och yrkade att det skulle fastställas att Balema inte behövde upphöra med att använda beteckningen ”Balsamico” för vinägerprodukter som framställdes i Tyskland. Detta överklagande bifölls i sak, eftersom domstolen fann att det inte stred mot artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012 att använda beteckningen ”Balsamico” i fråga om vinäger. Enligt den domstol som prövade överklagandet avsåg skyddet för beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” enligt förordning (EG) nr 583/2009 endast beteckningen som helhet och inte de icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen, även om de användes tillsammans.
18. Denna dom överklagades till den hänskjutande domstolen.
19. Enligt den hänskjutande domstolen bör överklagandet bifallas om Balemas användning av beteckningarna ”Balsamico” och ”Deutscher Balsamico” strider mot artikel 13.1 a eller b i förordning nr 1151/2012. Enligt den hänskjutande domstolen skulle detta kräva att skyddet för hela beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena”, som åtnjuts enligt artikel 1 i förordning 583/2009, också omfattar användningen av de enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen (”aceto”, ”balsamico”, ”aceto balsamico”).
20. Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen)har anmärkt att det framgår av artikel 13.1 andra stycket och EU-domstolens praxis att en skyddad geografisk beteckning som består av flera termer kan åtnjuta skydd enligt artikel 13.1 a eller b i förordning nr 1151/2012, inte bara mot användning av den fullständiga beteckningen utan också mot användning av enskilda termer i beteckningen. I artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 1151/2012 regleras det speciella fallet där en skyddad geografisk beteckning innehåller ett namn på en produkt som anses vara generiskt. I bestämmelsen föreskrivs att användningen av det generiska namnet inte ska anses strida mot artikel 13.1 a eller b i denna förordning. Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) har också hänvisat till det faktum att det i en förordning från kommissionen om registrering av en beteckning går att begränsa skyddet för en skyddad geografisk beteckning som består av flera begrepp på så sätt att det inte omfattar användningen av enskilda termer i denna beteckning. Det faktum att sökanden kan ange att skydd inte söks för samtliga delar av en beteckning visar, i detta avseende, att det skydd som beviljas genom registrering kan vara begränsat.
21. Enligt Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) talar skälen 3, 5 och 10 i förordning nr 583/2009 för att skyddet endast gäller beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet och inte omfattar enskilda icke-geografiska termer i denna. I motsats till vad som har gjorts gällande i överklagandet, anser Bundesgerichtshof också att det inte skulle vara oförenligt med registreringen av de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Aceto Balsamico Tradizionale di Modena” och ”Aceto Balsamico Tradizionale di Reggio Emilia” enligt rådets förordning (EG) nr 813/2000 av den 17 april 2000 om komplettering av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92,(7) om skyddet avsåg namnet ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet. Till skillnad från förordning nr 583/2009, utgör hänvisningarna till ett begränsat skydd enligt förordning nr 813/2000, vilket kan bero på förhållandet att inga medlemsstater gjorde invändningar i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92(8) (nu artiklarna 51 och 52 i förordning nr 1151/2012) i det föregående registreringsförfarandet, inte hinder för att skyddet avser beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet.
22. Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:
”Omfattar skyddet av hela beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ användningen av de enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen (’aceto’, ’balsamico’ och ’aceto balsamico’)?”
IV. Förfarandet vid domstolen
23. Skriftliga yttranden har inkommit från konsortiet, den italienska, den grekiska och den spanska regeringen samt från kommissionen. Konsortiet, Balema, den tyska, den grekiska, den spanska och den italienska regeringen samt kommissionen yttrade sig vid förhandlingen den 23 maj 2019.
