Mål T-180/01
Euroagri Srl
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”EUGFJ – Upphävande av finansiellt stöd – Artiklarna 24 och 25 i förordning (EEG) nr 4253/88”
Sammanfattning av domen
1. Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Omedelbar tillämpning av en ny förfaranderegel – En materiell regels retroaktiva verkan – Villkor – Bestämmelser om gemenskapsstöd
(Rådets förordningar nr 2052/88 och nr 4253/88, artikel 24, samt nr 4256/88 och nr 2082/93)
2. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Kommissionens befogenheter att genomföra kontroller – Räckvidd
(Rådets förordningar nr2052/88 och nr 4253/88, artikel 23.2)
3. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Upplysnings- och lojalitetsplikt som åvilar sökande och mottagare av ett finansiellt stöd från EUGFJ – Iakttagande av de villkor som uppställs i beslutet om beviljande av stöd – Iakttagande av uppgifterna i stödansökan
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24. 2)
4. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Kommissionens befogenheter att genomföra kontroller och inspektioner på plats – Kommissionen kan grunda sig på resultaten av en kontroll som genomförts inom ramen för ett nationellt brottmål – Resultaten är inte bindande
(Rådets förordning nr 4253/88, artiklarna 23.2 och 24)
5. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Finansieringen skall motsvara ett arbete som varit oundgängligt för att genomföra projektet – Stödmottagaren har bevisbördan
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24)
6. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Upphävande av ett stöd – Krav på en klar och tydlig rättslig grund
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24. 2)
1. Förfarandereglerna anses generellt vara tillämpliga på alla tvister som är anhängiga vid den tidpunkt då de träder i kraft, medan detta inte gäller för de materiella reglerna. De sistnämnda reglerna tolkas vanligtvis så, att de endast syftar till situationer som har inträffat innan de trädde i kraft om det av deras lydelse, syften eller struktur klart framgår att de skall ges en sådan verkan. Villkoren för beviljande av ett gemenskapsstöd, stödmottagarens skyldigheter och de förutsättningar under vilka ett stöd kan upphävas tillhör de materiella reglerna. För dessa delar gäller således i princip de bestämmelser som är tillämpliga vid tidpunkten då stödet beviljas. Bestämmelserna om de kontroller som har genomförts av kommissionen och kommissionens och medlemsstaternas skyldigheter i fråga om uppföljningen av projekten däremot är förfaranderegler som från och med den tidpunkt då de trädde i kraft skall tillämpas enligt sin nya lydelse på det stöd som tidigare beviljats.
Upphävandet av gemenskapsstödet på grund av oegentligheter som stödmottagaren har kritiserats för utgör en sanktionsåtgärd, då det inte endast avser återkrav av belopp som har utbetalats utan grund till följd av dessa oegentligheter, och det görs i ett avskräckande syfte. Upphävandet kan således endast godtas om det är motiverat med hänsyn till såväl de bestämmelser som är tillämpliga vid den tidpunkt då stödet beviljas som de bestämmelser som är i kraft vid tidpunkten för beslutet om upphävande.
(se punkterna 36 och 37)
2. Enligt artikel 23.2 sista stycket i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter, i dess ändrade lydelse, skall kommissionen se till att varje kontroll som den utför genomförs på ett samordnat sätt för att undvika upprepade kontroller av en verksamhet under samma period. Syftet med denna bestämmelse är att undvika upprepade kontroller av samma projekt. Enligt bestämmelsen krävs således att kommissionen organiserar sin kontrollverksamhet enligt principerna om god förvaltning. Enligt bestämmelsen förbjuds emellertid inte upprepade kontroller som sådana.
Kommissionen kan således lagenligt göra upprepade kontroller då det finns nya omständigheter som visar att det är lämpligt att göra mer ingående kontroller av vissa projekt. Det är under alla omständigheter normalt att en kontroll, som inleds på grund av att det framkommit nya omständigheter som lett till misstanke om att det förekommit bedrägeri avseende vissa projekt, är mer ingående och ger andra resultat än en rutinkontroll som görs helt utan att det finns några misstankar.
