FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)
den 8 juli 2008 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket COLOR EDITION – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 – Berättigat intresse av att få saken prövad – Artikel 55 i förordning (EG) nr 40/94”
I mål T‑160/07,
Lancôme parfums et beauté & Cie SNC, Paris (Frankrike), företrätt av advokaten E. Baud,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av A. Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var
CMS Hasche Sigle, Köln (Tyskland),
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 26 februari 2007 (ärende R 231/2006‑2) om ett ogiltighetsförfarande mellan CMS Hasche Sigle och Lancôme parfums et beauté & Cie SNC,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna K. Jürimäe (referent) och S. Soldevila Fragoso,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 maj 2007,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till förstainstansrättens kansli den 19 juli 2007,
efter förhandlingen den 19 februari 2008,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden Lancôme parfums et beauté & Cie SNC ingav den 9 december 2002 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (nedan kallad harmoniseringsbyrån) med stöd av rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse.
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet COLOR EDITION.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 3 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Kosmetika och makeuppreparat”.
4 Det sökta varumärket registrerades den 11 februari 2004 och offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken av den 19 april 2004.
5 Den 12 maj 2004 ingav advokatbyrån Norton Rose Vieregge en ansökan om ogiltigförklaring av ordmärket COLOR EDITION med stöd av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 och artikel 7.1 b och c i samma förordning.
6 Annulleringsenheten avslog ansökan om ogiltigförklaring av ordmärket COLOR EDITION den 21 december 2005.
7 Den 9 februari 2006 överklagade advokatbyrån CMS Hasche Sigle, som trätt i stället för Norton Rose Vieregge, annulleringsenhetens beslut i enlighet med artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94.
8 Harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd biföll överklagandet genom beslut av den 26 februari 2007 (nedan kallat det angripna beslutet).
9 I motiveringen i det angripna beslutet anges följande: Först och främst anmärkte överklagandenämnden att överklagandet från CMS Hasche Sigle kunde prövas i sak i enlighet med artikel 55.1 a i förordning nr 40/94, eftersom den åtskillnad som sökanden velat göra mellan partsbehörighet och berättigat intresse av att få saken prövad inte återfinns i förordning nr 40/94 och eftersom artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 ska tillvarata allmänintresset, vilket motiverar att ansökningar om ogiltigförklaring med stöd av denna artikel ska kunna inges av så många aktörer som möjligt. Överklagandenämnden kom därefter till slutsatsen att ordmärket COLOR EDITION var beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, dels eftersom sammansättningen av orden color och edition utgjorde ett meddelande som omsättningskretsen direkt och omedelbart kunde uppfatta så, att det avsåg en serie kosmetika eller makeuppreparat i olika färgnyanser, dels eftersom konkurrenter kan använda dessa ord för att beskriva vissa egenskaper hos sina varor och dessa ord därför måste hållas allmänt tillgängliga. Överklagandenämnden fastslog slutligen att eftersom det ifrågavarande ordmärket var beskrivande, saknade det även särskiljningsförmåga i enlighet med artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.
Parternas yrkanden
10 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
11 Harmoniseringsbyrån har yrkat att förstainstansrätten ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
12 Till stöd för talan har sökanden åberopat tre grunder avseende åsidosättande av artikel 55.1 a, artikel 7.1 c respektive artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 55.1 a i förordning nr 40/94
Parternas argument
13 Sökanden har i samband med den första grunden gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 genom att förklara att ansökan om ogiltigförklaring från CMS Hasche Sigle kunde prövas i sak trots att detta bolag inte hade visat att det hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.
14 Till stöd för detta påstående har sökanden hävdat först och främst att överklagandenämnden inte kunde göra gällande att begreppet berättigat intresse av att få saken prövad är underförstått i texten till artikel 55.1 a i förordning nr 40/94. Enligt sökandes uppfattning åsidosätts genom detta påstående den allmänna rättsprincipen att ett berättigat intresse av att få saken prövad ska styrkas vid varje tillfälle talan väcks.
15 Att kravet på att ett berättigat intresse av att få saken prövad ska föreligga vid varje tillfälle talan väcks följer först och främst av förfarandereglerna i förordning nr 40/94. Eftersom det inte följer tydligt av ordalydelsen i artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 att ett krav på ett berättigat intresse av att få saken prövad föreligger, borde överklagandenämnden enligt sökanden i enlighet med artikel 79 i förordning nr 40/94 ha hänvisat särskilt till de allmänna rättsprinciper som är tillämpliga på medlemsstaterna. I samtliga medlemsstater finns det utan undantag möjlighet att väcka talan endast för dem som har ett berättigat intresse av att ett anspråk bifalls eller avslås. Kravet på att ett berättigat intresse av att få saken prövad ska föreligga vid varje tillfälle talan väcks följer för det andra av EG‑fördraget, särskilt artiklarna 230 EG, 232 EG och 236 EG och därtill hörande rättspraxis från domstolen och förstainstansrätten.
