Mål T‑411/22
Dexia
mot
Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)
Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 10 april 2024
”Ekonomisk och monetär union – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Gemensam resolutionsfond (SRF) – SRB:s beslut om beräkning av förhandsbidragen för bidragsperioden 2022 – Artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 – Felaktig rättstillämpning – Begränsning i tiden av domens verkningar”
1. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Det årliga taket för det totala beloppet av de enskilda bidragen till SRF har fastställts till 12,5 procent av den slutliga målnivån – Tillämpningsområde – Tillämpning under den inledande perioden
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, artikel 70.2 första och fjärde styckena)
(se punkterna 30 och 38)
2. Ekonomisk och monetär politik – Ekonomisk politik – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag – Förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) – Det årliga taket för det totala beloppet av de enskilda bidragen till SRF har fastställts till 12,5 procent av den slutliga målnivån – Räckvidd – Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) får inte överskrida detta tak – Bedömningskriterier – Dynamiskt synsätt vad avser den slutliga målnivån
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 806/2014, artiklarna 69.1 och 70.2 första och fjärde styckena)
(se punkterna 41 och 45–48)
Resumé
Tribunalen bifaller talan om ogiltigförklaring av Gemensamma resolutionsnämndens (nedan kallad SRB) beslut om fastställande av förhandsbidrag från kreditinstitut och vissa värdepappersföretag för år 2022 till den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad SRF)(1). För första gången uttalar sig tribunalen om regeln i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014(2), enligt vilken de förhandsbidrag som ska betalas av alla auktoriserade institut på alla deltagande medlemsstaters territorier inte får överstiga 12,5 procent av SRF:s slutliga målnivå (nedan kallat taket på 12,5 procent).
Sökanden Dexia är ett kreditinstitut etablerat i Frankrike. Den 11 april 2022 fastställde SRB, genom det angripna beslutet, i enlighet med artikel 70.2 i förordning nr 806/2014, förhandsbidragen för år 2022 till SRF för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag, däribland sökanden. Sökanden har yrkat att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del det avser sökanden.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 föreskrivs att vid utgången av den inledande perioden på åtta år från och med den 1 januari 2016 (nedan kallad den inledande perioden) ska de tillgängliga finansiella medlen i SRF nå en målnivå på minst 1 procent av beloppet för garanterade insättningar i alla auktoriserade institut i alla deltagande medlemsstater (nedan kallade de berörda instituten). Enligt artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 ska förhandsbidragen under den nämnda perioden fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivån uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning. Enligt artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 ska SRB varje år beräkna de enskilda bidragen för att säkerställa att de bidrag som ska betalas in av alla berörda institut inte överstiger 12,5 procent av SRF:s slutliga målnivå.
Vad för det första gäller tillämpningen i tiden av kravet på ett tak på 12,5 procent erinrar tribunalen om att detta krav är tillämpligt under den inledande perioden. Såsom tydligt framgår av bestämmelserna i förordning nr 806/2014 ska SRB varje år iaktta kravet på ett tak på 12,5 procent, utan att på något sätt begränsa dess tillämpning i tiden till perioden efter den inledande perioden.(3) Det finns inte heller någon annan bestämmelse i nämnda förordning som tyder på att kravet på ett tak på 12,5 procent inte är tillämpligt under den inledande perioden eller att SRB kan göra undantag från detta krav under denna period. Denna tolkning bekräftas av förordningens tillkomsthistoria, av vilken det framgår att den inledande perioden för inrättandet av SRF i kommissionens förslag till förordning(4) sträckte sig över tio år. Parlamentet och rådet kom senare överens om att förkorta denna period till åtta år och beslutade samtidigt att höja taket till 12,5 procent. Av detta följer att unionslagstiftaren har fastställt ett samband mellan det antal år som ingår i den inledande perioden och procentsatsen för det tak som fastställts. Taket på 12,5 procent gäller därför under den inledande perioden.
Vad för det andra gäller innehållet i kravet på ett tak på 12,5 procent understryker tribunalen att SRB är skyldig att säkerställa att de bidrag som ska betalas av de berörda instituten inte överstiger 12,5 procent av den slutliga målnivån(5). Den aktuella lagstiftningen(6) grundar sig härvidlag på ett dynamiskt synsätt vad avser den slutliga målnivån, i den meningen att denna nivå ska fastställas med hänsyn till storleken på de garanterade insättningarna i slutet av den inledande perioden. Det är mot bakgrund av denna slutliga målnivå som kravet på ett tak på 12,5 procent är tillämpligt.
Eftersom beräkningen av förhandsbidragen ska ske årligen med beaktande av den fastställda slutliga målnivå som ska uppnås vid utgången av den inledande perioden, varvid det fastställs en årlig målnivå vars belopp ska fördelas mellan instituten, ankommer det på SRB att, för varje bidragsperiod, göra en så exakt uppskattning som möjligt av den slutliga målnivån mot bakgrund av de uppgifter som var tillgängliga vid tidpunkten för denna uppskattning (nedan kallad den prognostiserade slutliga målnivån). Den prognostiserade slutliga målnivån är således avgörande för tillämpningen av taket på 12,5 procent.
När SRB beräknar förhandsbidragen under en viss bidragsperiod ska den följaktligen försäkra sig om att de förhandsbidrag som ska betalas av alla berörda institut inte överstiger 12,5 procent av den prognostiserade slutliga målnivån.
Tribunalen anser att denna slutsats inte påverkas av SRB:s argument att kravet på ett tak på 12,5 procent antingen inte ska tillämpas eller ska tolkas flexibelt. Den konstaterar nämligen att innebörden av de relevanta bestämmelserna otvetydigt framgår av deras lydelse(7). Vidare gör bestämmelserna om att förhandsbidragen ska fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivån uppnås,(8) att det inte är möjligt att tolka taket på 12,5 procent så, att det inte är bindande eller att det enbart är vägledande.
Slutligen prövar tribunalen huruvida SRB i det angripna beslutet iakttog kravet på ett tak på 12,5 procent. Det framgår av det angripna beslutet att den slutliga prognostiserade målnivån uppskattades till 79 987 450 580 euro. SRB var således skyldig att försäkra sig om att det totala beloppet för förhandsbidragen inte översteg 9 998 431 322,50 euro. Såsom framgår av det angripna beslutet fastställde SRB den årliga målnivån för bidragsperioden 2022 till 14 253 573 821,46 euro, vilket sänktes till 13 675 366 302,18 euro efter vissa avdrag.
Tribunalen konstaterar följaktligen att det angripna beslutet fastställde beloppet för de förhandsbidrag som skulle betalas av samtliga berörda institut till ett belopp som översteg taket på 12,5 procent av den prognostiserade slutliga målnivån och att SRB åsidosatt artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014. Tribunalen anser att denna felaktiga rättstillämpning i sig är tillräcklig för att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del det avser sökanden.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall förklarar tribunalen emellertid att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå i den del det avser sökanden till dess att SRB har vidtagit de åtgärder som följer av denna ogiltigförklaring, och detta inom en rimlig tidsfrist som inte får överstiga sex månader från den dag då förevarande dom vinner laga kraft.