Tribunalens beslut av den 17 juni 2013 – Divandari mot rådet

(Mål T-70/12)(¹ )

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik − Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning − Frysning av penningmedel − Invändning om rättegångshinder – Litispendens – Invändning om rättsstridighet – Avförande av en person från förteckningen över berörda personer – Anledning saknas att döma i saken)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ali Divandari (Teheran, Iran) (ombud: S. Zaiwalla, P. Reddy och F. Zaiwalla, solicitors, M. Brindle, QC, och R. Blakeley, barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och I. Rodios)

Saken

Talan med yrkande om ogiltigförklaring av rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71), rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 11), rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), i den del dessa rättsakter rör sökanden, samt med yrkande om fastställelse av att artikel 20.1 b i rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), och artikel 16.2 i rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1) inte är tillämpliga på sökanden.

Avgörande

Talan avvisas i den del det yrkas fastställelse av att artikel 20.1 b i rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp, och artikel 16.2 i rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 inte är tillämpliga på sökanden.

    Invändningen om rättegångshinder avslås i övriga delar.

Det saknas anledning att döma i saken såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran, rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran, rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010, i den del dessa rättsakter rör sökanden.

Rådet ska förutom sina egna rättegångskostnader även bära sökandens rättegångskostnader i den mån de hänför sig till yrkandet om ogiltigförklaring av beslut 2011/783, genomförandeförordning nr 1245/2011 och förordning nr 267/2012.

Sökanden ska bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till yrkandet om fastställelse av att artikel 20.1 b i beslut 2010/413 och artikel 16.2 i förordning nr 961/2010 inte är tillämpliga samt invändningen om rättegångshinder.

____________

(¹ ) EUT C 109, 14.4.2012