TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 25 april 2012 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Gemenskapsordmärket BrainLAB – Ingen ansökan om förnyelse av varumärkesregistreringen har lämnats in – Avförande av varumärket ur registret i samband med registreringsperiodens upphörande – Ansökan om återställande av försutten tid – Artikel 81 i förordning (EG) nr 207/2009”
I mål T‑326/11,
Brainlab AG, Feldkirchen (Tyskland), företrätt av advokaten J. Bauer,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av R. Manea, i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan mot det beslut som harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd meddelade den 15 april 2011 (ärende R 1596/2010‑4) om sökandens ansökan om återställande av försutten tid och ansökan om förnyelse av registreringen av varumärket BrainLAB,
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden N.J. Forwood (referent) samt domarna F. Dehousse och J. Schwarcz,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 juni 2011,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 21 september 2011,
med beaktande av den ändrade sammansättningen av tribunalens avdelningar,
med beaktande av att parterna inte inom en månad från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats inkommit med någon begäran om att förhandling ska äga rum, och med beaktande av att tribunalen därför, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i tribunalens rättegångsregler, beslutat att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
1 Enligt artikel 46 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1) ska gemenskapsvarumärken registreras för en tid om tio år räknat från den dag då ansökan gavs in. Registreringen kan i enlighet med artikel 47 i samma förordning förnyas för ytterligare tioårsperioder.
2 Artikel 47.1–47.3 i förordning nr 207/2009 har följande lydelse:
”1. Registrering av ett gemenskapsvarumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att avgifterna har betalats.
2. Byrån ska underrätta innehavaren av gemenskapsvarumärket och andra personer som har en registrerad rätt till gemenskapsvarumärket om registreringsperiodens upphörande i god tid dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan underrättelse ska inte medföra ansvar för byrån.
3. En begäran om förnyelse ska ges in inom sex månader räknat från den sista dagen i den månad då skyddsperioden upphör …”
3 Artikel 81.1 i förordning nr 207/2009, med rubriken ”Återställande av försutten tid”, har följande lydelse:
”En sökande eller innehavare av ett gemenskapsvarumärke eller annan part i ett förfarande vid byrån som, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iaktta en frist i förhållande till byrån, ska på ansökan därom få sin rätt återställd, om underlåtenheten enligt denna förordning har haft till omedelbar följd att en rättighet eller rätt att överklaga gått förlorad.”
4 I regel 29 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1) (nedan kallad genomförandeförordningen), som har rubriken ”Meddelande om registreringens upphörande”, föreskrivs följande:
”Minst sex månader före en registrerings upphörande skall Byrån informera innehavaren av gemenskapsvarumärket och alla personer som har registrerade rättigheter till gemenskapsvarumärket, inklusive licensinnehavare, att registreringen snart kommer att upphöra. Underlåtenhet att lämna sådan information skall inte påverka registreringens upphörande.”
5 I regel 30.5 i genomförandeförordningen föreskrivs att då en ansökan om förnyelse inte lämnas in eller lämnas in först efter det att den tid som föreskrivs i artikel 47.3 tredje meningen i förordning nr 207/2009 har löpt ut ska harmoniseringsbyrån besluta att registreringen har upphört och underrätta innehavaren av gemenskapsvarumärket om detta.
6 I regel 67.1 i genomförandeförordningen, som har rubriken ”Delgivning med företrädare eller gemensamma representanter”, föreskrivs följande:
”Om en företrädare har utsetts … skall meddelanden adresseras till den utsedda företrädaren … ”
Bakgrund till tvisten
7 Sökanden, Brainlab AG, är innehavare av gemenskapsordmärket BrainLAB. Ansökan om registrering inkom den 26 augusti 1999 och varumärket registrerades den 4 december 2000 (nr 1290113). En advokat‑ och patentbyrå utsågs i samband med nämnda registrering att företräda innehavaren vid harmoniseringsbyrån enligt regel 67.1 i genomförandeförordningen (nedan kallade de utsedda företrädarna).
