Language of document : ECLI:EU:C:2018:270

Mål C‑525/16

MEO – Serviços de Comunicações e Multimédia SA

mot

Autoridade da Concorrência

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Concorrência, Regulação e Supervisão)

”Begäran om förhandsavgörande – Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Artikel 102 andra stycket c FEUF – Begreppet konkurrensnackdel – Diskriminerande priser på marknaden i efterföljande led – Organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrättens närstående rättigheter – Avgift som tas ut av inhemska företag som tillhandahåller överföring av televisionssignaler och tillhörande innehåll mot betalning”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 april 2018

Dominerande ställning – Missbruk – Begreppet konkurrensnackdel – Diskriminerande priser som ett dominerande företag tillämpar gentemot handelspartner på marknaden i efterföljande led – Möjlig verkan i form av en snedvridning av konkurrensen mellan nämnda handelspartner – Krav på en analys av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet – Krav på styrkande av att det föreligger en faktisk och kvantifierbar försämring av konkurrenssituationen – Föreligger inte

(Artikel 102 andra stycket c FEUF)

Begreppet ”konkurrensnackdel” i den mening som avses i artikel 102 andra stycket c FEUF ska tolkas så, att i ett fall där ett företag med dominerande ställning tillämpar diskriminerande priser gentemot handelspartner på marknaden i efterföljande led avser detta begrepp den situationen att detta beteende kan medföra en snedvridning av konkurrensen mellan dessa handelspartner. För att det ska kunna fastställas att det föreligger en sådan ”konkurrensnackdel” krävs inte att det styrks en faktisk och kvantifierbar försämring av företagets konkurrenssituation. Ett sådant fastställande ska grundas på en analys av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet av vilken man kan dra slutsatsen att nämnda beteende har påverkat kostnaderna, vinsten eller något annat relevant intresse för de nämnda handelspartnerna på ett sådant sätt att detta beteende kan påverka deras konkurrenssituation.

Vid bedömningen av huruvida prisdiskriminering som ett företag med dominerande ställning tillämpar gentemot sina handelspartner tenderar att snedvrida konkurrensen på marknaden i efterföljande led gäller, såsom generaladvokaten anfört i punkt 63 i sitt förslag till avgörande, att den omständigheten, att företag fått en omedelbar nackdel genom att de tvingats betala högre priser än sina konkurrenter för en likvärdig prestation, inte i sig innebär att konkurrensen har snedvridits eller kan snedvridas.

Det är nämligen endast om det dominerande företagets beteende, mot bakgrund av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, tenderar att leda till en snedvridning av konkurrensen mellan dessa handelspartner som olika behandling av handelspartner som konkurrerar med varandra kan anses utgöra missbruk. I en sådan situation kan det emellertid inte krävas att det dessutom styrks att det föreligger en faktisk och kvantifierbar försämring av de enskilda handelspartnernas konkurrenssituation (dom av den 15 mars 2007, British Airways/kommissionen, C‑95/04 P, EU:C:2007:166, punkt 145). Såsom generaladvokaten anförde i punkt 86 i sitt förslag till avgörande ska det således göras en bedömning av samtliga relevanta omständigheter för att avgöra huruvida en prisdiskriminering ger, eller kan ge, upphov till en konkurrensnackdel i den mening som avses i artikel 102 andra stycket c FEUF.

Vad gäller frågan huruvida man vid tillämpningen av artikel 102 andra stycket c FEUF ska beakta hur allvarlig en eventuell konkurrensnackdel är, erinrar domstolen om att det inte är motiverat att fastställa ett tröskelvärde för märkbar effekt (de minimis) när det gäller att avgöra huruvida ett företag missbrukar en dominerande ställning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, Post Danmark, C‑23/14, EU:C:2015:651, punkt 73). För att en sådan prisdiskriminering som avses i artikel 102 andra stycket c FEUF ska kunna ge upphov till en konkurrensnackdel krävs emellertid att den påverkar intressena för den aktör som fått betala ett högre pris än sina konkurrenter.

(se punkterna 26–30 och 37 samt domslutet)