Language of document : ECLI:EU:T:2020:97

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 12 mars 2020 (*)

”Statligt stöd – Stöd som de spanska myndigheterna har beviljat vissa professionella fotbollsklubbar – Garanti – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden – Indirekt mottagare – Frågan om huruvida åtgärden kan tillskrivas staten – Fördel – Kriteriet om en privat investerare”

I mål T‑901/16,

Elche Club de Fútbol, SAD, Elche (Spanien), företrätt av advokaterna M. Segura Catalán, M. Clayton och J. Morant Vidal,

sökande,

med stöd av

Konungariket Spanien, företrätt av M. García-Valdecasas Dorrego, i egenskap av ombud,

intervenient,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av G. Luengo, B. Stromsky och P. Němečková, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol [SAD], Hércules Club de Fútbol [SAD] och Elche Club de Fútbol [SAD] (EUT L 55, 2017, s. 12),

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

sammansatt av ordföranden H. Kanninen (referent) samt domarna J. Schwarcz och C. Iliopoulos,

justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 15 januari 2019,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Sökanden, Elche Club de Fútbol, SAD (nedan kallad Elche CF), är en professionell fotbollsklubb som drivs i bolagsform, med säte i Elche, i provinsen Alicante (regionen Valencia, Spanien).

2        Fundación Elche Club de Fútbol (nedan kallad Fundación Elche) är en ideell organisation vars verksamhetsföremål är att främja och bedriva idrottsaktiviteter. De flesta ledamöter i Elche CF:s styrelse var dessutom även styrelseledamöter i Fundación Elche.

3        Den 17 februari 2011 beviljade Instituto Valenciano de Finanzas (nedan kallat IVF), som är Generalitat Valencianas (Valencias regionstyre, Spanien) finansinstitut, Fundación Elche en garanti för två banklån på sammanlagt 14 miljoner euro. Det ena lånet hade beviljats av Caja de Ahorros del Mediterráneo och var på 9 miljoner euro, och det andra hade beviljats av Banco de Valencia och var på 5 miljoner euro. Garantin skulle användas för Fundación Elches aktieförvärv i den nyemission som Elche CF hade beslutat. När nyemissionen hade genomförts ägde Fundación Elche 63,45 procent av aktierna i Elche CF.

4        Garantin täckte 100 procent av lånens kapitalbelopp, jämte ränta och kostnader för den garanterade transaktionen. För detta skulle Fundación Elche betala en årlig garantiavgift på 1 procent till IVF. Dessutom mottog IVF i pant, som en motgaranti, aktier i Elche CF som förvärvats av Fundación Elche. De underliggande lånens löptid var fem år. De underliggande lånens räntesats motsvarade Euro Interbank Offered Rate (Euribor) 1 år, ökad med en marginal på 3,5 procent. Det togs även ut en åtagandeavgift på 0,5 procent. Tanken var att återbetalningen av de garanterade lånen (kapitalbelopp och ränta) skulle ske genom försäljning av de aktier i Elche CF som förvärvats av Fundación Elche.

5        Europeiska kommissionen fick information om påstått statligt stöd, som beviljats av Generalitat Valenciana i form av garantier för banklån till Valencia Club de Fútbol, SAD, Hércules Club de Fútbol, SAD och Elche CF. Kommissionen uppmanade därför, den 8 april 2013, Konungariket Spanien att yttra sig över dessa upplysningar. Konungariket Spanien inkom med yttranden till kommissionen den 27 maj och den 3 juni 2013.

6        Genom skrivelse av den 18 december 2013 underrättade kommissionen Konungariket Spanien om sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF. Genom en skrivelse av den 10 februari 2014 inkom Konungariket Spanien med synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet.

7        Under det formella granskningsförfarandet mottog kommissionen yttranden och upplysningar från Konungariket Spanien, IVF, Liga Nacional de Fútbol Profesional, Valencia Club de Fútbol och Fundaciόn Valencia.

8        Den 4 juli 2016 antog kommissionen beslut (EU) 2017/365 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol [SAD], Hércules Club de Fútbol [SAD] och Elche Club de Fútbol [SAD] (EUT L 55, 2017, s. 12) (nedan kallat det angripna beslutet). I detta beslut konstaterade kommissionen att den statliga garanti som IVF hade beviljat den 17 februari 2011 för två banklån till Fundación Elche som skulle användas för att teckna aktier i Elche CF i samband med en nyemission som bolaget hade beslutat att genomföra (nedan kallad den aktuella åtgärden eller den omtvistade åtgärden), utgjorde olagligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden och att storleken på stödet uppgick till 3 688 000 euro (artikel 1). Kommissionen ålade därför Konungariket Spanien att återkräva stödet från Elche CF (artikel 2) och angav att återkravet skulle genomföras ”omedelbart och effektivt” (artikel 3).

9        I det angripna beslutet fann kommissionen för det första att den aktuella åtgärden, som beviljats av IVF, tog statliga medel i anspråk och kunde tillskrivas Konungariket Spanien. För det andra fann kommissionen att mottagaren av stödet var Elche CF och inte Fundación Elche, som hade agerat som ett finansiellt bolag, särskilt med hänsyn till att syftet med åtgärden var att underlätta finansieringen av nyemissionen i Elche CF. Vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade åtgärden var den ekonomiska situationen i Elche CF enligt kommissionen att jämställa med den ekonomiska situationen i ett företag i svårigheter, i den mening som avses i punkt 10 a och punkt 11 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 2004, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna om undsättning och omstrukturering). Mot bakgrund av de kriterier som anges i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna [107 FEUF] och [108 FEUF] på statligt stöd i form av garantier (EUT C 155, 2008, s. 10) (nedan kallat tillkännagivandet om garantier), och med hänsyn till Elche CF:s ekonomiska situation samt till villkoren för den statliga garanti som beviljats till förmån för bolaget, slog kommissionen fast att det var fråga om en otillbörlig fördel som kunde snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Vidare gjorde kommissionen, i det angripna beslutet, en beräkning av storleken på det stöd som Elche CF påstods ha beviljats. Beräkningen gjordes på grundval av den gällande referensräntan i enlighet med kommissionens meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (EUT C 14, 2008, s. 6) (nedan kallat meddelandet om referensräntor), eftersom det inte var möjligt att göra en meningsfull jämförelse på grundval av liknande transaktioner på marknaden. Vid beräkningen av storleken på det omtvistade stödet ansåg kommissionen att de aktier i Elche CF som lämnats i pant till IVF, som motgaranti, i princip var värdelösa. Slutligen fann kommissionen i det angripna beslutet att den omtvistade garantin inte var förenlig med den inre marknaden, särskilt med beaktande av de principer och villkor som fastställs i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering.

 Förfarandet och parternas yrkanden

10      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 december 2016 väckte Elche CF förevarande talan.

11      Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 21 februari 2017 ingav Elche CF en ansökan om interimistiska åtgärder och begärde att tribunalen skulle förordna om uppskov med verkställigheten av artiklarna 2–4 i det angripna beslutet i den del det däri förordnas att det stöd som Elche CF påstås ha beviljats ska återkrävas.

12      Kommissionen inkom med sin svarsinlaga till tribunalens kansli den 17 mars 2017.

13      Genom beslut av den 24 april 2017 tillät ordföranden på tribunalens fjärde avdelning Konungariket Spanien att intervenera till stöd för Elche CF:s yrkanden.

14      Elche CF inkom med replik till tribunalens kansli den 8 maj 2017.

15      Kommissionen inkom med duplik till tribunalens kansli den 20 juni 2017.

16      Konungariket Spanien inkom med interventionsinlaga till tribunalens kansli den 6 juli 2017.

17      Kommissionen inkom med yttrande över interventionsinlagan till tribunalens kansli den 27 juli 2017.

18      Elche CF inkom med yttrande över interventionsinlagan till tribunalens kansli den 21 september 2017.

19      Genom skrivelse av den 13 oktober 2017 uppgav Elche CF att bolaget önskade yttra sig vid den muntliga förhandlingen.

20      Genom beslut av den 15 maj 2018, Elche Club de Fútbol/kommissionen (T‑901/16 R, ej publicerat, EU:T:2018:268), beviljade tribunalens ordförande uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet i den del det avsåg återkrav av stödet från Elche CF och förordnade att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

21      Genom skrivelser från tribunalens kansli av den 30 oktober 2018 ställde tribunalen skriftliga frågor till rättegångsdeltagarna, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler, vilka dessa besvarade den 20 och den 21 november 2018.

22      Elche CF har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del det berör Elche CF, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

23      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Elche CF att ersätta rättegångskostnaderna.

