Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

den 24 januari 2024 (*)

”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut om beräkning av förhandsbidrag för år 2021 – Motiveringsskyldighet – Rätten att yttra sig – Rättssäkerhetsprincipen – Rätten till ett effektivt domstolsskydd – Invändning om rättsstridighet – Begränsning av domens rättsverkningar i tiden”

I mål T‑347/21,

Hypo Vorarlberg Bank AG, Bregenz (Österrike), företrädd av advokaterna G. Eisenberger, A. Brenneis och J. Holzmann,

sökande,

mot

Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), företrädd av J. Kerlin, D. Ceran och C. Flynn, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna B. Meyring, T. Klupsch och S. Ianc,

svarande,

med stöd av

Europaparlamentet, biträtt av J. Etienne, M. Menegatti och G. Bartram, samtliga i egenskap av ombud,

och av

Europeiska unionens råd, företrätt av J. Bauerschmidt, J. Haunold och A. Westerhof Löfflerová, samtliga i egenskap av ombud,

intervenienter,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Kornezov samt domarna G. De Baere, D. Petrlík (referent), K. Kecsmár och S. Kingston,

justitiesekreterare: handläggaren S. Jund,

efter det skriftliga förfarandet,

efter förhandlingen den 2 mars 2023,

följande

Dom(1)

1        Sökanden, Hypo Vorarlberg Bank AG, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara beslut SRB/ES/2021/22 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 14 april 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2021 till den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallat det angripna beslutet), i den del beslutet avser sökanden.

[utelämnas]

III. Parternas yrkanden

18      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, inbegripet dess bilagor, i den del beslutet avser sökanden, och

–        förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna.

19      SRB har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand, ogilla talan,

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, och

–        i andra hand, för det fall det angripna beslutet ogiltigförklaras, låta verkningarna av det angripna beslutet bestå till dess att beslutet har ersatts, eller i vart fall under en period på sex månader från den dag då domen vinner laga kraft.

20      Europaparlamentet har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan i den del den grundar sig på invändningen om att direktiv 2014/59 och förordning nr 806/2014 är rättsstridiga, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

21      Europeiska unionens råd har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

IV.    Rättslig bedömning

[utelämnas]

B.      De grunder som avser det angripna beslutets lagenlighet

1.      Den andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter på grund av brister i motiveringen i det angripna beslutet

145    Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet inte uppfyller de krav i fråga om motiveringsskyldigheten som följer av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan.

146    Den andra grunden består av i huvudsak fem delgrunder.

a)      Inledande synpunkter

147    I artikel 296 andra stycket FEUF föreskrivs att rättsakter ska motiveras. På samma sätt innebär rätten till god förvaltning, vilken stadgas i artikel 41 i stadgan, att unionens institutioner, organ och byråer är skyldiga att motivera sina beslut.

148    Motiveringen av ett beslut av en av unionens institutioner, ett av dess organ eller en av dess byråer är av särskild betydelse, eftersom den ger den som berörs av beslutet möjlighet att med kännedom om samtliga omständigheter avgöra huruvida det finns anledning att väcka talan mot beslutet och gör det möjligt för den behöriga domstolen att utföra sin prövning, och utgör således en av förutsättningarna för att den i artikel 47 i stadgan garanterade domstolsprövningen ska vara effektiv (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 103 och där angiven rättspraxis).

149    En sådan motivering ska vara anpassad till den aktuella rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket rättsakten antagits. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området samt i synnerhet det intresse av att få förklaringar som de personer som berörs av rättsakten kan ha. En rättsakt som går någon emot ska följaktligen anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörda personen och som gör att denna person har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot vederbörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 104 och där angiven rättspraxis).

150    För att bedöma huruvida denna motivering är tillräcklig vad beträffar ett beslut om fastställande av förhandsbidrag, ska det, för det första, erinras om att det av domstolens praxis inte går att dra slutsatsen att motiveringen av varje beslut av en av unionens institutioner, ett av dess organ eller en av dess byråer genom vilket en privat aktör åläggs att betala ett penningbelopp nödvändigtvis måste innehålla samtliga uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att kontrollera att detta belopp har beräknats korrekt (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 105 och där angiven rättspraxis).

151    För det andra är unionens institutioner, organ och byråer i princip skyldiga enligt principen om skydd för affärshemligheter – som är en allmän princip i unionsrätten, vilken bland annat har kommit till konkret uttryck i artikel 339 FEUF – att inte avslöja hemliga uppgifter som en privat aktör har lämnat för dennes konkurrenter (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 109 och där angiven rättspraxis).

152    För det tredje, att anse att motiveringen av SRB:s beslut om fastställande av förhandsbidrag med nödvändighet måste göra det möjligt för instituten att kontrollera huruvida beräkningen av deras förhandsbidrag är korrekt, skulle med nödvändighet medföra att unionslagstiftaren inte kunde införa en metod för att beräkna detta bidrag som beaktar uppgifter vars konfidentiella karaktär skyddas av unionsrätten och att det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som lagstiftaren måste ha för detta ändamål minskades i alltför hög grad, genom att lagstiftaren bland annat hindrades att välja en metod som är ägnad att säkerställa en dynamisk anpassning av finansieringen av den gemensamma resolutionsfonden till utvecklingen på finansmarknaden, genom att man tar hänsyn till en komparativ jämförelse av särskilt den finansiella situationen för varje auktoriserat institut i en deltagande medlemsstat (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 118).

153    För det fjärde, även om det av det ovan anförda följer att det på grund av logiken i systemet för finansiering av den gemensamma resolutionsfonden och den beräkningsmetod som unionslagstiftaren har fastställt ska göras en avvägning mellan SRB:s motiveringsskyldighet och SRB:s skyldighet att iaktta skyddet för de berörda institutens affärshemligheter, ska det likväl inte göras en så extensiv tolkning av sistnämnda skyldighet att motiveringsskyldigheten förlorar sitt kärninnehåll (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 120).

154    Det kan emellertid, med avseende på avvägningen mellan motiveringsskyldigheten och principen om skydd för affärshemligheter, inte anses att en motivering av ett beslut, genom vilket en privat aktör åläggs att betala ett penningbelopp, som inte innehåller alla uppgifter som krävs för att med exakthet kunna kontrollera beräkningen av detta penningbelopp med nödvändighet och i samtliga fall medför att motiveringsskyldigheten förlorar sitt kärninnehåll (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 121).

155    När det gäller SRB:s beslut om fastställande av förhandsbidrag, ska motiveringsskyldigheten anses ha uppfyllts när de personer som berörs av detta beslut känner till den beräkningsmetod som använts av SRB och förfogar över tillräckliga uppgifter för att förstå på vilket sätt deras individuella situation har beaktats vid beräkningen av deras förhandsbidrag, mot bakgrund av situationen för samtliga andra berörda institut, även om de inte ges tillgång till uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 122).

156    I ett sådant fall kan dessa personer nämligen kontrollera huruvida deras förhandsbidrag har fastställts på ett sätt som är godtyckligt eller som bortser från deras verkliga finansiella situation eller med användning av ej tillförlitliga uppgifter om resten av finanssektorn. De nämnda personerna kan då förstå skälen till beslutet om fastställande av deras förhandsbidrag och bedöma om det finns skäl att väcka talan mot detta beslut. Det vore därmed överdrivet att kräva att SRB ska tillkännage var och en av de sifferuppgifter som ligger till grund för beräkningen av förhandsbidraget för vart och ett av de berörda instituten (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 123).

157    Av det ovan anförda följer att SRB bland annat inte är skyldig att tillhandahålla ett institut de uppgifter som gör det möjligt för detta att fullt ut kontrollera att värdet på multiplikatorn för riskjustering är korrekt, eftersom en sådan kontroll skulle förutsätta tillgång till uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter avseende vart och ett av de andra berörda institutens finansiella situation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 135).

158    Det ankommer däremot på SRB att i sammanställning offentliggöra eller till de berörda instituten lämna ut anonymiserade uppgifter om dessa institut, vilka använts för att beräkna detta bidrag, i den mån dessa uppgifter kan lämnas ut utan att skyddet för affärshemligheter undergrävs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 166).

159    Bland de uppgifter som instituten således ska få tillgång till återfinns bland annat gränsvärdena för varje intervall och gränsvärdena för de riskindikatorer som hänför sig härtill, som låg till grund för riskjusteringen av institutens förhandsbidrag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 167).

160    Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva sökandens argument som har utvecklats inom ramen för den andra grunden.

b)      Den första delgrunden: Motiveringen till fastställandet av den årliga målnivån

161    Enligt sökanden är det angripna beslutet inte vederbörligen motiverat vad beträffar fastställandet av den årliga målnivån. Bland annat står det inte klart varför SRB, med hänsyn till de ekonomiska återverkningarna av covid 19-pandemin för banksektorn, inte använde en lägre årlig målnivå, i likhet med de föregående åren.

162    I det avseendet begränsade sig SRB till stereotypa och generella påståenden samt en uppräkning av indikatorer som skulle beaktas vid fastställandet av den årliga målnivån, utan att förklara hur den hade beräknat dessa indikatorer. I synnerhet förklarade inte SRB hur den hade bedömt förhandsbidragens eventuella procykliska effekter på institutens finansiella ställning och konsekvenserna av denna bedömning för fastställandet av den årliga målnivån.