8 Genom skrivelse av den 2 december 2008 begärde de utsedda företrädarna att harmoniseringsbyrån skulle ändra sökandens adress i sin databas. Den 18 februari 2009 underrättade harmoniseringsbyrån de utsedda företrädarna om att adressändringen var gjord.
9 Under mellantiden hade harmoniseringsbyrån, den 2 februari 2009, skickat en underrättelse enligt artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 och regel 29 i genomförandeförordningen till sökanden med information om att det aktuella varumärkets registreringsperiod snart skulle upphöra (nedan kallad påminnelsen). Påminnelsen skickades direkt till sökanden i stället för till de utsedda företrädarna och av misstag angavs sökandens gamla adress på försändelsen. I underrättelsen angavs bland annat att ansökan om förnyelse av registreringen måste lämnas in, och förnyelseavgiften betalas, före den 31 augusti 2009 eller, mot betalning av en extra avgift, inom en tilläggsfrist som löpte ut den 1 mars 2010.
10 Eftersom posten var eftersänd kom påminnelsen trots feladresseringen fram till sökanden inom några dagar efter det att den hade skickats.
11 Det går inte att utläsa av handlingarna i målet, bland annat en edsvuren utsaga av W, den medarbetare inom Brainlab AG som ansvarade för bevakningen av det aktuella varumärket, om W vidarebefordrade påminnelsen till de utsedda företrädarna. De har hävdat att han inte gjorde det. Harmoniseringsbyrån har på samma sätt i sin svarsinlaga påpekat att det inte finns någon omständighet som styrker att den vidarebefordrades. Påminnelsen hittades senare dessutom i sökandens lokaler, i den akt som innehåller korrespondensen med de utsedda företrädarna angående det aktuella varumärket.
12 Hur som helst lämnades ingen ansökan om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket in till harmoniseringsbyrån inom de föreskrivna fristerna. Harmoniseringsbyrån skickade då en underrättelse enligt regel 30.5 i genomförandeförordningen, i vilken den konstaterade att varumärkets registreringsperiod hade upphört den 2 mars 2010. Även denna underrättelse skickades – den 23 mars 2010 – direkt till sökanden, men denna gång till den nya adressen.
13 Den 1 april 2010 informerade de utsedda företrädarna harmoniseringsbyrån om att de hade fått kännedom om att uppgiften om att de var sökandens utsedda företrädare hade raderats ur harmoniseringsbyråns databas av misstag, utan att de hade begärt det. De lämnade in en ny ansökan om att bli utsedda till företrädare för sökanden, vilken samma dag bekräftades genom ett meddelande från harmoniseringsbyrån.
14 Den 19 maj 2010 lämnade de utsedda företrädarna, i sökandens namn och för dennes räkning, in en ansökan om förnyelse av det aktuella varumärkets registrering till harmoniseringsbyrån. De lämnade även in en ansökan om återställande av försutten tid, enligt artikel 81 i förordning nr 207/2009, med avseende på fristen för ansökan om förnyelse av nämnda registrering och betalning av förnyelseavgiften.
15 Genom beslut av den 29 juli 2010 avslog harmoniseringsbyråns enhet för administration av varumärken och för juridiska frågor ansökan om återställande av försutten tid, med motiveringen att varken sökanden eller de utsedda företrädarna hade visat den omsorg som krävs enligt artikel 81.1 i förordning nr 207/2009.
16 Den 16 augusti 2010 överklagade sökanden detta beslut till harmoniseringsbyrån enligt artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009. I sak anfördes följande grunder till stöd för överklagandet:
– De utsedda företrädarna har ett system för bevakning av fristerna för förnyelse av registreringen av de gemenskapsvarumärken som de ansvarar för. Systemet består av tre av varandra oberoende pelare (kontrollpelare).