V. Bedömning
A. Inledande anmärkningar
24. Inledningsvis ska anmärkas att svårigheten i detta och andra liknande mål har att göra med att uttrycket ”generiska termer” har använts i två olika bemärkelser. Som jag nyligen har anmärkt definieras uttrycket ”generiska termer” i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012 som de produktnamn ”som även om de har samband med den ort, den region eller det land där produkten ursprungligen framställdes eller salufördes, har blivit det namn som allmänt används för produkten i unionen”. Uttrycket har emellertid också använts av domstolar, domare, advokater och författare i vidare bemärkelse för att helt enkelt hänvisa till vanliga ord som, just på grund av sina generiska egenskaper, inte kan registreras som skyddade geografiska beteckningar eller skyddade ursprungsbeteckningar.(9) Då det är nödvändigt att hålla isär dessa begrepp kommer jag att använda begreppet ”generiska termer” i den särskilda mening som avses enligt definitionen i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012, men annars bara använda begreppet ”vanliga ord” för att beskriva ord eller uttryck som skulle kunna – eller till och med skulle – beskrivas som generiska i andra sammanhang.
25. Artikel 13.1 a–d i förordning nr 1151/2012 innehåller en graderad förteckning över olika handlingar som inte får företas i förhållande till namn som är registrerade enligt denna förordning.(10) Artikel 13.1 a‐d i förordning nr 1151/2012 rör ett antal situationer då marknadsföringen av en vara åtföljs av en uttrycklig eller underförstådd hänvisning till en geografisk uppgift eller beteckning under sådana förhållanden att omsättningskretsen kan vilseledas eller åtminstone i sina tankar göra associationer till varans ursprung, eller som gör att den berörda näringsidkaren på ett orättmätigt sätt kan snylta på ifrågavarande geografiska uppgifts eller betecknings renommé.(11)
26. I domen av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association (C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 29), angav domstolen att bruket av ordet ”användning” i artikel 16 a i förordning nr 110/2008 i förhållande till ”varje form av direkt eller indirekt användning i kommersiellt syfte när det gäller produkter som inte omfattas av registreringen”(12) ”visar per definition … att det omtvistade kännetecknet gör bruk av den geografiska beteckningen som sådan, i den form som den har registrerats, eller åtminstone i en form som uppvisar ett så nära samband med denna – fonetiskt och/eller visuellt – att det omtvistade kännetecknet uppenbarligen inte kan särskiljas från den”. I punkt 44 i denna dom fann domstolen att begreppet ”anspelning”(13) omfattar ”det tänkta fallet att det ord som används för att benämna en produkt innehåller en del av en skyddad geografisk beteckning, så att produktnamnet får konsumenten att som referensbild tänka på den vara som omfattas av den skyddade beteckningen”.(14)
27. I artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 1151/2012 anges emellertid att när ett namn(15) som är registrerat i registret över skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) eller skyddade geografiska beteckningar (SGB) innehåller ett generiskt element ska användningen av detta generiska element inte anses strida mot skyddet för det ovannämnda registrerade namnet i enlighet med artikel 13.1 a och b i denna förordning. Således framgår det av själva ordalydelsen i artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 1151/2012 att en sammansatt beteckning som är registrerad i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar i sig kan innehålla delar som är generiska eller inte skyddade.
28. Detta innebär således att när en skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning består av flera delar/termer, av vilka en eller flera är namnet på en produkt som anses vara generisk, gör en tredje parts användning av den generiska delen/termen i princip inte intrång i det skydd som åtnjuts artikel 13.1 a och b(16) i förordning nr 1151/2012(17) mot direkt eller indirekt användning i kommersiellt syfte respektive varje form av obehörigt bruk av, imitation av eller anspelning på den registrerade beteckningen.(18) Detta argument kan belysas genom ett mycket enkelt exempel. Prosciutto di Parma (Parmaskinka) har registrerats i registret över skyddade ursprungsbeteckningar(19), men det kan knappast påstås, exempelvis, att ordet ”prosciutto”/”skinka” inte kan användas av andra tillverkare eller leverantörer.
