Language of document : ECLI:EU:T:2011:742

TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 14 december 2011

Mål T‑361/10 P

Europeiska kommissionen

mot

Dimitrios Pachtitis

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om uttagningsprov – Allmänt uttagningsprov – Nekad tillträde till det skriftliga provet till följd av det resultat som uppnåtts på tillträdesproven – Fördelning av behörighet mellan Epso och uttagningskommittén”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 15 juni 2010 i mål F‑35/08, Pachtitis mot kommissionen, i vilket det yrkats att denna dom ska upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Dimitrios Pachtitis rättegångskostnader i förevarande mål.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Begrepp – Inledande fas bestående av tillträdesprov med flervalsfrågor – Omfattas

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Genomförandet av uttagningsprov – Fördelning av behörighet mellan Europeiska rekryteringsbyrån (Epso), tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 30 första stycket, bilaga III, artiklarna 1.1 och 5; beslut av generalsekreterarna vid Europaparlamentet, rådet, kommissionen, justitiesekreteraren vid domstolen, generalsekreterarna vid revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och EU-ombudsmannens representant 2002/621, artiklarna 1.1 och 2 c)

1.      Inom ramen för den första fasen av ett uttagningsprov i syfte att rekrytera tjänstemän är tillträdesproven med flervalsfrågor av en jämförande art som ingår i själva begreppet uttagningsprov, eftersom det inte räcker att få genomsnittspoängen på de aktuella proven utan det, för att få tillträde till den andra fasen av uttagningsprovet, krävs att man är bland ett förbestämt antal sökanden som fått högst poäng på tillträdesproven. Denna fas utgör således inte bara en formell del av det aktuella uttagningsprovsförfarandet, utan hade också karaktär av uttagningsprov.

(se punkt 34)

2.      I artikel 1.1 b och e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna – enligt vilken tillsättningsmyndigheten i meddelandet om uttagningsprovet ska specificera typen av uttagningsprov (på grundval av meriter eller prov eller bådadera) och, i de fall uttagningen bygger på prov, provens art och viktning/poängantal – anges inte någon behörighet för tillsättningsmyndigheten avseende valet och bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov. Bestämmelsen angående typen av uttagningsprov i artikel 1.1 b i bilaga III till tjänsteföreskrifterna – uttagningsprov på grundval av meriter eller prov eller bådadera – avser nämligen inte fastställandet av innehållet i proven. När det gäller artikel 1.1 e i nämnda bilaga bör det påpekas att även om fastställandet av godkännandenivån på proven omfattas av tillämpningsområdet för begreppet ”provens art och viktning/poängantal”, så är detta inte fallet när det gäller fastställandet av innehållet i frågorna som ställs inom ramen för ett uttagningsprov. I bilaga III till tjänsteföreskrifterna föreskrivs inte uttryckligen vem som bestämmer innehållet i urvalsproven och vem som övervakar denna fas av uttagningsprovet. Varken tillsättningsmyndigheten eller uttagningskommittén för uttagningsprovet tilldelas uttryckligen någon sådan behörighet.

I artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 5 första stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att det är uttagningskommittén som ska utarbeta en förteckning över godkända sökande och upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller kraven i meddelandet om uttagningsprov. Med beaktande av dessa behörigheter har uttagningskommittén en viktig roll vid genomförandet av ett uttagningsprov.

Före inrättandet av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hade tillsättningsmyndigheten ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser att fastställa villkoren och formerna för organiserandet av ett uttagningsprov och uttagningskommittén hade ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser formerna för och det närmare innehållet i proven inom ramen för ett uttagningsprov. Uttagningskommittén var också behörig att övervaka en eventuell första fas med urval av kandidater vilken organiserades av tillsättningsmyndigheten. Denna behörighetsfördelning mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén påverkades inte genom upprättandet år 2002 av Epso, vars uppgifter vad beträffar genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän huvudsakligen är av organisatorisk karaktär. Epsos uppdrag är nämligen att se till att enhetliga krav tillämpas vid uttagningsförfarandena för tjänstemän. Uppdraget avser fastställandet, i allmänhet, av uttagningsförfarandena för tjänstemän och inte av innehållet i proven i särskilda uttagningsprov.

Även om Epso ska ha de urvalsbefogenheter som tilldelats tillsättningsmyndigheterna i fråga om uttagningsprov, omfattas varken valet eller bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov av Epsos behörighet. I samband med artikel 1.1 första meningen i beslut 2002/621 om hur Epso ska organiseras och fungera, vilken föreskriver att Epso ska ha till uppgift att anordna allmänna uttagningsprov för att tillgodose institutionernas behov av tjänstemän på yrkesmässigt och ekonomiskt optimala villkor, ges Epso i artikel 1.2 c snarare rollen att bistå uttagningskommittén vid genomförandet av ett uttagningsprov, på så sätt att Epso har till uppgift att utveckla metoder och tekniker för urval.

(se punkterna 41-44, 46-48, 50, 52, 54 och 55)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 mars 2003, T-24/01, Staelen mot parlamentet, REGP 2003, s. I‑A‑79 och II‑423, punkt 51; 17 september 2003, T-233/02, Alexandratos och Panagiotou mot rådet, REGP 2003, s. I‑A‑201 och II‑989, punkt 26; 26 oktober 2004, T‑207/02, Falcone mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑305 och s. II‑1393, punkterna 31, 38 och 39; 14 juli 2005, T-371/03, Le Voci mot rådet, T‑371/03, REGP 2005, s. I‑A‑209 och II‑957, punkt 41