Mål T‑352/09
Novácke chemické závody a.s.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknaden – Böter – Motivering – Proportionalitet – Likabehandling – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Faktisk betalningskapacitet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 12 december 2012
1. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut vid överträdelser av konkurrensreglerna – Iakttagande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 37)
2. Konkurrens – Böter – Belopp – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet – Räckvidd – Höjning av bötesbeloppen för företag som inte kunnat yttra sig däröver – Omfattas inte
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
3. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Samma procentsats tillämpas för samtliga deltagare i en konkurrensbegränsande samverkan – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 4, 19, 21 och 25)
4. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan – Särskild höjning för företag med särskilt stor omsättning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 30)
5. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Att ha en ledande roll i överträdelsen – Begrepp – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
6. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Kunskap om att en konkurrensbegränsande samverkan utgör en överträdelse saknas – Överträdelsen har begåtts uppsåtligen – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Företagets passiva eller efterföljande roll – Omständigheter som inte upprepas i de nya riktlinjerna – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
8. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Redogörelser från ett företag som inhämtats av kommissionen med tillämpning av meddelandet om förmånlig behandling används i ett domstolsförfarande – Åsidosättande av detta företags skydd mot självangivelse – Föreligger inte
(Kommissionens meddelande 2002/C 45/03 och kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 31)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Företaget samarbetar med kommissionen i en omfattning som går utöver tillämpningsområdet för meddelandet om förmånlig behandling – Omfattas – Villkor
(Artikel 81 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03 och kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens riktlinjer – Kommissionens möjlighet att avvika från dessa riktlinjer – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling – Beaktande av vissa särdrag hos ett företag, bland annat mot bakgrund av risken för att böterna ska vara oproportionerliga
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 37)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Böter som åläggs ett litet eller medelstort företag – Bötesbeloppet i procentandel av omsättningen högre än vad som ålagts större företag som deltagit i samma överträdelse – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Maximalt belopp – Böter som åläggs ett litet eller medelstort företag – Bötesbeloppet ligger mycket nära gränsen på 10 procent av bolagets omsättning – Bötesbeloppet i procentandel av omsättningen högre än vad som ålagts andra företag som deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan – Åsidosättande av principen om likabehandling enbart av denna orsak – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
13. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Skyldighet att ta hänsyn till att det berörda företaget har ett ekonomiskt underskott – Föreligger inte – Företagets faktiska betalningskapacitet i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang – Beaktas – Villkor
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 35)
14. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut att ålägga böter – Angivelse av de omständigheter som legat till grund för kommissionens bedömning av överträdelsens allvar och varaktighet – Tillräckliga angivelser (Artikel 253 EG; förordning nr 1/2003, artikel 23)
15. Konkurrens – Böter – Belopp – Lämplighet – Domstolsprövning – Omständigheter som kan beaktas av unionsdomstolen – Uppgifter som inte angetts i beslutet att ålägga böter och som inte krävs för dess motivering – Omfattas
(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23 och 31)
16. Konkurrens – Unionsregler – Mål – Beslut i vilket kommissionen ålägger böter för överträdelser av konkurrensreglerna – Åsidosättande av artikel 3.1 g EG – Föreligger inte
(Artiklarna 3.1 g EG och 81 EG)
1. Se domen.
(se punkterna 43–48)
2. Se domen.
(se punkterna 49–51, 55 och 56)
3. Se domen.
(se punkterna 58–61)
4. I punkt 30 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 föreskrivs att kommissionen har en möjlighet men inte en skyldighet att höja böterna som åläggs ett företag som har en särskilt stor omsättning som härrör från försäljningen av andra varor eller tjänster än de som berörs av överträdelsen.
Det kan visserligen enligt nämnda punkt vara nödvändigt att höja böterna för ett företag som har en särskilt stor omsättning som härrör från försäljningen av andra varor eller tjänster än de som berörs av överträdelsen, för att säkerställa att dessa har en tillräckligt stor avskräckande verkan. Härav följer däremot inte att böter som inte utgör en betydande andel av det berörda företagets totala omsättning inte kan ha en tillräckligt avskräckande verkan med avseende på detta företag. Böter som fastställts enligt den metod som anges i riktlinjerna utgör nämligen i princip en betydande procentandel av det berörda företagets försäljningsvärde inom den bransch som omfattas av överträdelsen. Företagets vinster i denna sektor minskar således betydligt, eller vänds till och med till förlust. Även om företagets omsättning inom denna sektor endast utgör en liten del av den totala omsättningen kan det inte a priori uteslutas att minskningen av vinsten i denna sektor eller den förlust som blir följden har en avskräckande verkan, eftersom ett företag i princip ger sig in i en sektor för att skapa vinster.
