BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 23 oktober 2013

Mål F‑123/12

Maria-Pia Palleschi

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Artikel 3b i Anställningsvillkoren för övriga anställda – Begäran att avtalet ska omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken Maria-Pia Palleschi yrkar ogiltigförklaring av ett beslut av den 4 januari 2012 genom vilket den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal har avslagit hennes begäran att hennes avtal om anställning som kontraktsanställd för övriga uppgifter ska omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd.

Avgörande:      Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund. Maria-Pia Palleschi ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Extraanställda – Mål och kännetecken för avtal om anställning som kontraktsanställd för övriga uppgifter

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 3b första stycket)

2.      Tjänstemän – Extraanställda – Omvandling av ett avtal om anställning som kontraktsanställd för övriga uppgifter till ett avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd – Villkor – Bevisbörda

(Anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 3b första stycket)

3.      Tjänstemän – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Kontraktsanställd för övriga uppgifter – Möjlighet att förnya avtalet utifrån den berörda institutionens behov

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 88)

1.      Det framgår av artikel 3b första stycket i Anställningsvillkoren för övriga anställda att syftet med avtal om anställning som kontraktsanställd för övriga uppgifter är att göra det möjligt att anställa personal för en viss tid för att uppfylla övergående eller tillfälliga administrativa behov, vilka även kan vara återkommande. Den personal som anställts på detta sätt har således att utföra uppgifter av tillfällig natur eller att tillfälligt lindra verkningarna av att en fast anställd tjänsteman är frånvarande från arbetet.

(se punkt 27)

Hänvisning till

Tribunalen: 21 september 2011, Adjemian m.fl. mot kommissionen, T-325/09 P, punkt 86 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 14 mars 2013, Christoph m.fl. mot kommissionen, F‑63/08, punkterna 68 och 69

2.      För att anställningstiden som kontraktsanställd för övriga uppgifter ska kunna jämställas med anställningstid som tillfälligt anställd, måste den kontraktsanställde styrka dels att det finns tjänster som innebär sådana arbetsuppgifter som han har utfört i den tjänsterförteckning som ingår som bilaga till den berörda institutionens budget, och att dessa tjänster är obesatta, dels att de arbetsuppgifter han har utfört konkret motsvarar permanenta arbetsuppgifter inom institutionens kärnverksamhet.

Det finns inga bevisregler i Anställningsvillkoren för övriga anställda, varför den berörde anställde kan visa att han har utfört permanenta arbetsuppgifter inom institutionens kärnverksamhet med vilken bevisning som helst, däribland en samling samstämmiga indicier. Däremot kan rena påståenden utan stöd av relevant bevisning inte anses tillräckliga för att omvandla anställningsavtalet.

(se punkterna 28 och 31)

Hänvisning till

Tribunalen: Domen i det ovannämnda målet Adjemian m.fl. mot kommissionen, punkt 88 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: 17 november 2009, Palazzo mot kommissionen, F‑57/08, punkterna 44−48

3.      I en förvaltning med omfattande personalbehov är det oundvikligt att övergående eller tillfälliga administrativa behov som rör punktinsatser eller brådskande behov kan uppstå många gånger över tiden. Sådana omständigheter hindrar inte berörda tjänstegrenar från att under specificerad tid anlita personer som innehar specifika kvalifikationer eller kunskaper som behövs för att uppfylla dessa behov. Dessa omständigheter utgör nämligen objektiva skäl som motiverar längden på anställningsavtalen för kontraktsanställda för övriga uppgifter och hur dessa avtal förnyas när behoven kvarstår eller nya behov uppstår.

(se punkt 30)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 11 juli 2002, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, T‑137/99 och T‑18/00, punkt 95 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: Domen i det ovannämnda målet Christoph m.fl. mot kommissionen, punkt 69 och där angiven rättspraxis