TRIBUNALENS BESLUT (nionde avdelningen)
den 19 september 2018 (*)
‟Talan om ogiltigförklaring och skadestånd – Skiljedomsklausul – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Personal vid Europeiska unionens internationella uppdrag – På varandra följande avtal om visstidsanställning – Internt uttagningsprov – Urvalsjuryns opartiskhet – Beslut att inte förnya ett avtal om visstidsanställning – Delvis omkvalificering av talan – Avtalsrättsligt ansvar – Utomobligatoriskt ansvar – Materiell och immateriell skada – Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad”
I mål T‑242/17,
SC, företrädd av L. Moro och A. Kunst, advokater
sökande,
mot
Eulex Kosovo, med säte i Pristina (Kosovo), företrätt av E. Raoult, advokat
svarande,
angående, för det första, en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan till det interna uttagningsprov som anordnades av Eulex Kosovo år 2016 för tjänsten som åklagare (uttagningsprov EK30077) och beslutet att inte förnya sökandens tidsbegränsade anställningsavtal, för det andra en talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att Eulex Kosovo åsidosatte sina utomobligatoriska förpliktelser och, för det tredje, en talan enligt artikel 272 FEUF om att förplikta Eulex Kosovo att ersätta sökanden för åsidosättande av sina avtalsförpliktelser,
meddelar
TRIBUNALEN (nionde avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Gervasoni, samt domarna L. Madise och R. da Silva Passos (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1 Uppdraget Eulex Kosovo inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 2008/124/Gusp av den 4 februari 2008 om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (EUT L 42, 2008, s. 92, nedan kallat Eulex Kosovo). Den gemensamma åtgärden 2008/124 förlängdes vid flera tillfällen. Den förlängdes fram till den 14 juni 2016 genom rådets beslut 2014/349/Gusp av den 12 juni 2014 om ändring av gemensam åtgärd 2008/124 (EUT L 174, 2014, s. 42) som är tillämpligt på omständigheterna i förevarande mål.
2 Sökanden, SC, var anställd som åklagare av Eulex Kosovo, genom fem på varandra följande avtal om visstidsanställning, från den 4 januari 2014 till den 14 november 2016. De två första anställningsavtalen innehöll en skiljedomsklausul som pekade ut domstolarna i Bryssel (Belgien) som behöriga vid en tvist med anledning av anställningsavtalet. I de tre senare anställningsavtalen föreskrevs i artikel 21 att ”Europeiska unionens domstol enligt artikel 272 [FEUF]” skulle vara behörig att avgöra alla tvister rörande anställningsavtalet.
3 Den 14 april 2014 hade sökanden, inom ramen för upprättandet av en utvärderingsrapport, en intervju med följande personer: sin närmast överordnade, som var chefsåklagare för Eulex Kosovo, den direkt ansvarige, som var chef för åklagarmyndigheten, och en anställd vid personalavdelningen. Vid detta möte fick sökanden en kopia av utvärderingsrapporten avseende henne själv. Sökanden meddelade de nämnda personerna att hon tänkte bestrida utvärderingsrapporten eftersom hon inte instämde i vad som framgick av den.
4 Den 28 april 2014 lämnade sökanden in ett klagomål avseende utvärderingsrapporten till direktören för personalavdelningen. I klagomålet bestred hon bedömningarna i rapporten och, rent allmänt, de oegentligheter som förekommit under utvärderingsförfarandet. Genom beslut av den 12 augusti 2014 informerade chefen för Eulex Kosovo (nedan kallad uppdragschefen) sökanden om att hon hade vunnit framgång med sitt klagomål och att utvärderingsrapporten från den 14 april 2014 hade ogiltigförklarats.
5 Den 1 juli 2014 underrättades sökanden av sin närmast överordnade i organisationen om ett internt uttagningsprov för tjänsten som åklagare, då antalet åklagare enligt operationsplanen (nedan kallad O-planen) behövde minskas och det under sådana omständigheter krävdes ett uttagningsprov enligt artikel 4.3 i standardförfarandena för omorganisationer. Det interna uttagningsprovet ägde rum under sommaren 2014 och ställdes därefter in.
6 Under 2014 uppmanade Eulex Kosovo sökanden att genomföra ett körprov. Sökanden underkändes på körprovet tre gånger under denna period, varav den senaste gången var den 22 oktober 2014. I oktober 2014 lämnade sökanden in ett intyg om handikapp till personalavdelningen. I november 2015 och februari 2016 uppmanades sökanden på nytt att genomföra det ovan nämnda körprovet.
