Mål T‑30/09

Engelhorn KGaA

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket peerstorm – Äldre gemenskapsvarumärken och nationella varumärken PETER STORM – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009) – Verkligt bruk av de äldre varumärkena – Artiklarna 15 och 43.2 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 15 och 42.2 i förordning nr 207/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

2.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Tolkning med beaktande av ratio legis i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

3.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

4.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Tillämpning av kriterier i det konkreta fallet

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

5.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Bedömningskriterier – Krav på konkret och objektiv bevisning

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 15.2 a samt 43.2 och 43.3)

6.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

1.      Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler ska ansökan innehålla en kortfattad framställning av grunderna för talan. Texten till ansökan kan visserligen stödjas och kompletteras genom hänvisningar till avsnitt i bilagda handlingar, men en generell hänvisning till andra handlingar kan inte uppväga att väsentliga uppgifter saknas i de rättsliga argument som enligt de ovannämnda bestämmelserna ska anges i ansökan.

Det åligger inte tribunalen att i parternas ställe försöka söka relevanta uppgifter i de handlingar som dessa hänvisar till.

(se punkterna 18 och 19)

2.      Syftet med kravet på att det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, för att detta ska kunna åberopas som hinder mot en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke är att begränsa antalet konflikter mellan två varumärken, om det inte finns några giltiga ekonomiska skäl som följer av en faktisk funktion som varumärket fyller på marknaden. Syftet med nämnda bestämmelse är emellertid varken att uppskatta hur framgångsrikt ett företag är eller att kontrollera dess ekonomiska strategi eller ens att uteslutande ge varumärkesskydd åt kommersiellt utnyttjande som sker i stor omfattning.

(se punkt 23)

3.      Det är fråga om verkligt bruk av ett varumärke när detta används i enlighet med dess grundläggande funktion, vilken är att garantera ursprungsidentiteten hos de varor och tjänster för vilka det har registrerats, i syfte att skapa eller bibehålla avsättningsmöjligheter för dessa varor och tjänster. Detta gäller inte fiktiv användning som enbart har till syfte att bibehålla varumärkesrätten. Villkoret om verkligt bruk av varumärket förutsätter dessutom att märket, såsom det är skyddat inom det relevanta området, används offentligt och utåt.

Bedömningen av huruvida det har gjorts verkligt bruk av varumärket i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, ska göras på grundval av samtliga omständigheter och förhållanden som kan styrka att märket faktiskt utnyttjats kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den aktuella branschen för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, marknadens egenskaper samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts.

När det gäller frågan i vilken omfattning det äldre varumärket har använts, ska hänsyn särskilt tas till dels den försäljningsvolym som all användning motsvarar, dels hur länge och hur ofta varumärket har använts.

(se punkterna 24–26)

4.      Vid prövningen, i ett enskilt fall, av huruvida verkligt bruk har gjorts av ett äldre varumärke, ska det göras en helhetsbedömning med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter i målet. Vid bedömningen föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas. Således kan den omständigheten att de varor som har saluförts under det ifrågavarande varumärket har saluförts i mindre omfattning kompenseras av att varumärket tidigare har använts mycket intensivt eller regelbundet och vice versa.

Den omsättning som uppnåtts och den kvantitet varor som har sålts under det äldre varumärket kan inte heller bedömas utan att de jämförs med andra relevanta omständigheter, såsom försäljningsvolymen, produktions- och saluföringskapaciteten eller diversifieringen hos det företag som utnyttjar varumärket samt de egenskaper som varorna eller tjänsterna har på marknaden i fråga. Det är därför inte nödvändigt att användningen av det äldre varumärket alltid är kvantitativt betydande för att den ska kunna anses utgöra verkligt bruk.

(se punkterna 27 och 28)

5.      Att verkligt bruk har gjorts av ett varumärke i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan inte visas genom antaganden eller presumtioner. Genom konkreta och objektiva omständigheter ska det styrkas att varumärket verkligen och i tillräcklig omfattning har använts på den berörda marknaden. Det följer av artikel 15.2 a i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 43.2 och 43.3 i samma förordning, att bevisning för att ett äldre nationellt varumärke eller gemenskapsvarumärke – vilket ligger till grund för en invändning mot registreringen av ett gemenskapsvarumärke – verkligen har använts även innefattar bevisning för att det äldre varumärket har använts i en form som, enbart i detaljer som inte förändrar särskiljningsförmågan hos varumärket, skiljer sig från den form i vilken det har registrerats.

(se punkterna 29 och 30)

6.      Det föreligger en risk för förväxling, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, hos genomsnittskonsumenten i Europeiska unionen, mellan ordkännetecknet peerstorm, som sökts registrerat som gemenskapsvarumärke för ”fotbeklädnader, kläder, huvudbonader” i klass 25 i Niceöverenskommelsen, och det äldre gemenskapsordmärket PETER STORM som registrerats för identiska varor.

Det föreligger en viss likhet i visuellt och fonetiskt hänseende mellan de ifrågavarande varumärkena. Beträffande de ifrågavarande beklädnadsartiklarna är den visuella likheten särskilt betydelsefull, eftersom det kan anses vedertaget att klädinköp i allmänhet medför att varumärken undersöks visuellt.

Det har inte styrkts att det äldre varumärket, som uteslutande använts inom beklädnadsbranschen, har låg ursprunglig särskiljningsförmåga inom Europeiska unionen.

Även om det antogs att det äldre varumärket endast har låg särskiljningsförmåga med hänsyn till att de varor som avses med det äldre varumärket är identiska med de varor som avses med det sökta varumärket och till likheterna i bland annat visuellt hänseende mellan de ifrågavarande kännetecknen, kan det inte uteslutas att en risk föreligger för att omsättningskretsen förväxlar de motstående varumärkena. Detta gäller så mycket mer som en viss likhet i begreppsmässigt hänseende föreligger mellan de båda ifrågavarande varumärkena.

(se punkterna 50, 51, 75 och 78–80)