DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)
den 25 februari 2021 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 2010/18/EU – Ändrade ramavtalet om föräldraledighet – Nationell lagstiftning enligt vilken rätt till föräldraledighet endast föreligger om arbetstagaren vid barnets födelse har anställning och med anledning därav är obligatoriskt ansluten till det berörda systemet för social trygghet”
I mål C‑129/20,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour de cassation du Grand-Duché de Luxembourg (Storhertigdömet Luxemburgs högsta domstol) genom beslut av den 27 februari 2020, som inkom till domstolen den 9 mars 2020, i målet
XI
mot
Caisse pour l’avenir des enfants,
meddelar
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden N. Wahl, ordföranden på tredje avdelningen A. Prechal (referent) och domaren F. Biltgen,
generaladvokat: G. Pitruzzella,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– XI, genom Y. Kasel, avocat,
– Caisse pour l’avenir des enfants, genom A. Rodesch och R. Jazbinsek, avocats,
– Europeiska kommissionen, genom A. Szmytkowska och C. Valero, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av § 1 punkterna 1 och 2 samt § 2 punkterna 1 och 3 b i ramavtalet om föräldraledighet, som ingicks den 14 december 1995 och som återfinns i bilagan till rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 145, 1996, s. 4), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/75/EG av den 15 december 1997 (EGT L 10, 1998, s. 24) (nedan kallat direktiv 96/34).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan XI och Caisse pour l’avenir des enfants (kassan för familjeförmåner, Luxemburg). Målet rör kassans beslut att inte bevilja XI rätt till föräldraledighet för att vårda sina tvillingar med motiveringen att hon inte hade anställning då barnen föddes.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 96/34
3 Direktiv 96/34 syftade till att genomföra ramavtalet om föräldraledighet som ingicks mellan Europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen (UNICE), Europeiska centrumet för offentliga företag (CEEP) och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS).
4 § 1 i ramavtalet om föräldraledighet hade rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”. Där föreskrevs följande:
”1. I detta avtal anges minimiföreskrifter som avser att underlätta för föräldrar som arbetar att förena åtaganden i arbetsliv och familjeliv.
2. Detta avtal skall tillämpas på alla arbetstagare, kvinnor och män, som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat.”
5 § 2 i ramavtalet hade rubriken ”Föräldraledighet”. Där föreskrevs följande:
”1. Om inte annat följer av [§ 2 punkt 2] ges arbetstagare, kvinnor och män, genom detta avtal en individuell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett barn för att vårda detta barn under minst tre månader och upp till en bestämd ålder som får vara upp till åtta år och som skall fastställas av medlemsstaterna och/eller av arbetsmarknadens parter.
…
3. Kvalifikation[s]kraven och tillämpningsföreskrifterna för föräldraledighet skall fastställas enligt lag och/eller kollektivavtal i medlemsstaterna med iakttagande av minimiföreskrifterna i [denna] artikel. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får bland annat
…
b) göra rätten till föräldraledighet beroende av en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid som inte får överskrida ett år,
…”
Direktiv 2010/18/EU
6 I skäl 1 i rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (EUT L 68, 2010, s. 13) anges följande:
”Artikel 153 i [EUF-fördraget] ger [Europeiska] unionen möjlighet att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för jämställdhet när det gäller möjligheter på arbetsmarknaden och behandling i arbetslivet.”
7 I artikel 3.1 i direktiv 2010/18 föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv eller se till att arbetsmarknadens parter har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga genom avtal senast den 8 mars 2012. …”
8 I artikel 4 i direktiv 2010/18 föreskrivs följande:
”Direktiv 96/34/EG ska upphöra att gälla den 8 mars 2012. …”
9 I ramavtalet om föräldraledighet (ändrat) av den 18 juni 2009, som återfinns i bilagan till direktiv 2010/18 (nedan kallat det ändrade ramavtalet), föreskrivs följande i punkt I.8:
”Familjepolitiken bör bidra till att skapa jämställdhet och bör betraktas mot bakgrund av befolkningsutvecklingen, effekterna av befolkningens åldrande, åtgärder för att minska generationsklyftan, främjandet av kvinnors deltagande i arbetslivet och ett delat omsorgsansvar mellan kvinnor och män.”
