Överklagande ingett den 15 september 2023 av Anna Nardi av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 25 juli 2023 i mål T-131/23, Anna Nardi mot Europeiska centralbanken (ECB)
(Mål C-574/23 P)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Anna Nardi (ombud: M. De Siena, avvocato)
Övrig part i målet: Europeiska centralbanken
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva tribunalens beslut av den 25 juli 2023 i mål T-131/23 genom vilket tribunalen ogillade den talan som väckts av Anna Nardi, mot Europeiska centralbanken, samt bifalla de yrkanden klaganden framställt i tribunalen. Följaktligen yrkar klaganden att domstolen ska
fastställa att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av dess ordförande Christine Lagarde, har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på följande grunder:
I.a) ECB har förorsakat en värdeminskning på 626 134,89 euro för de värdepapper kallade SI FTSE.COPERP som tillhörde Anna Nardi, motsvarande 81,54 procent av det totala värdet på det investerade kapitalet, vilket uppgick till 767 856,16 euro, eftersom Christine Lagarde den 12 mars 2020, i egenskap av ordförande för ECB, genom att göra det berömda uttalandet ”Vi är inte här för att minska ’spreaden’, det är inte ECB:s funktion”, orsakade en betydande minskning av värdet på värdepapper på alla börser runt om i världen och med 16,92 % på Milanos fondbörs. En sådan procentuell minskning har aldrig tidigare förekommit vare sig i den börsens historia eller för andra börser i världen. Genom att vid en presskonferens tillkännage för hela världen att ECB inte längre skulle stödja värdet på värdepapper som emitterats av länder i svårigheter tillkännagav Christine Lagarde en total förändring jämfört med den penningpolitiska inriktning som ECB haft när den leddes av den föregående ordföranden, som hade avslutat sitt mandat i november 2019.
I.b) ECB har på grund av ovannämnda beteende, och till följd av det ovannämnda kraftiga nedgången för Milanos börsindex, förorsakat en minskning av värdet på klagandens tillgångar.
I.c) ECB har orsakat en ekonomisk förlust på 906 223,85 euro på grund av uteblivna vinster.
I.d) ECB har till följd av detta har orsakat en ekonomisk skada på totalt 1 532 358,14 euro.
I.e) ECB har förorsakat ideell skada till följd av psykiskt lidande för klaganden och för hennes familj, samt ideell skada för klagandens heder och anseende samt personliga och yrkesmässiga identitet, uppskattad till 500 000,00 euro.
Och följaktligen yrkas att domstolen ska:
Förplikta ECB, genom dess tjänstgörande ordförande, att betala ersättning till Anna Nardi för ekonomisk skada bestående av faktisk skada och utebliven vinst, för icke-ekonomisk skada och ersättning för ”förlorade möjligheter”, beräknad enligt de kriterier som anges i de relevanta kapitlen och punkterna i förevarande överklagan, genom betalning av följande belopp:
II.1) 1 532 358,14 euro för ekonomisk skada,
II.2) 500 000,00 euro för ideell skada,
II.3) och därmed totalt 2 032 358,14 euro,
II.4) det belopp som domstolen finner skäligt som ersättning för ”förlorade möjligheter
II.5 dröjsmålsränta på ovannämnda belopp, vilken ska beräknas från och med den 12 mars 2020, den dag då skadan inträffade, fram till att ersättning faktiskt erlagts.
I andra hand, förplikta ECB, genom dess tjänstgörande ordförande, att betala de olika ersättningsbelopp som domstolen finner skäliga och fastställer under rättegången, efter att domstolen inhämtat ett sakkunnigutlåtande i enlighet med domstolens rättegångsregler,
IV) Förplikta motparten att betala rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande har klaganden för det första gjort gällande att tribunalen inte tog ställning till huruvida ECB:s ordförande genom sitt uttalande den 12 mars 2020 åsidosatt de bestämmelser som åberopats i ansökan, utan endast angav att dessa regler inte har till syfte att ge enskilda rättigheter. Enligt klaganden var tribunalens motivering därmed otillräcklig och ofullständig.