– Den första pelaren består i ett påminnelsesystem som bygger på i förväg upprättade faktablad klassificerade i kronologisk ordning och som tre månader i förväg varnar om utgången av tioårsfristen för förnyelse av varumärkesregistreringen.
– Den andra pelaren består i ett register över fristerna för förnyelse av registreringen. Registret förs direkt av den advokat vid advokat- och patentbyrån som ansvarar för bevakningen av det berörda varumärket.
– Den tredje pelaren består i hanteringen av de påminnelser som harmoniseringsbyrån skickar ut till de utsedda företrädarna enligt regel 29 i genomförandeförordningen.
– De två första pelarna, som sköts internt av de utsedda företrädarnas byrå, fungerade av oförklarliga skäl inte i det aktuella fallet trots att de sköts av omsorgsfulla och erfarna medarbetare som regelbundet kontrolleras.
– Den tredje pelaren fungerade inte till följd av ett fel hänförligt till harmoniseringsbyrån. Denna skickade nämligen påminnelsen till sökandens gamla adress i stället för till de utsedda företrädarna. Detta misstag från harmoniseringsbyråns sida borde inte belasta de berörda.
– W, sökandens bevakningsansvariga medarbetare som mottog påminnelsen och som är en erfaren varumärkesmanager, ville vidarebefordra den till en av de utsedda företrädarnas medarbetare, troligen via e-post. Han minns emellertid inte längre om han verkligen gjorde det eller om han skickade den till fel adress. Säkert är att påminnelsen återfanns i akten för det aktuella varumärket i sökandens lokaler, att de utsedda företrädarna inte fått den och att de således inte kunde vidta åtgärder med anledning av påminnelsen.
17 Genom beslut av den 15 april 2011 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd ansökan om återställande av försutten tid och slog fast att det aktuella varumärkets registrering hade upphört.
18 I motsats till enheten för administration av varumärken och för juridiska frågor medgav överklagandenämnden i punkterna 13 och 20 i det angripna beslutet att det inte fanns något att anmärka på vad gällde de utsedda företrädarnas system för bevakning av fristerna för förnyelse av varumärkesregistrering, att dessa normalt skötte sitt bevakningsuppdrag korrekt, att sporadiska fel i bevakningssystemet var ursäktliga och att ingen hade kunnat förutse att alla försiktighetsåtgärder skulle slå fel samtidigt.
19 Överklagandenämnden fann dock, i punkterna 14 och 15 i det angripna beslutet, att det inte fanns något orsakssamband mellan den omständigheten att systemet inte fungerade, såsom i det aktuella fallet, och den omständigheten att den aktuella varumärkesregistreringen inte förnyades inom de föreskrivna fristerna. Skälet till att registreringen inte förnyades var nämligen inte att de utsedda företrädarnas system för fristbevakning inte fungerade, utan att sökanden inte gav några instruktioner om förnyelse av registreringen – vilket var ett helt frivilligt beslut – efter mottagandet av påminnelsen.
20 Såvitt avser den omständigheten att sökanden inte vidtog några åtgärder till följd av påminnelsen, konstaterade överklagandenämnden först och främst, i punkt 16 i det angripna beslutet, att W:s edsvurna utsaga inte innehöll hans egen redogörelse för händelserna, särskilt vad gäller sökandens eventuella avsikt eller beslut att förnya registreringen av det aktuella varumärket och vad gäller de kontakter som i detta syfte eventuellt togs med de utsedda företrädarnas medarbetare.
21 Överklagandenämnden fann därefter, i punkterna 16–18 i det angripna beslutet, att även om det interna systemet för fristbevakning hade medfört att de utsedda företrädarna blivit uppmärksammade på att det aktuella varumärkets registreringsperiod snart skulle upphöra eller om de hade fått påminnelsen, så hade de ändå inte själva kunnat ansöka om förnyelse utan instruktioner från sökanden i detta avseende. Det fanns alltså inget orsakssamband mellan dessa händelser och den omständigheten att registreringen av det aktuella varumärket inte förnyades, eftersom den enda orsaken till att det inte förnyades var att sökanden inte gav några instruktioner om förnyelse, inte ens efter det att sökanden hade fått påminnelsen. Överklagandenämnden fann att denna frånvaro av instruktioner stred mot omsorgsplikten.