10 § 1 i det ändrade ramavtalet har rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, och där föreskrivs följande:
”1. I detta avtal fastställs minimikrav för att göra det lättare för förvärvsarbetande föräldrar att kombinera arbete och familj med hänsyn till den ökade mångfalden av familjebildningar och med beaktande av nationell lagstiftning, kollektivavtal och/eller praxis.
2. Detta avtal ska tillämpas på alla arbetstagare, kvinnor och män, som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i respektive medlemsstat.”
11 § 2 i det ändrade ramavtalet har rubriken ”Föräldraledighet”. Där föreskrivs följande:
”1. Män och kvinnor ges genom detta avtal en individuell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett barn för att vårda detta barn upp till en bestämd ålder som får vara upp till åtta år och som ska fastställas av medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter.
2. Ledigheten ska beviljas för en period av minst fyra månader och ska, för att främja lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män, i princip inte kunna överlåtas. För att främja en jämnare fördelning av ledigheten mellan föräldrarna ska minst en av de fyra månaderna inte kunna överlåtas. …”
12 § 3 i det ändrade ramavtalet har rubriken ”Tillämpningsföreskrifter”. Där föreskrivs följande:
”1. Villkoren för beviljande av föräldraledighet och närmare tillämpningsföreskrifter ska fastställas genom lagstiftning och/eller kollektivavtal i medlemsstaterna, förutsatt att minimikraven i avtalet följs. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter får bland annat
…
b) ställa villkor på en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid som inte får överskrida ett år för rätt till föräldraledigheten. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter ska vid tillämpningen av denna bestämmelse se till det vid på varandra följande visstidsanställningsavtal, enligt definitionen i rådets direktiv 1999/70/EG [av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43)], med samma arbetsgivare är den sammanlagda längden av dessa anställningsavtal som beaktas vid beräkning av kvalifikationsperioden.
…”
13 I § 8 punkt 4 i det ändrade ramavtalet föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna ska anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets beslut [att göra bestämmelserna i det ändrade ramavtalet bindande] senast två år efter beslutets antagande eller säkerställa att arbetsmarknadens parter genom avtal inför nödvändiga bestämmelser före utgången av denna period. …”
Luxemburgsk rätt
14 Direktiv 96/34 införlivades med luxemburgsk rätt genom loi du 12 février 1999 concernant la mise en œuvre du plan d’action national en faveur de l’emploi (lag av den 12 februari 1999 om genomförande av den nationella handlingsplanen för sysselsättning) (Mémorial A 1999, s. 190). Genom denna lag infördes bland annat en artikel 29 bis om föräldraledighet i loi modifiée du 16 avril 1979 fixant le statut général des fonctionnaires de l’État (lagen av den 16 april 1979 om allmänna föreskrifter för statstjänstemän, i ändrad lydelse) (Mémorial A 1979, s. 622) (nedan kallad lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse). I nyss nämnda artikel, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:
”Härmed inrättas en särskild ledighet benämnd ’föräldraledighet’, vilken beviljas vid födelse eller adoption av ett eller flera barn för vilka familjebidrag betalas ut och som, i förhållande till den person som ansöker om föräldraledighet, uppfyller de villkor som anges i artikel 2 andra och tredje styckena i loi modifiée du 19 juin 1985 concernant les allocations familiales et portant création de la caisse nationale des prestations familiales (lagen av den 19 juni 1985 om familjebidrag och om inrättande av nationella kassan för familjeförmåner, i ändrad lydelse [(Mémorial A 1985, s. 680)]), så länge barnen inte har uppnått en ålder av fem år.