29. Denna viktiga princip fastställdes i beslutet av den 6 oktober 2015, Schutzgemeinschaft Milch und Milcherzeugnisse/kommissionen (C‑517/14 P, EU:C:2015:700), där domstolen, mot bakgrund av att kommissionen, i artikel 1 i kommissionens förordning (EU) nr 1121/2010 av den 2 december 2010 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Edam Holland (SGB)](20) angående registreringen av namnet ”Edam Holland”, hade beslutat att benämningen ”Edam” utgjorde en generisk beteckning, fann att denna benämning – trots registreringen av den aktuella skyddade geografiska beteckningen ”Edam Holland” – kunde fortsätta att användas inom unionen förutsatt att principerna och bestämmelserna i unionens rättsordning följdes. Domstolen fann således att tribunalen inte hade gjort en felaktig rättstillämpning genom att finna bland annat att förordning nr 1121/2010 innebär att namnet ”Edam” kan fortsätta att användas för saluföring av ost.(21)
30. Med hänsyn till det mycket vidsträckta skydd som åtnjuts enligt artikel 13.1 a och b i förordning nr 1151/2012,(22) är det, såvitt avser förevarande mål, av avgörande betydelse att fastställa, för att kunna avgöra huruvida någon av dessa bestämmelser har åsidosatts, huruvida ett sammansatt namn som är registrerat i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar innehåller generiska – och därför inte skyddade – delar.
B. Begreppet ”generiska termer” i den mening som avses i förordning nr 1151/2012 och domstolens praxis
31. Som jag redan har antytt är definitionen av ”generiska termer” i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012 enligt min uppfattning mycket specifik och begränsad till sin räckvidd. Detta begrepp avser ”de produktnamn som även om de har samband med den ort, den region eller det land där produkten ursprungligen framställdes eller salufördes, har blivit det namn som allmänt används för produkten i unionen”.(23) Definitionen omfattar således termer som över tid har förlorat sin geografiska bibetydelse. I domen av den 2 juli 2009, Bavaria och Bavaria Italia (C‑343/07, EU:C:2009:415, punkt 107), angav domstolen att ”[e]n skyddad geografisk beteckning blir … generisk enbart om sambandet mellan å ena sidan produktens geografiska ursprung och å andra sidan produktens bestämda kvalitet, anseende eller någon annan egenskap, som kan hänföras till detta ursprung, har upphört och beteckningen därmed enbart utgör en beskrivning av produkters stil eller typ”.
32. Som jag redan har angett bygger en av svårigheterna i förevarande mål – och i andra liknande mål – på det särskilda och begränsade sätt som begreppet ”generisk” har definierats på i förordning nr 1151/2012. Trots detta är det uppenbart att användningen av vanliga namn eller termer som inte har någon aktuell geografisk bibetydelse – och som också ofta beskrivs som generiska termer i en något annan bemärkelse av detta begrepp – precis som användningen av ”generiska termer” i den begränsade mening som avses i definitionen i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012, inte gör intrång på det skydd för ett registrerat namn som åtnjuts enligt artikel 13.1 a och b i förordning nr 1151/2012.
33. I detta avseende ska anmärkas att domstolen, i punkt 80 i sin dom av den 16 mars 1999, Danmark m.fl./kommissionen (C‑289/96, C‑293/96 och C‑299/96, EU:C:1999:141), angav att uttrycket ”[n]amn som har blivit generiska” – som användes i en bestämmelse som motsvarade artikel 41 i förordning nr 1151/2012 angående användningen av generiska termer – också är tillämpligt på namn som alltid har varit generiska.
