Mål T‑216/13
Telefónica, SA
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den portugisiska och den spanska telekommarknaden – Konkurrensklausul avseende den iberiska marknaden i avtalet för Telefónicas förvärv av Portugal Telecoms andel i den brasilianska mobiloperatören Vivo – Förbehållet ”i den mån det är tillåtet enligt lag” – Överträdelse genom syfte – Accessorisk begränsning – Sökandens självständiga beteende – Potentiell konkurrens – Överträdelse genom resultat – Beräkning av bötesbeloppet – Begäran om hörande av vittnen”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 28 juni 2016
1. Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Domstolsprövning av kommissionens beslut i konkurrensärenden – Laglighetsprövning och tribunalens obegränsade behörighet, såväl rättsligt som med avseende på de faktiska omständigheterna – Bilagor till ansökan som anförs till stöd för grunder som innebär ett bestridande av fastställandet av överträdelsen och böternas belopp, vilka inte framlagts under det administrativa förfarandet enligt artikel 101 FEUF – Upptagande till sakprövning
(Artikel 263 FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Tolkning av motiveringen till ett förvaltningsbeslut – Gränser
(Artikel 263 FEUF)
3. Konkurrens – Böter – Belopp – Ändamålsenlighet – Domstolsprövning – Omständigheter som kan beaktas av unionsdomstolen – Uppgifter som inte återfinns i beslutet att ålägga böter– Omfattas
(Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.1 och 31)
4. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Den kontradiktoriska principen – Iakttagande härav i ett domstolsförfarande – Räckvidd – Sökanden har inte getts tillgång till skrivelser som en annan part ingett i samband med en parallell talan och som citerats av kommissionen – Åsidosättande av nämnda princip
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Begrepp – Samförstånd när det gäller framtida marknadsuppträdande
(Artikel 101.1 FEUF)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – En konkurrensbegränsande samverkans innehåll och ändamål samt de ekonomiska och juridiska sammanhang i vilket samverkan utvecklats – Åtskillnad mellan överträdelser genom syfte och överträdelser genom resultat – Avtalspartens avsikt att begränsa konkurrensen – Ej nödvändigt kriterium – Överträdelse genom syfte – Tillräcklig grad av skadlighet – Bedömningskriterier
(Artikel 101.1 FEUF)
7. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Materiellt tillämpningsområde – Beteende som åläggs genom statliga åtgärder – Omfattas inte – Villkor
(Artikel 101 FEUF)
8. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket den konstaterar en överträdelse som består i att ett konkurrensbegränsande avtal ingåtts – Beslut som vilar på bevis i form av handlingar eller direkta bevis – Beviskrav för företag som bestrider överträdelsen
(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel2)
9. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1)
10. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket den konstaterar en överträdelse av artikel 101 FEUF – Skyldighet att definiera marknaden – Föreligger ej vid avtal som syftar till marknadsuppdelning
(Artikel 101.1 FEUF)
11. Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Kvalifikation av ett företag som potentiell konkurrent – Kriterier – Grundläggande omständighet – Företagets förmåga att inträda på den relevanta marknaden
(Artikel 101.1 FEUF)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Någon bindande eller uttömmande förteckning över kriterierna finns inte – Kommissionens utrymme för eget skön
(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
13. Institutionernas rättsakter – Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut vid överträdelse av konkurrensreglerna – Rättsakt med allmän giltighet – Verkningar
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
14. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 17, artikel 17, och rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
15. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Iakttagande av principerna om likabehandling och proportionalitet – Kriterier – Omsättning
(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
16. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens skyldighet att följa sin tidigare beslutspraxis – Föreligger inte
(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
17. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Överträdelser som redan på grund av sin art klassificerats som mycket allvarliga – Skyldighet att fastställa deras verkan och geografiska räckvidd – Föreligger inte
(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 17, artikel 15.2, och rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
18. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut att ålägga böter – Redovisning av de uppgifter som legat till grund för kommissionens bedömning av överträdelsens allvar och dess varaktighet – Tillräcklig redovisning
(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3; kommissionens meddelanden 2006/C 210/02 och 2006/C 298/11)
19. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Det berörda företagets totala omsättning – Omsättningen för de varor som omfattas av överträdelsen – Beaktande av respektive omsättning – Gränser – Fastställande av värdet av de varor som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen – Kriterier
(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 6 och 13)
20. Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Domstolsprövning av kommissionens beslut i konkurrensärenden – Obegränsad behörighet – Räckvidd – Kontroll som kräver undersökningsåtgärder för att fylla luckor i kommissionens undersökning – Omfattas inte
(Artiklarna 101 FEUF, 261 FEUF och 263 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.2 och 31)
21. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetod som fastställs i kommissionens riktlinjer – Justering av grundbeloppet – Skyldighet att beakta individuella omständigheter som berör vart och ett av de deltagande företagen
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
22. Domstolsförfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Hörande av vittnen – Tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning – Påverkan av principen om en rättvis rättegång
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 91)