22 I punkt 19 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden vidare att det visserligen var fel av harmoniseringsbyrån att skicka påminnelsen direkt till sökanden i stället för till de utsedda företrädarna, men att detta fel enligt artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 inte kunde medföra ansvar för harmoniseringsbyrån. Den fann för övrigt att man inte kan förlita sig på att en sådan påminnelse, som är en ren service, når fram.
Parternas yrkanden
23 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– återförvisa ärendet till överklagandenämnden för att denna ska besluta huruvida nödvändig omsorg har visats vad gäller förnyelsen av det aktuella varumärkets registrering,
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
24 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
25 Sökanden har anfört en enda grund till stöd för sin talan, nämligen att harmoniseringsbyrån har åsidosatt artikel 81.1 i förordning nr 207/2009.
26 Sökanden har först och främst i detalj beskrivit de utsedda företrädarnas system för bevakning av fristerna för förnyelse av varumärkesregistrering. Sökanden har betonat att överklagandenämnden med rätta konstaterade att det inte fanns något att anmärka på när det gällde bevakningssystemet, vilket enligt sökanden innebär att de utsedda företrädarnas misstag var ursäktligt i det aktuella fallet.
27 Överklagandenämnden ansåg att sökanden själv hade varit vårdslös och begått ett oursäktligt misstag när sökanden efter mottagandet av påminnelsen inte gav de utsedda företrädarna några instruktioner. Sökanden har beträffande dessa påståenden uppgett att företrädarna är sökandens rättsliga företrädare, vid bland annat harmoniseringsbyrån, i ärenden som gäller sökandens totalt 654 varumärken och patent på nationell nivå, gemenskapsnivå och europeisk nivå, varav 16 är gemenskapsvarumärken. De informerar härvid sökanden systematiskt, mellan tre månader och en månad före utgången av fristerna för förnyelse av varumärkena, och ber om instruktioner om att ansöka om förnyelse. Före fallet med den aktuella påminnelsen har sökanden alltid fått dessa påminnelser i vederbörlig ordning och systematiskt vidtagit åtgärder med anledning av dessa påminnelser. Sökanden har däremot aldrig fått sådana påminnelser direkt från harmoniseringsbyrån, utom just i detta fall. Företaget hade följaktligen rätt att förlita sig på att de utsedda företrädarna skulle påkalla uppmärksamhet från företagets sida angående behovet av att förnya registreringen av det aktuella varumärket inom den normala fristen om tre månader. Det var även därför som sökanden inte agerade annorlunda till följd av påminnelsen.
28 Sökanden har tillagt att det inte ankommer på innehavaren av ett gemenskapsvarumärke att inrätta ett eget system för fristbevakning som fungerar parallellt med de yrkesmässiga företrädarnas system. Tvärtom ska den yrkesmässiga företrädarens system för fristbevakning kunna ge en tillräcklig garanti för att det fungerar korrekt (förstainstansrättens dom av den 13 maj 2009 i mål T‑136/08, Aurelia Finance mot harmoniseringsbyrån (AURELIA), REG 2009, s. II‑1361, punkt 18). Så var det också i det aktuella fallet.