24      Konungariket Spanien har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del det berör Elche CF, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

25      Elche CF har till stöd för sin talan anfört fyra grunder.

–        Den första grunden avser oriktig bedömning och bristande motivering vid identifieringen av stödet och mottagaren.

–        Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 107 FEUF och bristande motivering. Denna delgrund består av fem delar, nämligen att villkoren för att kunna tillskriva staten ansvar inte är uppfyllda, att det inte föreligger en fördel, att fördelen inte är selektiv, att det inte föreligger en snedvridning av konkurrensen och att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas.

–        Den tredje grunden rör åsidosättande av artikel 107 FEUF vid beräkningen av stödet och av det belopp som ska återkrävas.

–        Den fjärde grunden, som anförts i andra hand, rör åsidosättande av artikel 107 FEUF vid bedömningen av stödets förenlighet med den inre marknaden.

 Den första grunden: Oriktig bedömning och bristande motivering vid identifieringen av stödet och mottagaren

26      Elche CF, som stöds av Konungariket Spanien, har gjort gällande att kommissionen varken har motiverat eller styrkt konstaterandet att bolaget var mottagare av det omtvistade stödet.

27      Elche CF har inledningsvis anfört att kommissionen i det angripna beslutet inte har redogjort för skälen till varför den ansåg att dess tvivel avseende Fundación Elches ställning som stödmottagare, vilka tvivel kommissionen uttryckt i beslutet att inleda det formella förfarandet, inte längre var giltiga.

28      Elche CF anser vidare att kommissionen, i avsaknad av ett rättsligt samband mellan, å ena sidan, de lån som beviljats Fundación Elche och som garanteras av IVF, och, å andra sidan, Fundación Elches förvärv av aktier i Elche CF, borde ha undersökt de två transaktionerna var för sig, med hänsyn till deras egna och särskilda egenskaper. Av beskrivningen av föremålet för den finansiering som Fundación Elche åtagit sig går det härvidlag inte att dra slutsatsen att de lån som beviljats Fundación Elche, och dess förvärv av aktierna i Elche CF, utgör en enda juridisk transaktion. Konungariket Spanien har tillagt att dessa omständigheter inte visar att Fundación Elche försökt förbättra Elche CF:s finansiella situation. Kommissionen borde särskilt ha undersökt huruvida Fundación Elches förvärv av aktierna i Elche CF utgjorde en transaktion som omöjligen kunde bli lönsam.

29      Elche CF anser att eftersom det rör sig om två skilda transaktioner, borde kommissionen, för att visa att denna har fog för påståendet att Elche CF beviljats ett stöd, ha fastställt att stödet hade överförts till bolaget vid Fundación Elches förvärv av dess aktier – vilket är något som kommissionen varken har analyserat eller förklarat.

30      Eftersom kommissionen slagit fast att Elche CF var mottagare av ett stöd, borde den dessutom, enligt samma logik, ha ansett att bolagets fordringsägare också i slutändan var mottagare av stödet. Elche CF har i repliken tillagt att kommissionen även borde ha undersökt om de långivande bankerna även de hade mottagit ett stöd.

31      Kommissionen har inte heller visat att Elche CF och Fundación Elche utgjorde en enda stödmottagare och inte ens har uppfyllt sin motiveringsskyldighet på denna punkt. Begreppet ekonomisk enhet, som det förefaller som om det angripna beslutet grundar sig på, är härvidlag inte tillämpligt på förhållandet mellan Elche CF och Fundación Elche, vilka är separata enheter, med olika bolagsändamål. Fundación Elche bedriver dessutom inte någon ekonomisk verksamhet.

32      De kriterier som anges i skäl 63 i det angripna beslutet för att en enhet som har kontroll över ett företag ska anses delta i detta företags ekonomiska verksamhet är inte uppfyllda. Fundación Elche hade således inte ett kontrollerande intresse i Elche CF, eftersom dess syfte på kort sikt var att sälja aktierna vidare för att återbetala lånen och eftersom Fundación Elche under alla omständigheter inte ägde några aktier i Elche CF vid den tidpunkt då den omtvistade garantin beviljades.  Stiftelsen utnämnde inte heller ledamöterna i Elche CF:s styrelse, som tvärtom beslutade om sammansättningen av Fundación Elches styrelse gemensamt med stiftelsen. Slutligen ”förvaltade” Fundación Elche inte, såsom kommissionen har hävdat, de lån varigenom kapital hade anskaffats till Elche CF, eftersom Fundación Elche agerade i egenskap av låntagare, och därmed var den enda som hade ett rättsförhållande med IVF inom ramen för den garanti som endast hade beviljats Fundación Elche och som inte omfattade Elche CF. Denna garanti villkorades bland annat av att pant, till förmån för IVF, skulle upplåtas i aktierna i Elche CF, varvid IVF hade rätt att lämna, och också lämnade, upplysningar till Fundación Elche om utövandet av dessa rättigheter gentemot Elche CF, i syfte att skydda IVF:s ekonomiska intressen. De tvister som har samband med Fundación Elches uteblivna delbetalning av lånen avsåg endast Fundación Elche, och inte Elche CF. I avsaknad av andra uppgifter kan det således inte anses ha förelegat något finansiellt avtal, i den mening som avses i de kriterier som anges i skäl 63 i det angripna beslutet, mellan Elche CF och Fundación Elche.

33      Slutligen har domen av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2006:8), till vilken det hänvisas i skäl 63 i det angripna beslutet, inte något samband med förevarande fall, eftersom det inte var fråga om att fastställa huruvida Fundación Elche var ett företag – vilket stiftelsen dessutom skulle anses utgöra på grund av att det bedrivit ekonomisk verksamhet bestående i att köpa aktier – och eftersom Fundación Elche inte kontrollerade Elche CF.

34      Kommissionen har bestritt Elche CF:s argument.

35      Det ska inledningsvis påpekas att parterna är eniga om att den aktuella åtgärd som är föremål för det angripna beslutet är den garanti som IVF beviljade den 17 februari 2011 för de två lån som Fundación Elche tog. De är emellertid oense om vem som fick en förmån av nämnda åtgärd.

36      Det ska härvidlag påpekas att artikel 107 FEUF förbjuder stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, utan att det görs någon åtskillnad beroende på om de fördelar som stödet innebär beviljas direkt eller indirekt (dom av den 4 mars 2009, Italien/kommissionen, T‑424/05, ej publicerad, EU:T:2009:49, punkt 108). Kommissionen kan således beakta den fördelning som i förekommande fall skulle ha beslutats vid tidpunkten för beviljandet av åtgärden, för att fastställa vem som är mottagare av ett stöd. I ett sådant fall är det särskilt möjligt att mottagaren inte är den person som har tagit det garanterade lånet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2003, Belgien/kommissionen, C‑457/00, EU:C:2003:387, punkterna 56 och 57). För att fastställa vem som är mottagare av ett statligt stöd är det slutligen nödvändigt att identifiera de företag som faktiskt har kommit i åtnjutande av stödet (dom av den 3 juli 2003, Belgien/kommissionen, C‑457/00, EU:C:2003:387, punkt 55).

37      I förevarande fall konstaterade kommissionen, i skälen 11 och 68 i det angripna beslutet, att syftet med den garanti som beviljats av IVF, såsom det framgår av själva lydelsen av garantiavtalet av den 17 februari 2011, var att garantera två lån till Fundación Elche som enbart var avsedda att finansiera ökningen av Elche CF:s kapital. I detta avseende har varken Elche CF eller Konungariket Spanien bestritt att den av IVF beviljade garantin endast var tillämplig om de garanterade lånen användes för de ändamål som anges i garantiavtalet, det vill säga att finansiera ökningen av Elche CF:s kapital.

38      Det är dessutom utrett att de belopp som erhållits genom de garanterade lånen faktiskt användes vid rekapitaliseringen av Elche CF.

39      Av detta följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att Elche CF var mottagare av den aktuella åtgärden.

40      Denna slutsats påverkas inte av Elche CF:s och Konungariket Spaniens övriga argument.

41      För det första är det irrelevant att kommissionen dessutom inte har visat att Fundación Elche var mottagare av statligt stöd. Eftersom artikel 107.1 FEUF förbjuder stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, är det, för att dra slutsatsen att den omtvistade garantin kommer en annan person än låntagaren som beviljats garantin till godo, inte nödvändigt att först fastställa att åtgärden utgör ett statligt stöd till låntagaren (dom av den 3 juli 2003, Belgien/kommissionen, C‑457/00, EU:C:2003:387, punkt 57).

