Mål T‑543/08

RWE AG

och

RWE Dea AG

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för paraffinvax – Marknaden för råparaffin – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Prisfastställelse och uppdelning av marknader – Moderbolagets ansvar för överträdelser av konkurrensregler som begåtts av ett dotterbolag och ett gemensamt företag som delvis ägs av moderbolaget – Moderbolagets avgörande inflytande – Presumtion beträffande helägda dotterbolag – Övertagande – Proportionalitet – Likabehandling – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 11 juli 2014

1.      Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion att ett moderbolag har ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolag – Motbevisbar presumtion – Beviskrav på det företag som vill motbevisa presumtionen – Bevisningen räcker inte för att motbevisa presumtionen

(Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2)

2.      Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Tillämplighet när moderbolag hålls ansvariga för en överträdelse som begåtts av deras gemensamma företag

(Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 23.2)

3.      Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Ansvarighet för ett gemensamt företags konkurrensbegränsande beteende, vilket som till lika delar ägs av två moderbolag – Villkor – De båda moderbolagen utövar verkligen ett avgörande inflytande – Begreppet gemensam ledning – Kommissionens bevisbörda

(Artikel 81 EG, rådets förordning nr 139/2004)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Krav på ett beteende som underlättat för kommissionen att slå fast en överträdelse – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3, kommissionens meddelande 2002/C 45/03)

5.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Iakttagande av en skälig tidsfrist – rätten till försvar – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Skyldighet för kommissionen att innan meddelandet om invändningar sänds informera de företag som berörs av en undersökning om möjligheten att utredningsåtgärder kan komma att vidtas eller att rättsliga åtgärder kan komma i fråga – Föreligger inte

(Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003)

6.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut att ålägga böter för överträdelse av konkurrensreglerna vilket riktar sig till flera mottagare – Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolagets förfaranden – En uttrycklig motivering är nödvändig – Räckvidd

(Artiklarna 81 EG och 253 EG)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beaktad omsättning – Referensår – Det sista helår under vilket överträdelsen pågick – Detta var ett undantagsfall – Beaktande av en mer vidsträckt referensperiod – Den genomsnittliga omsättningen under referensperioden som överstiger den omsättningen under den föregående tidsperioden – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1/23 artikel 23.3, kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 6 och 13)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd

Artikel 261 EG, rådets förordning nr 1/2003 artikel 31)

1.      Se domen.

(se punkterna 25–28, 32, 36–44, 49, 50, 59–62, 66, 67 och 69)

2.      I konkurrensavseende kan ett dotterbolags beteende tillskrivas moderbolaget, på grund av att båda tillhör samma företag, när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden, eftersom moderbolaget utövar ett avgörande inflytande.

Moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende på marknaden bland annat när dotterbolaget i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget.

Moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende på marknaden i princip även när moderbolaget endast har befogenhet att fatta eller godta vissa strategiska affärsbeslut, i förekommande fall genom företrädare i dotterbolagets organ, medan befogenheten att slå fast dotterbolagets affärspolitik i egentlig mening har delegerats till dotterbolagets verkställande ledning som valts av moderbolaget och som representerar och främjar dess affärsintressen.

Dessa principer är även tillämpliga när ett eller flera moderbolag hålls ansvariga för en överträdelse som begåtts av deras gemensamma företag.

(se punkterna 29–31 och 33)

3.      I konkurrenfrågor kan kommissionen inte, för att med tillämpning av artikel 81 EG hålla två moderbolag som till lika delar innehar ett gemensamt företag ansvariga för det gemensamma företagets konkurrensbegränsande beteende, grunda sig enbart på ett bolags förmåga att utöva avgörande inflytande, såsom är fallet vid tillämpningen av förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, utan att kontrollera huruvida ett sådant inflytande faktiskt har utövats. Kommissionen är tvärtemot i princip skyldig att påvisa ett sådant avgörande inflytande med stöd av en rad faktiska omständigheter. Sådana omständigheter utgörs bland annat av att samma fysiska personer innehar flera befattningar i moderbolagets eller dotterbolagets ledning eller i det gemensamma företaget eller den omständigheten att de ovannämnda bolagen varit skyldiga att följa direktiv som utfärdats av den gemensamma ledningen utan att kunna agera självständigt på marknaden.

Att ett eller flera moderbolag verkligen utövar ett avgörande inflytande på det gemensamma företagets kommersiella beteende kan dessutom påvisas genom en bedömning av hur dess beslut fattas. Även om behörigheten eller möjligheten att fastställa det gemensamma företagets affärsbeslut i sig bara rör möjligheten att utöva ett avgörande inflytande på dess kommersiella beteende och därmed begreppet kontroll i den mening som avses i förordning nr 139/2004, kan kommissionen och unionsdomstolen presumera att lagstiftningen och avtalen om detta företags verksamhet, i synnerhet avtalet om upprättande av det gemensamma företaget och aktieägaravtalet om rösterna, har tillämpats och iakttagits. Prövningen av om ett avgörande inflytande verkligen utövas på det gemensamma företagets kommersiella beteende kan i detta avseende bestå i en abstrakt bedömning av handlingar som undertecknats innan detta företag inledde sin verksamhet, i likhet med bedömningen avseende kontroll. Med hänsyn till att bedömningen av om ett avgörande inflytande verkligen har utövats är tillbakablickande och därför kan grundas på konkreta omständigheter, kan både kommissionen och de berörda parterna förebringa bevisning för att det gemensamma företagets affärsbeslut fattades på ett annat sätt än vad som framgår av enbart en abstrakt bedömning av avtalen om det gemensamma företagets funktionssätt.

Moderbolagens inflytande på den operationella driften av det gemensamma företaget, genom dess styrelseledamöter som utsetts av moderbolagen, är i högsta grad relevant för bedömningen av huruvida en ekonomisk enhet föreligger mellan moderbolagen och detta gemensamma företag. Kommissionen har emellertid inte visat att de båda moderbolagen drev det gemensamma företaget i nära samarbete och att de beslut som fattades i det gemensamma företagets styrelse avspeglade viljan hos vart och ett av de moderbolag som kommissionen höll ansvariga. En sådan slutsats kan inte följa av enbart en abstrakt bedömning av avtalen om det gemensamma företagets funktionssätt. Kommissionen har inte heller anfört någon konkret faktisk omständighet i detta avseende, såsom protokoll från styrelsemöten.

Inför sådana relevanta faktiska omständigheter som ett av de båda moderbolagen har anfört beträffande den omständigheten att det gemensamma företaget inte haft en gemensam ledning, kan kommissionen således inte grunda sin bedömning endast på bestämmelserna i avtalet om det gemensamma företaget för att styrka att företaget haft en gemensam ledning.

(se punkterna 101, 102, 107, 108, 114, 115, 119, 123 och 124)

4.      Se domen.

(se punkterna 140–147, 151 och 162–168)

5.      Se domen.

(se punkterna 175–179)

6.      Se domen.

(se punkterna 188–213)

7.      Se domen.

(se punkterna 215–227)

8.      Se domen.

(se punkterna 256–258)