För det andra har klaganden bestritt tribunalens slutsatser i punkterna 15–28 i det överklagade beslutet, enligt vilka ECB inte ådrog sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar, eftersom ECB i förevarande fall inte hade åsidosatt en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Klaganden har gjort gällande att de bestämmelser som hon hänvisat till är institutionella regler som fastställer befogenheterna för ECB:s enskilda organ och ger dem särskilda befogenheter. Enlig klaganden ger dessa bestämmelser enskilda rättigheter, och särskilt en rätt för enskilda att, i enlighet med principen om skydd för berättigade förväntningar, kunna förutsätta att de olika organen agerar i enlighet med de institutionella befogenheter som de tilldelats enligt lag.
För det tredje har klaganden, i andra hand, gjort gällande att för det fall de regler som ECB:s ordförande åsidosatt inte hade till syfte att ge enskilda rättigheter, såsom tribunalen funnit, kan tribunalens resonemang inte godtas i den mån det bygger på en restriktiv tolkning av artikel 340 FEUF. I denna bestämmelse görs, i likhet med artikel 2043 i den italienska civillagen, ingen åtskillnad mellan bestämmelser som syftar till att ge enskilda rättigheter och andra bestämmelser, och som skulle innebära att det endast var vid åsidosättande av de regler som tillhör den första kategorin som den skadelidande hade rätt till ersättning. Resonemanget strider dessutom mot principerna i tribunalens dom i mål T-868/16, i vilken det slås fast att det kan föreligga ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen vid varje typ av rättsstridigt handlande som ger upphov till en skada som kan medföra ett sådant skadeståndsansvar.
För det fjärde har klaganden bestritt tribunalens konstaterande i punkt 32 i beslutet att klaganden, när hon hävdat att ECB:s ordförande hade gjort sig skyldig till maktmissbruk, inte specifikt utvecklade detta argument i ansökan och lade fram det endast som en följd av de i ansökan angivna åsidosättandena av bestämmelser som inte var avsedda att ge enskilda rättigheter. Klaganden har gjort gällande att maktmissbruk innebär ”användandet av makt på ett sätt som är oförenligt med lagstiftningens krav” och föreligger när en unionsinstitution avviker från allmänna principer, såsom korrekthet, god tro och omsorg. Enligt klaganden rådde det inget tvivel om att ECB:s ordförande genom det omtvistade uttalandet hade åsidosatt principerna om korrekthet och om omsorg.
För det femte har klaganden tillbakavisat tribunalens påstående att det inte fanns något bevis för att det förelåg ett orsakssamband mellan uttalandena från ECB:s ordförande och nedgången i börsindexet. Klaganden har gjort gällande att denna bevisning framgick av ansökan och dess bilagor. Klaganden har understrukit att pressöversikten avseende den presskonferens som ECB:s ordförande höll den 12 mars 2020, kommentarerna i italienska och internationella dagstidningar samt uttalandena från Republiken Italiens president visade att den allmänna uppfattningen var att börsnedgången uteslutande berodde på uttalandet från ECB:s ordförande. Dessutom visade ECB:s ordförandes initiativ att be om ursäkt och rätta till uttalandet att hon själv medgav att uttalandet hade orsakat extremt skadliga konsekvenser för marknaderna. Även innehållet och slutsatserna i den edsvurna rapporten från den konsult som utsetts av klaganden, samt bilagorna till denna rapport utgjorde bevisning på denna punkt.
För det sjätte har klaganden bestritt tribunalens konstaterande i punkt 33 i det överklagade beslutet att bevisvärdet av den edsvurna tekniska rapporten var mycket begränsat på grund av att den hade upprättats av den konsult som utsetts av klaganden. Klaganden har gjort gällande att tribunalen underlät att ta hänsyn till den omständigheten att det rörde sig om en edsvuren rapport framtagen av en person som inför behörig domstol som avlagt en ed med följande formulering: ”Jag svär på att jag ärligt och korrekt har utfört mitt erhållna uppdrag enbart i syfte att göra domstolen medveten om sanningen”.
____________