Talan väckt den 8 september 2010 - Sanitec Europe mot kommissionen
(Mål T-381/10)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Sanitec Europe Oy (Helsinki, Finland), (ombud: J. Killick, Barrister, I. Reynolds, Solicitor och advokaterna P. Lindfelt och K. Struckmann)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara, helt eller delvis, kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - Sanitetsgods,
fastslå att sökanden inte bär något ansvar för konkurrensbegränsande åtgärder avseende kranar och vid behov ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det däri anges att sökanden (eller sökandens dotterbolag) är ansvarig,
dessutom, eller alternativt, sätta ned bötesbeloppet,
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och
eventuellt göra andra förordnanden som är påkallade med hänsyn till omständigheterna i målet.
Grunder och huvudargument
Sökanden yrkar med stöd av artikel 263 FEUF att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - Sanitetsgods, avseende en konkurrensbegränsande samverkan på den belgiska, tyska, franska, italienska, nederländska och österrikiska marknaden för sanitetsgods för badrum innebärande en samordning av försäljningspriser och utbyte av känsliga affärsuppgifter, samt i andra hand nedsättning av de böter som sökanden har ålagts.
Till stöd för sina yrkanden åberopar sökanden följande grunder:
För det första har kommissionen underlåtit att bedöma eller undersöka det ekonomiska sammanhanget och har därför inte lyckats visa att de påstådda överträdelserna har haft ett konkurrensbegränsande syfte. Kommissionen hade ingen lagenlig rätt att presumera (eller att fastslå) att samtal (i) mellan företag som inte är konkurrenter (ii) som handlade om ett icke-marknadsmässigt pris som ingen aktör på marknaden betalar hade ett konkurrensbegränsande syfte.
För det andra saknade kommissionen fog för att hålla sökanden ansvarig för en överträdelse av konkurrensreglerna avseende kranar med beaktande dels av den första grunden, dels av den omständigheten att varken sökanden eller dess dotterbolag tillverkar kranar.
Dessutom har kommissionen inte lyckats styrka att den överträdelse av konkurrensreglerna som sökanden påstås ha gjort sig skyldig till har ägt rum, framför allt därför att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av bevisningen i Frankrike, Italien och vad beträffar Keramag Keramische Werke AG i Tyskland.
För det fjärde har kommissionen inte visat att det föreligger något intresse av att konstatera att det förelåg ett åsidosättande i Nederländerna som nu är preskriberat.
Vidare har kommissionen (i) inte framfört kritiken på ett lämpligt sätt i meddelandet om invändningar och (ii) inte godtagit eller redovisat relevant bevisning som kan styrka sökandens oskuld. Dessa felaktigheter vid handläggningen begränsade oåterkalleligen sökandens rätt till försvar.
Sökandebolaget anför genom en ytterligare grund att det inte kan anses ha ett direkt och individuellt betalningsansvar för bötesbeloppet på 9 873,060 euro. Det har inte visats att bolaget självt har gjort sig skyldigt till något olagligt agerande. Det hade endast ett ansvar i egenskap av moderbolag och kan i denna egenskap inte åläggas ett direkt och individuellt betalningsansvar för böter. Dessutom angavs inte möjligheten att bolaget skulle kunna komma att åläggas ett direkt och individuellt betalningsansvar i meddelandet om invändningar, vilket utgör ett sådant åsidosättande av handläggningsregler som motiverar en ogiltigförklaring.
Det var vidare fel att betrakta sökanden som solidariskt ansvarig för sitt dotterbolag Keramag Keramische Werke AG:s agerande. Sökandebolaget ägde inte samtliga andelar i Keramag Keramische Werke AG under den berörda perioden. Det hade inte en sådan ställning att det kunde utöva, och det utövade inte, bestämmanderätt över dotterbolaget.
Dessutom var utredningen i ärendet selektiv och godtycklig då många företag som påstås ha deltagit vid olagliga möten eller samtal aldrig åtalades.
Slutligen var bötesbeloppet orimligt och oproportionerligt högt framför allt med hänsyn till att planerna inte genomfördes och inte fick några effekter på marknaden. Sökanden yrkar att domstolen ska sätta ned bötesbeloppet med stöd av sin obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF.
____________