42      Vad för det andra gäller det fel som kommissionen påstås ha begått genom att, bland de långivande bankerna och Elche CF:s fordringsägare, inte identifiera andra mottagare av den aktuella åtgärden, ska det påpekas att Elche CF inte har anfört någon omständighet till stöd för att det finns flera stödmottagare. Elche CF:s argument är under alla omständigheter verkningslöst, eftersom den omständigheten, om den antas vara styrkt, att även andra personer har gynnats av den aktuella åtgärden i sig saknar betydelse för konstaterandet att även Elche CF har gynnats av den aktuella åtgärden.

43      För det tredje kan tribunalen inte heller godta Elche CF:s argument avseende hänvisningen i det angripna beslutet till domen av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2006:8), och avseende tillämpning av de kriterier som anges i den domen, eftersom de riktar sig mot ett skäl i det angripna beslutet som ska anses vara överflödigt, eftersom det skäl som anges i punkt 37 ovan räcker för att slå fast att Elche CF var mottagare av den aktuella åtgärden.

44      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden, i den del den avser frågan huruvida kommissionens bedömning var välgrundad.

45      Tribunalen konstaterar vidare att det angripna beslutet är tillräckligt motiverat i fråga om fastställandet av vem som är mottagare av stödet. Det framgår bland annat av prövningen av de olika anmärkningar som Elche CF har anfört att Elche CF genom det angripna beslutet fick kännedom om skälen för den åtgärd som vidtagits mot bolaget och att beslutet gjorde det möjligt för tribunalen att utöva sin prövningsrätt. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden, i den del den avser ett åsidosättande av artikel 296 FEUF.

 Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF och bristande motivering

46      Förevarande grund består av fem delar, nämligen att villkoren för att kunna tillskriva staten ansvar inte är uppfyllda, att det inte föreligger en fördel, att fördelen inte är selektiv, att det inte föreligger en snedvridning av konkurrensen och att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas.

 Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF och bristande motivering för att tillskriva staten ansvar för den aktuella åtgärden

47      Elche CF anser att kommissionen felaktigt har dragit slutsatsen att den åtgärd som vidtogs av IVF kunde tillskrivas staten, och detta på grundval av uteslutande organiska kriterier, och att kommissionen inte tillräckligt har förklarat hur den kommit fram till en sådan slutsats, detta eftersom kommissionen endast formulerat allmänna påståenden. Eftersom IVF samtidigt bedriver både kommersiell verksamhet och verksamhet av offentlig karaktär, borde kommissionen ha försäkrat sig om att beviljandet av den omtvistade garantin inte ingick i den verksamhet som bedrevs i konkurrens med privata aktörer. Domen av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2006:8) utgör en avgörande referens i detta avseende.

48      Enligt rättspraxis krävs för att fördelar ska anses utgöra stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, dels att de tilldelas direkt eller indirekt med hjälp av statliga medel, dels att de kan tillskrivas staten (dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen, C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 24).

49      I förevarande fall ska det prövas huruvida den aktuella åtgärden med rätta kunde anses vara en följd av statens handlande.

50      Enligt fast rättspraxis är det möjligt att på grundval av tillräckligt precisa och samstämmiga indicier som följer av omständigheterna i det enskilda fallet och det sammanhang i vilket åtgärden vidtagits dra slutsatsen att en stödåtgärd, som vidtagits av ett offentligt företag och som gör det möjligt att presumera att myndigheterna faktiskt har varit delaktiga i beslutet om åtgärden, kan tillskrivas staten (se dom av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen, T‑305/13, EU:T:2015:435, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

51      I detta hänseende innehåller punkterna 55 och 56 i dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen (C‑482/99, EU:C:2002:294), en icke bindande och icke uttömmande förteckning över omständigheter som beaktats i rättspraxis eller som kan beaktas, såsom den omständigheten att det offentliga företag som beviljats stödet inte kunde ha fattat detta beslut utan att ta hänsyn till myndigheternas krav, att detta företag, av omständigheter av institutionell karaktär, var bundet till staten, att det skulle ta hänsyn till anvisningarna från en interministeriell kommitté, vilken verksamhet företaget bedriver och om denna utövas på marknaden under normala konkurrensvillkor i förhållande till privata företag, frågan om företagets organisationsform är offentligrättslig eller om det omfattas av den allmänna bolagsrätten, och hur starkt inflytande myndigheterna har över företagets förvaltning.

52      I förevarande fall har kommissionen i skälen 54–56 i det angripna beslutet grundat sig på olika indicier.

53      IVF inrättades genom lag som ett offentligrättsligt organ underställt Generalitat Valenciana, varav vissa ledamöter sitter i IVF:s allmänna råd och investeringskommitté. IVF är knutet till ekonomiministeriet.

54      Enligt lagen har IVF till uppgift att agera som det viktigaste instrumentet för den offentliga kreditpolitiken och att bidra till att Generalitat Valenciana kan utöva sina befogenheter inom det finansiella systemet.

55      Den omtvistade garantin och de villkor som var förenade med denna var förenliga med de budgetar som hade godkänts i enlighet med de maximigränser som fastställts i den tillämpliga lagstiftningen.

56      Av de omständigheter som det erinras om i punkterna 53–55 ovan kan slutsatsen dras att kommissionen inte enbart grundade sig på förekomsten av organisatoriska band när den drog slutsatsen att åtgärden i fråga kunde tillskrivas staten, i motsats till vad Elche CF har gjort gällande.

57      Vad för det första gäller IVF:s rättsliga ställning anges i det angripna beslutet att det rör sig om en offentligrättslig person som inrättats genom lag.

58      När det för det andra gäller arten av den verksamhet som IVF bedriver, framgår det av lydelsen i den lag genom vilken IVF inrättades att IVF fullföljer ett allmännyttigt uppdrag som består i att genom offentlig finansiering stödja ekonomin i regionen Valencia. IVF bistår dessutom Generalitat Valenciana när den utövar sina befogenheter att övervaka det lokala finansiella systemet.

59      Av detta följer att IVF agerar som en utvecklingsbank som eftersträvar mål av allmänt intresse och inte som ett kreditinstitut med rent affärsmässiga syften (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2013, Nitrogénművek Vegyipari/kommissionen, T‑387/11, ej publicerad, EU:T:2013:98, punkt 63). IVF:s befogenheter i fråga om tillsyn bekräftar dessutom att dess verksamhet ingår i mål som fastställts av offentliga myndigheter.

60      För det tredje framgår – utöver de konsekvenser som kan följa av IVF:s offentligrättsliga ställning – de organisatoriska banden mellan IVF och Generalitat Valenciana och intensiteten i sistnämnda organs kontroll av den omständigheten att företrädare för Generalitat Valenciana är närvarande i flera ledningsstrukturer för IVF och av IVF:s anknytning till ekonomiministeriet.

61      Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att kommissionen hade fog för att anse att den omtvistade garantin kunde tillskrivas staten.

62      Denna slutsats påverkas inte av Elche CF:s argument att IVF även bedriver kommersiell verksamhet i konkurrens med privata aktörer. Dels har Elche CF enbart gjort ett påstående, utan att lägga fram några omständigheter som kan anses vederlägga definitionen av IVF:s lagstadgade uppgifter av allmänt intresse, såsom den återges i skäl 54 i det angripna beslutet. Det har således inte visats att en del av IVF:s verksamhet skulle falla utanför uppdraget att genomföra de uppgifter av allmänt intresse som den anförtrotts och än mindre att verksamheten hade ett rent kommersiellt syfte. Dels utgör inte den omständigheten att IVF bedriver sin verksamhet i konkurrens med privata aktörer i sig ett skäl för att hålla staten ansvarig för de åtgärder som IVF kan vidta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 2016, Nitrogénművek Vegyipari/kommissionen, T‑507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35, punkt 92).

63      Tribunalen konstaterar slutligen att det angripna beslutet är tillräckligt motiverat vad gäller frågan huruvida den aktuella åtgärden kan tillskrivas staten. Det framgår bland annat av prövningen av de olika anmärkningar som Elche CF har anfört att Elche CF genom det angripna beslutet fick kännedom om skälen för den åtgärd som vidtagits mot den och att beslutet gjorde det möjligt för tribunalen att utöva sin prövningsrätt.

64      Talan ska således inte bifallas såvitt avser den andra grundens första del.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF och bristande motivering avseende förekomsten av en fördel

65      Elche CF anser att kommissionen inte har kontrollerat huruvida de villkor som anges i tillkännagivandet om garantier var tillämpliga i förevarande fall. Mer allmänt innehåller inte det angripna beslutet någon specifik analys av huruvida den aktuella åtgärden medför en fördel.

