Mål T‑647/20
Jean-Michel Verelst
mot
Europeiska unionens råd
Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 12 januari 2022
”Institutionell rätt – Fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Förordning (EU) 2017/1939 – Utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Utnämning av en av de kandidater som nominerats av Belgien – Tillämpliga bestämmelser för utnämning av europeiska åklagare”
1. Europeiska unionen – Fördjupat samarbete – Inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Förordning nr 2017/1939 – Utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Beslut 2020/1117 – Utnämning av en av de kandidater som nominerats av Belgien – Bestämmelser som reglerar förfarandet för utnämning av europeiska åklagare – Icke-diskrimineringsprincipen – Åsidosättande – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 2017/1939, artiklarna 14.3 och 16.1–16.3; rådets beslut 2018/1696, bilaga, punkterna VI.2 och VII.2; rådets beslut 2020/1117, skäl 13 och artikel 1)
(se punkterna 59–73 och 77–79)
2. Europeiska unionen – Fördjupat samarbete – Inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Förordning nr 2017/1939 – Utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Beslut 2020/1117 – Utnämning av en av de kandidater som nominerats av Belgien – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Åsidosättande av denna skyldighet – Föreligger inte
(Artikel 296 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 c; rådets förordning nr 2017/1939, artiklarna 14.3 och 16.1–16.3; rådets beslut 2018/1696, bilaga, punkterna VI.2 och VII.2; rådets beslut 2020/1117, skäl 13 och artikel 1)
(se punkterna 85–101)
3. Europeiska unionen – Fördjupat samarbete – Inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Förordning nr 2017/1939 – Utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Beslut 2020/1117 – Utnämning av en av de kandidater som nominerats av Belgien – Bedömning och jämförelse av meriterna hos kandidaterna till posten som en medlemsstats europeiska åklagare – Utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Uppenbart oriktig bedömning – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 2017/1939, skäl 24 och artiklarna 9, 12.1, 12.3, 12.5 och 104; rådets beslut 2018/1696, bilaga, punkterna VI.2 och VII.2; rådets beslut 2020/1117, skäl 13 och artikel 1)
(se punkterna 116–131)
Resumé
Den 12 oktober 2017 antog Europeiska unionens råd förordning 2017/1939 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten.(1) Genom denna förordning inrättas Europeiska åklagarmyndigheten såsom unionsorgan och däri fastställs dess arbetssätt.
I enlighet med artikel 16.1 i förordning 2017/1939 ska varje medlemsstat som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten nominera tre kandidater till posten som europeisk åklagare. I artikel 16.2 i förordning 2017/1939 föreskrivs att rådet, efter att ha erhållit ett motiverat yttrande från urvalskommittén, som har i uppdrag att upprätta en slutlista över kandidater till posten som europeisk chefsåklagare,(2) ska välja ut och utnämna en av kandidaterna till posten som europeisk åklagare för medlemsstaten i fråga. Vidare föreskrivs att om urvalskommittén konstaterar att en kandidat inte uppfyller de villkor som krävs för att utföra en europeisk åklagares uppgifter ska dess yttrande vara bindande för rådet. Enligt artikel 16.3 i den nämnda förordningen ska rådet, med enkel majoritet, välja ut och utnämna europeiska åklagare för en period på sex år som inte kan förnyas. Rådet får besluta att förlänga mandatet med högst tre år vid utgången av sexårsperioden.
Enligt artikel 14.3 i förordning nr 2017/1939 ska rådet fastställa reglerna för urvalskommitténs arbetssätt och anta ett beslut där dess ledamöter utses på förslag av Europeiska kommissionen. Den 13 juli 2018 antog rådet genomförandebeslut (EU) 2018/1696, om arbetssättet för denna urvalskommitté.(3) I enlighet med punkt VII.2, tredje stycket i dessa regler ”[ska u]rvalskommittén … rangordna kandidaterna enligt deras kvalifikationer och erfarenhet”, varvid rangordningen ska ”ange urvalskommitténs preferensordning och … inte vara bindande för rådet”.
Inför nomineringen av tre kandidater till posten som europeisk åklagare i enlighet med vad som föreskrivs i förordning 2017/1939 offentliggjorde de belgiska myndigheterna en infordran av intresseanmälningar den 25 januari 2019. Svar inkom från sex kandidater, däribland sökanden Jean-Michel Verelst som sedan år 2010 är verksam som Substitut du procureur du Roi de Bruxelles (ställföreträdande riksåklagare i Bryssel) med inriktning på skatteärenden.
Efter att ha genomfört de olika etapper av urvalsförfarandet som föreskrivs i förordning 2017/1939, antog rådet, den 27 juli 2020, genomförandebeslut (EU) 2020/1117 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten och utnämnde Yves van den Berge från och med den 29 juli 2020.(4) Genom skrivelse av den 7 oktober 2020 underrättade rådet sökanden, liksom alla övriga icke utvalda kandidater, om beslutet och lämnade relevanta upplysningar om skälen till stöd för sitt beslut att utnämna en annan kandidat, i detta fall Yves van den Berge.
Sökanden begärde då av rådet att få sig översänt alla de handlingar rörande urvalsförfarandet som gällde honom. Han väckte därefter talan om ogiltigförklaring av nämnda beslut, i den del det innebar att Yves van den Berge utnämndes till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten och avslog hans ansökan.
Tribunalen ogillar genom sin dom sökandens talan. Tribunalen prövar för första gången lagenligheten av genomförandebeslut 2020/1117 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten vilket antagits med tillämpning av förordning 2017/1939.
