Language of document :

Talan väckt den 21 februari 2012 - Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-95/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Montaguti und G. Braun)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260.2 FEUF genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom av den 23 oktober 2007 i mål C 112/05, kommissionen mot Tyskland, om VW-lagens2 oförenlighet med unionsrätten, och

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att betala ett löpande vite med ett belopp om 282 725,10 euro per dag samt ett schablonbelopp om 31 114,71 euro per dag till kontot för Europeiska unionens egna medel, och

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Domstolen meddelade dom i mål C-112/05, kommissionen mot Tyskland, den 23 oktober 2007. Kommissionen gjorde i detta mål i huvudsak gällande att tre bestämmelser i VW-lagen vilka för det första med avvikelse från de allmänna bestämmelserna för röstning innebar en begränsning av rösträtten för varje aktieägare till 20 procent av Volkswagens nominella aktiekapital, för det andra krävs en majoritet på mer än 80 procent av aktiekapitalet vid bolagsstämman medan det enligt allmänna bestämmelser räcker med 75 procent, för det tredje med avvikelse från allmänna bestämmelser ger delstaten Niedersachsen rätt att utse två styrelseledamöter i Volkswagen, kan verka avhållande på direktinvesteringar och därmed utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56 EG.

Det framgår av ovannämnda dom från domstolen att var och en av dessa bestämmelser i VW-lagen i sig utgör ett åsidosättande av den fria rörligheten för kapital.

I den lag som förbundsrepubliken Tyskland instiftat och som enligt denna medlemsstats uppfattning innebär att domen följs, föreskrivs likväl en majoritet om mer än 80 procent av aktiekapitalet vid omröstningar på bolagsstämman i Volkswagen AG och inte en majoritet på 75 procent som föreskrivs i aktiebolagslagen. Förbundsrepubliken Tyskland motiverar denna skillnad med att hänvisa till domslutet i domen i mål C-112/05 där det framgår att denna bestämmelse endast utgör ett åsidosättande i kombination med de andra bestämmelserna. Bestämmelsen utgör i sig inte något åsidosättande vad gäller den fria rörligheten för kapital.

Enligt kommissionens uppfattning innebär domslutet inte att det är uteslutet att bestämmelserna var och en för sig kan vara rättsstridiga. När en dom ska följas så ska nämligen hela domen och inte enbart domslutet följas. Det förefaller i sammanhanget som konstlat av Förbundsrepubliken Tyskland, att motivera sin underlåtenhet att följa domen med de tre orden "i kombination med" som återfinns i domslutet. En sådan tolkning underlåter inte bara att beakta domskälen utan även domstolens praxis avseende så kallade "golden shares".

Kommissionen ser sig därför tvingad att i enlighet med artikel 260.2 FEUF åter väcka talan i detta ärende. Storleken på sanktionerna beräknas med utgångspunkt från kommissionens meddelande av den 1 september 2001 om ändring av uppgifterna om beräkning av löpande vite och schablonbelopp

____________

1 - REG 2007, s. I-8995

2 - EUT C 12, s. 1