Talan väckt den 9 september 2019 – Canon mot kommissionen

(Mål T-609/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Canon Inc. (Tokyo, Japan) (ombud: U. Soltész, W. Bosch, C. von Köckritz, K. Winkelmann, J. Schindler, D. Arts, W. Devroe, advokater, och M. Reynolds, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2019) 4559 final av den 27 juni 2019 om att påföra sökanden böter för underlåtelse att anmäla en koncentration i strid med artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004¹ och för att ha genomfört en koncentration i strid med artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (ärende M.8179 – Canon/Toshiba Medical Systems Corporation, förfarande enligt artikel 14.2), vilket delgavs sökanden den 1 juli 2019,

i andra hand, upphäva eller avsevärt nedsätta de böter som sökanden påförts,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Genom den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning, genom att tillämpa de rättsliga kriterier som anges i artiklarna 4.1 och 7.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 på ett inkorrekt sätt.

Sökanden har hävdat att kommissionen bortsåg från befintlig rättspraxis genom att stödja sig på ett nytt och ogrundat koncept om ”delvis genomförande av en enda koncentration”. Kommissionens bedömning styrker inte att den aktuella tillfälliga transaktionen bidrog till en varaktig förändring av kontrollen över målföretaget, på så sätt som krävs enligt rättspraxis.

Genom den andra grunden har sökanden gjort gällande att trots att det inte kunde styrkas att sökanden förfarit uppsåtligen eller oaktsamt, påförde kommissionen sökanden böter i strid med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, samt principerna om nulla poena sine lege, berättigade förväntningar, proportionalitet, och brottskonkurrens. Sökanden begär därför att domstolen ska utöva sin obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF för att ogiltigförklara bötesbeslutet eller avsevärt nedsätta dessa böter.

Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte väsentliga formföreskrifter. Genom att inte ge sökanden möjlighet att bemöta nya argument och omständigheter/bevis genom ett formellt svaromål på ett kompletterande meddelande om invändningar eller en faktaskrivelse, och under en ny muntlig utfrågning åsidosatte kommissionen artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, samt sökandens rätt till försvar.

____________

¹ Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 2004, s. 1).