7 Den 24 juni 2016 informerades sökanden genom en skrivelse från Eulex Kosovos personalavdelning om att det på grund av det minskade antalet lediga tjänster planerades ett nytt internt uttagningsprov i juli 2016, nämligen uttagningsprovet EK30077 (nedan kallat det interna uttagningsprovet 2016). Av skrivelsen framgick att om hon inte deltog i uttagningsprovet eller om resultatet underkändes skulle det anställningsavtal som gällde fram till den 14 november 2016 inte förnyas.
8 Den 5 juli 2016 skrev sökanden till Eulex Kosovos personalavdelning för att få reda på sammansättningen av urvalsjuryn för det interna uttagningsprovet 2016.
9 Den 19 juli 2016 hade sökanden en intervju med urvalsjuryn. Med anledning av vad som tidigare skett mellan sökanden och juryns ordförande bestred sökanden, både före och under intervjun, juryns sammansättning. Under perioden 4 januari till slutet av augusti 2014 var juryns ordförande, i egenskap av chefsåklagare för Eulex Kosovo, nämligen sökandens närmast överordnade.
10 Under denna period lämnade sökanden in ett klagomål avseende den utvärderingsrapport som upprättats och signerats av hennes närmast överordnade, vilket resulterade i att rapporten ogiltigförklarades (se punkt 4 ovan). Under samma period bestred sökanden, den 25 augusti 2014, dessutom resultatet av det uttagningsprov som hon deltog i år 2014. Hon bestred särskilt att hennes närmast överordnadsatt i juryn trots dennes inblandning i klagomålsprocessen avseende hennes utvärderingsrapport – som vid denna tidpunkt ännu inte var avslutad – och dennes ställningstagande i frågan. Uppdragschefen biföll klagomålet av ett annat skäl, nämligen att två medlemmar i urvalsjuryn var av samma nationalitet. Han bedömde därmed att det inte var nödvändigt att pröva sökandens påstående om att hennes närmast överordnade deltog i urvalsjuryn.
11 Precis före intervjun med urvalsjuryn för det interna uttagningsprovet 2016 gjorde sökanden därför gällande att juryns sammansättning inte levde upp till kravet på opartiskhet som föreskrevs i bestämmelserna i standardförfarandena och i O‑planen.
12 Genom en skrivelse från chefen för personalavdelningen av den 30 september 2016 informerades sökanden om att hon hade underkänts på det interna uttagningsprovet 2016 (nedan kallat beslutet om det interna uttagningsprovet 2016). I samma skrivelse informerade avdelningschefen sökanden om att hennes anställningsavtal upphörde att gälla den 14 november 2016, om beslutet att inte förnya anställningsavtalet och om att sökanden skulle få information om villkoren för avslutande av avtalet (nedan kallat beslutet om att inte förnya anställningsavtalet).
13 Genom skrivelse av den 10 oktober 2016 lämnade sökanden in ett klagomål avseende beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och beslutet om att inte förnya anställningsavtalet till uppdragschefen.
14 Genom skrivelse av den 31 oktober 2016 avslog uppdragschefen klagomålet, då han ansåg att principerna för rekrytering av personal inte hade åsidosatts. Uppdragschefen betonade att ingen intressekonflikt kunde påvisas och att sökanden inte hade lämnat in något klagomål avseende trakasserier eller hot från sin närmast överordnade före det interna uttagningsprovet 2016. Uppdragschefen ansåg att omvärdering av underordnade medarbetare inte utgjorde en intressekonflikt. Han tillade att det framgår av bilaga 13 i O-planen att chefen för det verkställande organet och chefsåklagaren för Eulex Kosovo ska vara medlemmar i urvalsjuryn för uttagningsprovet och att denna jury ska vara densamma för alla kandidater.
15 Den 1 november 2016 skickade sökanden ett e-postmeddelande till uppdragschefen och begärde ett skiljedomsförfarande enligt artikel 20.2 i anställningsavtalet med Eulex Kosovo. Hennes begäran avslogs den 14 november 2016, samma dag som hennes anställningsavtal upphörde att gälla.
Förfarande och parternas yrkanden
16 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 april 2017 väckte sökanden förevarande talan. Sökandet begärde också att få vara anonym, vilket beviljades genom tribunalens beslut av den 19 september 2017.
