TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 15 maj 2012

Mål T‑184/11 P

Bart Nijs

mot

Europeiska unionens revisionsrätt

ˮÖverklagande− Personalmål − Tjänstemän − Disciplinåtgärder − Disciplinärt förfarande − Avsättning från tjänsten med bevarad rätt till pension − Artiklarna 22a och 22b i tjänsteföreskrifterna – Krav på tydlighet i överklagandet – Ny grund – Rätten till ett effektivt domstolsskydd – Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – Ingen skyldighet att ex officio pröva en grund som rör åsidosättande av skyldigheten att iaktta en skälig tidsfrist”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 13 januari 2011 i mål F-77/09, Nijs mot revisionsrätten, med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Bart Nijs ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens revisionsrätt haft i förevarande instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopats mot ett domskäl som inte är nödvändigt för domslutet – Verkningslös grund

2.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna – Ej möjlig utom vid missuppfattning

(Artikel 257 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

3.      Överklagande – Grunder – Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1 första stycket c)

4.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 48.2, 139.2 och 144)

5.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Erkänd genom Europakonventionen – Beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 52.3)

6.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Prövning av en disciplinåtgärd inom ramen för obegränsad behörighet

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

7.      Tjänstemän – Talan – Grund genom vilken det görs gällande att ett disciplinärt förfarande inte avslutades inom skälig tid – Skyldighet att pröva en sådan grund ex officio – Föreligger inte

1.      När ett av de skäl som personaldomstolen har angett är tillräckligt för att motivera domslutet, påverkar eventuella felaktigheter med avseende på något annat skäl inte domslutet, med följd att den grund varigenom sådana felaktigheter görs gällande är verkningslös och en talan kan således inte bifallas såvitt avser en sådan grund.

(se punkt 24)

Hänvisning till

Domstolen: 29 april 2004, kommissionen mot CAS Succhi di Frutta, C‑496/99 P, REG 2004, s. I‑3801, punkt 68 och där angiven rättspraxis

2.      Enligt artikel 257 FEUF och artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga kan överklaganden till tribunalen endast avse rättsfrågor. Domstolen i första instans är ensam behörig att dels fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels bedöma de faktiska omständigheterna. Den bedömning som domstolen i första instans har gjort av de faktiska omständigheterna utgör således inte, med undantag för då denna har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av tribunalen. En sådan missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 8 september 2008, Kerstens mot kommissionen, T‑222/07 P, REGP 2008, s. I‑B‑1‑37 och II‑B‑1‑267, punkterna 60–62 och där angiven rättspraxis

3.      I artikel 21 i domstolens stadga föreskrivs att ansökan genom vilken talan väcks ska innehålla en kort framställning av grunderna för talan. Dessutom anges i artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler att överklagandet ska innehålla uppgifter om de rättsliga grunder som åberopas. Det följer av dessa bestämmelser att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter domen ifrågasätts samt de rättsliga grunder som åberopas till stöd för yrkandet om upphävande av domen.

(se punkt 36)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 mars 2008, Rossi Ferreras mot kommissionen, T‑107/07 P, REGP 2008, s. I‑B‑1‑5 och II‑B‑1‑31, punkt 27 och där angiven rättspraxis

4.      Enligt artikel 139.2 i tribunalens rättegångsregler får överklagandet inte avse annan sak än den som varit föremål för talan vid personaldomstolen.

Om en part tilläts att för första gången vid domstolen i andra instans åberopa en grund som han inte åberopat i första instans skulle det nämligen innebära att han vid domstolen i andra instans, som har en begränsad behörighet i samband med ett överklagande, kan anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som prövats av domstolen i första instans. Tribunalen är inom ramen för ett överklagande emellertid endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har prövats vid personaldomstolen.

(se punkterna 58 och 66)

Hänvisning till

Domstolen: 1 februari 2007, C‑266/05 P, Sison mot rådet, REG 2007, s. I‑1233, punkt 95 och där angiven rättspraxis

5.      Principen om ett effektivt domstolsskydd utgör en allmän princip i unionsrätten, vilken numera kommer till uttryck i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet enligt artikel 6.l i Europakonventionen genomförs sålunda i unionsrätten genom artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Detta påverkar emellertid inte den omständigheten, vilken följer av artikel 52.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, att rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska, i den mån som den motsvarar en rättighet som garanteras av Europakonventionen, ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen, såsom denna tolkas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(se punkt 84)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 2010, DEB, C‑279/09, REU 2010, s. I‑13849, punkterna 29–31; 1 mars 2011, Chartry, C‑457/09, REU 2011, s. I‑819, punkt 25; 28 juli 2011, Samba Diouf, C‑69/10, REU 2011, s. I‑7151, punkt 49

6.      Det framgår av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att iakttagandet av artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte hindrar att ett ˮstraffˮ först åläggs av en administrativ myndighet inom ramen för ett administrativt förfarande. Denna princip förutsätter dock att ett beslut meddelat av en administrativ myndighet som inte uppfyller villkoren i denna artikel senare kan prövas av ett rättsligt organ med obegränsad behörighet. För att ett rättsligt organ ska anses ha obegränsad behörighet ska det bland annat ha behörighet att avgöra alla frågor avseende faktiska och rättsliga omständigheter som är relevanta för det anhängiga ärendet, vilket i fråga om disciplinåtgärder bland annat innebär att det ska vara behörigt att bedöma huruvida disciplinåtgärden står i proportion till felet.

(se punkt 85)

Hänvisning till

Europadomstolen: Albert och Le Compte mot Belgien, 10 februari 1983, serie A nr 58, § 29; Schmautzer, Umlauft, Gradinger, Pramstaller, Palaoro och Pfarrmeier mot Österrike, 23 oktober 1995, serie A nr 328 A‑C respektive 329 A‑C, §§ 34, 37, 42, 39, 41 och 38; Mérigaud mot Frankrike, nr 32976/04, 24 september 2009, § 68

7.      Unionsdomstolen ska inte ex officio pröva en grund genom vilken det görs gällande att ett disciplinärt förfarande inte avslutades inom skälig tid när det inte påstås eller styrks att denna omständighet hade betydelse för själva innehållet i institutionens slutgiltiga beslut.

(se punkt 100)

Hänvisning till

Domstolen: 13 december 2000, SGA mot kommissionen, C‑39/00 P, REG 2000, s. I‑11201, punkterna 41–45; 20 september 2001, Asia Motor Frankrike m.fl. mot kommissionen, C‑1/01 P, REG 2001, s. I‑6349, punkterna 33–36