66      Elche CF har till att börja med gjort gällande att Fundación Elches situation inte har analyserats, trots att Fundación Elche var den enda som kom i åtnjutande av den av IVF beviljade garantin. Enligt Elche CF framgår det av det angripna beslutet att Fundación Elche inte bedrev någon ekonomisk verksamhet, inte hamnade i ekonomiska svårigheter till följd av beviljandet av garantin och inte kom att åtnjuta någon fördel.

67      Elche CF har vidare gjort gällande att kommissionen inte jämfört villkoren i den omtvistade garantin med de villkor som gällde på marknaden och att kommissionen inte heller beaktat de motgarantier som Fundación Elche utställde, det vill säga pantsättning av dess aktier och en inteckning i en fastighet på sex hektar.

68      Slutligen, även om det antas att Elche CF är mottagare av den omtvistade garantin, är det inte möjligt att utifrån uppgifterna i det angripna beslutet angående bolagets ekonomiska situation fastställa att Elche CF var ett företag i svårigheter eller att ge Elche CF kreditbetyget CCC. Elche CF har i detta avseende understrukit att det i det angripna beslutet inte finns någon hänvisning till en tredje mans analys av dess solvens, och Elche CF har som motbevisning åberopat ett låneavtal som Elche CF hade ingått med Banco de Valencia i oktober 2010. Elche CF har under alla omständigheter bestritt att det föreligger ett samband mellan kreditbetyget och värdet på dess aktier.

69      Konungariket Spanien har intervenerat till stöd för Elche CF och har tillagt att kommissionen borde ha bedömt Elche CFs ekonomiska situation mot bakgrund av de särdrag som gäller för professionell fotboll. Avsaknaden av svar på dessa argument i det angripna beslutet innebär enligt Konungariket Spanien att beslutet är bristfälligt motiverat. Konungariket Spanien har dessutom anfört att IVF– trots att villkoret i tillkännagivandet om garantier om att inte täcka mer än 80 procent av det garanterade lånet inte uppfyllts – agerat som en privat aktör i en marknadsekonomi, eftersom IVF vid fastställandet av garantins omfattning beaktat de betydande motgarantier som Fundación Elche hade utställt.

70      Kommissionen har till att börja med genmält att Elche CF:s argument bygger på den felaktiga premissen att det inte var Elche CF själv, utan Fundación Elche, som var mottagare av den aktuella åtgärden och har anfört att Fundación Elche i vilket fall som helst inte hade ekonomisk förmåga att betala tillbaka den skuld som följde av de lån som Fundación Elche hade beviljats.

71      Kommissionen har vidare anfört att den i det angripna beslutet faktiskt undersökte huruvida garantin hade beviljats på marknadsmässiga villkor och därvid grundade sig på Elche CF:s finansiella situation samt angav att inget finansinstitut, med hänsyn till denna situation, skulle ha beviljat sådana lån som de här aktuella till Elche CF, utan någon statlig garanti. Kommissionen har även jämfört den aktuella åtgärden med transaktioner som genomförts på marknadsmässiga villkor, vilket framgår av det resonemang som förs i det angripna beslutet angående beräkningen av stödbeloppet. Det ska härvidlag noteras att varken Konungariket Spanien eller Elche CF under det administrativa förfarandet har påstått att liknande lån tidigare hade beviljats Elche CF. Vad gäller de motgarantier som utställts har kommissionen angett att värdet på Aktierna i Elche CF som lämnades i pant återspeglade bolagets ekonomiska situation och därför skulle anses vara nära noll. För det andra hade den inteckning som Elche CF åberopat inte nämnts av Konungariket Spanien under det administrativa förfarandet och den var dessutom av ringa värde (600 000 euro) jämfört med de lån som hade beviljats till Fundación Elche (14 miljoner euro).

72      Kommissionen har vidare gjort gällande att den hade fog för att anse att Elche CF var ett företag i svårigheter när den omtvistade garantin beviljades, eftersom dess finansiella situation inte förbättrades förrän efter det att den aktuella åtgärden hade vidtagits. De ekonomiska svårigheter som Elche CF stött på motiverade att klubben tilldelades kreditbetyget CCC. När det gäller det lån som Banco de Valencia beviljat utan statlig garanti, vilket Elche CF har åberopat, anser kommissionen att det inte är jämförbart, bland annat med hänsyn till dess varaktighet och datumet för dess ingående.

73      Slutligen har kommissionen, som svar på Konungariket Spaniens argument, understrukit att bedömningen av ett företags svårigheter ska göras på ett objektivt sätt med hänsyn till det aktuella företagets egen situation, eftersom varken Konungariket Spanien eller Elche CF har visat att någon annan metod i stället bör tillämpas när det gäller fotbollsklubbar. När det gäller Konungariket Spaniens argument att den säkerhet som garanteras genom den omtvistade garantin kan antas överstiga 80 procent av det garanterade lånet, har kommissionen, med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet, genmält att sammanhanget, och särskilt den omständigheten att de föreslagna motgarantierna var blygsamma, inte gör det möjligt att låta bli att beakta detta villkor som fastställts i tillkännagivandet om garantier, särskilt som nämnda tillkännagivande, i ett sådant fall, kräver att åtgärden ska föranmälas till kommissionen.

74      Förevarande delgrund avseende förekomsten av en fördel är uppdelad i tre anmärkningar, som avser, för det första, att Fundación Elches existens inte beaktats, för det andra, underlåtenheten att undersöka dels lydelsen av den omtvistade garantin och de säkerheter som ställts som motprestation, dels de villkor under vilka liknande transaktioner genomförts på marknaden, och, för det tredje, den felaktiga bedömningen av Elche CF:s finansiella situation vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin. Tribunalen kommer att pröva den tredje anmärkningen före den andra anmärkningen, eftersom kommissionen i det angripna beslutet, för att dra de slutsatser som bestrids inom ramen för den andra anmärkningen, delvis grundar sig på sitt föregående konstaterande att Elche CF hade ekonomiska svårigheter.

–       Huruvida den andra delgrunden kan tas upp till sakprövning i den del den avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten

75      Till följd av en fråga som tribunalen ställde vid förhandlingen har kommissionen bestritt att denna delgrund kan tas upp till sakprövning i den del den avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

76      Tribunalen konstaterar att Elche CF:s argument, i dess inlagor, avseende avsaknad av eller otillräcklig motivering, inte skiljer sig från dem som avser frågan huruvida motiveringen i det angripna beslutet har stöd i de faktiska omständigheterna.

77      Enligt fast rättspraxis utgör motiveringsskyldigheten emellertid en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är hållbar, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende (dom av den 22 mars 2001, Frankrike/kommissionen, C‑17/99, EU:C:2001:178, punkt 35, och dom av den 18 januari 2005, Confédération Nationale du Crédit Mutuel/kommissionen, T–93/02, EU:T:2005:11, punkt 67).

78      I ansökan framhålls dessutom, i de rubriker som presenterats inom ramen för denna delgrund, att kommissionen inte gjort någon analys i frågan. Vidare görs gällande att kommissionens resonemang i denna del antingen saknar analyser och kontroller eller innehåller bedömningar som Elche CF anser vara felaktiga. Det ska påpekas att samtliga dessa argument avser frågan huruvida det angripna beslutet är välgrundat och inte beslutets motivering. Ansökan innehåller slutligen sporadiska uppgifter om avsaknad av motivering eller otillräcklig motivering, men dessa har systematiskt samband med överväganden avseende huruvida det angripna beslutet är välgrundat.

79      Det ska härvidlag erinras om att enligt artikel 21 i Europeiska unionens domstols stadga och artikel 76 d i rättegångsreglerna ska ansökan genom vilken talan väcks innehålla en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. Ansökan ska av den anledningen klart uttrycka vad grunden för talan består i, vilket innebär att en abstrakt redogörelse i sig inte uppfyller kraven i rättegångsreglerna (dom av den 16 september 2013, British Telecommunications och BT Pension Scheme Trustees/kommissionen, T‑226/09 och T‑230/09, ej publicerad, EU:T:2013:466, punkt 232, och dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑444/11, EU:T:2014:773, punkt 93).

80      Mot bakgrund av de principer och omständigheter som det erinras om i punkterna 75–79 ovan ska, inom ramen för denna delgrund, de anmärkningar som riktats mot motiveringen i det angripna beslutet avvisas, medan argumenten avseende kommissionens oriktiga bedömning vid fastställandet av en fördel ska prövas.

81      Kommissionen har för övrigt inte åsidosatt sin motiveringsskyldighet vad gäller förekomsten av en fördel. Resonemanget nedan visar nämligen dels att Elche CF haft möjlighet att bestrida att skälen i det angripna beslutet var välgrundade, dels att tribunalen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt på denna punkt.

