Language of document : ECLI:EU:F:2008:105

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 4 september 2008

Mål F-103/07

Radu Duta

mot

Europeiska gemenskapernas domstol

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Rättssekreterare – Artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda – Rättsakt som går någon emot – Förtroende”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Radu Duta yrkar dels ogiltigförklaring av en promemoria av den 24 januari 2007 i vilken han underrättas om att han inte kommer att erbjudas en tjänst som rättssekreterare samt, om så är nödvändigt, ogiltigförklaring av ett beslut som den 4 juni 2007 fattats av förstainstansrättens nämnd med behörighet att handlägga klagomål om avslag på hans ansökan till denna tjänst, samt, om så är nödvändigt, återförvisande av ärendet till den myndighet som är behörig att ompröva hans ansökan, dels skadestånd med ett belopp på 1 100 000 euro.

Avgörande: Talan avvisas. Varje part ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; anställningsvillkoren, artikel 2 c)

1.      Endast rättsakter som har bindande rättsverkningar som direkt och personligen kan påverka den berördes intressen och på ett betydande sätt ändra dennes rättsliga situation kan anses gå någon emot. Alla formella tillsättnings- eller rekryteringsförfaranden till en anställning som omfattas av tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren för övriga anställda leder härvid till att en rättsakt antas som på ett betydande sätt ändrar den rättsliga situationen för den person som har sökt en tjänst till följd av att förfarandet har inletts. Detta gäller oavsett om det är fråga om ett beslut att tillsätta eller rekrytera denne som fattats av tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal med tillfälligt anställda eller om beslutet utgör ett avslag på ansökan om tjänst som fattats av någon av dessa myndigheter eller av något av de organ som föreskrivs enligt anställningsförfarandet. Detta gäller oavsett om det är fråga om ett beslut att tillsätta eller rekrytera denne som fattats av tillsättningsmyndigheten eller den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal med tillfälligt anställda eller om beslutet utgör ett avslag på ansökan om tjänst som fattats av någon av dessa myndigheter eller av något av de organ som föreskrivs enligt anställningsförfarandet.

Vid rekrytering av rättssekreterare till en institution finns det emellertid, om rekrytering inte sker genom ett formellt rekryteringsförfarande, ingen annan sökande en den person som den berörde domstolsledamoten har föreslagit. En spontan ansökan rörande en sådan tjänst är med nödvändighet informell och inte kan leda till ett rättsligt avslagsbeslut. Ett avslag på en sådan ansökan utgör därför inte en rättsakt som går någon emot. I allmänhet föregås nämligen anställning av rättssekreterare vid domstolen inte av ett anställningsförfarande. En sådan anställning görs efter att den ifrågavarande ledamoten har föreslagit ett enda namn och domstolen har godtagit eller avslagit detta namn. Det finns inte någon lagtext som reglerar denna förslagsrätt. Den ifrågavarande ledamoten väljer fritt vem han vill föreslå enligt den metod han finner lämplig. Att det inte har införts något officiellt system för rekrytering av denna kategori av tillfälligt anställda vid institutionerna förklaras av att förtroende som måste råda mellan de berörda anställda och de berörda ledamöterna som de tjänstgör hos. Valet av en rättssekreterare är ett helt personligt val för ledamoten, där denne tar hänsyn till såväl den berördes yrkesskicklighet som dennes personliga egenskaper och vilken förmåga denne kan antas ha vad gäller att anpassa sig ledamotens, och dennes närmaste medarbetares, egna arbetsmetoder.

(se punkterna 25, 26 och 29–31)

Hänvisning till

Domstolen: 3 december 1992, Moat mot kommissionen, C‑32/92 P, REG 1992, s. I‑6379, punkt 9; 10 januari 2006, kommissionen mot Alvarez Moreno, C‑373/04 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 42; 11 juli 2006, kommissionen mot Cresson, C‑432/04, REG 2006, s. I‑6387, punkt 130

Förstainstansrätten: 17 oktober 2006, Bonnet mot domstolen, T‑406/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑213 och II‑A‑2‑1097, punkterna 31–33