En person (nedan kallad ’föräldern’) har rätt till föräldraledighet om följande villkor är uppfyllda:
…
– Personen är lagligen anställd på en arbetsplats som är belägen i Storhertigdömet Luxemburg vid tidpunkten för barnets eller barnens födelse eller adoption samt utan avbrott under minst tolv sammanhängande månader omedelbart före föräldraledighetens början, vid en och samma statliga förvaltning eller inrättning med en månatlig arbetstid som uppgår till minst hälften av den normala arbetstiden enligt lag och har sådan ställning under hela den tid som föräldraledigheten pågår,
– Personen är obligatoriskt ansluten till systemet för social trygghet med anledning därav enligt artikel 1.1, 1.2 och 1.10 i Code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet),
…”
15 I artikel 29 ter i lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse föreskrivs följande:
”Varje förälder som uppfyller villkoren i artikel 29 bis har efter ansökan rätt till föräldraledighet i sex månader per barn. …”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
16 Den 15 september 2011 ingick XI ett tidsbegränsat avtal om personaluthyrning inom skolundervisning på högstadie- och gymnasienivå. Avtalet löpte ut den 26 januari 2012.
17 Den 26 januari 2012, efter det att avtalet om visstidsanställning hade löpt ut, blev XI avregistrerad hos organen för social trygghet och registrerades då av sin partner enligt bestämmelserna om så kallad coassurance (samförsäkring), vilket var möjligt tack vare att partnern var statstjänsteman.
18 Den 4 mars 2012 födde XI tvillingar. Hon var vid den tidpunkten arbetslös.
19 Den 14 juni 2012 beviljades XI rätt till arbetslöshetsersättning och blev därigenom på nytt registrerad hos organen för social trygghet.
20 Den 15 september 2012 respektive den 1 augusti 2013 ingick XI med Storhertigdömet Luxemburg två tidsbegränsade avtal om personaluthyrning inom skolundervisning på högstadie- och gymnasienivå. Den 15 september 2014 ingick hon med Storhertigdömet Luxemburg ett avtal om tillsvidareanställning inom skolundervisning på högstadie- och gymnasienivå.
21 Den 11 mars 2015 ansökte XI om föräldraledighet och angav att hon ville att ledigheten skulle påbörjas den 15 september 2015.
22 Genom beslut av den 20 mars 2015 avslog ordföranden för Caisse nationale des prestations familiales (som numera heter Caisse pour l’avenir des enfants) (nationella kassan för familjeförmåner, Luxemburg) denna ansökan med stöd av artikel 29 bis i lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse, enligt vilken föräldraledighet endast kan beviljas om arbetstagaren är lagligen anställd på en arbetsplats och med anledning därav är ansluten till det berörda systemet för social trygghet vid tidpunkten för barnets födelse, vilket är ett villkor som XI inte uppfyllde.
23 XI överklagade detta beslut till styrelsen för Caisse nationale des prestations familiales (nationella kassan för familjeförmåner) och gjorde gällande att artikel 29 bis i lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse inte var förenlig med ramavtalet om föräldraledighet i bilagan till direktiv 96/34.
24 Genom beslut av den 19 maj 2015 fastställde styrelsen för Caisse nationale des prestations familiales (nationella kassan för familjeförmåner) beslutet. I skälen till beslutet anförde den i allt väsentligt att XI inte var lagligen anställd på en arbetsplats och med anledning därav ansluten till det berörda systemet för social trygghet vid tidpunkten för hennes barns födelse och att hon därför inte hade rätt till föräldraledighet.