29 Vad gäller påståendet att det inte fanns något orsakssamband mellan den omständigheten att de utsedda företrädarnas system för fristbevakning inte fungerade och den omständigheten att registreringen av det aktuella varumärket inte förnyades i rätt tid (se ovan punkt 21), har sökanden insisterat på att varumärket sammanfaller med företagets firma samt att ansökan om registrering av detta varumärke som gemenskapsvarumärke lämnades in på nytt den 30 mars 2010, alltså bara en vecka efter meddelandet om att det hade avförts från registret över gemenskapsvarumärken. Överklagandenämndens antagande att det inte fanns något som tydde på att sökanden skulle ha gett instruktioner om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket, om de utsedda företrädarna hade informerat sökanden om att registreringsperioden snart skulle upphöra, är således helt orealistiskt. Tvärtom skulle de utsedda företrädarna, som företräder sökanden på alla områden för immaterialrättsskydd, vid tveksamhet ha sett till att förnya registreringen även i frånvaro av konkreta instruktioner från sökanden i detta avseende. De skulle ha handlat annorlunda enbart om de hade fått uttryckliga instruktioner om att inte förnya varumärket.
30 Enligt harmoniseringsbyrån är det uppenbart att talan ska ogillas.
31 Angående det egna agerandet har harmoniseringsbyrån gjort gällande, för det första, att den enligt artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 och enligt regel 29 i genomförandeförordningen är skyldig att underrätta innehavaren själv om att registreringsperioden för ett gemenskapsvarumärke inom kort kommer att upphöra. Inte i någon av dessa bestämmelser stadgas det någon skyldighet att informera eventuella yrkesmässiga företrädare.
32 För det andra följer det av dessa bestämmelser att den omständigheten att den berörda parten inte informeras eller att informationen ”skickas till fel adress” inte medför något ansvar för harmoniseringsbyrån.
33 Vad gäller frågan huruvida de utsedda företrädarnas system för fristbevakning innebär att all omsorg som har betingats av omständigheterna har iakttagits, delar harmoniseringsbyrån överklagandenämndens bedömning att denna fråga saknar betydelse i det aktuella fallet.
34 Vad därefter gäller påståendet om sökandens egen bristande omsorg, har harmoniseringsbyrån anslutit sig till överklagandenämndens bedömning att denna bristande omsorg var den avgörande orsaken till att fristen för förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket löpte ut. Sökanden hade nämligen en period om nästan tretton månader på sig för att förnya registreringen. Under denna tid vidtog sökanden ingen åtgärd vid harmoniseringsbyrån och gav inte några instruktioner till de utsedda företrädarna – de kontaktades inte ens – trots att sökanden genom påminnelsen just officiellt hade underrättats om att registreringsperioden snart skulle upphöra. Detta beteende är enligt harmoniseringsbyrån oförenligt med den omsorg som har betingats av omständigheterna, särskilt eftersom det aktuella varumärket var sökandens ”huvudvarumärke” och sökanden därför borde ha ägnat det särskild uppmärksamhet.
35 Vad gäller påståendet att de utsedda företrädarna vid tveksamhet skulle ha förnyat registreringen av det aktuella varumärket även i frånvaro av instruktioner från sökanden i detta avseende (se ovan punkt 29), anser harmoniseringsbyrån att detta påstående är irrelevant, eftersom det är ren spekulation. Det motsägs dessutom av redogörelsen i punkt 44 i ansökan, enligt vilken de utsedda företrädarna inte hade mandat att på eget initiativ och utan konkreta instruktioner från sökanden ansöka om förnyelse av en varumärkesregistrering.
36 Tribunalen konstaterar i detta avseende att det framgår av artikel 81.1 i förordning nr 207/2009 att återställande av försutten tid kan beviljas på två villkor. För det första ska sökanden ha iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna och för det andra ska sökandens underlåtenhet ha haft till omedelbar följd att en rättighet eller rätt att överklaga gått förlorad (se tribunalens dom av den 15 september 2011 i mål T‑271/09, Prinz Sobieski zu Schwarzenberg mot harmoniseringsbyrån – British-American Tobacco Polska (Romuald Prinz Sobieski zu Schwarzenberg), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
37 Det följer också av denna bestämmelse att omsorgsplikten i första hand åvilar innehavaren av gemenskapsvarumärket. Om innehavaren delegerar administrativa arbetsuppgifter avseende förnyelse av en varumärkesregistrering, måste vederbörande således också se till att den person som valts ställer de garantier som krävs för att det ska kunna antas att dessa arbetsuppgifter utförs korrekt (domen i det ovannämnda målet AURELIA, punkt 14).