–       Delgrunden om att Fundación Elches situation inte beaktats vid bedömningen av huruvida det förelåg en fördel

82      Det ska inledningsvis erinras om att tribunalen, som svar på den första grunden, konstaterat att kommissionen inte gjort någon oriktig bedömning när den i det angripna beslutet identifierade Elche CF som mottagare av den aktuella åtgärden. Tribunalen avfärdar Elche CF:s argument som syftar till att bestrida slutsatsen att Fundación Elche beviljats en fördel, eftersom de grundar sig på premissen att nämnda stiftelse är den enda som omfattas av den omtvistade garantin.

83      Elche CF har genom denna invändning även åberopat den omständigheten att IVF beviljade Fundación Elche garantin, vilket motiverar att Fundación Elches ekonomiska situation ska analyseras för att bedöma huruvida det föreligger en fördel.

84      Tribunalen finner, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande (se punkt 70 ovan), att den omständigheten att Elche CF är mottagare av den aktuella åtgärden, i den mening som avses i bestämmelserna om statligt stöd, såsom framgår av tribunalens bedömning avseende den första grunden, är oberoende av den omständigheten att Fundación Elche var part i det garantiavtal som ingåtts med IVF och att stiftelsen, i nämnda avtal, identifieras som den som omfattas av garantin, såsom framgår av punkt 3 ovan. Den omständigheten att Fundación Elche inte har identifierats som mottagare av den aktuella åtgärden påverkar med andra ord inte den omständigheten att Fundación Elche omfattas av den omtvistade garantin enligt det avtal som ingicks den 17 februari 2011 med IVF.

85      Av detta följer att Fundación Elche gentemot IVF ska svara för följderna av icke‑betalning av de lån som omfattas av garantiavtalet och av att de långivande bankerna åberopar garantin. Det ska dessutom noteras att detta förhållande illustreras av det betalningskrav som Elche CF har hänvisat till i sina inlagor, och som IVF sedan dess har riktat mot Fundación Elche, varigenom det krävs återbetalning av de belopp som IVF betalat till de långivande banker som åberopat garantin, till följd av att Fundación Elche delvis inte betalat tillbaka de garanterade lånen.

86      Mot bakgrund av det ovan anförda utgör således Fundación Elches ekonomiska och finansiella situation i princip en relevant omständighet för att bedöma den risk som den offentliga garanten åtagit sig att täcka och därmed även vilken garantipremie som en privat aktör under sådana omständigheter skulle ha krävt.

87      Det ska vidare erinras om att unionsdomstolen bland annat är skyldig att kontrollera att kommissionen har gjort en helhetsbedömning med beaktande av alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet som gör det möjligt för unionsdomstolen att avgöra huruvida den aktuella åtgärden medför en fördel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 73, och dom av den 15 december 2009, EDF/kommissionen, T‑156/04, EU:T:2009:505, punkt 221).

88      Tribunalen ska således kontrollera relevansen, i förevarande fall, av de omständigheter som det påstås inte har beaktats under det administrativa förfarandet och, om de anses vara relevanta, huruvida kommissionen har beaktat dessa omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 77).

89      För det första utgör, såsom framgår av punkterna 84–86 ovan, Fundación Elches ekonomiska och finansiella situation i princip en relevant omständighet vid bedömningen av huruvida det föreligger en fördel som följer av villkoren för beviljande av den omtvistade garantin.

90      Kommissionen har emellertid i sina inlagor gjort gällande att Fundación Elche under alla omständigheter inte hade någon ekonomisk kapacitet att betala den skuld som följde av de lån som stiftelsen hade beviljats, bland annat med hänsyn till att dess tillgångar var små.

91      Även om det antas att det föreligger en sådan omständighet, så är sannolikheten för att låntagaren, i förevarande fall Fundación Elche, kommer att gå i konkurs på grund av dennes ekonomiska situation i sig själv en relevant omständighet som kommissionen var skyldig att undersöka (se, i detta avseende, punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier), varvid det ska erinras om att ett beslut ska vara tillräckligt i sig själv och att dess motivering inte får följa av senare förklaringar, när det aktuella beslutet redan är föremål för en talan vid unionsdomstolen (dom av den 16 september 2013, Wabco Europe m.fl./kommissionen, T‑380/10, EU:T:2013:449, punkt 107). Som svar på kommissionens argument avseende Fundación Elches ekonomiska tillgångar, ska det dessutom påpekas att Fundación Elches eget kapital, som visserligen var begränsat, trots allt var positivt vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin, till ett belopp på 1,4 miljoner euro, till skillnad från den situation som vid samma tidpunkt kännetecknade Elche CF (skälen 20 och 22 i det angripna beslutet).

92      För det andra ska tribunalen, efter att ha fastställt relevansen av Fundación Elches ekonomiska och finansiella situation, pröva huruvida kommissionen beaktat detta i sin bedömning av huruvida det förelåg en fördel.

93      Till att börja med innehåller det angripna beslutet, i skäl 11, som återfinns under rubrik 2 i beslutet, vilken rör beskrivningen av stödet och stödmottagarna, en beskrivning av den aktuella åtgärden som innehåller de uppgifter som återges i punkterna 3 och 4 ovan. Därefter anges i skäl 22 i det angripna beslutet de viktigaste finansiella uppgifterna avseende Fundación Elche för tiden mellan december 2009 och december 2011, efter en hänvisning till de ekonomiska och organisatoriska banden mellan Fundación Elche och Elche CF (skäl 21). Av analysen i skälen 63 och 66–69 i det angripna beslutet framgår vidare att det inte är Fundación Elche utan Elche CF som är mottagare av den aktuella åtgärden. Det resonemang som följer efter detta konstaterande, i skälen 70–88, avser kvalificeringen av en fördel, medan skälen 91–95 avser kvantifieringen av stödinslaget. I detta skede nämns inte längre Fundación Elche och än mindre dess ekonomiska och finansiella situation.

94      Det framgår av prövningen av det angripna beslutet att den situation som Fundación Elche befann sig i inte beaktades i beslutet vid bedömningen av huruvida det förelåg en fördel, detta eftersom de enda bedömningsfaktorerna i detta avseende anges tidigare i beslutet, närmare bestämt i skäl 68, där det konstateras att Fundación Elches situation inte förbättrades genom den omtvistade garantin, vilket – tillsammans med den omständigheten att risken för att nämnda garanti skulle tas i anspråk, enligt kommissionen, var beroende av Elche CF:s ekonomiska utveckling – motiverar att Elche CF ska anses som den enda mottagaren av stödet. I det angripna beslutet anges däremot inte på något sätt, vid bedömningen av den risk som beviljandet av den omtvistade garantin var förenad med, vilken inverkan Fundación Elches individuella situation hade.

95      Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att kommissionen, vid bedömningen av huruvida det förelåg en fördel, inte beaktat en relevant omständighet, nämligen Fundación Elches ekonomiska och finansiella situation. Kommissionen har således gjort en uppenbart oriktig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, kommissionen/Frankrike och Orange, C‑486/15 P, EU:C:2016:912, punkterna 88 och 89).

–       Anmärkningen avseende den oriktiga bedömningen av Elche CF:s ekonomiska situation vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin

96      Vad beträffar det nu aktuella fallet kan det konstateras att kommissionen, i skäl 79 i det angripna beslutet, med stöd av punkt 10 a och punkt 11 i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering slog fast att Elche CF var att betrakta som ett företag i svårigheter vid tidpunkten då den omtvistade garantin beviljades.

97      Enligt punkt 10 a i riktlinjerna om undsättning och omstrukturering anses ett företag oavsett storlek principiellt befinna sig i svårigheter ”[o]m det är fråga om ett bolag med begränsat personligt ansvar för bolagsmännen, när över hälften av det tecknade kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital förlorats under de senaste tolv månaderna”. Enligt punkt 11 i dessa riktlinjer kan ”[ä]ven om inga av de omständigheter som anges i punkt 10 föreligger, ett företag fortfarande anses befinna sig i svårigheter, i synnerhet om de vanliga tecknen på att ett företag befinner sig i svårigheter föreligger, såsom ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, ökande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ned till noll, på nettotillgångarna”.

98      I förevarande fall har kommissionen, i skäl 79 i det angripna beslutet, gjort gällande att Elche CF:s omsättning minskade mellan det räkenskapsår som avslutades i juni 2008 och det som avslutades i juni 2010 (från 7,1 miljoner euro till 4,4 miljoner euro), vilket innebär ett negativt resultat före skatt för de räkenskapsår som avslutades i juni 2007, 2008, 2009 och 2010 (från ‑6,2 miljoner euro för räkenskapsåret 2006/2007 till -1,1 miljoner euro för räkenskapsåret 2009/2010) och negativt eget kapital för vart och ett av de räkenskapsår som avslutades i juni 2009 och år 2010 (-10,2 miljoner euro för vart och ett av räkenskapsåren). Det ska även påpekas att det registrerade kapitalet i Elche CF, som är ett bolag med begränsat ansvar, minskade med mer än hälften mellan räkenskapsåret 2008/2009 och räkenskapsåret 2009/2010, såsom framgår av skäl 20 i det angripna beslutet.