17 Sökanden har i sin ansökan huvudsakligen yrkat att personaldomstolen ska
– fastställa att Eulex Kosovo dels har åsidosatt sina avtalsenliga förpliktelser vid fullgörandet av avtalet, samt vid tillämpningen av O-planen och det operativa konceptet (Conops), standardförfarandena för omorganisationen och standardförfarandena för rekrytering av personal, dels har åsidosatt de ”avtalsenliga principerna om skälighet och god sed”, och således förplikta Eulex Kosovo att utge skadestånd,
– fastställa att Eulex Kosovo har åsidosatt sina utomobligatoriska förpliktelser och förplikta Eulex Kosovo att utge skadestånd,
– ogiltigförklara beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och beslutet om att inte förnya anställningsavtalet (nedan kallade de angripna besluten),
– förplikta Eulex Kosovo att ersätta henne för dels materiell skada till ett belopp motsvarande 19 bruttomånadslöner, med tillägg för dagtraktamente och löneökning, dels ideell skada till ett belopp på 50 000 euro med anledning av Eulex Kosovos ”rättsstridiga beslut och rättsakter”,
– förplikta Eulex Kosovo att ersätta rättegångskostnaderna, jämte ränta med 8 procent.
18 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 24 augusti 2017, framförde Eulex Kosovo en invändning om rättegångshinder enligt artikel 130.1 och 130.7 i tribunalens rättegångsregler.
19 I sin invändning om rättegångshinder har Eulex Kosovo yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
20 Sökanden inkom den 20 oktober 2017 med sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder.
21 I sitt yttrande över invändningen yrkade sökanden i allt väsentligt att tribunalen skulle ta upp talan till sakprövning.
Rättslig bedömning
22 Enligt artikel 126 i rättegångsreglerna får tribunalen, på förslag av referenten, om det är uppenbart att tribunalen saknar behörighet att pröva talan eller om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.
23 I förevarande fall finner tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar att avgöra målet utan vidare handläggning.
Saken i målet
24 Tribunalen påpekar att en ansökan enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol – som enligt artikel 53 första stycket i samma stadga ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen – och artikel 76 d och e i rättegångsreglerna ska innehålla uppgifter om saken, de grunder och argument som åberopas, en kortfattad framställning av grunderna för denna och sökandens yrkanden. Dessa uppgifter måste vara tillräckligt klara och precisa för att ge svaranden möjlighet att förbereda sitt försvar och för att tribunalen ska kunna avgöra tvisten, i förekommande fall utan att förfoga över ytterligare uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan (se beslut av den 27 mars 2017, Frank/kommissionen, T‑603/15, ej publicerat, EU:T:2017:228, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).
25 Det ska framhållas att det är parternas yrkanden som bestämmer vad som är saken i målet. Det är således viktigt att det av yrkandena uttryckligen och entydigt framgår vad parterna begär (se beslut av den 27 mars 2017, Frank/kommissionen, T‑603/15, ej publicerat, EU:T:2017:228, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
26 När en sökande inte har åberopat någon grund till stöd för ett yrkande är det villkor som föreskrivs i artikel 76 d i rättegångsreglerna, som anger att åberopade grunder ska återges i en kortfattad framställning, inte uppfyllt (dom av den 12 april 2013, Koda/kommissionen, T‑425/08, ej publicerad, EU:T:2013:183, punkt 71, och dom av den 16 september 2013, Dornbracht/kommissionen, T‑386/10, EU:T:2013:450, punkt 44).
27 Slutligen är det sökanden, och inte domstolen, som ska åberopa en lämplig rättslig grund för talan (se dom av den 9 november 2016, Trivisio Prototyping/kommissionen, T‑184/15, ej publicerad, EU:T:2016:652, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
28 I förevarande mål kan det konstateras att de yrkanden som framställts inom ramen för talan förekommer två gånger i ansökan, i början och slutet av denna. De är emellertid inte identiska.
29 Beträffande de argument och grunder som anförts till stöd för talan kan det konstateras att ansökan formellt och strukturellt består av två delar, det vill säga en talan ”enligt artikel 272 FEUF” och en talan enligt ”artikel 340 FEUF”. Den första delen, avseende talan enligt ”artikel 272 FEUF”, innehåller fem grunder. Den andra delen, avseende talan enligt ”artikel 340 FEUF”, består av fem underavsnitt, som i allt väsentligt innehåller två grunder avseende Europeiska unionens avtalsrättsliga och utomobligatoriska ansvar. Det framgår emellertid inte av ansökan vilken grund som utgör stöd för vilket yrkande.
30 Trots att strukturen och ordalydelsen av ansökan är oklar ska sökanden således anses ha yrkat, för det första, att tribunalen ska ogiltigförklara de angripna besluten (tredje yrkandet), för det andra, att tribunalen ska fastställa att Eulex Kosovo har åsidosatt sina avtalsenliga och utomobligatoriska förpliktelser (första yrkandet), för det tredje att tribunalen ska fastställa att Eulex Kosovo har åsidosatt sina utomobligatoriska förpliktelser (andra yrkandet) och för det fjärde, att tribunalen ska tilldöma sökanden ersättning, dels för den materiella och ideella skada hon har lidit till följd av de angripna besluten, dels för den ideella skada hon har lidit till följd av Eulex Kosovos ”rättstridiga beslut och rättsaker” (fjärde yrkandet).