163    Det angripna beslutet gör det följaktligen inte möjligt för sökanden att bedöma huruvida fastställandet av den årliga målnivån till en åttondel av 1,35 procent, i stället för 1 procent, av det genomsnittliga beloppet av de garanterade insättningarna år 2020 uppfyller kravet i den tillämpliga lagstiftningen om att den årliga målnivån inte får överstiga en åttondel av den slutliga målnivån.

164    SRB har genmält att den, med hänsyn till att beräkningen av den slutliga målnivån både är framåtblickande och uttömmande, med nödvändighet måste stödja sig på vissa antaganden och på sin expertis för att göra prognoser vid fastställandet av en sådan nivå för varje bidragsperiod. Vidare framgår det av skälen 43–48 i det angripna beslutet att SRB tog vederbörlig hänsyn till covid 19-pandemin i sin analys av fasen i konjunkturcykeln och de potentiella procykliska effekter som förhandsbidragen kunde ha på institutens finansiella ställning.

165    Vidare anser SRB att sökanden har bortsett från den slutliga målnivåns dynamiska karaktär, som följer av den omständigheten att summan av de garanterade insättningarna, vilken användes som referensvärde vid slutet av den inledande perioden, av naturliga skäl kommer att vara känd först den 31 december 2023 och kan före detta datum endast baseras på en prognos. I det avseendet är det angripna beslutet tillräckligt motiverat, även utan ett uttryckligt angivande av ett exakt belopp för den slutliga målnivån. Det framgår nämligen av beslutet att de garanterade insättningarna skulle fortsätta att öka från och med april 2021 fram till slutet av den inledande perioden. Det borde således stå klart för sökanden att fastställandet av den årliga målnivån till en åttondel av 1 procent av det genomsnittliga beloppet av de garanterade insättningarna år 2020 inte skulle ha gjort det möjligt att uppfylla det krav som föreskrivs i artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 om att i slutet av den inledande perioden uppnå en slutlig målnivå på minst 1 procent av de garanterade insättningarna.

166    Tribunalen påpekar inledningsvis att enligt artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 ska de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden, vid utgången av den inledande perioden, uppgå till den slutliga målnivån, vilken motsvarar minst 1 procent av alla garanterade insättningar i alla institut auktoriserade på de deltagande medlemsstaternas territorier.

167    I artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 föreskrivs att under den inledande perioden ska förhandsbidragen fördelas så jämnt som möjligt över tiden till dess att den slutliga målnivå som har nämnts i punkt 166 ovan uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på institutens finansiella ställning.

168    I artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 anges att de bidrag som varje år ska betalas in av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier inte ska överstiga 12,5 procent av den slutliga målnivån.

169    Vad beträffar metoden för att beräkna förhandsbidragen, föreskrivs det i artikel 4.2 i delegerad förordning 2015/63 att SRB ska fastställa förhandsbidragens storlek på grundval av den årliga målnivån, med beaktande av den slutliga målnivån och utifrån det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar under föregående år, beräknat kvartalsvis, i samtliga institut som auktoriserats på alla de deltagande medlemsstaternas territorier.

170    Likaså anges det i artikel 4 i delegerad förordning 2015/81 att SRB ska beräkna förhandsbidraget för varje institut på grundval av den årliga målnivån, vilken ska fastställas med hänsyn till den slutliga målnivån och i enlighet med den metod som anges i delegerad förordning 2015/63.

171    Det framgår av skäl 48 i det angripna beslutet att SRB i förevarande fall fastställde den årliga målnivån till 11 287 677 212,56 euro, för bidragsperioden 2021.

172    I skälen 36 och 37 i det angripna beslutet förklarade SRB i huvudsak att den årliga målnivån skulle fastställas på grundval av en analys av utvecklingen av garanterade insättningar under föregående år, på grundval av varje relevant utveckling av den ekonomiska ställningen och på grundval av en analys av de indikatorer som avser fasen i konjunkturcykeln och de verkningar som procykliska bidrag har på institutens finansiella ställning. Därefter ansåg SRB att det var lämpligt att fastställa en koefficient som grundade sig på denna analys och på de finansiella medel som fanns tillgängliga i den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad koefficienten). SRB tillämpade denna koefficient på en åttondel av det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2020, för att erhålla den årliga målnivån.

173    SRB redogjorde för det tillvägagångssätt som hade tillämpats för att fastställa koefficienten i skälen 38–47 i det angripna beslutet.

174    I skäl 38 i det angripna beslutet konstaterade SRB en ständigt uppåtgående trend för garanterade insättningar för samtliga institut i de deltagande medlemsstaterna. I synnerhet uppgick det genomsnittliga beloppet av dessa insättningar, beräknat kvartalsvis, till 6,689 biljoner euro år 2020.

175    I skälen 40 och 41 i det angripna beslutet redogjorde SRB för den prognostiserade utvecklingen av garanterade insättningar för de tre återstående åren av den inledande perioden, det vill säga åren 2021–2023. SRB ansåg att de årliga ökningarna av de garanterade insättningarna fram till och med slutet av den inledande perioden låg på mellan 4 procent och 7 procent.

176    I skälen 42–45 i det angripna beslutet redogjorde SRB för utvecklingen av fasen i konjunkturcykeln och den potentiella procykliska verkan som förhandsbidragen skulle kunna ha på institutens finansiella ställning. För att göra detta uppgav SRB att den hade beaktat flera indikatorer, såsom kommissionens prognos över bruttonationalproduktens tillväxt och prognoser från Europeiska centralbanken (ECB) i det avseendet eller den privata sektorns kreditflöde i procent av bruttonationalprodukten.

177    I skäl 46 i det angripna beslutet fann SRB att även om det var rimligt att förvänta sig en fortsatt ökning av de garanterade insättningarna inom bankunionen, skulle ökningstakten vara lägre än den var år 2020. I det avseendet uppgav SRB, i skäl 47 i det angripna beslutet, att den hade intagit ett ”försiktigt synsätt” i fråga om ökningstakten för garanterade insättningar för de kommande åren fram till och med år 2023.

178    Med hänsyn till dessa överväganden fastställde SRB, i skäl 48 i det angripna beslutet, koefficientens värde till 1,35 procent. Den beräknade därefter den årliga målnivån, genom att multiplicera det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2020 med denna koefficient och genom att dividera resultatet av denna beräkning med åtta, i enlighet med följande matematiska formel som anges i skäl 48 i nämnda beslut:

”Mål0 [den årliga målnivån] = Totala garanterade insättningar2020 * 0,0135 * ⅛ = 11 287 677 212,56 EUR”.

179    Vid förhandlingen uppgav dock SRB att den hade fastställt den årliga målnivån för bidragsperioden 2021 på följande sätt.

180    För det första fastställde SRB, på grundval av en framåtblickande analys, beloppet av de garanterade insättningarna i alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier, vilket för slutet av den inledande perioden prognostiserades till cirka 7,5 biljoner euro. För att komma fram till detta belopp beaktade SRB det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2020, det vill säga 6,689 biljoner euro, en årlig ökningstakt för de garanterade insättningarna på 4 procent och antalet återstående bidragsperioder fram till och med slutet av den inledande perioden, det vill säga tre.

181    För det andra beräknade SRB, i enlighet med artikel 69.1 i förordning nr 806/2014, 1 procent av dessa 7,5 biljoner euro för att komma fram till det uppskattade beloppet för den slutliga målnivå som skulle uppnås den 31 december 2023, det vill säga cirka 75 miljarder euro.

182    För det tredje drog SRB av de redan disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden år 2021, det vill säga cirka 42 miljarder euro, från detta belopp, för att få fram det belopp som återstod att kräva in för de återstående bidragsperioderna före slutet av den inledande perioden, det vill säga åren 2021–2023. Detta belopp uppgick till cirka 33 miljarder euro.

183    För det fjärde dividerade SRB sistnämnda belopp med tre för att fördela beloppet jämnt mellan dessa tre återstående bidragsperioder. Den årliga målnivån för bidragsperioden 2021 fastställdes således till det belopp som har nämnts i punkt 171 ovan, det vill säga cirka 11,287 miljarder euro.

184    SRB gjorde vid förhandlingen även gällande att den hade offentliggjort uppgifter som hade legat till grund för den metod som har beskrivits i punkterna 180–183 ovan och som gjorde det möjligt för sökanden att förstå den metod som hade använts för att fastställa den årliga målnivån. I synnerhet angav SRB att den i maj 2021, det vill säga efter antagandet av det angripna beslutet, men före väckandet av förevarande talan, på sin webbplats hade offentliggjort ett faktablad kallat ”Fact Sheet 2021” (nedan kallat faktabladet), vari angavs det uppskattade beloppet för den slutliga målnivån. SRB har även hävdat att beloppet för de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden också fanns tillgängligt på dess webbplats och genom andra offentliga källor, och detta långt före antagandet av det angripna beslutet.

185    För att pröva huruvida SRB iakttog sin motiveringsskyldighet vad beträffar fastställandet av den årliga målnivån, ska det först erinras om att avsaknad av motivering eller brister i motiveringen utgör en grund avseende tvingande rätt som unionsdomstolen kan, och till och med ska, pröva ex officio (se dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Följaktligen kan, och till och med ska, tribunalen beakta även andra brister i motiveringen än dem som sökanden har åberopat och särskilt när dessa framkommer under förfarandet.