99      Mot bakgrund av det ovan anförda gjorde kommissionen inte någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att Elche CF vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin var ett företag i svårigheter, i den mening som avses i punkterna 10 a och 11 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering.

100    Inget av de av Elche CF:s framförda argumenten föranleder tribunalen att göra någon annan bedömning.

101    Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande avser de finansiella uppgifter som Elche CF lade fram för räkenskapsåret 2010/2011 ett räkenskapsår som avslutades efter det att den omtvistade garantin hade beviljats den 17 februari 2011. Elche CF har emellertid inte förklarat på vilket sätt dessa omständigheter ändå skulle utgöra en relevant omständighet vid bedömningen av Elche CF:s situation vid tidpunkten för beviljandet av nämnda garanti.

102    Den omständigheten att det i skäl 80 i det angripna beslutet anges att de förluster som Elche CF redovisade mellan åren 2007 och 2010 minskade, och att slutsatsen därav dras att Elche CF inte befann sig i en extremt svår situation (”situación de crisis grave” i den spanska versionen, som är den enda giltiga versionen), i den mening som avses i tillkännagivandet om garantier, strider däremot inte mot konstaterandet, i skäl 79, att Elche CF:s finansiella situation uppfyllde kriterierna för ett företag i svårigheter, i den mening som avses i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. Såsom kommissionen har bekräftat som svar på en skriftlig fråga från tribunalen inom ramen för en åtgärd för processledning, syftar konstaterandena i skäl 80, i likhet med kvantifieringen av det stöd som ska återkrävas, som framgår av en senare del av det angripna beslutet, till att fastställa huruvida punkt 2.2 och punkt 4.1 a i tillkännagivandet om garantier ska tillämpas eller inte, vilket föranlett kommissionen att, som ett undantagsfall, anse att Elche CF har erhållit en fördel som motsvarar det totala beloppet av de garanterade lånen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen, T‑423/14, överklagad, EU:T:2018:57, punkterna 189 och 190).

103    Elche CF har hänvisat till ett lån utan garanti som bolaget erhöll från Banco de Valencia i oktober 2010 (se punkt 68 ovan). Vad avser denna hänvisning påpekar tribunalen, i likhet med vad kommissionen har gjort utan att motsägas på denna punkt, att i den del Elche CF genom sin hänvisning försöker bestrida att den befann sig i ekonomiska svårigheter vid tidpunkten för beviljandet av den aktuella åtgärden, kvarstår det faktum att detta lån i själva verket ledde till att Elche CF:s skuldsättningsnivå förvärrades i förhållande till dess situation vid avslutandet av räkenskapsåret 2009/2010. Det kan dessutom konstateras att lånet beviljades med en löptid på ett år, det vill säga en löptid som var betydligt kortare än de omtvistade lånen med en löptid på fem år, vilket gör varje jämförelse mellan dem osäker, bland annat med hänsyn till deras villkor och räntesatser. Elche CF har dessutom inte förklarat på vilket sätt villkoren för ett kortfristigt lån som beviljats flera månader före den omtvistade garantin kan påverka kommissionens slutsatser om Elche CF:s ekonomiska situation vid tidpunkten för beviljandet av åtgärden.

104    När det gäller kommissionens underlåtenhet att beakta den analys av Elche CF:s kreditvärdighet som, i förekommande fall, gjorts av ett kreditvärderingsinstitut eller av en av de banker som beviljade de garanterade lånen, konstaterar tribunalen att enligt punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, som Elche CF har hänvisat till, ska den analys som gör det möjligt ”att klassificera låntagaren utifrån en riskklassificering … [grunda] sig på en klassificering som görs av ett internationellt erkänt kreditvärderingsinstitut eller av det interna kreditvärde som används av banken som beviljar det underliggande lånet”. Härav följer att tillkännagivandet om garantier inte medför någon skyldighet för kommissionen att efterforska och beakta kreditbetyg som upprättas av sådana enheter.

105    När det slutligen gäller Konungariket Spaniens argument att Elche CF:s ekonomiska situation borde ha bedömts av kommissionen mot bakgrund av de särdrag som kännetecknar professionell fotboll, räcker det att påpeka att tribunalen redan har slagit fast att professionella klubbars utövande av fotboll är av ekonomisk karaktär (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2005, Piau/kommissionen, T‑193/02, EU:T:2005:22, punkt 69) och att begreppet företag i svårigheter, såsom det definieras i punkt 9 i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, är ett objektivt begrepp som enbart ska bedömas mot bakgrund av konkreta indicier vad gäller det berörda företagets ekonomiska och finansiella situation (dom av den 6 april 2017, Regione autonoma della Sardegna/kommissionen, T‑219/14, EU:T:2017:266, punkt 184), varvid de allmänna överväganden avseende den berörda sektorns särdrag som framförts av Konungariket Spanien inte är ägnade att vederlägga de konstateranden som gjorts på grundval av individuella finansiella uppgifter om Elche CF.

106    Av det ovanstående följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser förevarande invändning.

–       Anmärkningen avseende underlåtenheten att undersöka dels villkoren för den omtvistade garantin och de säkerheter som ställts som motprestation, dels frågan under vilka villkor liknande transaktioner genomförs på marknaden

107    Vad för det första gäller påståendet att kommissionen inte har undersökt villkoren i den omtvistade garantin och de säkerheter som ställts som motprestation, konstaterar tribunalen, i likhet med vad kommissionen med rätta har påpekat i skäl 86 i det angripna beslutet att ”[d]e årliga garantiavgifter på … 1 % som togs ut för [den aktuella garantin inte kan] anses spegla risken för att de garanterade lånen skulle fallera, med tanke på de svårigheter som … Elche CF befann sig i”. Av detta följer att kommissionen faktiskt beaktade nivån på de garantipremier som krävdes inom ramen för de avtal som ingåtts mellan Fundación Elche och IVF och att Elche CF:s invändning således saknar stöd i de faktiska omständigheterna.

108    Vad gäller den särskilda skyldighet som föreskrivs i IVF:s garantiintyg av den 10 november 2010 och som kommissionen påstås ha underlåtit att beakta, enligt vilken de garanterade lånen endast får beviljas på villkor som ”inte i väsentlig mån avviker från de villkor som tillämpas på marknaden för transaktioner av detta slag”, är detta en omständighet som saknar relevans, eftersom det angripna beslutet inte grundar sig på konstaterandet att de långivande bankerna, genom att bevilja lånen med beaktande av den garanti som IVF utställt, själva skulle ha agerat på villkor som inte är marknadsmässiga.

109    När det sedan gäller de utställda motgarantierna finner tribunalen även här att det inte finns något stöd för Elche CF:s påstående att kommissionen inte beaktat pantsättningen av Elche CF:s aktier, eftersom det i skäl 93 i det angripna beslutet uttryckligen anges att ”värdet på [de stödmottagande klubbarnas] aktier som säkerhet för lån var … nästan noll”.

110    Elche CF har emellertid även påstått att kommissionen i det angripna beslutet gjort en oriktig bedömning av sambandet mellan Elche CF:s kreditbetyg och värdet på dess aktier.

111    Tribunalen vill härvidlag påpeka att det i det angripna beslutet – som stöd för slutsatsen att aktierna i Elche CF hade ett lågt värde – anförs att Elche CF var ett företag i svårigheter vid tidpunkten för beviljandet av den aktuella åtgärden och att det inte fanns någon tillförlitlig lönsamhetsplan för klubben som visade att dess verksamhet kunde generera en vinst för dess aktieägare.

112    Såsom framgår av prövningen av den tredje anmärkningen i denna delgrund i punkterna 96–106 ovan, bygger kvalificeringen av Elche CF som ett företag i svårigheter i det angripna beslutet emellertid inte på någon uppenbart oriktig bedömning.

113    Det återstår att avgöra huruvida kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning på grund av den metod som den använde i förevarande fall, vilken bestod i att med stöd av den omständigheten att Elche CF befann sig i svårigheter, utan att det för den skull upprättats någon lönsamhetsplan – vilket inte har bestritts – dra slutsatsen att värdet på aktierna i Elche CF var ”nästan noll”. Tribunalen ställde därför en fråga till kommissionen, som en åtgärd för processledning, och uppmanade den att precisera vilken metod den använt för att uppskatta värdet på aktierna i Elche CF och att ange huruvida 2011 års kapitalökning hade påverkat detta värde. På denna sista punkt svarade kommissionen att verkan av ökningen av Elche CF:s kapital inte kunde beaktas vid fastställandet av aktiernas värde vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin, eftersom denna ägde rum före kapitaltillskottet.