Det tredje yrkandet: ogiltigförklaring av de angripna besluten
31 Genom det tredje yrkandet har sökanden i allt väsentligt begärt att de angripna besluten ska ogiltigförklaras, det vill säga beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och beslutet om att inte förnya anställningsavtalet.
32 Sökanden grundar det tredje yrkandet om ogiltigförklaring på ”artikel 272 FEUF”. Till stöd för talan åberopar sökanden fem grunder. Den första grunden avser oegentligheter som begåtts under förfarandet för det interna uttagningsprovet 2016. Den andra grunden avser intressekonflikt, juryordförandens underlåtenhet att invända om jäv och dennes maktmissbruk. Den tredje grunden avser ett åsidosättande av principen om opartiskhet och sökandens rätt till god förvaltning. Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av sökandens rätt till arbetsvillkor som respekterar hennes hälsa, säkerhet och värdighet, samt ett åsidosättande av kraven i ansökningsförfarandet 2014 och rätten till god förvaltning. Den femte grunden avser ett åsidosättande av rätten till rättvisa arbetsförhållanden.
33 I fråga om den fjärde och den femte grunden har sökanden gjort gällande att Eulex Kosovo agerade rättsstridigt vid utvärderingen av bilkörningen och vid bemötandet av hennes handikapp, och Eulex Kosovo åsidosatte även hennes rätt till rättvisa arbetsförhållanden. Det kan emellertid konstateras att dessa påståenden inte har något direkt samband med de angripna besluten eller det tredje yrkandet, som syftar till att bestrida lagligheten av besluten. Därmed ska de prövas inom ramen för det första och det andra yrkandet.
34 I fråga om den första, den andra och den tredje grunden bestrider sökanden i allt väsentligt beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och beslutet om att inte förnya hennes anställningsavtal.
35 Då Eulex Kosovo i sin invändning om rättegångshinder inte har anfört någon grund för rättegångshinder i denna del, ska det inledningsvis prövas – för att talan ska anses väckt enligt artikel 272 FEUF – om de beslut som avses i det tredje yrkandet omfattas av bestämmelser som reglerar avtalsförhållandet i fråga.
36 Det framgår av rättspraxis att rättsakter som förekommer inom ramen för ett avtal och som inte kan särskiljas från detta avtal, är av avtalsrättslig karaktär (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 31 augusti 2011, IEM/kommissionen, T‑435/10, ej publicerat, EU:T:2011:410, punkt 30). En rättsakt kan emellertid bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF om den syftar till att skapa bindande rättsverkningar som ligger utanför avtalsförhållandet mellan parterna och som innebär utövande av offentliga maktbefogenheter som den avtalsslutande institutionen getts i egenskap av administrativ myndighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen, C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkt 20).
37 Angående de tre avtal som ingicks för den andra anställningsperioden, från den 15 oktober 2014 till den 14 november 2016, finns det anledning att påtala att det framgår av artikel 21 i anställningsavtalet att ”tvister som följer av anställningsavtalet eller är hänförliga till detta ska avgöras av Europeiska unionens domstol, enligt artikel 272 [FEUF]”. För att bedöma huruvida de angripna besluten är av avtalsrättslig karaktär eller kan särskiljas från anställningsavtalet, måste det prövas om besluten grundades på sådana avtalsvillkor som var i kraft under den andra anställningsperioden.
38 Beträffande beslutet om det interna uttagningsprovet 2016, erinrar tribunalen inledningsvis om att sökanden, genom skrivelse av den 30 september 2016, informerades om att hon hade blivit underkänd på detta prov.
39 Det kan konstateras att ett sådant beslut inte grundas på bestämmelser i anställningsavtalet mellan sökanden och Eulex Kosovo, utan antogs av urvalsjuryn för uttagningsprovet 2016.