186    För det syftet har parterna hörts under den muntliga delen av förfarandet angående alla eventuella brister i motiveringen i det angripna beslutet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån. När SRB uttryckligen tillfrågades om detta upprepade gånger, beskrev den i synnerhet, steg för steg, den metod som den faktiskt hade tillämpat för att fastställa den årliga målnivån för bidragsperioden 2021, vilken det har redogjorts för i punkterna 180–183 ovan.

187    Vad därefter beträffar innehållet i motiveringsskyldigheten, framgår det av rättspraxis att det i motiveringen av ett beslut som har fattats av en av unionens institutioner eller organ inte får finnas några motsägelser, så att de som berörs därav kan få kännedom om de faktiska skälen till beslutet, i syfte att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid den behöriga domstolen, och så att nämnda domstol ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 169 och där angiven rättspraxis, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 20 och 45–47, och dom av den 16 december 2015, Grekland/kommissionen, T‑241/13, EU:T:2015:982, punkt 56).

188    När den som har antagit det angripna beslutet ger vissa förklaringar rörande skälen till beslutet under förfarandet vid unionsdomstolen, måste dessa förklaringar överensstämma med de överväganden som anges i beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 45–47, och dom av den 13 december 2016, Printeos m.fl./kommissionen, T‑95/15, EU:T:2016:722, punkterna 54 och 55).

189    Om de överväganden som anges i det angripna beslutet inte överensstämmer med sådana förklaringar som har getts under domstolsförfarandet, fyller det aktuella beslutets motivering inte de funktioner som har angetts i punkterna 148 och 149 ovan. En sådan bristande överensstämmelse hindrar särskilt de berörda från att få kännedom om de faktiska skälen till det angripna beslutet, innan talan väcks, och att förbereda sitt försvar, och hindrar unionsdomstolen från att identifiera de grunder som faktiskt har utgjort rättsligt stöd för detta beslut och att pröva huruvida de är förenliga med de tillämpliga bestämmelserna.

190    Det ska slutligen erinras om att när SRB antar ett beslut om att fastställa förhandsbidragen, ska den underrätta de berörda instituten om metoden för att beräkna dessa bidrag (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 122).

191    Samma sak ska gälla metoden för att fastställa den årliga målnivån, eftersom detta belopp har en väsentlig betydelse för systematiken i ett sådant beslut. Såsom framgår av artikel 4 i genomförandeförordning 2015/81 består metoden för att beräkna förhandsbidrag i att detta belopp fördelas mellan alla de berörda instituten, så att en ökning eller minskning av detta belopp medför en motsvarande ökning eller minskning av förhandsbidraget för vart och ett av dessa institut.

192    Av det ovan anförda följer att om SRB är skyldig att, genom det angripna beslutet, ge instituten förklaringar avseende metoden för att fastställa den årliga målnivån, måste dessa förklaringar överensstämma med de förklaringar som SRB har gett under domstolsförfarandet och som avser den metod som faktiskt tillämpades.

193    Så är emellertid inte fallet i förevarande mål.

194    Det ska först påpekas att det i skäl 48 i det angripna beslutet redogjordes för en matematisk formel som uppgavs ligga till grund för fastställandet av den årliga målnivån. Det har visat sig att denna formel inte omfattar uppgifterna i den metod som faktiskt tillämpades av SRB, vilken tydligt angavs vid förhandlingen. Som framgår av punkterna 180–183 ovan fick SRB fram beloppet för den årliga målnivån, inom ramen för denna metod, genom att dra av de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden från den slutliga målnivån, för att beräkna det belopp som återstod att kräva in fram till slutet av den inledande perioden, och genom att dividera sistnämnda belopp med tre. Dessa två steg i beräkningen har inte på något sätt kommit till uttryck i nämnda matematiska formel.

195    Detta konstaterande påverkas inte heller av SRB:s påstående om att den i maj 2021 offentliggjorde faktabladet, vilket innehöll en skala som angav de eventuella beloppen för den slutliga målnivån, och på sin webbplats offentliggjorde storleken på de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden. Oberoende av frågan huruvida sökanden verkligen hade kännedom om dessa belopp, var dessa belopp i sig inte sådana att de gjorde det möjligt för sökanden att förstå att de två räkneoperationer som har nämnts i punkt 194 ovan faktiskt hade tillämpats av SRB. Det ska för övrigt tilläggas att i den matematiska formel som anges i skäl 48 i det angripna beslutet omnämndes inte ens dessa.

196    Liknande bristande överensstämmelser påverkar även det sätt på vilket koefficienten på 1,35 procent fastställdes, vilken dock har en mycket viktig roll i den matematiska formel som har nämnts i punkt 178 ovan. Denna koefficient skulle nämligen kunna förstås så, att den bland andra parametrar grundar sig på den prognostiserade ökningen av de garanterade insättningarna under de återstående åren av den inledande perioden. Som SRB medgav vid förhandlingen, fastställdes denna koefficient för att kunna motivera resultatet av beräkningen av beloppet för den årliga målnivån, det vill säga efter det att SRB hade beräknat detta belopp med tillämpning av de fyra steg som det har redogjorts för i punkterna 180–183 ovan och särskilt genom att det belopp som erhölls genom att dra av de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden från den slutliga målnivån dividerades med tre. Detta tillvägagångssätt framgår inte på något sätt av det angripna beslutet.

197    Vidare ska det erinras om att enligt faktabladet låg den uppskattade slutliga målnivån på en skala mellan 70 och 75 miljarder euro. Denna skala överensstämmer dock inte med skalan för ökningstakten för garanterade insättningar på mellan 4 procent och 7 procent som anges i skäl 41 i det angripna beslutet. SRB uppgav nämligen vid förhandlingen att den, vid fastställandet av den årliga målnivån, hade beaktat en ökningstakt för garanterade insättningar på 4 procent – som var den lägsta procentsatsen i den andra skalan – och att den på så sätt hade fått fram den uppskattade slutliga målnivån på 75 miljarder euro – som utgjorde det högsta värdet i den första skalan. Det visar sig således föreligga en brist på överensstämmelse mellan dessa två skalor. Den skala som avser utvecklingstakten för garanterade insättningar omfattar nämligen även värden som överstiger procentsatsen på 4 procent, vars tillämpning dock skulle ha lett till ett uppskattat belopp för den slutliga målnivån som var högre än dem som ingick i skalan avseende denna målnivå. Vidare är det omöjligt för sökanden att förstå av vilket skäl SRB inkluderade belopp som understeg 75 miljarder euro i den skala som var hänförlig till denna målnivå. För att komma fram till detta var det nödvändigt att tillämpa en procentsats under 4 procent, vilken dock inte omfattas av skalan för ökningstakten för garanterade insättningar. Under dessa omständigheter var sökanden inte i stånd att avgöra på vilket sätt SRB hade använt skalan som avser utvecklingstakten för dessa insättningar för att komma fram till beräkningen av den uppskattade slutliga målnivån.

198    Härav följer, vad beträffar fastställandet av den årliga målnivån, att den metod som faktiskt tillämpades av SRB, vilken tydligt angavs vid förhandlingen, inte motsvarar den metod som beskrivs i det angripna beslutet, vilket gör att de faktiska skälen, med hänsyn till vilka denna målnivå fastställdes, inte kunde identifieras på grundval av det angripna beslutet vare sig av instituten eller av tribunalen.

199    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat vad gäller fastställandet av den årliga målnivån.

200    Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den andra grundens första del. Med beaktande av de rättsliga och ekonomiska frågeställningarna i förevarande mål, är det dock med hänsyn till intresset av god rättskipning lämpligt att fortsätta prövningen av de andra grunderna för talan.

[utelämnas]

d)      Den tredje delgrunden: Motiveringen i det angripna beslutet vad beträffar att vissa riskindikatorer inte tillämpades

212    Sökanden har hävdat att det angripna beslutet inte innehåller en tillräcklig motivering till varför vissa riskindikatorer inte tillämpades vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021.

213    SRB tillämpade nämligen inte, i nämnda beslut, fyra riskindikatorer och subindikatorer, vilka dock föreskrivs i delegerad förordning 2015/63 vid fastställandet av förhandsbidragen, nämligen indikatorn ”Stabil nettofinansieringskvot” (nedan kallad NSFR-indikatorn), indikatorn ”Kapitalbas och kvalificerade skulder som innehas av institutet utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder” (nedan kallad MREL-indikatorn) och subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution”.

214    I brist på tillräckliga uppgifter är det omöjligt att veta i vilken omfattning underlåtenheten att tillämpa dessa riskindikatorer och subindikatorer hade en positiv eller negativ inverkan på sökandens förhandsbidrag. Under alla omständigheter står det inte klart varför ett institut, såsom sökanden, ska bestraffas för att ett annat institut inte lämnade vissa uppgifter på föreskrivet sätt, vilket ledde till att de aktuella riskindikatorerna och subindikatorerna inte tillämpades.

215    SRB har bestritt sökandens argument.

216    Tribunalen påpekar först att det i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 föreskrivs att ”[n]är de uppgifter som krävs för en viss indikator som avses i bilaga II [till den delegerade förordningen] inte ingår i de tillämpliga tillsynsrapporteringskrav som avses i artikel 14 [i den delegerade förordningen] för det berörda referensåret, ska denna riskindikator inte tillämpas fram till det att tillsynsrapporteringskravet i fråga börjar gälla”.