Tribunalens bedömning
Tribunalen prövar för det första frågan huruvida rådet kunde avvika från den preferensordning som fastställts av urvalskommittén med uppgift att bedöma kapaciteten hos de kandidater som nominerats av medlemsstaterna. Efter att ha erinrat om lydelsen i de bestämmelser som reglerar det förfarande som leder fram till antagandet av det angripna beslutet – vars förlopp sökanden inte har bestritt – erinrar tribunalen om att enligt punkt VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt är den rangordning som urvalskommittén fastställt på grundval av kvalifikationer och erfarenhet hos de tre kandidater som nominerats av den berörda medlemsstaten inte bindande för rådet. Tribunalen påpekar vidare att varken artikel 16.2 och 16.3 i förordning 2017/1939 eller reglerna för urvalskommitténs arbetssätt utgör hinder för att rådet, inom ramen för utövandet av sin behörighet enligt artikel 16.2 och 16.3, vid valet mellan de tre kandidater som nominerats av en medlemsstat beaktar de upplysningar som det mottagit av regeringarna i de medlemsstater som är företrädda inom rådet, i förekommande fall av den berörda medlemsstaten själv. Tribunalen anser följaktligen att det angripna beslutet har antagits i enlighet med förfarandereglerna för antagande av detta beslut(5) och med icke-diskrimineringsprincipen.
För det andra undersöker tribunalen huruvida rådet har iakttagit sin motiveringsskyldighet i förhållande till sökanden, vars ansökan avslogs. Efter att ha erinrat om räckvidden av denna motiveringsskyldighet(6) och undersökt det angripna beslutets rättsliga karaktär, finner tribunalen att motiveringen av det angripna beslutet, i den del det innebär ett underförstått avslag på sökandens ansökan till posten som Konungariket Belgiens europeiska åklagare, i princip skulle ha meddelats sökanden samtidigt som det angripna beslutet.
Tribunalen konstaterar härvid att den enda motiveringen till det angripna beslutet, såsom detta offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, återfinns i skäl 13. Det anges där att rådet ”[i] fråga om de kandidater som nominerats av Belgien, Bulgarien och Portugal [inte] följde … urvalskommitténs icke-bindande preferensordning eftersom relevanta förberedande rådsorgan hade gjort en annan bedömning av de kandidaternas meriter”. Tribunalen erinrar emellertid om att det framgår av punkt VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt att den rangordning som kommittén upprättat i fråga om de tre kandidater till posten som europeisk åklagare vilka nominerats av Konungariket Belgien på grundval av dessa kandidaters kvalifikationer och erfarenhet inte var bindande för rådet. Det stod således rådet fritt att antingen anamma rangordningen eller grunda sitt beslut på en annan bedömning av kandidaternas meriter. Sökanden saknar därför enligt tribunalen stöd för att påstå att motiveringen av det angripna beslutet borde ha gjort det möjligt för honom att förstå varför rådet hade beslutat att inte följa den preferensordning som urvalskommittén angett.
Tribunalen påpekar dock att den motivering av det angripna beslutet som finns i skäl 13 i detta inte i sig möjliggör vare sig för sökanden eller för tribunalen att förstå varför rådet ansåg att ansökan från den kandidat som utnämndes till posten som Konungariket Belgiens europeiska åklagare uppvisade bättre meriter än sökandens. Tribunalen konstaterar emellertid att rådet i sin skrivelse av den 7 oktober 2020 tillräckligt ingående redovisade skälen till att det ansåg att den kandidat som utnämndes var bättre lämpad att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare än de två andra kandidaterna.
Även om det vore önskvärt att de kompletterande skälen för avslaget på sökandens ansökan hade delgetts vederbörande samtidigt med offentliggörandet av det angripna beslutet i Europeiska unionens officiella tidning, påpekar tribunalen att sökanden har kunnat få kännedom om dessa skäl genom rådets skrivelse av den 7 oktober 2020, det vill säga innan talan väcktes, och att detta i förevarande fall gjort det möjligt för honom att bedöma om beslutet var välgrundat och att försvara sina rättigheter.
För det tredje prövar tribunalen slutligen sökandens argument att det angripna beslutet är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning. Tribunalen erinrar härvid om att en institution har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömning och jämförelse av meriterna hos kandidaterna till den post som ska tillsättas. Innehållet i denna bedömning beror inte enbart på kandidaternas kompetens och yrkesskicklighet, utan också på deras karaktär, uppträdande och fullständiga personlighet. Detta gäller i ännu högre utsträckning när den post som ska tillsättas innebär ett stort ansvar, såsom det ansvar som de europeiska åklagarna har enligt förordning 2017/1939.(7)
Tribunalen påpekar att europeiska åklagare ska utöva funktioner som innebär ett stort ansvar, vilket också bekräftas av deras placering i lönegrad AD 13, vilken enligt bilaga I till tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen motsvarar en tjänst som rådgivare eller likvärdig befattning. Posten som europeisk åklagare är därmed inplacerad mellan befattningen som direktör (AD 15-AD 14) och enhetschef eller motsvarande (AD 9-AD 14). Enligt tribunalen har rådet således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömning och jämförelse av meriterna hos kandidaterna till posten som en medlemsstats europeiska åklagare.
Efter att ha prövat vart och ett av de argument som åberopats av sökanden mot bakgrund av rådets stora utrymme för skönsmässig bedömning, konstaterar tribunalen att sökanden inte har påvisat att rådet i förevarande fall överskred gränserna för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att välja och utnämna Yves van den Berge till posten som europeisk åklagare.