1. Se domen.
(se punkt 87)
2. Se domen.
(se punkt 87)
3. Se domen.
(se punkt 89)
4. Se domen.
(se punkterna 93–95)
5. Se domen.
(se punkt 98)
6. Se domen.
(se punkterna 100, 102–105, 120, 212, 229 och 230)
7. Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF avser enbart sådant konkurrensbegränsande beteende som företagen själva har tagit initiativ till. Om företagen åläggs att uppträda på ett konkurrensbegränsande sätt enligt nationell lagstiftning eller om denna lagstiftning ger upphov till ett rättsligt ramverk som omöjliggör ett konkurrensinriktat beteende från företagens sida, är artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF inte tillämpliga. Som framgår av dessa bestämmelser orsakas inte konkurrensbegränsningen i en sådan situation av företagens självständiga beteende. Domstolen har endast i ringa omfattning godtagit möjligheten att utesluta detta konkurrensbegränsande beteende från tillämpningsområdet för artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF. Även om ett företags beteende kan falla utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 FEUF på grund av att företaget saknar självständighet, innebär detta emellertid inte att varje beteende som har önskats eller styrts av de nationella myndigheterna faller utanför denna bestämmelses tillämpningsområde. Om innehållet i en konkurrensbegränsande samverkan mellan ekonomiska aktörer inom en sektor återges i statliga föreskrifter, eller om statliga föreskrifter antagits efter samråd och överenskommelse med de berörda ekonomiska aktörerna, kan den tvingande karaktären av en sådan reglering inte medföra att dessa aktörer faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 FEUF.
Om det inte finns någon tvingande föreskrift som ålägger företagen ett konkurrensbegränsande beteende, kan kommissionen således slå fast att företagen inte är självständiga enbart om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga indicier framgår att företagen har ålagts detta beteende av de nationella myndigheterna genom påtryckningar som företagen inte har kunnat stå emot, såsom exempelvis hot om statliga åtgärder som kan orsaka dem stora förluster. För att sådana påtryckningar ska falla utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 FEUF krävs dessutom att de utövas på ett sådant sätt att de berörda aktörerna fråntas all självständighet vid genomförandet av myndigheternas beslut. Om aktörerna inte har förlorat all självständighet vid genomförandet, påverkar den omständigheten att myndigheterna har främjat eller uppmuntrat ett konkurrensbegränsande beteende inte i sig tillämpligheten av artikel 101 FEUF.
(se punkterna 114–118)
8. Se domen.
(se punkterna 124, 125, 128–130, 163, 164, 190 och 191)
9. Se domen.
(se punkterna 126 och 127)
10. Se domen.
(se punkterna 213, 214 och 216)
11. När det gäller en liberaliserad marknad måste kommissionen i ett förfarande för att konstatera en överträdelse av konkurrensreglerna, för att visa att två företag som ingått ett konkurrensbegränsande avtal är potentiella konkurrenter, inte vidta en analys av den berörda marknadens struktur och av huruvida ett inträde på denna marknad skulle utgöra en hållbar ekonomisk strategi för var och en av parterna, men den måste granska om det finns oöverstigliga hinder för marknadsinträde som utesluter all potentiell konkurrens. Även om ett företags avsikt att inträda på en marknad eventuellt är av betydelse för att kontrollera huruvida företaget kan betraktas som en potentiell konkurrent på denna marknad, är den grundläggande omständighet som en sådan kvalificering ska grundas på likväl dess förmåga att inträda på denna marknad.
