FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden) den 6 oktober 2009

Mål T‑102/08 P

Åsa Sundholm

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport som upprättats i syfte att följa en dom som meddelats av förstainstansrätten – Bedömningsförfarandet för år 2001/2002 – Berättigad frånvaro – Motiveringsskyldighet”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 13 december 2007 i mål F-27/07, Sundholm mot kommissionen, (REGP 2007, s. I A-0000 och s. II A-0000), med yrkande om att denna dom upphävs.

Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 13 december 2007 i mål F-27/07, Sundholm mot kommissionen, (REGP 2007, s. I A-0000 och s. II A-0000) upphävs. Beslutet av den 2 juni 2006, genom vilket den bedömningsansvarige godtog karriärutvecklingsrapporten för Åsa Sundholm för perioden 1 juli 2001 till 31 december 2002, ogiltigförklaras. Den talan som väckts i första instans ogillas i övriga delar. Europeiska gemenskapernas kommission förpliktas ersätta rättegångskostnaderna vid personaldomstolen och i förevarande mål.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Rapport om karriärutveckling – Berättigad frånvaro

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten – Adekvat ersättning för ideell skada

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Vid bedömningen av en tjänsteman kan denne inte bestraffas för sin berättigade frånvaro. Däremot kan hans eller hennes betyg för prestationsförmåga höjas med beaktande av de villkor under vilka vederbörande har utfört sitt uppdrag trots att han eller hon, på grund av sin frånvaro, har förfogat över mindre faktisk arbetstid. Ett sådant beaktande vid den allmänna betygssättningen avseende prestationsförmåga sker dock inte med automatik, utan det ska ses som ett möjligt tillvägagångssätt för författarna till karriärutvecklingsrapporten, vilka ska överväga denna möjlighet när omständigheterna är sådana att det kan vara berättigat att använda sig av den.

Under sådana omständigheter där den bedömningsansvarige eller den kontrasignerande tjänstemannen saknar anledning att anse att en tjänstemans berättigade frånvaro har kunnat ha en betydande inverkan på dennes prestationsförmåga under den period som täcks av en karriärutvecklingsrapport kan de inte kritiseras för att inte ha nämnt eller beaktat denna omständighet i kommentarerna avseende prestationsförmåga i karriärutvecklingsrapporten.

(se punkterna 29, 39 och 40)

Hänvisning till förstainstansrätten den 8 mars 2005, T‑277/03, Vlachaki mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑57 och II‑243, punkt 83, och där angiven rättspraxis

2.      Ogiltigförklaringen av en rättsakt från förvaltningen som har angripits av en tjänsteman utgör i sig en gottgörelse som är adekvat och, i princip, tillräcklig för den totala ideella skadan när rättsakten inte innehåller någon uttryckligt negativ bedömning av sökandens arbetsförmåga som kan såra vederbörande.

(se punkt 47)

Hänvisning till förstainstansrätten den 13 december 2005, T‑155/03, T‑157/03 och T‑331/03, Cwik mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑411 och II‑1865, punkt 205, och där angiven rättspraxis