217    I förevarande fall angav SRB, i skälen 21–29 i det angripna beslutet, att den inte hade tillämpat NSFR-indikatorn och MREL-indikatorn eller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution” på grund av att de erforderliga uppgifterna för dessa riskindikatorer och subindikatorer inte var tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut vid tidpunkten för antagandet av detta beslut.

218    Vad särskilt beträffar NSFR-indikatorn, påpekade SRB att ”det inte tillämpa[des] någon harmoniserad bindande standard för NSFR i [unionen] och [att den] därför inte [kunde] identifiera indikatorerna på nationell nivå”. Vad beträffar MREL-indikatorn, angav SRB att ”eftersom MREL-kraven på det hela taget [hade] genomförts gradvis, förfoga[de] [SRB] inte över uppgifter som [skulle] gör[a] det möjligt att tillämpa denna indikator på nivån för varje institut som bidrar till [den gemensamma resolutionsfonden]”. När det gäller subindikatorerna ”komplexitet” och ”möjligheten till resolution”, anförde SRB att ”de uppgifter som krävs för [dessa subindikatorer] inte [var] tillgängliga i en harmoniserad form för alla institut i de deltagande medlemsstaterna för referensåret 2019”.

219    En sådan motivering gör det möjligt för sökanden att förstå skälen till att SRB inte tillämpade de aktuella riskindikatorerna och subindikatorerna och uppfyller således kraven i den rättspraxis som har angetts i punkterna 148 och 149 ovan.

220    Vidare framgår det av själva lydelsen i artikel 20.1 i delegerad förordning 2015/63 att denna bestämmelse inte gör det möjligt för SRB att ta hänsyn till konsekvenserna för storleken på varje instituts förhandsbidrag av att en riskindikator inte tillämpas. Sökanden kan följaktligen inte med framgång kritisera SRB för att den inte angav sådana överväganden i det angripna beslutet.

221    Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den andra grundens tredje del.

e)      Den fjärde delgrunden: Motiveringen i det angripna beslutet vad beträffar vissa skönsmässiga val som SRB gjorde vid fastställandet av parametrarna för beräkning av förhandsbidragen

222    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig då det däri inte preciseras på vilket sätt SRB utövade det utrymme för skönsmässig bedömning som den har getts genom delegerad förordning 2015/63 och som avser flera aspekter av beräkningen av förhandsbidrag.

223    I synnerhet har SRB ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av storleken på de oåterkalleliga betalningsåtagandena, och det är oklart varför SRB begränsade andelen oåterkalleliga betalningsåtaganden till 15 procent av de berörda institutens individuella förhandsbidrag.

224    Vidare anser sökanden att det framgår av artikel 6.5 i delegerad förordning 2015/63 och skälen 94–101, 106, 108 och 112 i det angripna beslutet att SRB har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa ytterligare riskindikatorer och omskala de olika riskindikatorerna för det fall vissa av dessa indikatorer inte tillämpas. I det avseendet ger de tillämpliga bestämmelserna inte tillräcklig klarhet i fråga om metoden för att beräkna förhandsbidragen och de avgörande kriterierna för denna metod.

225    SRB har bestritt sökandens argument.

226    Tribunalen påpekar i det avseendet att SRB, i skälen 145–153 i det angripna beslutet, i detalj och utförligt angav skälen till att den hade begränsat användningen av oåterkalleliga betalningsåtaganden till 15 procent av de berörda institutens individuella förhandsbidrag. Sökanden har inte preciserat varför dessa förklaringar är otillräckliga för att förstå de skäl som hade föranlett SRB att införa en sådan begränsning. Sökandens argument innehåller följaktligen inte något belägg för att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat i det avseendet.

227    Detsamma gäller de ytterligare riskindikatorerna, omskalningarna av de olika riskindikatorerna och andra aspekter av beräkningen som sökanden har nämnt. SRB angav nämligen, i skälen 98–101 i det angripna beslutet, hur den hade fastställt de riskindikatorer och subindikatorer som tillämpades i riskpelaren IV. Den redogjorde även, i skälen 20–29 och 94–96 i det angripna beslutet, för skälen till att den hade ansett det nödvändigt att inte tillämpa vissa riskindikatorer (se punkterna 217 och 218 ovan) och att genomföra de omskalningar av de olika riskindikatorer som följde därav. Slutligen angav SRB, i skälen 108 och 112 i det angripna beslutet, hur den hade omskalat råriskindikatorerna i enlighet med bilaga I, under rubriken ”Steg 3”, till delegerad förordning 2015/63 och hur den hade tillämpat ett minustecken eller plustecken på varje riskindikator i enlighet med bilaga I, under rubriken ”Steg 4”, till den delegerade förordningen. Sökanden har emellertid inte preciserat varför motiveringen i de ovannämnda skälen i det angripna beslutet inte är tillräcklig.

228    Slutligen har sökanden gjort gällande att delegerad förordning 2015/63 inte är tillräckligt tydlig vad beträffar metoden för beräkning av förhandsbidragen och de avgörande kriterierna för denna metod. Även om det antas att denna anmärkning kan tolkas så, att sökanden genom denna anmärkning framställer en invändning om att artiklarna 4–7 och 9 i den delegerade förordningen samt bilaga I till denna är rättsstridiga, har sökanden inte förklarat vad rättsstridigheten i dessa bestämmelser består i. I det avseendet är sökandens påstående, som inte på något sätt har styrkts, om att den delegerade förordningen ger SRB ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning inte i sig tillräckligt för att angripa dessa bestämmelsers lagenlighet.

229    Mot denna bakgrund kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grundens fjärde del.

f)      Den femte delgrunden: Motiveringen i det angripna beslutet vad beträffar andra aspekter av beräkningen av sökandens förhandsbidrag

230    Sökanden har hävdat att det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten på grund av att det sätt på vilket SRB beräknade sökandens förhandsbidrag varken är transparent eller begripligt.

231    SRB har bestritt sökandens argument.

1)      Påståendet att beräkningen av förhandsbidragen är obegriplig och inte går att kontrollera

232    För det första har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet i huvudsak består av allmänna överväganden om metoden för inhämtande av uppgifter och för beräkning av förhandsbidrag. Texten i beslutet innehåller således inte någon uppgift som har samband med den konkreta beräkningen av sökandens förhandsbidrag. Närmare bestämt innehåller bilagorna till beslutet endast slutresultaten, vilket gör att beräkningen av detta bidrag blir obegriplig och inte går att kontrollera. De uppgifter som anges i dessa bilagor är för övrigt irrelevanta, på grund av att de saknar bevisvärde, och inte har något klargörande eller motiverande värde på grund av de oförklarliga fluktuationerna i vissa värden från ett år till ett annat. På grund av detta är tribunalen och de nationella resolutionsmyndigheterna oförmögna att kontrollera den beräkning som SRB har gjort. Tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna motiverade således inte beräkningen av förhandsbidraget i meddelandet om uppbörd, utan hänvisade endast till det angripna beslutet. Denna myndighet har likaså bekräftat att den inte själv förstod detta beslut.

233    Tribunalen påpekar i det avseendet att bilaga I till det angripna beslutet, såsom har angetts i punkt 15 ovan, innehåller sökandens individuella sammanställning, vari det redogörs för inte bara de gemensamma uppgifter som fastställdes av SRB genom att addera eller kombinera uppgifterna för alla institut, utan även sökandens alla individuella uppgifter som användes vid beräkningen av sökandens förhandsbidrag, såsom storleken på sökandens grundläggande årliga bidrag, värdena för dessa riskindikatorer och dess klassificering i de respektive intervallerna i förhållande till dessa värden. Vidare framgår det av bilaga II till beslutet att sökanden informerades om antalet intervaller som motsvarade varje riskindikator samt gränsvärdena för dessa intervaller. I enlighet med den rättspraxis som har angetts i punkt 159 ovan, kunde således sökanden bland annat kontrollera, på grundval av uppgifterna i bilaga I till beslutet, jämförda med uppgifterna i bilaga II till samma beslut, att den hade placerats i de korrekta intervallerna jämfört med alla de andra instituten.

234    Detta gäller i än högre grad eftersom SRB, före antagandet av det angripna beslutet, översände ett verktyg för beräkning av förhandsbidragen till sökanden för att den i förväg skulle kunna beräkna sitt förhandsbidrag. Detta verktyg innehöll dels de algoritmer som SRB använde för att göra de preliminära beräkningarna, dels de gemensamma uppgifter som fastställdes av SRB genom att addera eller kombinera de individuella uppgifterna för alla de berörda instituten. Genom att lägga in sina individuella uppgifter i de passande fälten i detta verktyg, kunde sökanden således, steg för steg, beräkna sitt individuella förhandsbidrag, i enlighet med de preliminära beräkningar av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 som SRB hade gjort.