40 Uttagningsprovet organiserades nämligen av Eulex Kosovo till följd av beslutet att minska personalstyrkan för uppdraget, vilket antogs efter godkännande av O-planen den 17 juni 2016 och handlingsplanen för Eulex Kosovo den 20 juni 2016. Det följer av artikel 4.4 i den gemensamma åtgärden 2008/124 att O-planen ska utformas av en planeringsgrupp inom unionen (EUPT Kosovo) och godkännas av Europeiska unionens råd. Beträffande den handlingsplan för Eulex Kosovo som godkänts av den civila operationschefen, framgår det av artikel 7.2 i den gemensamma åtgärden 2008/124 att operationschefen leder och kontrollerar Eulex Kosovo på strategisk nivå, under politisk kontroll och strategisk ledning av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp), samt under överinseende av Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Med beaktande av dessa omständigheter utgör beslutet att organisera uttagningsprovet 2016 en administrativ åtgärd som inte grundas på anställningsavtalet mellan sökanden och Eulex Kosovo.
41 Vidare har beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 antagits av urvalsjuryn inom ramen för det system som beskrivs i punkt 40 ovan. Det har således inte antagits med stöd av bestämmelserna i anställningsavtalet mellan sökanden och Eulex Kosovo.
42 Det följer av ovanstående att beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 dels kan särskiljas från anställningsavtalet, dels utgör en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring kan väckas, eftersom det syftar till att skapa bindande rättsverkningar som ligger utanför avtalsförhållandet mellan parterna och som innebär utövande av offentliga maktbefogenheter som den avtalsslutande institutionen getts i egenskap av administrativ myndighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen, C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkt 20, och beslut av den 29 september 2016, Investigación y Desarrollo en Soluciones y Servicios IT/kommissionen, C‑102/14 P, ej publicerat, EU:C:2016:737, punkterna 55 och 58).
43 I övrigt kan det tilläggas att sökanden inte har anfört några grunder, invändningar eller argument avseende bestämmelserna i anställningsavtalet med Eulex Kosovo till stöd för det tredje yrkandet om ogiltigförklaring av de angripna besluten. Tvärtom har sökanden åberopat grunder för ogiltigförklaring som avser ett åsidosättande av unionsrättsliga regler, för att tribunalen ska slå fast att besluten var behäftade med fel hänförliga till administrativa handlingar, såsom att det förekom oegentligheter vid genomförandet av det interna uttagningsprovet och vid sammansättningen av urvalsjuryn för uttagningsprovet, att urvalsjuryn inte var opartisk samt att principen om god förvaltning och likabehandling åsidosattes (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 31 augusti 2011, IEM/kommissionen, T-435/10, ej publicerat, EU:T:2011:410, punkt 39).
44 Beträffande beslutet om att inte förnya anställningsavtalet, bestrider sökanden Eulex Kosovos beslut att inte erbjuda henne ett nytt anställningsavtal.
45 Det framgår av handlingarna i målet att anledningen till att sökanden inte erbjöds ett nytt anställningsavtal var att hon underkändes på det interna uttagningsprovet 2016. Av artikel 16.1 i hennes avtal om tidsbegränsad anställning framgick att avtalet gällde under perioden 15 juni till 14 november 2016. Avtalet innehöll dock ingen klausul om att det skulle förnyas. Det kan således konstateras att beslutet huruvida sökanden skulle erbjudas ett nytt kontrakt eller ej inte berodde på bestämmelserna i anställningsavtalet med Eulex Kosovo, utan grundades på ett administrativt beslut från personalavdelningen på Eulex Kosovo som en följd av beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 och den omständigheten att sökanden underkändes på uttagningsprovet i fråga. Genom att anta detta beslut om att inte förnya sökandens anställningsavtal har Eulex Kosovo inte agerat inom ramen för de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningsavtalet. Beslutet om att inte förnya anställningsavtalet är således ett administrativt beslut, mot vilket talan inte kan väckas med stöd av artikel 272 FEUF.
46 Trots att sökanden uttryckligen har utformat sina yrkanden om ogiltigförklaring på grundval av artikel 272 FEUF, ska det tredje yrkandet, varigenom sökanden begär att de angripna besluten ska ogiltigförklaras, mot bakgrund av ovanstående omständigheter, således betraktas som en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF.
47 När en talan om ogiltigförklaring har väckts med stöd av bestämmelserna i artikel 263 FEUF ankommer det på unionsdomstolen att pröva den angripna rättaktens lagenlighet enligt EUF-fördraget eller enligt alla andra bestämmelser som avser dess tillämpning och därmed unionsrätten. När talan har väckts med stöd av artikel 272 FEUF kan sökanden emellertid endast åberopa att den avtalsslutande institutionen har åsidosatt avtalsvillkoren eller de rättsregler som är tillämpliga på avtalet (dom av den 27 september 2012, Applied Microengineering/kommissionen, T‑387/09, EU:T:2012:501, punkt 40).
