Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court - Irland) – G.D. mot The Commissioner of An Garda Síochána, Minister for Communications, Energy and Natural Resources, Attorney General

(Mål C-140/20)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation – Konfidentialitet vid kommunikation – Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster – Generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter – Tillgång till lagrade uppgifter – Domstolsprövning i efterhand – Direktiv 2002/58/EG – Artikel 15.1 – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 – Möjlighet för en nationell domstol att begränsa den tidsmässiga verkan av en ogiltigförklaring som avser en nationell lagstiftning som är oförenlig med unionsrätten – Saknas)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: G.D.

Svarande: The Commissioner of An Garda Síochána, Minister for Communications, Energy and Natural Resources, Attorney General

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 och jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning vilken, för de ändamål som anges i nämnda artikel 15.1, föreskriver generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i förebyggande syfte. Nämnda artikel 15.1, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan, utgör däremot inte hinder för lagstiftningsåtgärder som, i syfte att bekämpa grov brottslighet och för att förhindra allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver

en riktad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter vilken, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande faktorer, är avgränsad genom de kategorier av personer som berörs eller genom ett geografiskt kriterium, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt men som kan förlängas,

en generell och odifferentierad lagring av IP-adresser som har tilldelats källan för en internetanslutning, för en period som är tidsmässigt begränsad till vad som är strängt nödvändigt,

en generell och odifferentierad lagring av uppgifter om den fysiska identiteten för användare av elektroniska kommunikationsmedel, och

som tillåter att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster genom ett beslut från behörig myndighet, vilket är föremål för effektiv domstolskontroll, åläggs att, under en begränsad tidsperiod, skyndsamt säkra de trafik- och lokaliseringsuppgifter som dessa tjänsteleverantörer har tillgång till,

förutsatt att denna lagstiftning, genom klara och precisa regler, säkerställer att lagringen av uppgifterna i fråga iakttar tillämpliga materiella och formella villkor, och att de berörda personerna förfogar över effektiva garantier mot riskerna för missbruk.

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en centraliserad handläggning av en begäran om tillgång till lagrade uppgifter, som polisen inkommit med inom ramen för en utredning av och åtal för grova brott, ska utföras av en polistjänsteman som biträds av en enhet inom polismyndigheten med ett visst mått av självständighet när den utför sina uppgifter och vars beslut senare kan bli föremål för en domstolsprövning.

Unionsrätten ska tolkas så, att den utgör hinder för att en nationell domstol begränsar verkningarna i tiden av en förklaring om ogiltighet som den är skyldig att meddela enligt nationell rätt med avseende på en nationell lagstiftning som ålägger leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster att genomföra en generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter, på grund av att denna lagstiftning är oförenlig med artikel 15.1 i direktiv 2002/58 i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG. Tillåtligheten av bevisning som erhållits genom en sådan lagring omfattas, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi, av nationell rätt, med förbehåll för att bland annat likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.

____________

(¹ ) EUT C 247, 27.7.2020.