34. Vidare fann domstolen, i domen av den 9 juni 1998, Chiciak och Fol (C‑129/97 och C‑130/97, EU:C:1998:274, punkt 37) att det skydd som åtnjöts enligt en bestämmelse som motsvarade artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 inte bara omfattade den sammansatta beteckningen som sådan utan även varje däri ingående del, då det inte rörde sig om en generisk eller allmän beteckning.(24)
35. Den tyska, den grekiska och den spanska regeringen samt kommissionen har anfört att ”Aceto”, ”Balsamico” och ”Aceto Balsamic” är generiska termer och/eller vanliga ord. Exempelvis har det i förevarande mål angetts att termen ”Balsamico” som härstammar från det latinska ordet ”balsamun” eller det grekiska ordet ”βάλσαμον”,(25) används i italienskan, spanskan och portugisiskan och bland annat avser ett lugnande medel som används i medicinskt syfte.
36. Vid bedömningen av om termen är generisk i den särskilda mening som avses enligt definitionen i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012 eller om det är ett vanligt ord (och således generiskt i den vidare bemärkelse som jag just har beskrivit) är den viktigaste frågan, enligt min uppfattning, inte nödvändigtvis om termen har en viss betydelse på ett visst språk,(26) utan om den saknar en aktuell geografisk bibetydelse.
37. I detta avseende ska det nämnas att även om ordet ”feta” betyder ”skiva” på italienska(27) och därför åtminstone vid första påseende verkar vara ett vanligt ord, fann domstolen i domen av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen (C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkterna 88 och 94) att beteckningen ”feta” som en skyddad ursprungsbeteckning för ost inte var generisk.(28) Domstolen fann att kommissionen hade rätt att dra slutsatsen att ”feta” var en ursprungsbeteckning för ost som hade producerats i Grekland. Detta beslut måste dock betraktas mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i det målet.
38. I detta mål hade Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Danmark yrkat att domstolen skulle ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 1829/2002 av den 14 oktober 2002 om ändring av bilagan till förordning (EG) nr 1107/96 när det gäller beteckningen ”Feta”,(29) och påstod, bland annat, att denna beteckning var generisk i den mening som avsågs i artikel 3.1 i förordning nr 2081/92 det vill säga föregångaren till vad som numera är artiklarna 3.6 och 41.2 i förordning nr 1151/2012. Vid bedömningen av huruvida beteckningen ”Feta” var generisk beaktade domstolen på vilka orter varan producerades både i och utanför den medlemsstat som registrerat den ifrågavarande beteckningen, konsumtionen av varan och hur konsumenterna uppfattade beteckningen i och utanför denna medlemsstat, förekomsten av specifik nationell lagstiftning avseende den ovannämnda varan och sättet på vilket beteckningen användes enligt gemenskapslagstiftningen.(30)
39. Såsom domstolen anmärkte i punkterna 86–90 i sin dom:
”86. Uppgifter som har lämnats till domstolen visar att majoriteten av konsumenterna i Grekland anser att beteckningen feta har en geografisk bibetydelse och inte en generisk sådan. Det har däremot visat sig att i Danmark anser majoriteten av konsumenterna att den berörda beteckningen har en generisk bibetydelse. Domstolen förfogar inte över övertygande uppgifter vad gäller de övriga medlemsstaterna.
87. De omständigheter som har åberopats vid domstolen visar även att fetaost i andra medlemsstater än Grekland vanligen saluförs med etiketter innehållande hänvisningar till grekiska kulturtraditioner och den grekiska civilisationen. Det är motiverat att härav sluta sig till att konsumenterna i dessa medlemsstater uppfattar fetaosten som en ost med kopplingar till Republiken Grekland, även om den i själva verket har framställts i en annan medlemsstat.
88. Ovannämnda omständigheter avseende konsumtionen av fetaost i medlemsstaterna visar att beteckningen feta inte har någon generisk karaktär.
89. Vad gäller den tyska regeringens argument avseende andra meningen i skäl 20 i den omtvistade förordningen, framgår det av punkt 87 i förevarande dom att det inte är felaktigt att med avseende på konsumenterna i andra medlemsstater än Republiken Grekland konstatera att ”kopplingen mellan beteckningen ’Feta’ och Grekland används avsiktligt och utgör ett försäljningsargument som bygger på den ursprungliga produktens rykte, vilket också kan innebära att konsumenten riskerar att vilseledas.