48 Även om det antas att en talan om ogiltigförklaring gentemot Eulex Kosovo kan väckas med stöd av artikel 263 första stycket FEUF, och att tribunalen skulle kunna omkvalificera den rättsliga grunden för det tredje yrkandet till en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF, ska det understrykas att det framgår av sjätte stycket i nämnda bestämmelse att en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF måste väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna. Enligt artikel 60 i rättegångsreglerna skall denna tidsfrist dessutom förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd.
49 Sökanden delgavs beslutet om det interna uttagningsprovet 2016 den 30 september 2016, och uppdragschefens beslut avseende hennes klagomål den 31 oktober 2016. Under dessa omständigheter började fristen för att väcka talan mot beslutet om uttagningsprovet löpa den 31 oktober 2016.
50 Vidare delgavs sökanden Eulex Kosovos beslut att inte förnya anställningsavtalet den 30 september 2016. Eftersom sökanden delgavs beslutet om avslag på hennes begäran om skiljedomsförfarande den 14 november 2016 började fristen för att väcka talan mot förstnämnda beslut löpa från och med sistnämnda datum.
51 Då sökanden väckte förevarande talan den 25 april 2017, är det uppenbart att talan väcktes efter det att tidsfristen för att bestrida de angripna rättsakternas lagenlighet löpt ut.
52 Det tredje yrkandet ska därmed avvisas eftersom det är uppenbart att det inte kan tas upp till sakprövning.
Det första och det andra yrkandet: fastställande av att Eulex Kosovo har åsidosatt sina avtalsenliga och utomobligatoriska förpliktelser
53 Genom det första och det andra yrkandet har sökanden begärt att tribunalen ska fastställa att Eulex Kosovo har åsidosatt sina avtalsenliga och utomobligatoriska förpliktelser, för att hon ska tilldömas skadestånd för den skada hon påstår sig ha lidit.
54 I den mån sökanden begär ersättning för den skada som hon påstår sig ha lidit till följd av att hon underkändes på uttagningsprovet 2016 och för att hennes anställningsavtal inte förnyades från den 14 november 2016, söker hon i själva verket uppnå ett resultat som är identiskt med det som skulle följa av en talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten.
55 Härvidlag erinrar tribunalen om att det följer av fast rättspraxis att när ett yrkande om skadestånd har ett nära samband med ett yrkande om ogiltigförklaring som har avvisats, ska även yrkandet om skadestånd avvisas (se, för ett liknande resonemang och analogt, beslut av den 24 mars 1993, Benzler/kommissionen, T‑72/92, EU:T:1993:27, punkt 21, och beslut av den 9 juni 2004, Camós Grau/kommissionen, T‑96/03, EU:T:2004:172, punkt 44).
56 I den mån sökanden har åberopat ett åsidosättande av ”avtalsenliga principer om rättvisa och god tro” och rätten till rättvisa arbetsförhållanden, tycks hon även åsyfta de påståenden som framgår av den fjärde och den femte grunden, vilka har åberopats till stöd för det tredje yrkandet och beskrivits i punkt 32 ovan.
57 Beträffande den fjärde grunden har sökanden hävdat att hon utsatts för kränkande behandling under körprovet och på grund av hennes handikapp, och hon anser att hon har utsatts för trakasserier. Hon har hävdat att kravet på att hon skulle genomföra ett körprov inte var förenligt med vare sig ansökningsförfarandet 2014 eller meddelandet om uppdragschefens beslut av den 26 januari 2011 om ett ”förslag om att införa en bedömning av körförmågan”, att Eulex Kosovo inte beaktade hennes handikapp och att hon utsattes för trakasserier vid körprovet. Därmed åsidosatte Eulex Kosovo sökandens rätt till arbetsvillkor som respekterar hennes hälsa, säkerhet och värdighet, samt rätten till god förvaltning.
58 Enligt fast rättspraxis krävs emellertid att ett antal villkor är uppfyllda för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar, i den mening som avses i artikel 340 andra stycket FEUF, för rättsstridiga åtgärder som vidtagits av dess organ, nämligen att det beteende som den berörda institutionen klandras för ska vara rättsstridigt, att det ska föreligga en reell skada och att det finns ett orsakssamband mellan detta beteende och den åberopade skadan. Då dessa tre villkor är kumulativa är det tillräckligt att ett av dem inte är uppfyllt för att en skadeståndstalan ska ogillas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 2015, Ziegler och Ziegler Relocation/kommissionen, T‑539/12 och T‑150/13, ej publicerad, EU:T:2015:15, punkterna 59 och 60, och beslut av den 1 februari 2018, Collins/parlamentet, T‑919/16, ej publicerat, EU:T:2018:58, punkt 43).