25 XI överklagade beslutet av den 19 maj 2015 till Conseil arbitral de la sécurité sociale (Överklagandenämnden för socialförsäkringsärenden, Luxemburg), som genom avgörande av den 27 oktober 2017 biföll överklagandet. I skälen till avgörandet anförde överklagandenämnden bland annat följande. Enligt ramavtalet i bilagan till direktiv 96/34 krävs för rätt till föräldraledighet att den berörda personen har ställning som arbetstagare och att ett barn har fötts. Det uppställs dock inte något krav på att den berörda personen vid tidpunkten för barnets födelse har anställning och med anledning därav är obligatoriskt ansluten till det berörda systemet för social trygghet. Det ytterligare kravet på att vara ansluten till ett system för social trygghet vid barnets födelse strider bland annat mot kravet i ramavtalet på en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid som inte får överskrida ett år samt mot målet att göra det lättare att kombinera arbete och familj. Caisse pour l’avenir des enfants (nationella kassan för familjeförmåner) överklagade avgörandet av den 27 oktober 2017 till Conseil supérieur de la sécurité sociale (Övernämnden för socialförsäkringsärenden, Luxemburg) (nedan kallad övernämnden).
26 Genom dom av den 17 december 2018 ändrade övernämnden avgörandet av den 27 oktober 2017. I domskälen anförde den bland annat att det genom § 2 punkt 1 i ramavtalet i bilagan till direktiv 96/34 införs en individuell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett barn och att denna rätt till föräldraledighet är förbehållen arbetstagare som kan styrka att de har ställning som arbetstagare när det barn för vilket sådan ledighet har begärts föds eller adopteras.
27 XI överklagade domen av den 17 december 2018 till den hänskjutande domstolen, Cour de cassation (Högsta domstolen, Luxemburg), som, mot bakgrund av de grunder som åberopats av parterna i det nationella målet, fann att utgången i målet berodde på huruvida klausulerna i ramavtalet i bilagan till direktiv 96/34 utgjorde hinder för att tillämpa artikel 29 bis i lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse.
28 Mot denna bakgrund beslutade Cour de cassation du Grand-Duché de Luxembourg (Storhertigdömet Luxemburgs högsta domstol) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
”Ska § 1 punkterna 1 och 2 samt § 2 punkterna 1 och 3 b i ramavtalet om föräldraledighet, som ingicks den 14 december 1995 av de allmänna branschövergripande organisationerna UNICE, CEEP och EFS, och som genomförts genom [direktiv 96/34], tolkas på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av en nationell bestämmelse, såsom artikel 29 bis i lagen av den 16 april 1979 om fastställande av allmänna tjänsteföreskrifter för tjänstemän, i dess lydelse enligt lagen av den 22 december 2006 (Mémorial, A, 2006, nr 242, s. 4838), enligt vilken rätt till föräldraledighet endast föreligger om två villkor är uppfyllda, nämligen att arbetstagaren ska ha varit lagligen anställd på en arbetsplats och med anledning därav varit ansluten till socialförsäkringen dels utan avbrott under minst tolv sammanhängande månader omedelbart före föräldraledighetens början, dels vid tidpunkten för barnets eller barnens födelse eller adoption, varvid det sistnämnda villkoret måste vara uppfyllt även om födelsen eller adoptionen ägde rum mer än tolv månader före föräldraledighetens början?”
Tolkningsfrågan
29 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida § 1 punkterna 1 och 2 samt § 2 punkterna 1 och 3 b i ramavtalet om föräldraledighet, som återfinns i bilagan till direktiv 96/34, ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för att rätt till föräldraledighet endast föreligger om två villkor är uppfyllda, nämligen att arbetstagaren ska ha varit lagligen anställd på en arbetsplats och med anledning därav varit ansluten till det berörda systemet för social trygghet dels utan avbrott under minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början, dels vid tidpunkten för barnets eller barnens födelse eller adoption.
30 Det framgår av fast rättspraxis att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva (dom av den 21 oktober 2020, Eco TLC, C‑556/19, EU:C:2020:844, punkt 20 samt där angiven rättspraxis). I det nu aktuella fallet ankommer det på EU‑domstolen att först avgöra huruvida det nationella målet omfattas av direktiv 96/34 eller av direktiv 2010/18, som upphäver och ersätter direktiv 96/34, samt, i förekommande fall, att omformulera tolkningsfrågan.