(se punkterna 57–59)
3. Det bidragssystem som har upprättats genom gemenskapsbestämmelserna bygger framför allt på att mottagaren fullgör ett antal skyldigheter som ger honom rätt att uppbära det angivna finansiella stödet. Om mottagaren inte fullgör alla dessa skyldigheter har kommissionen enligt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter rätt att ompröva omfattningen av de skyldigheter som den har åtagit sig enligt beslutet om beviljande av nämnda stöd.
Även sökande och mottagare av stöd från gemenskapen är skyldiga att garantera att de förser kommissionen med tillräckligt exakta uppgifter. I annat fall kan inte det kontroll- och bevissystem som har införts för att avgöra om villkoren för att bevilja stöd är uppfyllda fungera korrekt. I avsaknad av tillräckligt exakta uppgifter skulle nämligen stöd kunna utgå för projekt som inte uppfyller de uppställda villkoren. Härav följer att den upplysnings- och lojalitetsplikt som åvilar sökande och mottagare av stöd utgör en del av EUGFJ:s stödsystem och är nödvändig för att det skall fungera tillfredsställande. Åsidosättande av dessa skyldigheter måste därför anses utgöra en oegentlighet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse.
Beviljandet av finansiellt stöd är vidare inte endast underkastat kravet att de villkor som kommissionen har uppställt i beslutet om beviljande av stöd iakttas, utan även de villkor som mottagaren har angett i den stödansökan som beslutet avser. Sökanden ansökte nämligen om gemenskapsstöd för ett specifikt projekt som den detaljerat beskrev i ansökan. Denna beskrivning fick en avgörande betydelse för beslutet om beviljande av stöd.
Det ankommer på stödmottagaren att visa att uppgifterna i stödansökan var riktiga. Eftersom det är stödmottagaren som har avfattat ansökan, är det denne som är bäst lämpad att göra detta och han skall visa att det var motiverat att erhålla stöd som utgår av allmänna medel.
Om det senare visar sig att uppgifterna i stödansökan inte är riktiga är beslutet om beviljande av stöd felaktigt i sak och skall således anses rättsstridigt. En sådan rättsstridighet kan under förutsättning att varken rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts motivera att beslutet att återkalla beslutet om beviljande av stöd får retroaktiv verkan.
(se punkterna 82–85, 87, 92 och 112)
4. Kommissionen kan visserligen lagenligt grunda sig på resultaten av en kontroll som genomförts av nationella myndigheter för att fastställa om det föreligger oegentligheter som motiverar en sanktionsåtgärd enligt artikel 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter. Denna möjlighet innebär emellertid inte att kommissionen är bunden av resultaten av sådana nationella kontroller. De kontroller som genomförs inom ramen för ett nationellt brottmål har nämligen ett annat syfte, och den omständigheten att de leder till slutsatsen att det inte förekommit något uppträdande som utgör ett brott i den mening som avses i nationell straffrätt gör det inte möjligt att komma fram till att det inte föreligger någon oegentlighet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 som kan ge upphov till administrativa åtgärder enligt denna bestämmelse.
(se punkt 94)
5. Artikel 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter, kan inte heller underlåtas att tillämpas av det skälet att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i denna bestämmelse endast skall tillämpas i det fall då den finansierade verksamheten helt eller delvis inte har ägt rum. Det är nämligen inte tillräckligt att mottagaren av ett stöd visar att projektet har genomförts korrekt i materiellt hänseende i enlighet med vad som godkänts av kommissionen i beslutet om beviljande av stöd. Stödmottagaren måste även kunna styrka att alla delar av gemenskapens bistånd motsvaras av ett faktiskt arbete som varit oundgängligt för att genomföra projektet.
(se punkt 95)
6. Upphävandet av ett stöd till följd av en oegentlighet har karaktären av en sanktionsåtgärd eftersom det leder till återbetalning av medel som överstiger vad som rättsstridigt erhållits till följd av denna oegentlighet. Sanktionsåtgärden kan således endast vidtas om den stöder sig på en klar och tydlig rättslig grund.
(se punkt 188)