59 Beträffande villkoret att det ska föreligga en reell skada inträder unionens skadeståndsansvar endast om sökanden verkligen har lidit en ”faktisk och säker” skada. Det är sökanden som inför unionsdomstolen har bevisbördan för att den skada som hon påstår sig ha lidit verkligen föreligger och för omfattningen av en sådan skada (se dom av den 16 juli 2009, SELEX Sistemi Integrati/kommissionen, C‑481/07 P, ej publicerad, EU:C:2009:461, punkt 36 och där angiven rättspraxis, och dom av den 8 november 2011, Idromacchine m.fl./kommissionen, T‑88/09, EU:T:2011:641, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
60 I förevarande fall innehåller inte ansökan någon omständighet som gör det möjligt för tribunalen att bedöma arten eller omfattningen av den skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av att hon genomförde körprovet. Sökanden har inte heller på ett klart, otvetydigt, konsekvent och begripligt sätt identifierat de omständigheter som utgör den påstådda skadan.
61 Av fast rättspraxis följer vidare att villkoret avseende det orsakssamband som krävs enligt artikel 340 andra stycket FEUF förutsätter att det finns ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan institutionernas handlande och skadan (dom av den 18 mars 2010, Trubowest Handel och Makarov/rådet och kommissionen, C‑419/08 P, EU:C:2010:147, punkt 53, och dom av den 14 december 2005, Beamglow/parlamentet m.fl., T‑383/00, EU:T:2005:453, punkt 193, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 1979, Dumortier m.fl/rådet, 64/76, 113/76, 167/78, 239/78, 27/79, 28/79 och 45/79, EU:C:1979:223, punkt 21). Det ankommer på sökanden att visa att det föreligger ett sådant orsakssamband mellan det aktuella handlandet och skadan (se dom av den 30 september 1998, Coldiritti m.fl./rådet och kommissionen, T‑149/96, EU:T:1998:228, punkt 101 och där angiven rättspraxis).
62 Det kan konstateras att ansökan, särskilt punkt VIII D, avseende den fjärde grunden, inte innehåller någon uppgift i detta avseende. I den del som avser villkoren för ett utomobligatoriskt ansvar har sökanden endast hävdat att ”det finns ett säkert och direkt orsakssamband mellan de rättsstridiga besluten och rättsakterna å ena sidan, och den uppkomna skadan å den andra”, utan att redogöra för vad orsakssambandet består i eller lägga fram minsta bevis för detta påstående.
63 Under sådana omständigheter bedömer tribunalen att det är uppenbart att det saknas ett orsakssamband mellan det handlande som läggs Eulex Kosovo till last och den påstådda skadan. Därmed är den fjärde grunden, i den del den avser Eulex Kosovos utomobligatoriska skadeståndsansvar, inte vederbörligen styrkt.
64 Beträffande den fjärde grunden, angående kravet på att sökanden skulle genomföra ett körprov och de trakasserier hon påstår sig ha utsatts för, kan utgöra stöd för Eulex Kosovos avtalsenliga ansvar, påpekar tribunalen följande. Även om det antas att tribunalen är behörig att bedöma de omständigheter som inträffade under den första avtalsperioden, kan det konstateras att det framgick av det ansökningsförfarande för tjänsten som åklagare som sökanden deltog i att de utvalda kandidaterna skulle ha ett giltigt körkort och kunna köra ett fyrhjulsdrivet motorfordon. Dessa villkor var således en del av sökandens anställningsavtal och hon kan inte hävda att Eulex Kosovo gjorde sig skyldig till avtalsbrott genom att kräva att hon skulle genomföra ett körprov.
65 Som femte grund har sökanden åberopat ett åsidosättande av rätten till rättvisa arbetsförhållanden, som fastställs i artikel 31 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Till stöd för denna grund har hon anfört följande:
”[Under hela den period som hon var anställd vid Eulex Kosovo,]
1) kommenterade hennes överordnade och andra åklagare [hennes yrkeserfarenhet], och vid flera tillfällen ifrågasattes den öppet i andra, ibland okvalificerade, åklagares närvaro,
2) de mål som hon tilldelades … motsvarade inte hennes erfarenhet,
3) alla tecken på uppskattning som andra visade förminskades av [hennes närmast överordnade],
4) hennes arbetsinsatser erkändes inte på vederbörligt sätt,
5) utvärderingsrapporterna återspeglade inte hennes prestationer på ett objektivt sätt,
6) [hon] utnämndes aldrig till tillförordnad direktör för uppdraget när direktören var frånvarande…,
7) [hon] utnämndes aldrig till att delta i någon urvalsgrupp, trots att hennes kollegor föreslog henne vid varje tillfälle frivilliga söktes.”