16 Sökanden har för det andra hävdat att harmoniseringsbyrån inte kunde göra gällande att de delar av gemenskapens rättspraxis som sökanden har åberopat för att motivera kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad inte omfattas av varumärkesrätten utan snarast av sådana områden som jordbruk, tullrätt och personalmål. I förstainstansrättens dom av den 19 september 2001 i mål T‑129/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (rektangulär tablett med beläggning), (REG 2001, s. II‑2793), punkt 12, konstaterade gemenskapsdomstolen att ett berättigat intresse av att få saken prövad måste föreligga i samband med att talan väcks med stöd av artikel 63 i förordning nr 40/94. I denna artikel föreskrivs möjligheten att väcka talan mot överklagandenämndens beslut vid gemenskapsdomstolarna.
17 Sökanden har vidare anmärkt att gemenskapens rättspraxis i mål om ogiltigförklaring är tillämplig vid harmoniseringsbyrån och att harmoniseringsbyrån måste respektera principerna om att ett berättigat intresse av att få saken prövad måste föreligga i mål som väcks med stöd av artikel 63 i förordning nr 40/94. Harmoniseringsbyrån kräver i detta avseende själv att ett berättigat intresse av att få saken prövad, i form av ett visst konkret berättigat intresse skall föreligga i samband med att den som har ansökt om registrering av ett varumärke avger en förklaring beträffande de åberopade ogiltighetsgrunderna (beslut fattat av harmoniseringsbyråns annulleringsenhet den 3 maj 2001 beträffande varumärket AROMATONIC).
18 Sökanden har för det tredje gjort gällande att det för att ett berättigat intresse av att få saken prövad ska föreligga fordras att den som har ansökt om ogiltigförklaring berörs direkt, individuellt och personligen av den angripna rättsakten.
19 Harmoniseringsbyrån har yrkat att talan inte ska bifallas på denna grund.
Förstainstansrättens bedömning
20 Med avseende på den första grunden åligger det förstainstansrätten att avgöra om den omständigheten att det visas att det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad utgör en förutsättning för att en ansökan om ogiltigförklaring ska kunna prövas enligt artikel 55.1 a i förordning nr 40/94. Förstainstansrätten ska därför göra en bedömning av lydelsen och systematiken i samt ändamålet med artikel 55.1 i förordning nr 40/94.
21 Det framgår först och främst av lydelsen i artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 att en ansökan om ogiltigförklaring av ett gemenskapsvarumärke som särskilt grundas på att det ifrågavarande varumärket har en beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, eller saknar särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94, får ges in till harmoniseringsbyrån ”av fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteproducenter, handelsmän och konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig lagstiftning har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter”.
22 Det framgår vidare av systematiken i artikel 55.1 i förordning nr 40/94 att ett berättigat intresse av att få saken prövad inte fordras i samband med en ansökan om ogiltigförklaring såsom den som är i fråga i förevarande mål. Enligt denna artikel ska nämligen ansökningar om ogiltigförklaring som grundas på absoluta ogiltighetsgrunder behandlas på annat sätt än ansökningar om ogiltigförklaring som grundas på relativa ogiltighetsgrunder.
23 I artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 som bland annat avser ansökningar om ogiltigförklaring som grundas på absoluta ogiltighetsgrunder nämns, såsom anges ovan i punkt 21, därför inte att det är nödvändigt att den som ansöker om ogiltigförklaring visar att ett berättigat intresse av att få saken prövad föreligger. På sin höjd fordras enligt denna artikel att ansökan om ogiltigförklaring ska ges in av en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning som har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
24 I artikel 55.1 b och c i förordning nr 40/94 som avser ansökningar om ogiltigförklaring som grundas på relativa ogiltighetsgrunder föreskrivs däremot att sådana ansökningar får inges endast av innehavare av varumärken eller äldre rättigheter och av personer som får utöva de äldre rättigheterna. Med andra ord är det endast de som har ett berättigat intresse av att få saken prövad som får ansöka om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 55.1 b och c i förordning nr 40/94.