(se punkterna 221 och 226)
12. Se domen.
(se punkterna 233, 234 och 318)
13. Se domen.
(se punkterna 236–238)
14. Se domen.
(se punkterna 243 och 244)
15. Se domen.
(se punkterna 260–262)
16. Se domen.
(se punkt 264)
17. Se domen.
(se punkterna 269–272)
18. Se domen.
(se punkterna 275–277)
19. Vad gäller fastställande av böter för överträdelser av konkurrensreglerna, syftar punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 till att utgångspunkten för beräkningen av de böter som ska åläggas ett företag ska vara ett belopp som återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse och företagets relativa tyngd i överträdelsen. Begreppet försäljningsvärde i punkt 13 i riktlinjerna omfattar således försäljningen på den marknad i EES som berörs av överträdelsen, utan att det behöver avgöras huruvida denna försäljning faktiskt har påverkats av överträdelsen, eftersom den del av omsättningen som härrör från försäljning av produkter som omfattas av överträdelsen utgör den uppgift som bäst återspeglar den ekonomiska betydelsen av denna överträdelse.
Även om det förvisso skulle strida mot det syfte som eftersträvas med denna bestämmelse att tolka begreppet försäljningsvärde så, att det enbart avser omsättning som hänför sig till sådan försäljning för vilken det är fastställt att den verkligen påverkades av den påstådda kartellen, kan detta begrepp emellertid inte utsträckas till att inbegripa sådan försäljning i det aktuella företaget som inte direkt eller indirekt omfattas av kartellens tillämpningsområde.
Det ska i detta sammanhang påpekas att när det föreligger en konkurrensbegränsning genom syfte, kan det inte krävas att kommissionen på eget initiativ ska granska huruvida en potentiell konkurrens föreligger avseende alla de marknader och tjänster som berörs av överträdelsens tillämpningsområde, eftersom man därigenom medelst fastställandet av det försäljningsvärde som ska beaktas vid beräkningen av böterna skulle införa en skyldighet att granska den potentiella konkurrensen, trots att en sådan granskning inte krävs i fall av en konkurrensbegränsning genom syfte.
Att ålägga kommissionen en skyldighet att vid fastställandet av bötesbeloppet fastställa det försäljningsvärde som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen, innebär inte att den åläggs en skyldighet som den inte har enligt artikel 101 FEUF när det rör sig om en överträdelse som har ett konkurrensbegränsande syfte. En sådan lösning följer endast av den omständigheten att försäljningsvärdet ska ha ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen i den mening som avses i punkt 13 i riktlinjerna och inte kan inbegripa försäljning som inte direkt eller indirekt omfattas av överträdelsens tillämpningsområde. Av detta följer att från den stund då kommissionen väljer att vid fastställandet av bötesbeloppet utgå från det försäljningsvärde som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen, ska detta värde fastställas på ett precist sätt.
(se punkterna 297–299 och 302–307)
20. Vid fastställandet av böter för överträdelser av konkurrensreglerna kan tribunalen, med stöd av den obegränsade behörighet som den innehar enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003, förutom att endast pröva sanktionens lagenlighet, ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Om emellertid kommissionen, i syfte att fastställa det försäljningsvärde som skulle beaktas vid beräkningen av bötesbeloppet, inte gjort någon bedömning av de omständigheter som sökanden har anfört för att bevisa att det inte förelåg en potentiell konkurrens mellan parterna i ett avtal med konkurrensbegränsande syfte med avseende på vissa tjänster, skulle tribunalen, för att fastställa försäljningsvärdet, således behöva fylla en lucka i utredningen av ärendet.
Tribunalens obegränsade behörighet sträcker sig emellertid inte så långt att den kan vidta en sådan utredning, som skulle gå utöver att den ersätter kommissionens bedömning med sin egen bedömning, eftersom tribunalens bedömning då skulle vara den första och enda bedömningen av omständigheter som kommissionen borde ha beaktat i syfte att fastställa det försäljningsvärde som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen i den mening som avses i punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 och som det ankommer på kommissionen att bedöma.
(se punkterna 314 och 315)
21. Se domen.
(se punkt 331)
22. Se domen.
(se punkterna 344–350)