66 Sökanden har hävdat att dessa omständigheter ”sårade” och ”förnedrade” henne, och att de ”utgjorde en kränkning av rätten till rättvisa arbetsförhållanden”.
67 Det kan emellertid konstateras att sökanden inte har lagt fram någon bevisning till stöd för sina påståenden.
68 Även om det antas att tribunalen är behörig att bedöma de omständigheter som inträffade under den första avtalsperioden, är den fjärde och femte grunden inte styrkta.
69 Följaktligen kan sökanden inte vinna framgång med sin talan såvitt avser det första och det andra yrkandet, eftersom de i vissa delar inte kan tas upp till prövning och i övriga delar saknar rättsligt stöd.
Det fjärde yrkandet: Eulex Kosovo ska förpliktas att utge skadestånd till sökanden för den skada hon påstår sig ha lidit
70 I första hand har sökanden anfört att de överträdelser som Eulex Kosovo gjorde sig skyldigt till under förfarandet vid uttagningsprovet 2016 åsamkade henne skada på grund av beslutet om att inte förnya hennes anställningsavtal. Följaktigen har hon yrkat att tribunalen ska förplikta Eulex Kosovo att ersätta henne för den materiella skadan i enlighet med artikel 340 FEUF. Sökanden anser även att beslutet om uttagningsprovet 2016 åsamkade henne ideell skada, då beslutet motiverades av att hennes prestation under intervjun var undermålig.
71 Såsom det har redogjorts för i punkt 55 ovan ska ett skadeståndsyrkande avvisas om det har ett direkt samband med ett yrkande om ogiltigförklaring som har avvisats.
72 Genom att begära skadestånd för den skada som hon påstår sig ha lidit på grund av att hon underkändes på uttagningsprovet 2016 och på grund av att hennes anställningsavtal inte förnyades från den 14 november 2016, söker sökanden uppnå ett resultat som är identiskt med det som skulle följa av en talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten. Därmed har skadeståndsyrkandena ett direkt samband med yrkandena om ogiltigförklaring. Såsom framgår av punkterna 35 till 51 ovan har det tredje yrkandet, avseende ogiltigförklaring av de angripna besluten, avvisats då det är uppenbart att det inte kan tas upp till prövning.
73 Därmed ska sökandens skadeståndsyrkande avseende ersättning för ideell eller materiell skada, på grund av att hon underkändes på uttagningsprovet 2016 och på grund av att hennes anställningsavtal inte förlängdes från och med den 14 november 2016, avvisas.
74 I andra hand, i den del ansökan avser utomobligatoriskt ansvar enligt artikel 340 andra stycket FEUF, har sökanden anfört att hon har lidit ideell skada på grund av Eulex Kosovos ”rättsstridiga beslut och rättsakter”. Hon har närmare bestämt anfört att ”[Eulex Kosovos] rättstridiga beslut och rättsakter, i synnerhet de som var objektivt sårande och förnedrande för sökanden, har skadat hennes värdighet, vilket innebär att hon har rätt till ersättning”, att ”de även har påverkat hennes yrkesanseende och -integritet och hennes karriärsmöjligheter”, och att ”den ideella skadan är en följd av beslutet att inte tilldela henne en tjänst som åklagare, vilket motiverades av att hennes prestation under intervjun var undermålig”.
75 Det kan emellertid konstateras, såsom framgår i punkt 67 ovan, att sökanden inte har lagt fram någon bevisning till stöd för sina anklagelser. Hon har endast framfört allmänna påståenden som saknar såväl konkreta hänvisningar till bestämmelser som påstås ha åsidosatts, som faktauppgifter som kan styrka hennes anklagelser.
76 Följaktligen ska talan ogillas såvitt avser det fjärde yrkandet, då det är uppenbart rättsligt ogrundat.
77 Utan att det är nödvändigt att pröva den invändning om rättegångshinder som Eulex Kosovo har framställt, följder det av ovanstående att talan ska avvisas i de delar det är uppenbart att den inte kan prövas i sak, och ogillas i de delar den är uppenbart ogrundad.
Rättegångskostnader
78 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
79 Eulex Kosovo har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska Eulex Kosovos yrkande bifallas.
Av dessa skäl antar
TRIBUNALEN (nionde avdelningen)
följande beslut:
1) Talan ogillas.
2) SC skall ersätta rättegångskostnaderna.
Antaget i Luxemburg, den 19 september 2018.
Justitiesekreterare | | Ordförande |