25 Det framgår således av systematiken i artikel 55.1 i förordning nr 40/94 att lagstiftarens avsikt har varit att ge alla fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter tillåtelse att ansöka om ogiltigförklaring på grundval av absoluta ogiltighetsgrunder, medan den grupp som tillåts ansöka om ogiltigförklaring på grundval av relativa ogiltighetsgrunder uttryckligen har begränsats.
26 Denna bedömning stöds slutligen av en teleologisk tolkning av de ifrågavarande bestämmelserna. Till skillnad från relativa registreringshinder som utgör skydd endast för de privata intressena hos innehavarna av vissa äldre rättigheter grundas de absoluta registreringshinder som anges i artikel 7.1 i förordning nr 40/94 nämligen på olika allmänna intressen (se, för ett motsvarande synsätt, domstolens dom av den 16 september 2004 i mål C‑329/02 P, SAT.1 mot harmoniseringsbyrån, REG 2004, s. I‑8317, punkt 25). För att säkerställa att dessa allmänna intressen skyddas i så stor omfattning som möjligt måste så många aktörer som möjligt ha möjlighet att åberopa de absoluta registreringshindren. Detta är anledningen till att artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 endast innehåller kravet att den som ansöker om ogiltigförklaring ska vara en juridisk person eller ha rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter, men däremot inte något krav på att denne styrker ett berättigat intresse av att få saken prövad.
27 Denna bedömning påverkas inte av sökandens argument. Vad för det första avser argumentet att kravet på att ett berättigat intresse av att få saken prövad ska föreligga följer av artikel 55.1 a jämförd med artikel 79 i förordning nr 40/94, erinrar förstainstansrätten om att det i den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs att i den mån denna förordning, eller tillämpningsföreskrifterna, inte innehåller förfarandebestämmelser ska harmoniseringsbyrån beakta de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna. Det ska emellertid konstateras att artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 är den förfarandebestämmelse som, i den mening som avses i artikel 79 i förordning nr 40/94, är tillämplig på ansökningar om ogiltigförklaring på grundval av absoluta ogiltighetsgrunder som avses i artikel 51 i förordning nr 40/94. Eftersom denna förfarandebestämmelse är otvetydig, kan artikel 79 i förordning nr 40/94 inte tillämpas i förevarande mål.
28 För den händelse den ovannämnda bestämmelsen skulle ha varit tillämplig i förevarande mål anger förstainstansrätten vidare att sökanden inte, såsom denna har gjort gällande, har visat att det i samtliga medlemsstater utan undantag finns möjlighet att väcka talan för dem som har ett berättigat intresse av att ett anspråk bifalls eller avslås. Sökanden har i sina skrivelser begränsat sig till att hänvisa till fransk rätt och närmare bestämt till fransk varumärkesrätt.
29 Sökandens argument avseende artikel 79 i förordning nr 40/94 kan därför inte godtas.
30 Vad för det andra avser sökandens övriga argument som i huvudsak avser att rättspraxis beträffande artiklarna 230 EG, 232 EG och 236 EG och rättspraxis avseende att sökanden nödvändigtvis ska vara direkt och personligen berörd är tillämplig i förevarande mål, anmärker förstainstansrätten i likhet med harmoniseringsbyrån att denna rättspraxis inte är relevant i förevarande mål, vare sig direkt eller analogt.
31 Först och främst är artiklarna 230 EG, 232 EG och 236 EG inte tillämpliga i förevarande mål. Artiklarna 230 EG och 232 EG avser nämligen talan om ogiltigförklaring och passivitetstalan som förs rörande institutionernas rättsakter respektive underlåtelser att vidta åtgärder som i begränsande syfte räknas upp i dessa bestämmelser. I dessa nämns inte harmoniseringsbyrån. Artikel 236 EG avser personalmål.
32 Talan enligt artiklarna 230 EG, 232 EG och 236 EG avser domstolsprövning, medan ansökan om ogiltigförklaring som föreskrivs i artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 och ska inges till harmoniseringsbyrån utgör ett administrativt förfarande. Härvid är hänvisningen till punkt 12 i domen i det ovan i punkt 16 nämnda målet Rektangulär tablett med beläggning inte relevant, eftersom den domen avser talan som med stöd av artikel 63 i förordning nr 40/94 förs vid gemenskapernas domstol mot beslut som fattats av harmoniseringsbyråns överklagandenämnder.