90. Den tyska regeringens argument med motsatt innebörd kan således inte vinna framgång.”(31)
40. Vad som i praktiken var avgörande i detta mål var att den övervägande majoriteten av konsumenterna i Europa, såsom domstolen fann, ansåg att ordet ”feta” var outplånligt förknippad med den särskilda ost som producerades i Grekland. Med undantag för konsumenter som talade italienska var det till och med så att termen inte hade någon annan betydelse. Därmed framgick att det var riktigt av kommissionen att fastställa att ordet ”feta” inte var en generisk term i den mening som avsågs i artikel 3.1 i förordning nr 2081/92, eftersom det hade en aktuell geografisk bibetydelse.
41. Om det endast var en fråga om personligt omdöme tror jag att jag för min del skulle komma till en motsatt slutsats i förevarande mål. ”Aceto” är uppenbart ett vanligt italienskt ord och även om många konsumenter definitivt skulle anse att ordet ”balsamico” har en koppling till den produkt som framställs av konsortiet, är de grundläggande rotorden ”balsam” (och ”balm” på engelska) enligt min uppfattning helt enkelt alltför vanliga och väletablerade för att de enskilt, vart och ett för sig, ska åtnjuta skydd som geografiska beteckningar. Inte heller kan det enligt min uppfattning sägas att dessa ord har en aktuell geografisk bibetydelse som skulle göra att de, på denna grund, kan betraktas som ”generiska termer” i den mening som avses i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012.
42. Det avgörande kriteriet är emellertid hur dessa ord skulle uppfattas av ”en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument”.(32) Detta är något som det ankommer på den nationella domstolen att bedöma och avgöra, eventuellt med stöd av lämpliga konsumentundersökningar och liknande.(33)
43. Utan en sådan bedömning av den nationella domstolen anser jag, under dessa förhållanden, att domstolen helt enkelt inte har möjlighet att bedöma huruvida orden ”aceto” och ”balsamico” är vanliga ord i den mening som jag har beskrivit ovan eller huruvida de också är ”generiska termer” i den särskilda mening som avses i artikel 3.6 i förordning nr 1151/2012. Utan hinder av detta anser jag emellertid att denna domstol definitivt kan avgöra frågan om man betraktar den utifrån en annan synvinkel, nämligen från synvinkeln av en bedömning av bestämmelserna i förordning nr 583/2009. I detta avseende anser jag att skälen till denna förordning är särskilt upplysande. Det är denna fråga som jag nu avser att behandla.
C. Tolkning av förordning nr 583/2009
44. Den sammansatta beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena (SGB)” upptogs i registret i enlighet med artikel 1 i och bilaga I till förordning nr 583/2009. Varken artikel 1 i eller bilaga I till denna förordning innehåller någon begränsning eller kvalificering beträffande omfattningen av skyddet.
45. Det framgår emellertid av skälen 2, 3, 5 och 7 i förordning nr 583/2009 att Tyskland, Grekland(34) och Frankrike gjorde invändningar mot registreringen av beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena”. Det verkar särskilt som om Tyskland och Grekland ansåg att bland annat termerna ”Aceto balsamico” var generiska. (Det framgår underförstått av sammanhanget att uttrycket ”generiska termer” användes synonymt i bemärkelsen allmänt eller vanligt ord.)