38 Tribunalen anser vidare att eftersom dessa arbetsuppgifter har delegerats, så har den person som valts ut en omsorgsplikt på samma sätt som innehavaren. Eftersom denna person agerar i innehavarens namn och för dennes räkning ska personens agerande likställas med innehavarens agerande (domarna i de ovannämnda målen AURELIA, punkt 15, och Romuald Prinz Sobieski zu Schwarzenberg, punkt 54).
39 Orsaken till att det aktuella varumärkets registrering inte förnyades inom de föreskrivna fristerna var, mot bakgrund av de händelser för vilka det redogjorts ovan, det som överklagandenämnden, i likhet med enheten för administration av varumärken och för juridiska frågor, kvalificerade som ”en kedja av ett stort antal olyckliga omständigheter” (punkt 20 i det angripna beslutet). Tribunalen delar i detta sammanhang förbehållslöst överklagandenämndens allmänna bedömning att ”återställande av försutten tid är avsett för precis sådana fall”.
40 Bland de olyckliga omständigheterna i fråga ska tre stycken, såsom kommer att anges nedan, anses ha varit avgörande orsaker till att varumärkesregistreringen inte förnyades, nämligen i) att de två första interna kontrollpelarna i de utsedda företrädarnas system för fristbevakning inte fungerade, vilket fortfarande inte har kunnat förklaras, ii) att uppgiften i harmoniseringsbyråns databas om att de utsedda företrädarna företrädde sökanden olägligt och opåkallat raderades (se ovan punkt 13), vilket medförde att påminnelsen felaktigt skickades till sökanden – och dessutom till sökandens gamla adress – i stället för till de utsedda företrädarna, och iii) W:s förvirrade och olämpliga agerande till följd av påminnelsen, vilket medförde att de utsedda företrädarna inte fick någon spontan instruktion från sökanden om förnyelse av registreringen.
41 Vad gäller den första av dessa olyckliga omständigheter erinrar tribunalen om att det följer av rättspraxis att begreppet ”all omsorg som har betingats av omständigheterna” i artikel 81.1 i förordning nr 207/2009 innebär ett krav på, om en specialiserad företrädare anlitas, att det inrättas ett internt system för kontroll och bevakning av tidsfrister, som vanligtvis förhindrar att dessa frister oavsiktligen förbises, såsom föreskrivs i riktlinjerna om förfarandena vid harmoniseringsbyrån. Av detta följer att återställande av försutten tid endast kan beviljas i samband med exceptionella händelser, som erfarenhetsmässigt är oförutsägbara (domen i det ovannämnda målet AURELIA, punkt 26).
42 Det är uppenbart att dessa villkor är uppfyllda i det aktuella fallet. Detta framgår av överklagandenämndens konstateranden och sökandens kompletterande detaljerade redogörelser, vilka harmoniseringsbyrån inte har ifrågasatt.
43 Sökanden ska således i princip anses ha agerat med all omsorg som har betingats av omständigheterna genom att utse en advokat- och patentbyrå, såsom de utsedda företrädarnas byrå, som har ett internt dubbelt system för fristbevakning – beträffande vilket harmoniseringsbyrån varken i det angripna beslutet eller i svarsinlagan fann något att anmärka på – för att företräda sökanden vid kontakterna med harmoniseringsbyrån.
44 Samma slutsats gäller i fråga om de utsedda företrädarna, eftersom överklagandenämnden i övrigt medgav, i punkt 13 i det angripna beslutet, att sporadiska fel i det interna systemet för fristbevakning var ursäktliga.