När ett företag således inte, förutom en vag hänvisning till den totala omsättningen för vissa deltagare i en kartell, åberopat någon konkret omständighet som kan visa att kommissionen i förevarande fall skulle ha använt sig av denna möjlighet, har kommissionen därför följaktligen inte åsidosatt principen om likabehandling eller proportionalitetsprincipen.
(se punkterna 62–64)
5. Se domen.
(se punkterna 76–80)
6. Se domen.
(se punkterna 84–89)
7. I punkt 29 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 föreskrivs att grundbeloppet kan justeras om vissa förmildrande omständigheter, som gäller för varje enskilt företag, föreligger. I denna punkt anges särskilt en icke uttömmande uppräkning av förmildrande omständigheter som kan beaktas. Det ska emellertid anges att en ”uteslutande passiv eller efterföljande roll” i genomförandet av överträdelsen inte anges i denna icke uttömmande uppräkning, medan en sådan roll uttryckligen föreskrevs som en förmildrande omständighet i punkt 3 första strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget.
Kommissionen kan visserligen inte avvika från de regler som den har ålagt sig. Den är däremot fri att ändra eller ersätta dessa regler. I ett fall som omfattas av tillämpningsområdet för de nya reglerna, som är fallet med den omtvistade överträdelsen kan kommissionen inte kritiseras för att den inte beaktat en förmildrande omständighet som inte föreskrivs i de nya reglerna enbart på grund av att en sådan omständighet anges i de äldre reglerna. Det faktum att kommissionen i sin tidigare beslutspraxis har ansett vissa omständigheter utgöra förmildrande omständigheter vid fastställandet av bötesbeloppets storlek innebär nämligen inte att kommissionen är skyldig att göra samma bedömning i ett senare beslut.
Uppräkningen av omständigheter som kommissionen kan beakta i punkt 29 i riktlinjerna är emellertid inte uttömmande. Följaktligen medför inte det förhållandet att det bland de förmildrande omständigheterna inte anges att ett företag som deltagit i en kartell haft en passiv roll, att denna omständighet inte kan beaktas om den kan visa att detta företags deltagande i överträdelsen är av mindre allvarligt slag.
(se punkterna 92–94)
8. Det är helt frivilligt för det berörda företaget att samarbeta enligt 2002 års meddelande om förmånlig behandling. Företaget är nämligen på intet sätt skyldigt att inkomma med bevismaterial avseende den misstänkta kartellen. Den grad av samarbete som företaget önskar erbjuda under det administrativa förfarandet bestäms således fritt av företaget och inte på något sätt av nämnda meddelande.
Sedan offentliggörandet av 2006 års meddelande om förmånlig behandling anses enligt punkt 31 i detta meddelande ett företag som beslutar att lämna en redogörelse i syfte att få nedsättning av böterna ha kännedom om att trots att en nedsättning endast kan medges om kommissionen finner att villkoren i meddelandet är uppfyllda, ingår redogörelsen likväl i handlingarna och kan användas som bevis, även mot det företag som lämnat redogörelsen.
Då företaget frivilligt och med full kännedom därom valt att inge en sådan redogörelse, kan det således inte åberopa förbudet mot självangivelse, som bland annat innebär att kommissionen inte kan tvinga ett företag att tillhandahålla svar genom vilka företaget tvingas erkänna förekomsten av en överträdelse som det ankommer på kommissionen att bevisa. Ett företag som frivilligt och utan att vara skyldig därtill ingett en begäran om förmånlig behandling kan således inte kritisera kommissionen för att den stödde sig på begäran om förmånlig behandling i sina inlagor till tribunalen.