235    Vad beträffar de uppgifter från andra institut som SRB använde i samband med de olika stegen av beräkningen av förhandsbidragen, vilka definieras i bilaga I till delegerad förordning 2015/63, och som avser ”diskretisering av indikatorerna” (steg 2), ”angivande av tilldelat tecken” (steg 4) och ”beräkning av de årliga bidragen” (steg 6), är det riktigt att bilagorna I och II till det angripna beslutet inte innehåller de gemensamma uppgifter som fastställdes av SRB genom att addera eller kombinera de individuella uppgifterna för alla de berörda instituten. Det följer dock av den rättspraxis som har angetts i punkt 157 ovan att SRB inte är skyldig att tillhandahålla instituten den fullständiga beräkning som användes för att få fram dessa gemensamma uppgifter, eftersom det skulle förutsätta ett utlämnande av uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter avseende vart och ett av de andra berörda institutens finansiella situation.

236    Slutligen kan tribunalen inte godta sökandens påstående om att uppgifterna i bilagorna till det angripna beslutet helt saknar ett ”klargörande eller motiverande värde” på grund av de påstått obegripliga fluktuationerna i vissa värden från ett år till ett annat. Enbart den omständigheten att vissa värden, som har erhållits genom att addera eller kombinera uppgifter om ett stort antal institut, kan variera från ett år till ett annat kan inte ifrågasätta trovärdigheten, för de berörda instituten, av alla de uppgifter som framgår av bilagorna I och II till det angripna beslutet.

237    För det andra har sökanden gjort gällande att beräkningen av dess grundläggande årliga bidrag och dess multiplikator för riskjustering är obegriplig. Värdet på denna multiplikator är alltför högt, trots sökandens utmärkta internationella kreditbetyg, dess riskprofil som är bättre än genomsnittet av de berörda instituten och dess affärsmodell med en relativt låg grad av komplexitet. I synnerhet kan sökanden inte förstå av vilka skäl nivån på dess multiplikator för riskjustering som beräknas på nationell basis är hög, [konfidentiellt](2).

238    Tribunalen påpekar i det avseendet att värdet på multiplikatorn för riskjustering följer av en beräkning som grundar sig på den metod som beskrivs i bilaga I till delegerad förordning 2015/63 och som beskrivs i detalj i skälen 93–121 i det angripna beslutet och i sökandens individuella sammanställning, vilken utgör en del av bilaga I till nämnda beslut. Sökanden har inte lagt fram någon konkret uppgift vid tribunalen genom vilken sökanden avser att visa att denna metod och de uppgifter som framgår av nämnda skäl i det angripna beslutet eller i den individuella sammanställningen är obegripliga eller osammanhängande.

239    Eftersom riskindikatorerna, såsom de har beskrivits i detalj i skälen 93–100 i det angripna beslutet, viktas inom var och en av de fyra riskpelarna och dessa fyra riskpelare i sin tur också viktas, tillmäts vissa riskindikatorer under alla omständigheter mindre vikt för resultatet av beräkningen av multiplikatorn för riskjustering än andra. [konfidentiellt] Under dessa omständigheter saknar sökanden fog för att hävda att värdet på dess multiplikator för riskjustering var oförklarligt högt.

240    För det tredje har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet inte är tillräckligt motiverat, eftersom det inte gör det möjligt att förstå varför sökandens förhandsbidrag för bidragsperioden 2021 ökade med [konfidentiellt] jämfört med det motsvarande förhandsbidraget för bidragsperioden 2020, medan de garanterade insättningarna i Österrike endast ökade med 5,08 procent, sökandens garanterade insättningar endast ökade med [konfidentiellt], sökandens riskjusteringsindex endast ökade med [konfidentiellt], och förhandsbidragens slutliga belopp för hela bankunionen endast ökade med 13 procent och sökandens affärsverksamhet förblev oförändrad.

241    Tribunalen påpekar att det framgår av den rättspraxis som har angetts i punkt 149 ovan att inte alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter behöver anges i motiveringen av en unionsrättsakt. Den motiveringsskyldighet som åligger SRB är i synnerhet inte så långtgående att den åläggs en skyldighet att motivera varför ett förhandsbidrag har ökat jämfört med det föregående året.

242    Vidare följer det av systematiken i metoden för beräkning av förhandsbidrag att storleken på dessa bidrag är avhängig av bland annat storleken på de garanterade insättningarna i alla institut som är auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier och riskprofilen för alla dessa institut. I motsats till vad sökanden tycks hävda, står följaktligen ökningen av sökandens förhandsbidrag från ett år till ett annat inte nödvändigtvis i proportion till ökningen av de garanterade insättningarna i Österrike, sökandens garanterade insättningar eller sökandens multiplikator för riskjustering.

243    Under dessa omständigheter kan de exakta skäl som ledde till ökningen av sökandens förhandsbidrag, trots de omständigheter som sökanden har nämnt, inte anses utgöra uppgifter utan vilka det inte var möjligt att förstå på vilket sätt det togs hänsyn till sökandens individuella situation vid beräkningen av dess förhandsbidrag enligt den rättspraxis som har angetts i punkterna 150–159 ovan.

244    För det fjärde har sökanden hävdat att hänförandet av instituten till intervallerna är obegripligt och att det har medfört betydande snedvridningar och felaktiga resultat. I synnerhet har det inte preciserats av vilket skäl det inom ramen för riskindikatorn ”bruttosoliditetsgrad” inte hänfördes samma antal institut till varje intervall. Fördelningen av instituten i intervallen är även obegriplig vad beträffar riskindikatorn ”marknadsriskvägda tillgångar, dividerade med kärnprimärkapital”, som hör till riskpelaren IV, eftersom instituten inte heller har fördelats på ett likadant och motiverat sätt i detta intervall. Detsamma gäller andra riskindikatorer, såsom indikatorn ”marknadsriskvägda tillgångar, dividerade med totala tillgångar”. Det är därför omöjligt att slutgiltigt bedöma huruvida definitionen av intervallen och fördelningen av instituten i dessa intervaller har fastställts korrekt av SRB och huruvida klassificeringen av sökanden var realistisk.

245    Mer konkret anser sökanden att SRB borde, eventuellt i anonymiserad form, ha lämnat ut de uppgifter om varje institut som användes vid beräkningen av råindikatorerna, så att sökanden kan kontrollera huruvida de institut som lämnat jämförbara uppgifter hade hänförts till liknande intervaller.

246    Tribunalen påpekar först, vad beträffar motiveringen i det angripna beslutet avseende den omständigheten att inte samma antal institut hänfördes till varje intervall vad gäller riskindikatorn ”bruttosoliditetsgrad”, att SRB i skäl 106 i det angripna beslutet i tillräcklig utsträckning förklarade skälen till en sådan fördelning, genom att uppge att fördelningen syftade till att undvika att institut med samma värde för en råriskindikator hänförs till olika intervall, och institut med samma värde för en sådan indikator hänfördes därför till samma intervall, vilket kan ha lett till att olika antal institut hänfördes till varje intervall.

247    Med hänsyn till den rättspraxis som har angetts i punkterna 150–159 ovan, har sökanden vidare felaktigt hävdat att SRB borde ha gjort det möjligt för sökanden att göra en fullständig kontroll av fastställandet av antalet intervaller och hänförandet av instituten till dessa intervall, eftersom ett sådant tillvägagångssätt skulle innebära att uppgifter om de andra instituten som omfattas av skyddet för affärshemligheter lämnades ut till sökanden.

248    Det ska i det avseendet tilläggas att SRB, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte är skyldig att lämna ut, för varje berört institut, samtliga uppgifter som detta institut har lämnat till den eller dess hänförande till de olika intervallen inom varje riskindikator, genom att endast ersätta namnet på varje institut med en pseudonym. Som SRB har förklarat, utan att på allvar motsägas på den punkten, skulle nämligen ett sådant tillvägagångssätt inte kunna säkerställa att instituten inte går att identifiera utifrån de uppgifter som på så sätt har lämnats ut. Det är faktiskt inte uteslutet att vissa institut, även under pseudonym, ändå går att identifiera på grund av individuella uppgifter som redan har offentliggjorts, särskilt vad beträffar stora institut och medlemsstater där det finns bara några få institut.

249    För övrigt avser sökandens anmärkningar om andra påstådda snedvridningar i fördelningen mellan intervall inom de olika riskpelarna, även om det antas att de kan tas upp till prövning med hänsyn till den rättspraxis som har angetts i punkterna 27–30 ovan, inte motiveringen i det angripna beslutet, utan en sakfråga.

2)      Individuella uppgifter om de andra instituten har inte tillhandahållits

250    Sökanden har gjort gällande att motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig i den del beslutet inte tillhandahåller individuella uppgifter om de andra instituten, utan vilka det är omöjligt för sökanden att kontrollera beräkningen av sitt förhandsbidrag. De uppgifter som instituten lämnar i enlighet med bilaga II till delegerad förordning 2015/63 utgör i själva verket inte konfidentiella uppgifter, eftersom de är tillgängliga för allmänheten eller framgår av offentliggjord information, såsom institutens verksamhetsrapporter.

251    SRB gjorde således inte en omsorgsfull avvägning mellan motiveringsskyldigheten och kravet på skydd för affärshemligheter, genom att exempelvis fastställa ett lämpligt förfarande för att ta del av handlingarna i akten, vilket skulle ha gjort det möjligt att lämna ut samtliga uppgifter som användes vid beräkningen av förhandsbidragen. Sökanden har därför anmodat tribunalen att ålägga SRB att lägga fram alla handlingar som är relevanta för denna beräkning.