31 I det avseendet ska det erinras om att en ny rättsregel ska tillämpas från och med den tidpunkt då den rättsakt genom vilken den införs träder i kraft och att en sådan rättsregel, även om den inte är tillämplig på rättsförhållanden som uppkommit och blivit slutligt etablerade innan den nya rättsakten trädde i kraft, är tillämplig på framtida verkningar av sådana rättsförhållanden, liksom på nya rättsförhållanden. Med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, förhåller det sig annorlunda endast när den nya rättsregeln åtföljs av specialbestämmelser som reglerar dess tillämpning i tiden. Särskilt handläggningsregler anses i allmänhet vara tillämpliga från och med den dag då de träder i kraft, i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis inte anses avse rättsförhållanden som har etablerats innan bestämmelserna har trätt i kraft, såvida det inte av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan (se dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis).
32 I det nu aktuella fallet är det ostridigt att villkoren för att en person ska beviljas rätt till föräldraledighet utgör materiella bestämmelser som ska gälla från och med ikraftträdandet av den rättsakt varigenom de införs. Enligt artikel 4 i direktiv 2010/18 skulle direktiv 96/34 upphöra att gälla den 8 mars 2012. Detta datum utgjorde dessutom, enligt artikel 3.1 i direktiv 2010/18 och § 8 punkt 4 i det ändrade ramavtalet, det datum då medlemsstaterna skulle rätta sig efter bestämmelserna i direktiv 2010/18 och ramavtalet eller, i förekommande fall, se till att arbetsmarknadens parter hade vidtagit nödvändiga åtgärder i det avseendet. Domstolen konstaterar att XI gav in sin ansökan om föräldraledighet den 11 mars 2015 och att hon där angav att hon ville att ledigheten skulle påbörjas den 15 september 2015. Hennes ansökan omfattas således av bestämmelserna i direktiv 2010/18. Den omständigheten att XI:s tvillingar föddes den 4 mars 2012 saknar betydelse i detta sammanhang. Vid denna tidpunkt hade XI nämligen inte ansökt om föräldraledighet i enlighet med § 2 punkt 3 b i ramavtalet i bilagan till direktiv 96/34, såsom det hade införlivats med luxemburgsk rätt genom lagen av den 16 april 1979 i ändrad lydelse.
33 Eftersom direktiv 2010/18 är tillämpligt i det nationella målet och § 1 punkterna 1 och 2 samt § 2 punkterna 1 och 3 b i ramavtalet i bilagan till direktiv 96/34 i allt väsentligt motsvarar § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet ska tolkningsfrågan omformuleras på så sätt att den får anses avse tolkningen av dessa klausuler i det ändrade ramavtalet.
34 Det ska inledningsvis erinras om att det framgår av domstolens fasta praxis att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 16 juli 2015, Maïstrellis, C‑222/14, EU:C:2015:473, punkt 30, och dom av den 3 oktober 2019, Wasserleitungsverband Nördliches Burgenland m.fl., C‑197/18, EU:C:2019:824, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
35 EU-domstolen ska först pröva frågan huruvida § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon utan avbrott har haft anställning under minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början. Det framgår av lydelsen i § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet att medlemsstaterna får ställa villkor på en kvalifikationsperiod i arbete som inte får överskrida ett år för rätt till föräldraledighet. I första meningen i nyss nämnda bestämmelse används således uttrycket ”kvalifikationsperiod i arbete”, och i bestämmelsens andra mening anges att denna period ska beräknas med beaktande av den sammanlagda anställningstiden vid på varandra följande visstidsanställningsavtal med samma arbetsgivare. Med hänsyn till detta får medlemsstaterna kräva att kvalifikationsperioden i arbete har varit sammanhängande. Härtill kommer att den som ansöker om föräldraledighet gör detta i syfte att få till stånd ett uppehåll i anställningsförhållandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2013, Hliddal och Bornand, C‑216/12 och C‑217/12, EU:C:2013:568, punkt 53). Detta innebär att medlemsstaterna får kräva att kvalifikationsperioden i arbete ska ha ägt rum omedelbart före föräldraledighetens början. EU-domstolen finner således att § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon utan avbrott har haft anställning under minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början.