33 Vad slutligen avser hänvisningen till det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns annulleringsenhet den 3 maj 2001 beträffande varumärket AROMATONIC, erinrar förstainstansrätten om att harmoniseringsbyrån ska fatta beslut beträffande ogiltigförklaring av ett gemenskapsvarumärke enligt förordning nr 40/94 inom ramen för en normbunden behörighet och har således inte någon befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar. Lagenligheten av de beslut som fattas av överklagandenämnderna ska därför enbart bedömas på grundval av denna förordning, såsom den tolkas av gemenskapsdomstolarna och inte mot bakgrund av harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis (se, analogt, förstainstansrättens dom av den 27 februari 2002 i mål T‑106/00, Streamserve mot harmoniseringsbyrån (STREAMSERVE), REG 2002, s. II‑723, punkt 66).
34 Det ovannämnda beslutet leder dessutom inte till slutsatsen att den rättspraxis som avser huruvida talan som väckts med stöd av artiklarna 230 EG, 232 EG och 236 EG kan prövas i sak kan tillämpas på frågan huruvida ansökan om ogiltigförklaring som inges till harmoniseringsbyrån i enlighet med artikel 55.1 a i förordning nr 40/94 kan prövas i sak. I detta beslut avsåg, såsom harmoniseringsbyrån har konstaterat, den fråga som ställdes till annulleringsenheten huruvida ansökan om ogiltigförklaring saknade föremål, eftersom det varumärke som avsågs i ansökan återkallats. Detta beslut kan därför inte tolkas så, att det när ansökan om ogiltigförklaring ges in ska vara nödvändigt att styrka att ett berättigat intresse av att få saken prövad föreligger.
35 Med hänsyn till vad ovan anförts och med beaktande av att det är obestritt att CMS Hasche Sigle kan likställas med en juridisk person finner förstainstansrätten att överklagandenämnden hade fog för att förklara att den ansökan om ogiltigförklaring som ingetts av CMS Hasche Sigle kunde prövas i sak.
36 Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94
Parternas argument
37 I samband med den andra grunden har sökanden först och främst gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av skillnaden mellan ett suggestivt varumärke eller ett varumärke som väcker associationer som kan åtnjuta fullständigt skydd och ett beskrivande varumärke. Sammansättningen av orden color och edition utgjorde inte ett meddelande som omsättningskretsen direkt och omedelbart kunde uppfatta och var därför inte beskrivande. Varumärket COLOR EDITION hänvisar endast indirekt till vissa egenskaper hos de varor som avses.
38 Sökanden har för det andra hävdat att det krävs en intellektuell ansträngning för att ur orden color och edition sluta sig till vilka egenskaper de avsedda varorna har och av vilken art de är. Det framgår emellertid av rättspraxis att ett varumärke kan anses vara suggestivt men inte beskrivande när omsättningskretsen behöver göra en intellektuell ansträngning för att tolka ett suggestivt eller känslomässigt budskap i en rationell upplysning. I förevarande mål är sammansättningen av orden color och edition, såsom annulleringsenheten fann i beslut av den 21 december 2005, vare sig banal eller uppenbar, eftersom det inte är tydligt om den avser varor som utbjuds i en färgad förpackning, som innehåller färg eller som syftar till att färga.
39 Harmoniseringsbyrån har yrkat att talan inte ska bifallas på denna grund.
Förstainstansrättens bedömning
40 Enligt lydelsen i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 får ”[v]arumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna” inte registreras.
41 Det framgår av rättspraxis att de kännetecken och upplysningar som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 är de som, vid från omsättningskretsens synpunkt normal användning, antingen direkt eller genom att nämna en av dess väsentliga egenskaper, kan användas för att beskriva den vara eller tjänst som registreringsansökan avser (se förstainstansrättens dom av den 7 juni 2005 i mål T‑316/03, Münchener Rückversicherungs-Gesellschaft mot harmoniseringsbyrån (MunichFinancialServices), REG 2005, s. II‑1951, punkt 26, av den 22 juni 2005 i mål T‑19/04, Metso Paper Automation mot harmoniseringsbyrån (PAPERLAB), REG 2005, s. II‑2383, punkt 24 och där angiven rättspraxis, och av den 14 juni 2007 i mål T‑207/06, Europig mot harmoniseringsbyrån (EUROPIG), REG 2007, s. II‑0000, punkt 26).
42 Härav följer att ett kännetecken omfattas av förbudet i denna bestämmelse bara om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de ifrågavarande varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta det som en beskrivning av de ifrågavarande varorna eller tjänsterna eller av en av deras egenskaper (se domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet PAPERLAB, punkt 25 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet EUROPIG, punkt 27).
