Talan väckt den 8 mars 2010 - Tyskland mot kommissionen

(Mål T-114/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, C. Blaschke och advokaten U. Karpenstein)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2009) 10712 av den 23 december 2009 om nedsättning av det finansiella stöd som beviljats av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) till förmån för programmet för tillfälligt högvattenskydd Rhen-Maas inom ramen för gemenskapsinitiativet IC Interreg II/C i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna i enlighet med kommissionens beslut K (97) 3742 av den 18 december 1997 (ERUF nr 970010008), och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det bestridda beslutet har kommissionen nedsatt det finansiella stöd som beviljats av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) mellan tiden från den 1 januari 1994 till den 31 december 1999 för programmet för tillfälligt högvattenskydd Rhen-Maas inom ramarna för gemenskapsinitiativet IC Interreg II/C i Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna.

Till stöd för sin talan lägger sökanden fram tre grunder.

Som första grund anger sökanden att villkoren i artikel 24.2 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88¹ om finansiell korrigering inte är uppfyllda. Enligt sökandens uppfattning ger inte dessa bestämmelser kommissionen behörighet att vidta finansiell korrigering för förvaltningsfel eller förmodade bristfälliga förvaltnings- och kontrollsystem. Vidare hävdas att även under den omständigheten att förvaltningsfel eller förmodade bristfälliga förvaltnings- och kontrollsystem omfattades av artikel 24 i förordning nr 4253/88 skulle en finansiell korrigering ändå inte kunnat komma i fråga. För det första kan finansiella korrigeringar rättfärdigas först när de "oegentligheter" som kommissionen påtalar har eller har haft en negativ inverkan på unionens budget. Enligt sökanden är detta inte fallet vad gäller de åtgärder som kritiseras av kommissionen. För det andra hävdar sökanden att det i sak inte finns något brott mot gemenskapsrätten i flera av de påtalade projekten.

Som andra grund görs gällande att kommissionen inte har befogenhet att använda sig av schablonbelopp eller extrapolering vid finansiell korrigering enligt förordning nr 4253/88. Sökanden hävdar i detta avseende att den klara ordalydelsen i artikel 24 i förordning knyter an till konkreta fall och numrerade belopp.

Inom ramen för den tredje grunden anmärker sökanden på åsidosättandet av proportionalitetsprincipen samt att det är otillbörligt att låta en statsövergripande extrapolering leda till att en medlemsstat tvingas ansvara för de fel en annan medlemsstat begått.

____________

¹ - Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1).