Mål C‑85/12

LBI hf

mot

Kepler Capital Markets SA

och

Frédéric Giraux

(begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation (Frankrike))

”Begäran om förhandsavgörande – Rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut – Direktiv 2001/24/EG – Artiklarna 3, 9 och 32 – Nationell lagstiftning som ger rekonstruktionsåtgärder verkan motsvarande den som ett likvidations-förfarande har – Bestämmelse i lag om förbud mot att väcka talan vid domstol mot ett kreditinstitut, och om vilandeförklaring av mål i vilken sådan talan väckts, efter att ett moratorium har trätt i kraft”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 24 oktober 2013

1.        Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – Rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut – Direktiv 2001/24 – Tillämpningsområde – Ömsesidigt erkännande av rekonstruktions- och likvidationsåtgärder som hade vidtagits av de administrativa eller rättsliga myndigheterna – Internationell bank- och finanskris – Lagstiftning som ger rekonstruktionsåtgärder verkan motsvarande den som ett likvidationsförfarande har och endast har verkan genom beslut av domstol – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24, artiklarna 3 och 9)

2.        Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Villkor – Frågor som har samband med de verkliga omständigheterna och saken i målet

(Artikel 267 FEUF)

3.        Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – Rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut – Direktiv 2001/24 – Nationell lagstiftning om förbud mot att väcka talan vid domstol mot ett kreditinstitut som placerats under moratorium och om vilandeförklaring av mål i vilken sådan talan väckts – Säkerhetsåtgärder som vidtagits i en annan medlemsstat – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24, skäl 30 och artikel 32)

1.        Artiklarna 3 och 9 i direktiv 2001/24 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ska tolkas så, att åtgärder för rekonstruktion eller likvidation som föreskrivits i lagstiftning och som för kreditinstitut som placerats under moratorium har vissa verkningar kopplade till ett likvidationsförfarande ska anses som åtgärder beslutade av administrativa eller rättsliga myndigheter i den mening som avses i dessa artiklar, med hänsyn till att dessa åtgärder, då har formen av övergångsbestämmelser, endast har verkan genom beslut av domstol om moratorium för kreditinstitut.

Det är rekonstruktionsåtgärder och likvidationsbeslut av de administrativa och rättsliga myndigheterna i hemlandet som är föremål för erkännande enligt direktiv 2001/24, med de verkningar de ges i hemlandets nationella rätt. I enlighet med artiklarna 3.2 andra stycket och 9.1 andra stycket i direktiv 2001/24 är det hemlandets rätt som avgör vilka verkningar rekonstruktions- och likvidationsåtgärder som vidtas av de administrativa eller rättsliga myndigheterna i den staten kan få i unionens övriga medlemsstater. Direktiv 2001/24 är följaktligen inget hinder för att den staten ändrar det tillämpliga regelverket för sådana åtgärder, inte ens om det sker med retroaktiv verkan.

Som framgår av dessa bestämmelser erkänns, inom det system som inrättats genom direktiv 2001/24, rekonstruktions- och likvidationsåtgärder som beslutats i hemlandet utan vidare formaliteter. Direktivet föreskriver i synnerhet inte som villkor för erkännande av rekonstruktions- och likvidationsåtgärder att de kan överklagas. Enligt artikel 3.2 andra stycket i direktivet kan heller inte värdlandet villkora erkännandet med att krav som eventuellt ställs i nationell lagstiftning ska vara uppfyllda.

(se punkterna 28, 30, 38, 40 och 42 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Se domen.

(se punkterna 45 och 46)

3.        Artikel 32 i direktiv 2001/24 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en nationell bestämmelse som innebär förbud mot eller vilandeförklaring av varje talan i domstol mot ett finansinstitut som omfattas av ett moratorium får följder för säkerhetsåtgärder som vidtagits i en annan medlemsstat före beslutet om moratorium. Den bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln att verkan av rekonstruktions- och likvidationsåtgärder avgörs av hemlandets lag, varför bestämmelsen ska tolkas strikt.

Räckvidden av den bestämmelsen klargörs i skäl 30 i direktiv 2001/24, där en åtskillnad görs mellan pågående rättegångar och enskilda exekutiva tvångsåtgärder. För att bestämma tillämplig lag på verkningarna av rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande måste man alltså skilja mellan pågående rättegångar och enskilda exekutiva tvångsåtgärder som härrör från sådana rättegångar. De sistnämnda regleras, enligt huvudregeln i direktiv 2001/24, av hemlandets lagstiftning. Begreppet pågående rättegång omfattar således bara förfaranden i sak.

Vad gäller säkerhetsåtgärder som har till verkan att frånta ett kreditinstitut rätten att fritt förfoga över sin egendom i väntan på att en tvist med en av institutets borgenärer ska avgöras i sak, utgör de enskilda exekutiva tvångsåtgärder. Av detta följer att sådana säkerhetsåtgärder inte omfattas av artikel 32 i direktiv 2001/24 utan regleras av hemlandets lagstiftning i egenskap av lex concursus.

(se punkterna 52–54, 56 och 58 samt punkt 2 i domslutet)