114    Det följer härvidlag av fast rättspraxis att det enda som är relevant för bedömningen angående kriteriet om en privat aktör i en marknadsekonomi är de uppgifter som fanns tillgängliga och den utveckling som kunde förutses då beslutet att genomföra den aktuella transaktionen fattades (se dom av den 20 september 2017, kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P, EU:C:2017:706, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

115    Eftersom rekapitaliseringen av Elche CF var syftet med och verkan av den omtvistade garantin, rör det sig om en parameter som var förutsebar vid tidpunkten för beviljandet av den omtvistade garantin, vilket är en parameter som en privat aktör i IVF:s situation skulle ha beaktat vid bedömningen av värdet på de pantsatta aktierna. Av detta följer att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte beakta detta faktum.

116    Elche CF har dessutom påstått att kommissionen inte undersökt huruvida Fundación Elche hade utställt en inteckning i en fastighet på sex hektar som en motgaranti till IVF.

117    Tribunalen vill till att börja med avfärda kommissionens argument att Konungariket Spanien inte åberopat denna inteckning i sina yttranden under det administrativa förfarandet. Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka, för det första, att inteckningen framgår av de uppgifter som fanns tillgängliga under det administrativa förfarandet (i förevarande fall det garantiavtal som ingicks mellan Fundación Elche och IVF den 17 februari 2011), för det andra, att det ankommer på kommissionen att visa att det föreligger en åtgärd som kan betecknas som statligt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2007, Olympiaki Aeroporia Ypiresie/kommissionen, T‑68/03, EU:T:2007:253, punkt 34), och, för det tredje, att kommissionen är skyldig att utföra det administrativa förfarandet på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt, så att den, när det slutgiltiga beslutet antas, förfogar över de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna för detta (dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 63).

118    Därefter ska den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 87 och 88 ovan tillämpas vid bedömningen av huruvida den aktuella inteckningen utgör en relevant omständighet vid bedömningen av huruvida det föreligger en fördel och om kommissionen i förekommande fall har beaktat denna.

119    I förevarande fall utgör den inteckning som lämnats av Fundación Elche, vilken är den säkerhet som lämnats av den låntagare som ställt säkerhet, i sig själv en del av den omtvistade garantin som kommissionen är skyldig att undersöka (se, i detta avseende, punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier). Kommissionen har dessutom inte bestritt att denna inteckning inte nämns i det omtvistade beslutet. Den av kommissionen åberopade omständigheten att den intecknade fastighetens värde var klart otillräckligt för att kunna tjäna som garanti för ett lån på 14 miljoner euro anknyter än mindre till någon bedömning i det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 87).

120    Av detta följer att kommissionen, vid sin bedömning av huruvida det förelåg en fördel, inte beaktat den relevanta omständigheten att Fundación Elche ställt en inteckning som säkerhet till IVF. Kommissionen har därigenom gjort en uppenbart oriktig bedömning.

121    Vad gäller denna anmärkning ska följande slutligen anmärkas vad gäller kommissionens underlåtenhet att beakta villkoren för liknande transaktioner på marknaden. Elche CF har åberopat den räntesats som Banco de España år 2011 tillämpade på transaktioner med en löptid på högst fem år för lån till ett belopp som överstiger en miljon euro, vilken endast var något lägre än det belopp som beviljades inom ramen för de garanterade lånen till Fundación Elche.

122    Eftersom Elche CF inte har preciserat på vilket sätt dess situation är jämförbar med situationen för de låntagare som omfattas av Banco de Españas statistik, är det i förevarande fall inte möjligt att dra några användbara slutsatser av Elche CF:s påstående.

123    Elche CF har även påstått att kommissionen inte kontrollerat om den garantipremie som Fundación Elche var skyldig att betala, vilken fastställdes till 1 procent av det täckta beloppet, ”följde marknadskrafterna”. Detta argument ska prövas tillsammans med de argument som framförts till stöd för den tredje grunden, enligt vilka kommissionen gjorde fel när den drog slutsatsen att det inte fanns några liknande transaktioner som gjorde det möjligt att fastställa förekomsten av en referenspremie.

124    Domstolen har härvidlag redan slagit fast att när ett lån beviljats en låntagare av ett kreditinstitut som garanteras av myndigheterna i en medlemsstat, erhåller låntagaren normalt sett en ekonomisk fördel, eftersom låntagarens finansiella kostnad är lägre än den kostnad som skulle ha uppkommit om låntagaren hade varit tvungen att anskaffa samma finansiering och samma garanti till marknadspris (dom av den 8 december 2011, Residex Capital IV, C‑275/10, EU:C:2011:814, punkt 39, och dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 96).

125    Såsom det erinras om i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier ska det, vid fastställandet av det relevanta marknadspriset, tas hänsyn till vad som kännetecknar garantin och det underliggande lånet, däribland transaktionens storlek och varaktighet, den säkerhet som låntagaren har lämnat och andra faktorer som påverkar värderingen av återvinningsgraden, sannolikheten för att låntagaren inte uppfyller sin betalningsförpliktelse på grund av sin finansiella ställning, dess verksamhetsområde och sina framtidsutsikter.

126    Om det pris som har betalats för garantin är minst lika högt som den motsvarande avgift på finansmarknaden som fungerar som riktmärke, så innehåller garantin inte ett stöd (se, i detta avseende, punkt 3.2 d andra stycket i tillkännagivandet om garantier). Om ingen motsvarande garantiavgift som kan fungera som riktmärke står att finna på finansmarknaden, så ska den totala finansiella kostnaden av det garanterade lånet, inklusive räntesatsen på lånet och garantiavgiften, jämföras med marknadspriset på ett motsvarande lån utan garanti (se, i detta avseende, punkt 3.2 d tredje stycket i tillkännagivandet om garantier). Slutligen ska, om det inte finns något marknadspris för ett liknande icke garanterat lån, den referensränta som fastställts i enlighet med meddelandet om referensränta användas (se, i detta avseende, punkt 4.2 d andra stycket i tillkännagivandet om garantier).

127    I förevarande fall ska det påpekas att det i det angripna beslutet anges att den begärda garantipremien inte tar hänsyn till Elche CF:s ekonomiska svårigheter och den risk som är förenad med betalningen av de garanterade lånen (skäl 86). I skäl 85 i det angripna beslutet har kommissionen understrukit att ett företag i svårigheter utan någon statlig garanti inte skulle kunna hitta ett finansinstitut som är redo att bevilja ett lån av vilket slag det än må vara. Kommissionen har inte någonstans i dessa skäl, eller någon annanstans i resonemanget avseende fastställandet av en fördel (punkt 7.2 i det angripna beslutet), angett vilket marknadspris som ligger till grund för bedömningen av den aktuella premien. Kommissionen har inte heller i detta skede undersökt den pant som IVF gavs som motgaranti (se punkt 4 ovan). Kommissionen har rent allmänt nöjt sig med att bedöma Elche CF:s ekonomiska situation för att, med avseende på storleken på den garantipremie som erlagts till IVF, dra slutsatsen att den inte är förenlig med marknadsvillkoren.

128    Kommissionen har inför tribunalen förklarat att det i det angripna beslutet inte görs någon jämförelse mellan den garantipremie som ska betalas och marknadspriset, med hänsyn till Elche CF:s situation, som är ett företag i svårigheter. Det föreligger med andra ord en presumtion om att garantipremien inte är förenlig med marknadsvillkoren, eftersom den låntagare som beviljas garantin, eller i förevarande fall mottagaren av förmånen, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, är ett företag i svårigheter.

129    Såsom det har erinrats om i punkt 126 ovan föreskrivs det i punkterna 3.2 d och 4.2 i tillkännagivandet om garantier att det först ska utredas vad som utgör ett eventuellt marknadspris, gentemot vilket den omtvistade transaktionen villkor ska jämföras. När det särskilt gäller företag i svårigheter har kommissionen i punkt 4.1 a i tillkännagivandet om garantier gjort åtskillnad mellan situationen för olika företag i svårigheter beroende på deras risk för utebliven betalning, vilken inte är enhetlig. I meddelandet görs således åtskillnad mellan det fall då det finns en garant på marknaden för ett företag i svårigheter och det fall då det är troligt att det inte finns någon sådan garant. Det medges således att det kan finnas ett marknadspris även när garantin beviljas ett företag i svårigheter.