252    I repliken har sökanden uppgett att SRB inte iakttog de krav rörande motiveringsskyldigheten som EU-domstolen uppställde i dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB (C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601), eftersom SRB inte tillhandahöll sökanden alla de delar av beräkningen av sökandens förhandsbidrag som den skulle ha kunnat lämna ut utan att åsidosätta skyddet för affärshemligheter. I det avseendet gjorde EU-domstolen inte någon uttömmande uppräkning av alla de delar som SRB ska lämna ut.

253    Enligt sökanden ankommer det först och främst på SRB att visa att varje uppgift som den inte har lämnat ut, och som krävs för att kontrollera beräkningen av förhandsbidragen, är konfidentiell.

254    Vad vidare beträffar skyddet för affärshemligheter föreligger det, i fråga om vissa av de uppgifter som SRB inte lämnade ut, inte någon risk för att de berörda institutens intressen skadas till följd av att de lämnas ut. Detta gäller exempelvis multiplikatorerna för riskjustering för varje institut.

255    De uppgifter som har legat till grund för beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 daterar sig dessutom från år 2019, det vill säga nästan tre år före antagandet av det angripna beslutet, vilket gör att de har förlorat all konfidentiell karaktär. De uppgifter som har rapporterats av instituten fluktuerar nämligen kraftigt från ett år till ett annat och saknar därför praktisk betydelse för bedömningen av institutens ekonomiska ställning.

256    Slutligen anser sökanden att de uppgifter som inte gör det möjligt att identifiera instituten, däribland alla aggregerade uppgifter som användes i de olika stegen av beräkningen av förhandsbidragen, under alla omständigheter borde lämnas ut. SRB skulle bland annat ha kunnat lämna ut uppgifter om varje instituts totala skulder och dess multiplikator för riskjustering genom att ta bort namnet på det berörda institutet, utan att lämna ut konfidentiella uppgifter. Instituten skulle på så sätt ha kunnat göra en jämförelse med andra institut av samma storlek, för att bedöma huruvida riskjusteringen motsvarade deras faktiska ekonomiska situation och kontrollera placeringen av instituten i intervallen.

257    I skäl 88 i det angripna beslutet påpekade SRB att ”institutens affärshemligheter – det vill säga alla uppgifter om institutens näringsverksamhet som, om de lämnades ut till en konkurrent och/eller till en bredare allmänhet, skulle kunna allvarligt skada institutens intressen – betrakta[des] som konfidentiella uppgifter”. SRB tillade att ”[i] samband med beräkningen av förhandsbidragen …, [ansågs] de individuella uppgifter som instituten lämnat via sina [rapporterings]formulär …, vilka [SRB] stödde sig på vid beräkningen av institutens förhandsbidrag, utgöra affärshemligheter”.

258    I skälen 90–92 i det angripna beslutet påpekade dessutom SRB att den var förhindrad att ”lämna ut datapunkter för varje institut, som [låg] till grund för beräkningarna i [nämnda beslut]”, medan det var tillåtet för den att ”lämna ut de aggregerade och gemensamma datapunkterna, eftersom dessa uppgifter [var] sammanlagda”. Enligt nämnda beslut erbjöds instituten ”fullständig transparens vad beträffar beräkningen av deras [grundläggande årliga bidrag] och deras multiplikator för riskjustering” för de steg i beräkningen av detta bidrag som avsåg ”Beräkning av råindikatorerna” (steg 1), ”Omskalning av indikatorerna” (steg 3) och ”Beräkning av de sammansatta indikatorerna” (steg 5). Vidare kunde instituten få ”gemensamma datapunkter som används utan åtskillnad av SRB för alla institut och som är justerade i förhållande till deras riskprofil” för de steg i beräkningen som avser ”Diskretisering av indikatorerna” (steg 2), ”Angivande av tilldelat tecken” (steg 4) och ”Beräkning av de årliga bidragen” (steg 6).

259    Det ska i det avseendet, för det första, erinras om att den princip som genomsyrar metoden för beräkning av förhandsbidragen, såsom den framgår av direktiv 2014/59 och förordning nr 806/2014, förutsätter att SRB använder uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter och som inte kan återges i motiveringen av beslutet om fastställande av förhandsbidragen (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 114).

260    För det andra, och i motsats till vad sökanden har hävdat, kräver inte motiveringsskyldigheten att SRB, i det angripna beslutet, ska ange detaljerade överväganden som visar att varje kategori av uppgifter som lämnats av instituten är konfidentiell.

261    Som framgår av den rättspraxis som har angetts i punkt 149 ovan krävs det inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen av en rättsakt, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området samt i synnerhet det intresse av att få förklaringar som de personer som berörs av rättsakten kan ha.

262    Det följer emellertid av de överväganden som angetts i skäl 88 i det angripna beslutet att SRB ansåg att samtliga uppgifter som hade rapporterats av varje institut omfattades, i sin helhet, av skyddet för affärshemligheter, eftersom utlämnandet av dessa uppgifter till en konkurrent eller en bredare allmänhet skulle kunna allvarligt skada det berörda institutets intressen.

263    Vidare hade sökanden, eftersom den i enlighet med artikel 14 i delegerad förordning 2015/63 lämnade sina egna uppgifter vid beräkningen av förhandsbidragen, full kännedom om arten av och de allmänna särdragen hos varje kategori av dessa uppgifter. Sökanden kunde således bland annat bedöma i vilken utsträckning var och en av dessa kategorier av uppgifter kunde innehålla konfidentiella uppgifter.

264    Under dessa omständigheter hade sökanden tillgång till tillräckliga uppgifter för att förstå, och i förekommande fall, bestrida skälen till att SRB hade ansett att de individuella uppgifterna om de andra instituten omfattades av skyddet för affärshemligheter. Sökanden kunde bland annat, med hänsyn till arten av och de allmänna särdragen hos varje kategori av dessa uppgifter, bestrida SRB:s bedömning i skäl 88 i det angripna beslutet, enligt vilken dessa uppgifter var hemliga och ett utlämnande av dessa kunde allvarligt skada det berörda institutets intressen. Sökanden förfogade således över alla de uppgifter som krävdes för att kunna angripa SRB:s underlåtenhet att iaktta de krav som EU-domstolen har uppställt i fråga om avvägningen mellan motiveringsskyldigheten och principen om skydd för affärshemligheter, vilka det har erinrats om i punkterna 155, 158 och 159 ovan.

265    För det tredje är de bevis som sökanden har lagt fram vid tribunalen inte tillräckliga för att styrka att institutens individuella uppgifter i själva verket inte är konfidentiella uppgifter, på grund av att de finns allmänt tillgängliga.

266    I det avseendet angav sökanden, till stöd för sitt argument, att ett stort antal uppgifter som hade lämnats av instituten lämnades ut vid de stresstester som Europeiska bankmyndigheten (EBA) offentliggjorde, till exempel ”uppgifter om kapital (eget kapital, kapitalbas, kärnkapitalrelation etcetera), skuldkvot samt olika riskpositionsbelopp (kreditrisk, värdepapperisering, marknadsrisk, verksamhetsrisk et cetera)”. Dessutom utförde EBA, enligt sökanden, årliga genomlysningsövningar på unionsnivå, i samband med vilka denna myndighet bland annat offentliggjorde ”detaljerade uppgifter om varje institut vad beträffar deras marknadsställning, riskpositionsbelopp [eller] kärnkapitalrelation”.

267    Det ska dock påpekas att det stresstest som EBA utförde år 2018 på unionsnivå och de årliga genomlysningsövningarna, som sökanden har hänvisat till, endast avser ett begränsat antal institut och ett begränsat antal uppgifter, som är betydligt färre till antalet än de uppgifter som lämnades i samband med beräkningen av förhandsbidragen, vilket sökanden för övrigt medgav vid förhandlingen. Sökanden har således inte visat att de uppgifter som offentliggjordes i samband med EBA:s verksamhet avsåg alla de institut som omfattades av skyldigheten att betala förhandsbidrag.

268    Vidare har sökanden hänvisat till den omständigheten att de årliga genomlysningsövningar som har nämnts i punkt 267 ovan syftade till att komplettera institutens egna offentliggöranden av uppgifter på grundval av bland annat artiklarna 431–455 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1), samt artikel 106 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338). I det avseendet har sökanden enbart hänvisat till dessa bestämmelser, utan att förklara vilka konkreta individuella uppgifter om instituten, vilka användes vid beräkningen av förhandsbidragen, som ovillkorligen fanns allmänt tillgängliga på grundval av dessa bestämmelser vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet.

269    Sökanden har inte heller hävdat, och än mindre visat, att alla de uppgifter som användes för att fastställa åtminstone en riskindikator, vars beräkning kräver en kombination av flera kategorier av uppgifter, fanns allmänt tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet.

270    För det fjärde betyder den omständigheten att de uppgifter som användes vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 hänför sig till år 2019 inte att dessa uppgifter inte längre omfattades av skyddet för affärshemligheter vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet. Det har inte heller styrkts att ett utlämnande, genom det angripna beslutet, av alla de uppgifter som rapporterats av varje institut inte kunde undergräva skyddet för affärshemligheter enbart på grund av den tid som förflutit. Enbart den omständigheten att dessa uppgifter fluktuerar från ett år till ett annat gör det inte möjligt att fastslå att dessa uppgifter hade förlorat sin konfidentiella karaktär före antagandet av det angripna beslutet.