(se punkterna 110–113)
9. Se domen.
(se punkterna 114 och 115)
10. Se domen.
(se punkterna 135–148)
11. Se domen.
(se punkterna 158–160)
12. Se domen.
(se punkterna 161–164)
13. Kommissionen är i princip inte skyldig att beakta ett företags svaga finansiella situation när den fastställer bötesbeloppet. En sådan skyldighet skulle nämligen medföra att de företag som var minst anpassade till marknadsvillkoren gavs en oberättigad konkurrensfördel.
Den omständigheten att en åtgärd som vidtas av en unionsinstitution medför konkurs eller likvidation för ett visst företag inte i sig är förbjuden enligt unionsrätten. Om ett företag likvideras i dess aktuella rättsliga form, kan det visserligen skada ägarnas, aktieägarnas eller andelsägarnas ekonomiska intressen, men det betyder likväl inte att de personliga, materiella och immateriella tillgångarna också förlorar sitt värde.
Genom att anta punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 ålade sig inte kommissionen någon skyldighet som strider mot dessa principer. Detta framgår av att nämnda bestämmelse inte hänvisar till att ett företag försätts i konkurs utan avser en situation som uppkommit ”i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang” där åläggande av böter ”oåterkalleligen skulle äventyra det berörda företagets ekonomiska bärkraft och leda till att företagets tillgångar förlorade allt värde”.
Härav följer att enbart den omständigheten att åläggande av böter för överträdelser av konkurrensreglerna kan leda till att ett företag försätts i konkurs inte är tillräcklig vad gäller tillämpningen av punkt 35 i riktlinjerna. Även om en konkurs medför skada för berörda ägares eller aktieägares ekonomiska intressen, medför den nämligen inte med nödvändighet att den aktuella verksamheten försvinner. Verksamheten som sådan kan fortsätta att existera, antingen genom rekapitalisering av det bolag som försatts i konkurs, varvid denna juridiska person driver verksamheten vidare, eller genom att en annan enhet övertar alla konkursbolagets tillgångar, varvid denna andra enhet driver den ekonomiska verksamheten vidare.
Följaktligen ska punkt 35 i riktlinjerna, särskilt mot bakgrund av hänvisningen till att det berörda företagets tillgångar förlorar allt värde, förstås så att den avser en situation då ett övertagande av företaget, eller i vart fall av dess tillgångar, förefaller osannolikt eller till och med omöjligt. I ett sådant fall säljs tillgångarna i det företag som försatts i konkurs en och en och det är troligt att många inte finner någon köpare eller under alla omständigheter säljs till ett kraftigt reducerat pris, vilket medför att det kan sägas, som det anges i punkt 35 i riktlinjerna, att företagets tillgångar förlorar allt värde.
För att tillämpa denna bestämmelse i riktlinjerna, enligt dess lydelse, krävs även vidare att det sker ”i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang”. Ett sådant sammanhang utgörs av de följder som betalningen av böterna skulle få, särskilt i form av en ökning av arbetslösheten eller en försämring av situationen i ekonomiska sektorer som befinner sig i föregående och efterföljande marknadsled i förhållande till det berörda företaget.
(se punkterna 186–190 och 192)
14. Se domen.
(se punkterna 203, 204 och 207)
15. Se domen.
(se punkt 212)
16. Då det genom artikel 3.1 g EG upprättas en ordning, som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids, förutsätts med desto större rätt att konkurrensen inte får sättas ur spel. Detta krav är så väsentligt att många bestämmelser i fördraget inte skulle ha något syfte, om det saknades. De konkurrensbegränsningar som enligt fördraget är tillåtna under vissa förutsättningar, därför att de olika målen måste samordnas, får inte vara mer begränsande än vad som följer av dessa krav, eftersom den försvagade konkurrensen då riskerar att motverka den gemensamma marknadens syften.
Dessa överväganden saknar likväl betydelse vad gäller åläggande av böter gällande ett företag som har överträtt konkurrensreglerna genom att delta i ett avtal eller ett samordnat förfarande som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen i den mening som avses i artikel 81.1 EG.
Kommissionens åläggande av böter när den konstaterat en överträdelse av konkurrensreglerna utgör en åtgärd som har till syfte att uppnå målet med artikel 3.1 g EG och kan uppenbarligen inte utgöra ett åsidosättande av nämnda bestämmelse.
(se punkterna 235–237)