Talan väckt den 11 januari 2010 - Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet
(Mål T-18/10)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Inuit Tapiriit Kanatami (Ottawa, Kanada) Nattivak Hunters & Trappers Association (Qikiqtarjuaq, Kanada) Pangnirtung Hunters' and Trappers' Organisation (Pangnirtung, Kanada), Jaypootie Moesesie (Qikiqtarjuaq, Kanada), Allen Kooneeliusie (Qikiqtarjuaq, Kanada), Toomasie Newkingnak (Qikiqtarjuaq, Kanada), David Kuptana (Ulukhaktok, Kanada), Karliin Aariak (Iqaluit, Kanada), Efstathios Andreas Agathos (Aten, Grekland), Canadian Seal Marketing Group (Quebec, Kanada), Ta Ma Su Seal Products (Cap-aux-Meules, Kanada), Fur Institute of Canada (Ottowa, Kanada), NuTan Furs, Inc (Catalina, Kanada), Inuit Circumpolar Conference Greenland (ICC) (Nuuk, Kanada), Johannes Egede (Nuuk, Kanada), Kalaallit Nunaanni Aalisartut Piniartullu Kattuffiat (KNAPK) (Nuuk, Kanada) (ombud: advokaterna J. Bouckaert, M. van der Woude och H. Viaene)
Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Sökandenas yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
fastställa att talan kan tas upp till sakprövning,
med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara förordning nr 1007/2009,
förplikta svaranden att ersätta sökandenas rättegångskostnader,
förplikta svaranden att bära sina egna rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Sökandena är säljagande inuiter, andra personer som på annat sätt ägnar sig åt verksamhet som rör sälprodukter, inuitiska intresseorganisationer samt andra enskilda och företag som sysslar med bearbetning av sälprodukter. De yrkar genom förevarande ansökan ogiltigförklaring av Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter
1 i vilken det föreskrivs begränsningar av saluförande av sälprodukter på marknaden i Europeiska unionen.
Sökandena anför tre grunder till stöd för sitt yrkande.
För det första hävdar sökandena att Europaparlamentet och rådet gjorde en felaktig rättstillämpning genom att använda artikel 95 EG (nu artikel 114 FEUF) som rättslig grund för antagandet av den ifrågasatta förordningen. Sökandena gör i detta avseende gällande att det följer av domstolens fasta rättspraxis att de åtgärder som anges i artikel 95 EG måste ha som syfte att förbättra villkoren för den inre marknadens sätt att fungera och att blott den omständigheten att åtgärderna har samband med den inre marknadens upprättande inte räcker för att artikel 95 EG ska vara tillämplig. Enligt sökandenas uppfattning leder inte den ifrågasatta förordningen till sådan förbättring som krävs enligt domstolens rättspraxis utan den kommer tvärtom på ett effektivt sätt eliminera varje möjlighet till att det skapas en inre marknad för sälprodukter som omfattas av förordningen.
För det andra gör sökandena gällande att svarandena har åsidosatt principerna om subsidiaritet och proportionalitet såsom de följer av artikel 5 FEU och såsom de utvecklats i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De hävdar att svarandena inte har visat varför det är nödvändigt med ett ingripande på unionsnivå. Sökandena påpekar att endast två medlemsstater redan hade förbjudit sälprodukter. De hävdar vidare att även om de åtgärder som Europeiska unionen vidtagit är i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen skulle förordningens angivna mål ha kunnat uppnås genom mindre ingripande åtgärder. Sökandena kritiserar det faktum att svarandena föredrog att i stort sett förbjuda sälprodukter i stället för att vidta mindre ingripande åtgärder, exempelvis införa krav på märkning.
För det tredje gör sökandena gällande att den ifrågasatta förordningen leder till att deras utkomstmöjligheter begränsas på ett otillbörligt sätt genom att deras ekonomiska verksamhet hänvisas till att omfatta traditionella jaktmetoder och traditionell livsföring. De hävdar att de, trots denna direkta inblandning i deras dagliga livsföring, aldrig har getts tillfälle att yttra sig vare sig vid rådet eller parlamentet. Sökandena gör dessutom gällande att svarandena inte vägde inuiternas intresse av att kunna överleva i Arktis mot några unionsmedborgares moraliska övertygelse, och att de därigenom bröt mot artikel 1 i protokoll I till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artikel 8 i Europakonventionen, jämförd med artiklarna 9 och 10 i Europakonventionen och såsom den tolkats i rättspraxis, och att de åsidosatte sökandenas grundläggande rätt att yttra sig.
____________1 - EUT L 286, s. 36.