271    Vidare framgår det visserligen av domstolens praxis att om de uppgifter som kan ha utgjort affärshemligheter vid en viss tidpunkt är mer än fem år gamla, anses de i princip, på grund av den tid som förflutit, vara historiska och ha förlorat sin konfidentiella karaktär, såvida inte den part som åberopar denna karaktär, i undantagsfall, visar att uppgifterna trots sin ålder, fortfarande är väsentliga för dess eller berörda tredje parters ställning på marknaden (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 54 och där angiven rättspraxis). De uppgifter som användes vid beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 var dock, vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, mindre än tre år gamla.

272    Vad, för det femte, beträffar sökandens argument om att SRB borde, i anonymiserad form, ha lämnat ut värdena av multiplikatorn för riskjustering och varje instituts totala skulder, framgår det av den rättspraxis som har angetts i punkterna 150–159 ovan att SRB, vad beträffar uppgifterna om de andra instituten, är skyldig att tillhandhålla det berörda institutet tillräckliga uppgifter för att det i huvudsak ska kunna förstå på vilket sätt dess individuella situation beaktades, vid beräkningen av dess förhandsbidrag, i förhållande till situationen för alla de andra instituten. Mer konkret ankommer det på SRB att i sammanställning offentliggöra eller till det berörda institutet lämna ut anonymiserade uppgifter om instituten, vilka använts för att beräkna detta bidrag, i den mån dessa uppgifter kan lämnas ut utan att skyddet för affärshemligheter undergrävs.

273    Oberoende av frågan huruvida värdena av varje instituts totala skulder och multiplikator för riskjustering omfattades av skyddet för affärshemligheter vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet, ska det noteras att varje instituts totala skulder utgör en nödvändig uppgift för den första delen av beräkningen av förhandsbidragen, nämligen fastställandet av det grundläggande årliga bidraget i enlighet med artikel 70.2 andra stycket a i förordning nr 806/2014, varvid detta bidrag därefter ska justeras i förhållande till varje instituts riskprofil på grundval av andra individuella uppgifter om instituten. Vidare utgör multiplikatorn för riskjustering ett mellanliggande värde som är resultatet av flera steg i beräkningen av förhandsbidragen och som omfattar alla de riskindikatorer som SRB använde vid denna beräkning. Denna multiplikator motsvarar således varje instituts samlade riskprofil, vilken grundar sig på alla riskindikatorer och som för övrigt inte har något direkt samband med storleken på institutets totala skulder.

274    Under dessa omständigheter skulle ett utlämnande av värdena av varje instituts totala skulder och multiplikator för riskjustering inte ha gjort det möjligt, utan att lämna ut alla de andra individuella uppgifterna om instituten, att uppnå det av sökanden eftersträvade målet att göra en jämförelse mellan sökandens situation och situationen för andra institut av liknande storlek i syfte att kontrollera beräkningen av sökandens grundläggande årliga riskjusterade bidrag. I motsats till vad sökanden har hävdat skulle ett utlämnande av enbart dessa värden inte heller ha gjort det möjligt att kontrollera hänförandet av instituten till intervallerna.

275    Värdet av varje instituts multiplikator för riskjustering och totala skulder kan följaktligen inte anses utgöra uppgifter utan vilka instituten inte kan förstå på vilket sätt det togs hänsyn till deras individuella situation i förhållande till situationen för alla de andra berörda instituten.

276    Mot bakgrund av det ovan anförda kan tribunalen inte godta sökandens argument om att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat på grund av att det inte innehåller individuella uppgifter om de andra instituten som gör det möjligt att kontrollera beräkningen av sökandens förhandsbidrag.

3)      Skillnaderna mellan de deltagande medlemsstaterna vad beträffar förhållandet mellan den del av de totala förhandsbidragen för instituten i en medlemsstat som beräknas på nationell basis och den del av detta belopp som beräknas på unionsbasis

277    Sökanden har hävdat att i det angripna beslutet motiveras inte, vad beträffar de totala förhandsbidragen för alla institut som är auktoriserade på varje deltagande medlemsstats territorium, skillnaderna mellan dessa medlemsstater vad beträffar förhållandet mellan den del av detta belopp som beräknats på nationell basis och den del av detta belopp som beräknats på unionsbasis. För vissa av dessa medlemsstater är den del som beräknats på nationell basis högre, i varierande grad, än den del som beräknats på unionsbasis, och det omvända gäller för andra medlemsstater. En analys av de aggregerade värdena gör det dessutom möjligt att anta att vissa medlemsstater finansierar merparten av de bidrag som beräknats på unionsbasis.

278    Tribunalen påpekar i det avseendet att SRB, i skäl 60 i det angripna beslutet, förklarade att ”[v]id beräkningen av den andel av de årliga bidragen som beräknas på nationell basis, … [hade] den målnivå som användes för denna beräkning fastställts på nationell basis genom att endast beakta de garanterade insättningarna i kreditinstitut som är auktoriserade på den berörda deltagande medlemsstatens territorium”, medan uppgifterna om de auktoriserade instituten på de övriga deltagande medlemsstaternas territorier däremot inte hade beaktats.

279    I skäl 61 i det angripna beslutet anges däremot att ”[v]id beräkningen av den andel av de årliga bidragen [som beräknas på unionsbasis] … fastställs den årliga målnivån på grundval av de garanterade insättningarna i alla kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna”.

280    Av detta följer att de skillnader och avvikelser som sökanden har hänvisat till beror på den omständigheten att beräkningen av förhandsbidragen på nationell basis och beräkningen av dessa bidrag på unionsbasis grundar sig på olika uppgifter. Under dessa omständigheter är den motiveringsskyldighet som åligger SRB inte så långtgående att den kräver att SRB ska ytterligare förklara skillnaderna mellan beräkningen av bidragen på nationell basis och beräkningen av bidragen på unionsbasis.

4)      Motiveringen rörande rättelserna av uppgifter om andra institut

281    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det angripna beslutet inte gör det möjligt för instituten att kontrollera vilken inverkan rättelser av uppgifter om andra institut har haft på beräkningen av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021, eftersom SRB i synnerhet inte avslöjar antalet institut som hade inrapporterat uppgifter som sedan rättades eller vilka konsekvenser som rättelserna har haft på förhandsbidragens storlek. I det avseendet kan SRB:s beräkningar innehålla fel. Vissa institut har till och med uppgett att de ”kanske” hade lämnat felaktiga uppgifter, vilket skulle innebära att SRB:s beräkning grundar sig på felaktiga uppgifter. Även om de eventuella rättelserna kan beaktas i efterhand under den följande bidragsperioden, blev instituten inte informerade om sådana rättelser och skälen till dessa, vilket förstärker att beräkningarna av förhandsbidragen är oklara och inte går att kontrollera. Skillnaden mellan, å ena sidan, beloppet av dessa bidrag beräknade för bidragsperioden 2021 och justerade för de institut som nyligen börjat stå under tillsyn och, å andra sidan, det slutliga beloppet av dessa bidrag efter avdrag för de bidrag som fastställdes för bidragsperioden 2015 och de justeringar som följer av att uppgifter har behandlats på nytt och ändrats, ger således inte någon möjlighet till insyn.

282    Tribunalen påpekar att det följer av den rättspraxis som har angetts i punkterna 150–159 ovan att det angripna beslutet inte nödvändigtvis måste innehålla samtliga uppgifter som gör det möjligt för mottagaren att kontrollera att dess förhandsbidrag har beräknats korrekt. Ett utlämnande av de rättelser som gjorts i efterhand avseende andra institut eller skälen till dessa rättelser skulle dock innebära att uppgifter om de andra instituten som omfattas av skyddet för affärshemligheter lämnades ut till sökanden.

283    Vad vidare beträffar avsaknaden av information i det angripna beslutet om antalet institut som berördes av dessa rättelser, har sökanden inte förklarat på vilket sätt sådan information var nödvändig för att förstå hur SRB hade beaktat sökandens individuella situation vid beräkningen av sökandens förhandsbidrag för bidragsperioden 2021.

284    När det gäller argumentet om den påstådda benägenheten till fel i beräkningen av förhandsbidragen och SRB:s användning av felaktiga uppgifter, avser detta argument en sakfråga, och inte motiveringen i det angripna beslutet. Sökanden har inte heller lagt fram någon konkret uppgift vid tribunalen som skulle göra det möjligt för tribunalen att pröva ett sådant argument i sak.

285    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grundens femte del.

g)      Slutsats beträffande den andra grunden

286    Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den andra grundens första del, och att talan ska ogillas såvitt avser grundens andra till femte del.

2.      Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan på grund av underlåtenheten att iaktta rätten att yttra sig

287    Sökanden har hävdat att under det samrådsförfarande som SRB anordnade före antagande av det angripna beslutet iakttogs inte sökandens rätt att yttra sig, vilken slås fast i artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan, eftersom förfarandet inte gav sökanden någon möjlighet att på ett effektivt sätt framföra synpunkter på beräkningen av dess förhandsbidrag.

