Mål T‑194/13

United Parcel Service, Inc.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Koncentrationer – Förordning (EG) nr 139/2004 – Internationella tjänster för expressleverans av mindre paket inom EES – UPS förvärv av TNT Express – Beslut i vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den inre marknaden – Troliga priseffekter – Ekonometrisk analys – Rätten till försvar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 7 mars 2017

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas – Ansökan innehåller inte en framställning av de grunder som åberopas – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogats ansökan – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 44.1 c; tribunalens rättegångsregler (2015), artikel 76)

2.      Företagskoncentrationer – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar –Hörande av företag – Skyldighet för kommissionen att delge det berörda företaget den slutliga version av den ekonometriska analysen som används innan den meddelar det angripna beslutet

(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 18.3; kommissionens förordning nr 802/2004, artikel 13.4)

3.      Konkurrens – Koncentrationer – Administrativt förfarande – Korta mellanliggande förfarandefrister – Beaktande vid bedömningen av om rätten till försvar och skyndsamhetskravet har iakttagits

(Rådets förordning nr139/2004; kommissionens förordning nr 802/2004)

1.      Se domen.

(se punkt 192)

2.      Att rätten till försvar ska iakttas är en allmän princip i unionsrätten som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som ska garanteras i alla förfaranden, inbegripet förfaranden vid kommissionen i fråga om koncentrationer. Det har även slagits fast att principen om ett kontradiktoriskt förfarande, vilken ingår i rätten till försvar, förutsätter att det berörda företaget har getts tillfälle att under det administrativa förfarandet på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på de handlingar som kommissionen har lagt till grund för sina påståenden.

Den av kommissionen, i beslutet om att koncentrationen inte var förenlig med den inre marknaden, använda ekonometriska analysen grundades på en annan ekonometrisk modell än den som hade varit föremål för kontradiktoriska diskussioner under det administrativa förfarandet. Även om det visserligen kan framhållas att det finns många likheter mellan den slutliga ekonometriska modellen och de modeller som diskuterades under det administrativa förfarandet, är det likväl så, att de ändringar som gjordes inte kan anses vara obetydliga.

Kommissionen kan följaktligen inte med framgång hävda att den inte var skyldig att delge det berörda företaget den slutliga modellen av den ekonometriska analysen före antagandet av det angripna beslutet.

Det berörda företagets rätt till försvar åsidosattes följaktligen, vilket medför att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, såvida företaget i tillräcklig utsträckning har visat inte att det angripna beslutet skulle ha haft ett annat innehåll utan detta förfarandefel, utan att det skulle ha kunnat ha en chans, om än liten, att försvara sig bättre genom att, före antagandet av nämnda beslut, få tillgång till den slutliga version av den ekonometriska analysen som kommissionen valde.

(se punkterna 198–200, 205, 209, 210 och 215)

3.      Vid bedömningen av huruvida rätten till försvar har iakttagits i samband med kontrollen av koncentrationer ska hänsyn tas till kravet på skyndsamhet, vilket präglar den allmänna systematiken i förordning nr 139/2004 om företagskoncentrationer.

(se punkt 219)