Mål T‑549/08
Storhertigdömet Luxemburg
mot
Europeiska kommissionen
”ESF – Tillfälligt innehållande av ett ekonomiskt stöd – Bekämpning av diskriminering och ojämlikheter som har samband med arbetsmarknaden – Allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter – Artikel 39.2 c i förordning (EG) nr 1260/1999 – Berättigade förväntningar”
Sammanfattning av domen
1. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Medlemsstaternas skyldighet att inrätta förvaltnings- och kontrollsystem
(Rådets förordning nr 1260/1999, artiklarna 38.1, 39.2 c och 39.3; kommissionens förordning nr 438/2001, artiklarna 3 a, 7 och 9.4)
2. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturåtgärder – Gemenskapsfinansiering – Beslut att dra in redan beviljat stöd
(Rådets förordning nr 1260/1999)
1. Regeln, att det bara är utgifter som nationella myndigheter har ådragit sig med iakttagande av gemenskapsrätten som kan omfattas av gemenskapsbudgeten, gäller även beviljandet av finansiellt stöd från Europeiska socialfonden (ESF).
I enlighet med det krav på en sund ekonomisk förvaltning som ligger till grund för tillämpningen av strukturfonderna, och med hänsyn till de nationella myndigheternas skyldigheter vid denna tillämpning, är medlemsstaternas skyldighet att inrätta förvaltnings- och kontrollsystem väsentlig. Denna skyldighet föreskrivs i artikel 38.1 i förordning nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna och preciseras i artiklarna 2–8 i förordning nr 438/2001. Enligt artikel 39.2 c i nämnda förordning nr 1260/1999 ska kommissionen tillfälligt hålla inne de löpande betalningarna om den, efter att ha slutfört de verifieringar som är nödvändiga, finner att det förekommer allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter.
Förvaltningsmyndigheten och den utbetalande myndigheten har, enligt det regelverk som är tillämpligt på stödformer som är finansierade av ESF, i uppgift att utföra olika typer av kontroller i olika skeden. Att samtidigt utföra de funktioner som dessa myndigheter ålagts innebär en inte obetydlig risk för samordning, rent av sammanslagning, av dessa kontroller. Ett sådant förfarande kan därmed skapa tvivel angående dessa kontrollers tillförlitlighet. Även om artikel 9.4 i förordning nr 438/2001 inte utgör något hinder för att förvaltningsmyndigheten och den utbetalande myndigheten tillhör samma organ, krävs en tydlig fördelning och en lämplig uppdelning av funktioner inom den berörda organisationen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 3 a i nämnda förordning.
De nationella myndigheterna måste, på förhand och på ett uttömmande sätt, försäkra sig om att de tilltänkta kostnaderna både är verkliga och överensstämmer med gemenskapsrätten. Denna skyldighet föreligger såväl vid förvaltningsmyndighetens förhandskontroller som vid den utbetalande myndighetens attesteringar. Båda dessa åtgärder utgör garantier för en sund ekonomisk förvaltning. Det är inte tillräckligt att de nationella myndigheterna gör efterhandskontroller, som i förekommande fall åtföljs av finansiella korrigeringar.
Vad gäller den verifieringskedja som föreskrivs i artikel 7 i förordning nr 438/2001 kan en hänvisning till ansökningsblanketterna avseende ett stöd inom ramen för ett program som finansieras genom ESF inte i sig utgöra en redogörelse för alla de preciserade uppgifter som krävs i artikel 7.2 och 7.3 i förordningen.
Kommissionen kan således anse att det finns allvarliga brister i ett förvaltnings- och kontrollsystem som skulle kunna leda till systembetingade oegentligheter och kan, följaktligen, tillfälligt hålla inne de löpande utbetalningarna avseende stödet i fråga om den, med avseende på ett program som finansieras genom ESF, konstaterar att förvaltnings- och utbetalningsfunktioner utförs gemensamt, att det saknas eller finns brister i de förstahandskontroller som ska genomföras och att inte samtliga preciserade uppgifter som avses i artikel 7.2 och 7.3 i förordning nr 438/2001 hålls tillgängliga på lämplig förvaltningsnivå.
(se punkterna 45–47, 52, 54 och 57–61)
2. Ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar kan inte åberopas av en person som gjort sig skyldig till en uppenbar överträdelse av gällande bestämmelser. Principen om skydd för berättigade förväntningar utgör inte något hinder för innehållandet av gemenskapsstöd, när det är uppenbart att de villkor som uppställdes för att detta stöd skulle beviljas inte har iakttagits. När det finns allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen som skulle kunna leda till systembetingade oegentligheter, ska sådana oegentligheter kvalificeras som uppenbara överträdelser av gällande bestämmelser, i likhet med vad som gäller beträffande ett uppenbart åsidosättande av den gemenskapsreglering, på grundval av vilken ett gemenskapsstöd beviljas eller av bestämmelserna i ett beslut om beviljande av gemenskapsstöd.
Den eventuella förekomsten av oegentligheter som inte har ifrågasatts eller upptäckts tidigare kan aldrig ligga till grund för berättigade förväntningar. Vidare finns det inget som hindrar kommissionen från att dra finansiella konsekvenser, om den vid en särskild kontroll skulle upptäcka brister. De nationella myndigheterna – som i första hand är ansvariga för den ekonomiska kontrollen av stödåtgärderna – kan inte undandra sig sitt ansvar genom att göra gällande att kommissionen inte upptäckt några oegentligheter vid en tidigare kontroll. De revisionsrapporter som kommissionens tjänstemän upprättar inom ramen för inrättandet av insatser och projekt som finansieras av strukturfonderna kan i princip inte ligga till grund för berättigade förväntningar på att de förvaltnings- och kontrollsystem som medlemsstaterna inrättar överensstämmer med gemenskapsrätten. Sådana rapporter upprättas generellt på grundval av en undersökning som baserats på representativa, och inte uttömmande, uppgifter om stödformen. De visar bara situationen såsom den uppfattades vid den tidpunkt då revisionen utfördes. Därutöver reflekterar dessa rapporter endast den yrkesmässiga uppfattningen hos de tjänstemän som är ansvariga för kontrollerna på plats och inte kommissionens ståndpunkt. Kommissionens ståndpunkt uttrycks först senare, i samband med ett kontradiktoriskt förfarande med ett nära deltagande av medlemsstaten.
(se punkterna 73–77 och 79)