46. Vidare anges i skäl 10 i förordning nr 583/2009 bland annat att ”det … är … den sammansatta beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ som skyddas. De enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen, kan, oavsett om de används separat eller tillsammans eller om de används på italienska eller i översättning, användas på gemenskapens territorium i enlighet med de principer och bestämmelser som fastställs i gemenskapslagstiftningen”.(35)
47. Trots innehållet i de aktuella skälen och den uppenbara kontrovers som uppkom i samband med registreringen av den geografiska beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” ska det erinras om att kommissionen inte särskilt har fastställt i artikel 1 i eller bilaga I till förordning nr 583/2009 huruvida någon av termerna ”Aceto”, ”Balsamico” eller ”Aceto Balsamico” var generiska beteckningar (antingen i den särskilda mening som avses i förordningen eller i termens alternativa, vidare bemärkelse till följd av att de helt enkelt var vanliga ord) eller icke-geografiska termer, och därför, utan hinder av att den aktuella geografiska beteckningen hade registrerats, kunde fortsätta att användas i unionen i enlighet med artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 1151/2012.
48. Detta betraktelsesätt skiljer sig från den situation som var för handen exempelvis i förhållande till förordning nr 1121/2010 i vilken det inte bara framgick av skäl 8 utan också av artikeldelen att beteckningen ”Edam” var generisk.(36)
49. Det ska dock anmärkas att domstolen i sin dom av den 9 juni 1998, Chiciak och Fol (C‑129/97 och C‑130/97, EU:C:1998:274, punkt 39), fann att omständigheten att en sammansatt ursprungsbeteckning(37) inte var försedd med en uppgift, i form av en hänvisning nederst på sidan i bilagan till förordningen om registrering om att det inte hade ansökts om registrering för någon av delarna av beteckningen(38)inte nödvändigtvis innebar att varje del av beteckningen var skyddad.(39) Till skillnad från detta godtog domstolen inte, i sin dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland (C‑132/05, EU:C:2008:117, punkt 31), argumentet att en skyddad ursprungsbeteckning åtnjuter skydd endast i den exakta form som har registrerats.(40)
50. Sammanfattningsvis går det inte att dra någon slutsats utifrån det faktum att det i artikel 1 i och bilaga I till förordning nr 583/2009 inte särskilt har angetts huruvida någon av termerna ”Aceto”, ”Balsamico” eller ”Aceto Balsamico” är generiska beteckningar (oavsett om detta är i den särskilda mening som avses i artikel 3.6 i förordningen eller på grund av att de är vanliga ord) eller icke-geografiska termer.
51. Med hänsyn till att det inte framgår klart av ordalydelsen i artikel 1 i och bilaga I till förordning nr 583/2009, tolkad mot bakgrund av ovan angiven rättspraxis, huruvida någon eller några av termerna ”Aceto”, ”Balsamico” eller ”Aceto Balsamico” är generiska beteckningar (och, även i detta avseende, vare sig detta är i den särskilda mening som avses i artikel 3.6 i förordningen eller på grund av att de är vanliga ord) eller icke-geografiska termer, anser jag att dessa bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av skälen i denna förordning. Det följer av fast rättspraxis att artikeldelen i en rättsakt inte kan skiljas från sin motivering och ska, i den mån det krävs, tolkas med beaktande av de skäl som föranledde att rättsakten antogs.(41)
52. I detta avseende framgår det klart och tydligt av skälen 2–5, 7, 8 och 10 i förordning nr 583/2009 att unionslagstiftaren (i detta fall kommissionen), mot bakgrund av uttryckliga invändningar från Tyskland, Grekland och Frankrike, ansåg att termerna ”Aceto”, ”Balsamico” eller ”Aceto Balsamico” var generiska beteckningar eller icke-geografiska termer och att skyddet endast gällde för beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet, och inte för enskilda icke-geografiska termer i denna.
53. I skäl 8 i förordning nr 583/2009 har anseendet förprodukten ”Aceto Balsamico di Modena” betonats och i skäl 10 har angetts att trots de invändningar som Tyskland, Grekland och Frankrike hade gjort beträffade registreringen av termerna ”Aceto”, ”Aceto Balsamico” och ”Balsamico” hade någon invändning inte gjorts mot namnet ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet. Såsom har nämnts tidigare har i skäl 10 angetts att ”det [är] den sammansatta beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ som skyddas”(42) och att de enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen i princip kan användas.
