Language of document :

Överklagande ingett den 23 maj 2014 av Schwenk Zement KG av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 14 mars 2014 i mål T-306/11, Schwenk Zement KG mot kommissionen

(Mål C-248/14 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Schwenk Zement KG (ombud: M. Raible och S. Merz, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 14 mars 2014 i mål T-306/11, i den del klagandens talan ogillades,

med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2011) 2367 slutlig av den 30 mars 2011 i ärende COMP/39520 – Cement och cementprodukter i dess helhet såvitt avser klaganden,

subsidiärt till punkt 2: återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med domstolens rättsliga bedömning, och

under alla förhållande förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader i tribunalen och i domstolen.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser dom som Europeiska unionens tribunal (nedan kallad tribunalen) meddelade den 14 mars 2014 i mål T-306/11 i den del denna gick klaganden emot. Schwenk Zement KG delgavs domen den 14 mars 2014. Talan i den överklagade domen gällde kommissionens beslut K(2011) 2367 slutlig av den 30 mars 2011 om ett förfarande enligt artikel 18.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003(1 ) (ärende 39520 – Cement och cementprodukter). Tribunalen biföll klagandens talan i vissa delar och ogillade talan i andra delar.

Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan.

Klaganden anser att tribunalen missförstått proportionalitetsprincipen i sin dom. Tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att inte i enlighet med proportionalitetsprincipen göra en gradskillnad mellan åtgärder. Om två tänkbara åtgärder står till buds ska den mindre ingripande av dessa väljas. Tribunalen ansåg att det var tillåtet att rikta ett beslut att begära upplysningar enligt artikel 18.3 i förordning nr 1/2003 till klaganden genom att enbart åberopa att upplysningarna inhämtades säkrast på detta sätt.

Enligt klaganden genomförde tribunalen dessutom endast en ofullständig prövning av det förevarande fallet och förbisåg därvid väsentliga omständigheter som klaganden hade åberopat. Tribunalen prövade inte det enskilda fallet och beaktade inte särskilda omständigheter avseende klaganden. Tribunalen utgick snarare från vad ett antal cementleverantörer hade påstått.

Vidare anser klaganden att tribunalen missförstått motiveringsskyldigheten när den fann att de standardiserade formuleringar som kommissionen använt var tillräckliga som motivering. Tribunalen åsidosatte motiveringsskyldigheten på två sätt. För det första missförstod den de krav som ställs i enlighet med den motiveringsskyldighet för kommissionens rättsakter som följer av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 18.3 i förordning nr 1/2003. För det andra iakttog tribunalen inte de krav som den själv slagit fast vad gäller motiveringsskyldigheten. Slutligen innebär tribunalens prövning att det inte går att kontrollera huruvida proportionalitetsprincipen har iakttagits. Om tribunalens dom godtas på denna punkt innebär detta att proportionalitetsprincipen förlorar sitt innehåll vad gäller beslut att begära upplysningar enligt artikel 18.3 i förordning nr 1/2003.

____________

(1 ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1)