36 EU-domstolen övergår därefter till att pröva frågan huruvida § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon har anställning vid tidpunkten för barnets eller barnens födelse eller adoption. Det framgår av § 2 punkt 1 i det ändrade ramavtalet att rätten till föräldraledighet är en individuell rätt för kvinnliga och manliga arbetstagare med anledning av ett barns födelse eller adoption för att vårda detta barn upp till en viss ålder som ska fastställas av medlemsstaterna, men som högst får vara åtta år.
37 Vidare framgår av § 1 punkterna 1 och 2 i det ändrade ramavtalet att ramavtalet fastställer minimikrav för att göra det lättare för förvärvsarbetande föräldrar att kombinera arbete och familj och att avtalet ska tillämpas på alla kvinnliga och manliga arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i respektive medlemsstat.
38 Som angetts i punkt 35 ovan får medlemsstaterna enligt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet dessutom ställa villkor på en kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid som inte får överskrida ett år för rätt till föräldraledighet.
39 Av det nyss anförda följer att ett barns födelse eller adoption samt föräldrarnas ställning som arbetstagare utgör grundläggande villkor för rätt till föräldraledighet enligt det ändrade ramavtalet.
40 I motsats till vad Caisse pour l’avenir des enfants (nationella kassan för familjeförmåner) har gjort gällande går det emellertid inte att av dessa grundläggande villkor för rätt till föräldraledighet dra slutsatsen att föräldrarna till det barn som ansökan om sådan ledighet avser måste vara arbetstagare vid tidpunkten för barnets födelse eller adoption.
41 En sådan tolkning strider nämligen mot både det sammanhang som det ändrade ramavtalet ingår i och de mål som eftersträvas med det.
42 Det framgår av skäl 1 i direktiv 2010/18 att det sammanhang som direktivet ingår i är artikel 153 FEUF. Den artikeln gör det möjligt för unionen att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder, särskilt när det gäller att förbättra levnads- och arbetsvillkor samt att åstadkomma ett fullgott socialt skydd för arbetstagare.
43 Här tillkommer att det framgår av skäl 8 i direktiv 2010/18, av första stycket i ingressen till det ändrade ramavtalet och av punkt 3 i de allmänna övervägandena i avtalet, där det hänvisas till artiklarna 23 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), att de mål som eftersträvas med avtalet är både att inom hela unionen främja jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller möjligheter på arbetsmarknaden och behandling i arbetslivet och att göra det lättare för förvärvsarbetande föräldrar att kombinera arbete och familj. Dessa mål bekräftas i §§ 1 punkt 1 och 2 punkt 2 i det ändrade ramavtalet.
44 Med hänsyn till nyss nämnda sammanhang och mål ska varje förälders individuella rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller adoption enligt § 2 punkt 1 i det ändrade ramavtalet förstås på så sätt den ger uttryck för en särskilt viktig social rättighet i unionsrätten, vilken för övrigt har införts i artikel 33.2 i stadgan. Av detta följer att denna rätt inte får tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2014, Lyreco Belgium, C‑588/12, EU:C:2014:99, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
45 Domstolen har således slagit fast att även om ett barns födelse är ett grundläggande villkor för rätt till föräldraledighet, är denna rätt inte knuten till tidpunkten för barnets födelse, vilket innebär att det inte krävs att barnet har fötts efter det att direktiv 96/34 trädde i kraft i en medlemsstat för att barnets föräldrar ska ha rätt till föräldraledighet enligt det direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2005, kommissionen/Luxemburg, C‑519/03, EU:C:2005:234, punkt 47, och dom av den 16 september 2010, Chatzi, C‑149/10, EU:C:2010:534, punkt 50).