45 Vad beträffar de två övriga olyckliga omständigheter som nämnts ovan i punkt 40, påpekar tribunalen inledningsvis att den bristande omsorg som W, sökandens bevakningsansvariga medarbetare, kan ha gjort sig skyldig till, när han inte kontaktade harmoniseringsbyrån eller de utsedda företrädarna omedelbart efter det att han hade mottagit påminnelsen, kunde medföra konsekvenser för förnyelsen av registreringen av det aktuella varumärket, enbart eftersom den i sig möjliggjordes av att harmoniseringsbyrån tidigare hade agerat felaktigt genom att byrån på eget initiativ raderat uppgiften om de utsedda företrädarna ur databasen och till följd härav inte skickat påminnelsen till dem.
46 En part måste visserligen visa all omsorg som har betingats av omständigheterna när den ska förnya registreringen av partens gemenskapsvarumärke i rätt tid, vilket i princip innebär att parten är skyldig att agera snabbt och korrekt när den mottar en underrättelse som harmoniseringsbyrån har skickat direkt till parten enligt regel 29 i genomförandeförordningen.
47 Om parten har överlåtit bevakningen av gemenskapsvarumärket till en yrkesmässig företrädare och vederbörligen har informerat harmoniseringsbyrån om detta förhållande, är harmoniseringsbyrån icke desto mindre skyldig att respektera detta val genom att skicka officiella meddelanden till den utsedda företrädaren så att denne ges möjlighet att tillvarata uppdragsgivarens intressen med den större omsorg som det kan förväntas att företrädaren visar i egenskap av kvalificerad yrkesmässig företrädare (se, för ett liknande resonemang, riktlinjerna om förfarandena vid harmoniseringsbyrån, del A, kapitel 6, punkt 6.2.3).
48 Harmoniseringsbyrån kan i detta avseende inte framgångsrikt grunda sig på artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 och regel 29 i genomförandeförordningen och hävda att dessa bestämmelser innebär att den är skyldig att informera innehavaren till ett gemenskapsvarumärke, men däremot inte den utsedda yrkesmässiga företrädaren, om att registreringsperioden för gemenskapsvarumärket inom kort kommer att upphöra (se ovan punkt 31).
49 Med denna argumentation bortser harmoniseringsbyrån nämligen från regel 67 i genomförandeförordningen, enligt vilken meddelanden ska adresseras till företrädaren om en sådan har utsetts. Överklagandenämnden medgav dessutom i punkt 19 i det angripna beslutet att det ”mycket riktigt var felaktigt” att skicka påminnelsen direkt till sökanden i stället för till de utsedda företrädarna.
50 I det nu aktuella fallet hade sökanden och de utsedda företrädarna alltså rätt att förvänta sig att alla meddelanden från harmoniseringsbyrån rörande det aktuella varumärket, däribland påminnelsen enligt regel 29 i genomförandeförordningen, skulle skickas till de utsedda företrädarna i enlighet med regel 67 i nämnda förordning. De skulle på detta sätt få möjlighet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förnya registreringen av det aktuella varumärket, även om de två första interna kontrollpelarna i företrädarnas system för fristbevakning inte skulle fungera.
51 Vad gäller konsekvenserna av det fel som harmoniseringsbyrån begick i det aktuella fallet kan det konstateras att påminnelsen skulle ha skickats direkt till de utsedda företrädarna om inte harmoniseringsbyrån hade begått felet. Den tredje kontrollpelaren i systemet för fristbevakning skulle då ha aktiverats, och företrädarna skulle ha haft alla möjligheter att ta kontakt med sökanden i syfte att erhålla instruktioner för att förnya registreringen av det aktuella varumärket.
52 Tribunalen anser härvid även att frånvaron av instruktioner om förnyelse från sökanden till de utsedda företrädarna, med hänsyn till bland annat den betydelse som det aktuella varumärket har för sökanden (eftersom varumärket sammanfaller med firman), berodde på ett misstag eller en olyckshändelse och inte alls på ett ”frivilligt beslut” från sökandens sida, såsom överklagandenämnden tycks ha ansett i punkt 15 i det angripna beslutet. Det är alltså fel att påstå att frånvaron av sådana instruktioner är den enda eller den avgörande orsaken till att registreringen av det aktuella varumärket inte förnyades.