288    Den period på två veckor under vilken detta förfarande ägde rum var nämligen otillräcklig för att yttra sig om utkastet till det angripna beslutet och aggregerad statistik och för att kontrollera och analysera denna statistik, särskilt som de uppgifter som lämnades ut inte var tillräckliga för att kontrollera beräkningsprocessen och storleken på sökandens förhandsbidrag. De uppgifter om varje institut som låg till grund för beräkningen av de gemensamma uppgifterna, vilka var avgörande för fördelningen av varje institut i intervallerna och således för institutens klassificering i förhållande till varje riskindikator, lämnades inte ut. SRB gjorde det följaktligen inte möjligt för sökanden att yttra sig över de materiella och juridiska frågeställningar som var relevanta för dess förhandsbidrag eller att kontrollera bidragets riktighet. Även om SRB, före antagandet av det angripna beslutet, tillhandahöll sökanden ett interaktivt verktyg för beräkning av förhandsbidragen, gjorde inte heller detta verktyg det möjligt för instituten att bedöma huruvida deras riskjustering var rimlig i förhållande till alla de andra instituten och huruvida deras ekonomiska situation bedömdes korrekt.

289    Vidare genomfördes samrådsförfarandet på ett rent formellt sätt, vilket bland annat styrks av den omständigheten att SRB inte tog hänsyn till någon av de synpunkter som hade framförts av instituten. De tvivel som uttrycktes av vissa institut tillbakavisades flera gånger av SRB genom en hänvisning till de tillämpliga bestämmelserna och till motiveringen i det angripna beslutet.

290    De ovannämnda bristerna är än mer allvarliga då SRB har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av förhandsbidragen, så att iakttagandet av rätten att yttra sig är av särskild betydelse.

291    SRB har bestritt sökandens argument.

292    Tribunalen påpekar att rätten att yttra sig, vilken föreskrivs i artikel 41.2 a i stadgan, innebär att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och innan ett beslut fattas som kan påverka hans eller hennes intressen på ett ogynnsamt sätt (se dom av den 22 november 2012, M., C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

293    I förevarande fall genomförde SRB, före antagandet av det angripna beslutet, ett samrådsförfarande den 5–19 mars 2021, inom ramen för vilket SRB översände ett utkast till det angripna beslutet till de berörda instituten och anmodade dem att genom ett webbformulär lämna sina kommentarer på innehållet i detta utkast.

294    SRB översände dessutom följande handlingar till de berörda instituten:

–        Ett interaktivt beräkningsverktyg som gjorde det möjligt för instituten att beräkna sina förhandsbidrag för bidragsperioden 2021 på grundval av resultaten av SRB:s mellanliggande beräkningar.

–        SRB:s meddelande SRB/ES/2021/13 av den 3 mars 2021, avseende dess preliminära beräkning av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för bidragsperioden 2021 och inledandet av samråd med instituten.

–        En handling med titeln ”Aggregerad statistik” innehållande beräkningsstatistik för alla instituten i en sammanfattad och gemensam form.

–        Riktlinjer för beräkning av förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 med hjälp av beräkningsverktyget.

295    I det sammanhanget framgår det av den rättspraxis som har angetts i punkterna 150–159 ovan att SRB, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte var skyldig att till sökanden lämna ut samtliga handlingar och uppgifter avseende varje institut för att göra det möjligt för sökanden att till fullo kontrollera att dess förhandsbidrag har beräknats korrekt. I synnerhet var SRB inte skyldig att till sökanden lämna ut de handlingar som innehöll individuella uppgifter om andra institut och som omfattades av skyddet för affärshemligheter.

296    Vidare har sökanden särskilt inte bestritt att den informerades om den metod som användes för att beräkna förhandsbidragen för bidragsperioden 2021 samt det provisoriska resultatet av det förhandsbidrag som sökanden skulle betala, så att sökanden kunde fylla i det formulär som SRB hade tillhandahållit och på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på varje steg av denna beräkning.

297    Under dessa omständigheter finns det inget som tyder på att sökanden inte fick tillgång till de uppgifter som låg till grund för beräkningen av dess förhandsbidrag och som SRB var skyldig att lämna ut till sökanden.

298    Sökanden hade dessutom möjlighet att ta ställning till dessa uppgifter, genom det webbformulär som har nämnts i punkt 293 ovan. Sökanden kunde således framföra sina synpunkter på de skönsmässiga val som SRB hade gjort vid beräkningen av sökandens förhandsbidrag, såsom fastställandet av den årliga målnivån eller precisionen hos vissa riskindikatorer i riskpelaren IV, och sökanden kunde provisoriskt beräkna sitt förhandsbidrag genom att använda det beräkningsverktyg som hade tillhandahållits av SRB.

299    I det avseendet följer det av EU-domstolens praxis att ett formulär, som har utarbetats för att de berörda personerna ska kunna framföra sina ståndpunkter till den behöriga myndigheten, i princip ger dessa personer möjlighet att i detalj yttra sig över de omständigheter som den behöriga myndigheten ska beakta och – för det fall de finner det lämpligt – redogöra för uppgifter eller andra synpunkter än dem som redan tillställts den behöriga myndigheten (se, analogt, dom av den 9 februari 2017, M, C‑560/14, EU:C:2017:101, punkterna 39 och 40).

300    Så är fallet i förevarande mål.

301    I samband med samrådsförfarandet anmodade nämligen SRB instituten att lämna, för det första, synpunkter på tretton på förhand fastställda ämnen, vilket gav dem möjlighet att kommentera flera aspekter av beräkningen av förhandsbidragen, däribland metoden och resultaten av denna beräkning. Inom ramen för tema 14 kunde instituten, för det andra, ta upp varje annan fråga som de ansåg var relevant för beräkningen av förhandsbidraget för bidragsperioden 2021 och som inte redan omfattades av de på förhand fastställda temana. Sökanden hade följaktligen möjlighet att framföra synpunkter på varje del av beräkningen eller förfarandet för utarbetandet av denna beräkning.

302    Vad vidare beträffar den fastställda tidsfristen för att inkomma med synpunkter i samband med samrådsförfarandet, i förevarande fall två veckor, ska det påpekas att sökanden inte har förklarat i vilken utsträckning denna tidsfrist kränkte sökandens rätt att yttra sig. Sökanden har i det avseendet begränsat sig till att hävda att det var ”utopiskt” att anta att utkastet till beslut och den aggregerade statistiken kunde kontrolleras och analyseras inom en så kort tid, utan att hänvisa till konkreta aspekter i dessa handlingar eller praktiska svårigheter som hindrade sökanden från att inkomma med sina synpunkter, inom den fastställda tidsfristen, på de uppgifter som låg till grund för beräkningen av sökandens förhandsbidrag, såsom de uppgifter som har nämnts i punkterna 296 och 298 ovan. Den enda konkreta uppgift som sökanden har nämnt i detta sammanhang är den omständigheten att de uppgifter som lämnades av SRB inte var tillräckliga för att kontrollera beräkningsprocessen och storleken på sökandens förhandsbidrag. Såsom har konstaterats i punkterna 295–297 ovan, har det inte visats att SRB var skyldig att till sökanden lämna ut andra handlingar än dem som har nämnts i punkt 294 ovan, så att denna omständighet inte kan styrka att tidsfristen på två veckor var otillräcklig i förhållande till rätten att yttra sig.

303    Vidare omfattas sökanden av skyldigheten att betala förhandsbidrag sedan år 2016, vilket gör att bidragsperioden 2021 var den sjätte som sökanden deltog i. Av detta följer att sökanden, under det samrådsförfarande som SRB genomförde, redan hade god kännedom om processen för beräkningen av dessa bidrag. Under dessa omständigheter, och då sökanden inte har åberopat några särskilda omständigheter, finns det inte som något som tyder på att den fastställda tidsfristen för att inkomma med synpunkter var otillräcklig.

304    Vad slutligen beträffar SRB:s svar på de synpunkter som instituten framförde, har sökanden inte identifierat någon specifik synpunkt som SRB inte besvarade.

305    Enbart den omständigheten att SRB till slut beslutade att inte ändra det angripna beslutet i förhållande till det utkast till beslut som den hade översänt till instituten, för att ta hänsyn till deras synpunkter, kan inte heller styrka att samrådsförfarandet kränkte sökandens rätt att yttra sig. I enlighet med vad tribunalen redan har slagit fast (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 mars 2015, Slovenská pošta/kommissionen, T‑556/08, ej publicerad, EU:T:2015:189, punkt 89), utgör en sådan omständighet en oenighet om huruvida SRB:s bedömning är välgrundad, men kan inte utgöra en kränkning av institutens rätt att yttra sig.

306    Sökandens argument kan följaktligen inte styrka att sökanden inte fick möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt avseende alla de faktiska eller rättsliga omständigheter som låg till grund för det angripna beslutet.

307    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Beslut SRB/ES/2021/22 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 14 april 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2021 till den gemensamma resolutionsfonden ogiltigförklaras i den del beslutet avser Hypo Vorarlberg Bank AG.

2)      Verkningarna av beslut SRB/ES/2021/22 ska, i den del beslutet avser Hypo Vorarlberg Bank, bestå fram till dess att ett nytt beslut från SRB om fastställande av detta instituts förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 har trätt i kraft, inom en rimlig tidsfrist som inte får överstiga sex månader från den dag då förevarande dom meddelas.

3)      SRB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Hypo Vorarlberg Banks rättegångskostnader.

4)      Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

Kornezov De Baere Petrlík

Kecsmár       Kingston

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 januari 2024.

Underskrifter

*      Rättegångsspråk: tyska.

1      Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.

2 Konfidentiella uppgifter har utelämnats.