46 Om föräldrar som saknade arbete vid tidpunkten för deras barns födelse eller adoption inte hade möjlighet att ta ut föräldraledighet, skulle detta innebära en begränsning av dessa föräldrars rätt att kunna ta ut föräldraledighet vid en senare tidpunkt i livet, när de återigen arbetar och skulle behöva ha möjlighet att ut föräldraledighet för att kunna kombinera arbete och familj. Detta skulle således strida mot varje arbetstagares individuella rätt till föräldraledighet.
47 Det kan vidare konstateras att de två villkor som uppställs i den luxemburgska lagstiftningen, enligt vilken arbetstagaren ska ha varit anställd på en arbetsplats och med anledning därav varit ansluten till det berörda systemet för social trygghet dels utan avbrott under minst tolv sammanhängande månader omedelbart före föräldraledighetens början, dels vid tidpunkten för barnets eller barnens födelse eller adoption, i själva verket innebär – om födelsen eller adoptionen ägde rum mer än tolv månader före föräldraledighetens början – ett krav på en längre kvalifikationsperiod i arbete och/eller anställningstid, vilken dock inte får överskrida ett år enligt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet om föräldraledighet.
48 Mot bakgrund av det sammanhang som det ändrade ramavtalet ingår i och de mål som eftersträvas med det, som det erinrats om i punkt 43 ovan, finner EU‑domstolen således att § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet inte kan tolkas på så sätt att en medlemsstat får uppställa som villkor för en förälders rätt till föräldraledighet att han eller hon arbetar vid tidpunkten för barnets födelse eller adoption.
49 I motsats till vad Caisse pour l’avenir (nationella kassan för familjeförmåner) har gjort gällande medför nyss nämnda tolkning inte att föräldrar som arbetar vid tidpunkten för deras barns födelse diskrimineras jämfört med föräldrar som saknar anställning vid denna tidpunkt, på grund av att de förstnämnda föräldrarna kan organisera sig för att ta hand om sitt barn medan de sistnämnda föräldrarna inte kan ta hand om barnet när det föds om de inte har rätt till föräldraledighet.
50 EU-domstolen finner nämligen att utöver den omständigheten att detta resonemang inte tar hänsyn till att mödrar har rätt till mammaledighet när deras barn föds, är syftet med att bevilja en förälder föräldraledighet inte att ge honom eller henne möjlighet att endast ta hand om sitt barn när det föds och en kort tid därefter, utan även senare under barnets uppväxt, varvid denna period enligt § 2 punkt 1 i det ändrade ramavtalet kan vara fram till dess att barnet fyller åtta år. Härav följer att den omständigheten att en förälder har möjlighet att organisera sig för att ta hand om sitt barn när detta föds saknar betydelse för bedömningen av huruvida det föreligger en rätt till föräldraledighet och att det inte finns fog för att göra gällande diskriminering på denna grund.
51 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. § 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon utan avbrott har haft anställning under minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början. Nämnda klausuler i ramavtalet utgör däremot hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon har ställning som arbetstagare vid tidpunkten för barnets födelse eller adoption.
Rättegångskostnader
52 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
§ 1 punkterna 1 och 2, § 2 punkt 1 samt § 3 punkt 1 b i det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingicks den 18 juni 2009 och som återfinns i bilagan till rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon utan avbrott har haft anställning under minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början. Nämnda klausuler i ramavtalet utgör däremot hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en förälder endast har rätt till föräldraledighet om han eller hon har ställning som arbetstagare vid tidpunkten för barnets födelse eller adoption.
Underskrifter