53 Det ska tvärtom anses sannolikt, på gränsen till säkert, att de utsedda företrädarnas uppdragsgivare, om företrädarna hade fått möjlighet att kontakta sökanden (och det finns ingenting som gör det möjligt att anta att de inte skulle ha gjort det om påminnelsen hade skickats till dem), skulle ha instruerat dem att ansöka om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket. Även det andra tillämpningsvillkoret i artikel 81.1 i förordning nr 207/2009, såsom det angetts ovan i punkt 36, är således uppfyllt.
54 Under dessa omständigheter konstaterar tribunalen att det fel eller den vårdslöshet som W, sökandens bevakningsansvariga medarbetare, eventuellt gjorde sig skyldig till var en tillfällig och oförutsedd händelse som inte skulle ha inträffat – och de skadliga konsekvenserna för sökanden följaktligen inte heller ha uppkommit – om inte harmoniseringsbyrån hade handlat felaktigt på ett tidigare stadium. Dessa två omständigheter bidrog på ett avgörande sätt, tillsammans med den omständigheten att de två första interna kontrollpelarna i de utsedda företrädarnas system för fristbevakning inte fungerade, till att registreringen av det aktuella varumärket inte förnyades i rätt tid.
55 Det är visserligen riktigt, såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 19 i det angripna beslutet, att det fel som harmoniseringsbyrån gjorde sig skyldig till – nämligen att uppgiften om de utsedda företrädarna raderades ur harmoniseringsbyråns databas och att påminnelsen som en följd därav inte skickades till dem – enligt artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 och enligt regel 29 i genomförandeförordningen inte medför något ansvar för harmoniseringsbyrån och att det inte påverkar den aktuella varumärkesregistreringens upphörande.
56 Överklagandenämnden måste icke desto mindre ta vederbörlig hänsyn till detta fel och dess konsekvenser vid bedömningen i sak av ansökan om återställande av försutten tid. Denna bedömning innebär inte i sig något erkännande av ansvar för harmoniseringsbyrån. Den grad av omsorg som parterna måste visa för att den försuttna tiden ska återställas ska nämligen bedömas med hänsyn till alla relevanta omständigheter, bland vilka i det aktuella fallet nödvändigtvis ingår, såsom har angetts ovan, nämnda fel och dess konsekvenser.
57 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandenämnden gjorde fel när den underlät att beakta harmoniseringsbyråns felaktiga agerande, eftersom detta var en av de tre omständigheter som i det aktuella fallet var relevanta vid tillämpningen av artikel 81.1 i förordning nr 207/2009.
58 Härav följer att överklagandenämnden tillämpade nämnda bestämmelse på ett felaktigt sätt.
59 Talan ska således bifallas på den enda grund som anförts, och det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.
60 Dessutom ska harmoniseringsbyrån, i enlighet med artikel 65.6 i förordning nr 207/2009, vidta de åtgärder som krävs för att följa denna dom. Det saknas under dessa omständigheter anledning att göra en separat prövning av sökandens andra yrkande.
Rättegångskostnader
61 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
62 Enligt artikel 136.1 i rättegångsreglerna kan tribunalen emellertid, när talan mot ett beslut av en överklagandenämnd bifalls, förordna att harmoniseringsbyrån endast ska bära sina kostnader.
63 I det aktuella fallet bidrog sökanden själv och sökandens utsedda företrädare till tvistens uppkomst. Med hänsyn till detta anser tribunalen att det är skäligt att tillämpa dessa bestämmelser på så sätt att vardera parten åläggs att bära sina egna rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) meddelade den 15 april 2011 (ärende R 1596/2010‑4) ogiltigförklaras.
2) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Forwood | Dehousse | Schwarcz |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 25 april 2012.
Underskrifter