54. Jag anser därför att det framgår, särskilt av skäl 10 i förordning nr 583/2009, att unionslagstiftaren ansåg att termerna ”Aceto”, ”Aceto Balsamico” och ”Balsamico” är generiska termer (i begreppets båda bemärkelser) eller icke-generiska termer som inte är skyddade och som kan fortsätta att användas så länge principerna och bestämmelserna i unionslagstiftningen iakttas.
55. En tolkning av förordning nr 583/2009 som skulle begränsa det skydd som åtnjuts enligt förordningen till namnet ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet, snarare än att utöka skyddet till att omfatta dess enskilda icke-geografiska termer, stöds uppenbart av domstolens dom av den 9 december 1981, kommissionen/Italien (193/80, EU:C:1981:298), och dom av den 15 oktober 1985, kommissionen/Italien (281/83, EU:C:1985:407). I dessa mål angav domstolen att termen ”Aceto” är det italienska ordet för vinäger och fastställde att det är en generisk term. Eftersom dessa mål rörde rörelsefriheten för varor använde domstolen uppenbarligen orden ”generiska termer” i bemärkelsen att ordet ”aceto” helt enkelt var ett vanligt italienskt ord för vinäger.
56. Trots att det inte uttryckligen anges i artikel 1 i eller bilaga I till förordning nr 583/2009 att det skydd som har beviljats termen ”Aceto” ska vara begränsat, kan detta vanliga ord, mot bakgrund av ovanstående rättspraxis, inte erhålla skydd enligt denna förordning.(43)
57. Vidare talar förhållandet att beteckningen ”Aceto balsamico tradizionale di Modena (SUB)”, som med undantag för det extra ordet ”tradizionale”(44) och det faktum att ”balsamico” har skrivits med versalt B är identisk med den skyddade geografiska beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena”, har registrerats enligt förordning nr 813/2000, enligt min uppfattning, för att det bör fastställas att beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” endast är skyddad i sin helhet och att termerna ”Aceto”, ”balsamico” och ”Aceto balsamico” helt enkelt bara är vanliga ord. Ett sådant resonemang stöds uppenbart av skälen 8 och 9 i förordning nr 583/2009.
58. Jag anser också att det faktum att beteckningen ”Aceto balsamico tradizionale di Reggio Emilia (SUB)” har registrerats enligt förordning nr 813/2000 visar att termerna ”Aceto”, ”balsamico” och ”Aceto balsamico” är vanliga ord.
59. Till skillnad från detta anser jag, mot bakgrund av den geografiska bibetydelsen av ordet ”Modena”, att användning av termen ”Modena”(45) eller termerna ”di Modena” i förhållande till vinäger eller, för den sakens skull, andra smaktillbehör, enligt artikel 13.1 b i förordning nr 1151/2012, kan föra tankarna inte bara till ”Aceto balsamico di Modena”, utan även till ”Aceto balsamico tradizionale di Modena”.
60. Jag anser därför att skyddet för beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” som helhet enligt förordning nr 583/2009 inte omfattar användningen av enskilda vanliga ord eller icke-geografiska termer, nämligen ”Aceto”, ”Balsamico” och ”Aceto Balsamico”.(46) Dessa enskilda vanliga ord eller icke-geografiska termer kan användas så länge unionens principer och bestämmelser iakttas.
VI. Förslag till avgörande
61. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som har ställts av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) på följande sätt:
”Skyddet för beteckningen ’Aceto Balsamico di Modena’ som helhet enligt kommissionens förordning nr 583/2009 av den 3 juli 2009 omfattar inte användningen av de enskilda vanliga orden eller icke-geografiska termerna, nämligen ’Aceto’, ’Balsamico’ och ’Aceto Balsamico’.”