Överklagande ingett den 16 april 2024 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 7 februari 2024 i mål T-146/22, Ryanair mot kommissionen (KLM II; COVID-19)

(Mål C-266/24 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, J. Carpi Badía och M. Farley, samtliga i egenskap av ombud)

Övriga parter i målet: Ryanair DAC, Republiken Frankrike, Konungariket Nederländerna, Société Air France, Air France-KLM, Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

bifalla överklagandet och upphäva den överklagade domen,

använda sin behörighet enligt artikel 61 första stycket andra meningen i domstolens stadga och slutligt avgöra målet,

i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för prövning av de grunder som ännu inte prövats, och

förklara att frågan om rättegångskostnader anstår, om målet återförvisas till tribunalen, eller förplikta Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna, om domstolen själv slutligt avgör målet.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första tillämpade tribunalen ett felaktigt kriterium för att fastställa när endast en eller några enheter inom en koncern utgör stödmottagare vid tillämpningen av unionsbestämmelserna om statligt stöd. Tribunalen gjorde sig i synnerhet skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterade att faktorer vilka enbart antydde att (i) Air France-KLM generellt, i egenskap av det yttersta moderbolaget, kunde utöva viss kontroll över Société Air France (nedan kallat Air France) och Koninklijke Luchtvaart Maatschappij (nedan kallat KLM) och deras dotterbolag, samt att (ii) det förelåg viss integration och samordning samt visst samarbete mellan Air France, Air France-KLM och KLM, räckte för att visa att Air France-KLM och Air France faktiskt gynnades av stödet – och därför skulle anses vara stödmottagare vid tillämpningen av unionsbestämmelserna om statligt stöd – i en situation i vilken den exakta innebörden och lydelsen av villkoren för beviljande av stödet uttryckligen hindrade att stödet användes till förmån för Air France-KLM och Air France.

För det andra ersatte tribunalen rättsstridigt kommissionens bedömning med sin egen när den fastställde huruvida enbart vissa företag inom Air-France-KLM-koncernen var mottagare av stödåtgärden – ett område som unionsdomstolarna har fastställt kräver komplexa ekonomiska bedömningar och inom vilket kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning – utan att på ett korrekt sätt visa att kommissionens resonemang var uppenbart felaktigt.

____________