43 Ett varumärke som utgörs av olika delar som var för sig beskriver egenskaper hos varor eller tjänster som registreringsansökan avser, beskriver i sig egenskaper hos dessa varor eller tjänster i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, om det inte finns en märkbar skillnad mellan det sökta varumärket och enbart en summering av de delar som detta består av. En förutsättning för att en sådan skillnad ska anses föreligga är att varumärket, på grund av sammansättningens ovanliga karaktär i förhållande till ovannämnda varor eller tjänster, ger ett intryck som är tillräckligt avlägset från det intryck som skapas av de samlade uppgifterna i beståndsdelarna (se domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet PAPERLAB, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
44 Det ska även erinras om att frågan huruvida ett kännetecken är beskrivande endast kan bedömas dels i förhållande till hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet, dels i förhållande till de berörda varorna och tjänsterna (se domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet MunichFinancialServices, punkt 26, och domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet EUROPIG, punkt 30).
45 De varor som är i fråga i förevarande mål utgörs av kosmetika och makeuppreparat som kan köpas av samtliga konsumenter. Omsättningskretsen utgörs därför av en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten allmänhet (domstolens dom av den 18 juni 2002 i mål C‑299/99, Philips, REG 2002, s. I‑5475, punkterna 59 och 63, förstainstansrättens dom av den 30 juni 2004 i mål T‑281/02, Norma Lebensmittelfilialbetrieb mot harmoniseringsbyrån (Mehr für Ihr Geld), REG 2004, s. II‑1915, punkt 27). Eftersom det registrerade ordmärket är sammansatt av två engelska ord, utgörs omsättningskretsen av en huvudsakligen engelskspråkig allmänhet, eller till och med en allmänhet som inte är engelskspråkig men som har tillräckliga kunskaper i det engelska språket (se, för ett motsvarande synsätt, förstainstansrättens dom av den 15 september 2005 i mål T‑320/03, Citicorp mot harmoniseringsbyrån (LIVE RICHLY), REG 2005, s. II‑3411, punkt 76).
46 Förstainstansrätten ska därför undersöka om det ur omsättningskretsens synvinkel föreligger ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan kännetecknet COLOR EDITION och de varor som registreringsansökan avsåg.
47 Förstainstansrätten erinrar härvid om att det engelska ordet color betyder färg eller färgton och ofta används inom kosmetiksektorn för att ange varornas avsedda ändamål eller egenskaper. Ordet edition syftar inte bara på litteratur eller tidningar utan avser, såsom överklagandenämnden har angett, även en varuserie i en eller flera versioner eller utformningar. Liksom ordet color används även detta ord inom kosmetiksektorn.
48 Förstainstansrätten finner således att kännetecknet COLOR EDITION endast består av upplysningar vilka visar de ifrågavarande varornas egenskaper. Såsom överklagandenämnden har angett utgör kännetecknet ett meddelande som omsättningskretsen direkt och omedelbart kan uppfatta, nämligen en serie kosmetika eller makeuppreparat i olika färgnyanser.
49 Förstainstansrätten anger vidare att sammansättningen av orden color och edition inte har en ovanlig struktur utan en struktur som med hänsyn till engelskans lexikaliska regler är vanligt förekommande. Det sökta varumärket ger följaktligen inte omsättningskretsen ett intryck som är tillräckligt avlägset från intrycket av en sammanställning av de ordelement som ingår för att betydelsen eller omfattningen av det ska ändras. Förstainstansrätten finner därför i likhet med överklagandenämnden att det inte krävs någon intellektuell ansträngning för att förstå detta meddelande och att sammanställningen av de ifrågavarande orden inte inverkar på den beskrivande karaktären hos kännetecknets enskilda beståndsdelar.
50 Härav följer att det vid en helhetsbedömning föreligger ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan ordmärket COLOR EDITION och de varor som avses med detta. Överklagandenämnden hade därför fog för att finna att varumärket har beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94. Talan kan således inte vinna bifall på den andra grunden.
51 Det framgår av artikel 7.1 i förordning nr 40/94 att det räcker att ett av de där angivna absoluta registreringshindren föreligger för att kännetecknet inte ska kunna registreras som gemenskapsvarumärke (domstolens dom av den 19 september 2002 i mål C‑104/00 P, DKV mot harmoniseringsbyrån, REG 2002, s. I‑7561, punkt 29, och domen i det ovan i punkt 41 nämnda målet EUROPIG, punkt 45). Det saknas därför anledning att undersöka sökandens tredje grund avseende åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.
52 Talan ska därför ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
53 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Lancôme parfums et beauté & Cie SNC ska bära sin rättegångskostnad och ersätta rättegångskostnaden för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).
Pelikánová | Jürimäe | Soldevila Fragoso |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 juli 2008.
Justitiesekreterare | | Ordförande |