130    Tribunalen påpekar härvidlag att kommissionen i skäl 80 i det angripna beslutet angav att Elche CF ”inte befann sig i en extremt svår situation, i den mening som avses i punkt 2.2 och punkt 4.1 a i 2008 års tillkännagivande om garantier” efter att i skäl 79 ha konstaterat att Elche CF ”befann sig i [ekonomiska] svårigheter i den mening som avses i punkterna 10 a och 11 i [riktlinjerna om undsättning och omstrukturering]”. Härigenom har kommissionen anslutit sig till den tolkning som i punkt 129 ovan gjorts av punkt 4.1 a i tillkännagivandet om garantier, nämligen att syftet är att bland företag i svårigheter, i den mening som avses i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, göra åtskillnad mellan två underkategorier av företag beroende på respektive risk för utebliven betalning. Detta framgår ännu tydligare i den spanska versionen av det angripna beslutet, som är den enda autentiska versionen, i vilken det i skäl 80 talas om avsaknaden av en ”allvarlig krissituation” (situación de crisis grave). Adjektivet ”allvarlig” används för att närmare beskriva begreppet ”kris”, och för att göra en tydligare åtskillnad mellan den situation som avses i skäl 80 i det angripna beslutet och den situation som avses i skäl 79 i samma beslut. Det hänvisas härvid till en kategori av företag i svårigheter, i den mening som avses i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, men som inte befinner sig i en allvarlig krissituation, i den mening som avses i punkt 4.1 a i tillkännagivandet om garantier.

131    Det ska dessutom påpekas att det tvärtemot vad kommissionen har hävdat inte framgår av punkt 3.3 i tillkännagivandet om garantier att det inte finns något marknadspris för garantier som beviljas ett företag i svårigheter. Nämnda punkt rör nämligen det förenklade bedömningssystem som i undantagsfall är tillämpligt på små och medelstora företag. I punkten anges endast att detta system inte är tillämpligt på företag vars kreditbetyg är CCC/Caa eller lägre.

132    Kommissionen har följaktligen åsidosatt tillkännagivandet om garantier, som den är skyldig att följa, genom att anta att inget finansinstitut skulle ställa säkerhet för ett företag i svårigheter och att det följaktligen inte fanns någon motsvarande referenspremie på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance, C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482, punkterna 60 och 61 och där angiven rättspraxis). Av samma skäl ska kommissionen även anses ha åsidosatt sin skyldighet att göra en helhetsbedömning med beaktande av alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet som gör det möjligt för den att avgöra huruvida det var uppenbart att Elche CF inte skulle ha erhållit jämförbara lättnader från en privat aktör (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 73).

133    Även om detta fel har konstaterats, står det dock klart att kommissionen, i skäl 93 i det angripna beslutet, gjort en mer detaljerad analys i samband med kvantifieringen av stödinslaget. Kommissionen har i detta skäl uteslutit att det finns ett marknadspris för ett liknande ogaranterat lån (se punkt 126 ovan), ”på grund av det begränsade antalet liknande transaktioner på marknaden”, vilket inte ”[möjliggör] någon meningsfull jämförelse”.

134    Elche CF har i ansökan bestritt att kommissionen inte har analyserat marknadsvillkoren i syfte att fastställa ett marknadspris för ett liknande icke garanterat lån. Kommissionen har i sitt svaromål gjort gällande att den, ”i motsats till vad Elche CF har antytt, har dragit slutsatsen att de aktuella garantierna gav en fördel efter en jämförelse med transaktioner som genomförts på marknadsmässiga villkor, vilket tydligt tar sig uttryck i beräkningen av stödbeloppet”. Kommissionen har härvid hänvisat till skäl 93 c i det angripna beslutet.

135    Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen i skäl 93 c i det angripna beslutet tillämpat den referensränta som är tillämplig i förevarande fall, vilken fastställts i enlighet med meddelandet om referensräntor. Såsom tribunalen har erinrat om i punkt 126 ovan utgör emellertid tillämpningen av referensräntan en standardmetod, eftersom det inte finns något marknadspris som fastställts på grundval av liknande transaktioner. Kommissionen kan följaktligen inte använda denna metod vid beräkningen av stödbeloppet och därvid göra gällande att den faktiskt har jämfört den omtvistade transaktionen med transaktioner som genomförts på marknadsmässiga villkor.

136    Tribunalen har emellertid, som en åtgärd för processledning, frågat kommissionen om arten och omfattningen av de undersökningar som kommissionen genomfört för att komma fram till sin slutsats att det inte fanns något marknadspris för ett liknande icke garanterat lån. Som svar angav kommissionen endast att det under undersökningen inte hade lämnats några uppgifter om räntenivåer på lån som beviljats i liknande situationer, utan att i detta sammanhang lämna några uppgifter om de undersökningsåtgärder som eventuellt vidtagits.

137    Det ska erinras om att bevisbördan för att villkoren för tillämpning av kriteriet privat aktör är uppfyllda – vilken är tillämplig i förevarande fall – åvilar kommissionen, på vilken det ankommer att under det administrativa förfarandet begära in alla relevanta upplysningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkterna 33 och 34, och dom av den 20 september 2017, kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P, EU:C:2017:706, punkt 24). Eftersom kommissionen inte utnyttjat alla de befogenheter som den förfogar över för att erhålla nödvändiga upplysningar, kan den inte till stöd för sitt beslut åberopa den omständigheten att de upplysningar som lämnades till den under det administrativa förfarandet var fragmentariska (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 april 1994, Tyskland och Pleuger Worthington/kommissionen, C‑324/90 och C‑342/90, EU:C:1994:129, punkt 29). Detta gäller i än högre grad när det angripna beslutet inte grundar sig på den omständigheten att kommissionen inte erhållit de uppgifter den begärt från den berörda medlemsstaten, utan på konstaterandet att en privat aktör inte skulle ha handlat på samma sätt som myndigheterna i nämnda medlemsstat, vilket konstaterande förutsätter att kommissionen har haft tillgång till alla relevanta uppgifter för att fatta sitt beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 35).

138    I förevarande fall drar tribunalen – av de svar som kommissionen gav i sitt svaromål och, därefter, som svar på åtgärden för processledning – slutsatsen att kommissionen under det administrativa förfarandet inte begärt upplysningar från Konungariket Spanien eller från andra källor avseende förekomsten av lån som liknar de lån som låg till grund för den omtvistade transaktionen. Kommissionen kunde således inte stödja sig på den omständigheten att den inte fått in de uppgifter som den hade begärt för att, i skäl 93 i det angripna beslutet, dra slutsatsen att en ”meningsfull jämförelse” inte var möjlig ”på grund av det begränsade antalet liknande transaktioner på marknaden”.

139    Kommissionen har dessutom inte gjort gällande någon annan omständighet som framkommit under det administrativa förfarandet till stöd för sin slutsats att det inte förekommit några jämförbara transaktioner.

140    Kommissionens slutsats i skäl 93 i det angripna beslutet har således inte styrkts i tillräcklig utsträckning.

141    Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser den andra grundens andra del, eftersom kommissionens bedömning av förekomsten av en fördel innehåller uppenbara fel, nämligen, att kommissionen, för det första, inte beaktat Fundación Elches situation, för det andra, inte tagit hänsyn till att Fundación Elche ställt en inteckning som motgaranti, för det tredje, inte beaktat rekapitaliseringen av Elche CF vid bedömningen av värdet av de aktier som pantsatts till förmån för IVF, för det fjärde, antagit att inget finansinstitut skulle ställa säkerhet för ett företag i svårigheter, och att det följaktligen inte fanns någon motsvarande referenspremie på marknaden, och, för det femte, inte styrkt sin slutsats att det inte fanns tillräckligt många jämförbara transaktioner för att de ska kunna fastställas ett marknadspris för ett liknande icke garanterat lån.

142    Det angripna beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras i den del det avser Elche CF, utan att det är nödvändigt att pröva övriga argument och grunder som åberopats till stöd för förevarande talan.

 Rättegångskostnader

143    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Elche CF har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Elche CF:s yrkande bifallas.

144    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sin rättegångskostnad. Konungariket Spanien ska därför bära sina egna rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

följande:

1)      Kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol [SAD], Hércules Club de Fútbol [SAD] och Elche Club de Fútbol [SAD] ogiltigförklaras i den del det rör Elche Club de Fútbol, SAD.

2)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Elche Club de Fútbol, inbegripet de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

3)      Konungariket Spanien ska bära sina egna rättegångskostnader.

Kanninen

Schwarcz

Iliopoulos

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 mars 2020.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: spanska.