Mål T‑362/08
IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH
mot
Europeiska kommissionen
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar avseende genomförandet av ett industriprojekt i ett skyddat område enligt direktiv 92/43/EEG – Handlingar som härrör från en medlemsstat – Invändning från en medlemsstat mot att en handling lämnas ut – Delvis avslag på ansökan om tillgång till handling – Undantag med hänsyn till en medlemsstats ekonomiska politik – Artikel 4.5– 4.7 i förordning nr 1049/2001”
Sammanfattning av domen
1. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att ta del av handlingar – Handlingar som härrör från en medlemsstat
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1–4.3 och 4.5)
2. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att ta del av handlingar – Skydd för det allmänna samhällsintresset – Handlingar som härrör från en medlemsstat
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1 a och 4.5)
3. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att ta del av handlingar – Motiveringsskyldighet – Omfattning
(Artikel 253 EG; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 4, 9 och 11.2)
4. Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att ta del av handlingar – Skyldighet att bevilja tillgång till de delar som innehåller uppgifter som inte omfattas av undantagen
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1–4.3 och 4.6)
1. När en institutions beslut om avslag på en ansökan om tillgång till en handling som härrör från en medlemsstat motsvarar den senares begäran med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, är unionsdomstolen behörig att, på begäran av den sökande som av en institution har vägrats tillgång till handlingar, pröva huruvida denna vägran kunde grundas på de undantag som föreskrivs i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001, oavsett om denna vägran följer av den bedömning av undantagen som institutionen själv har gjort eller av den som den berörda medlemsstaten har gjort. Härav följer att unionsdomstolens prövning till följd av tillämpningen av artikel 4.5 i nämnda förordning, inte är begränsad till en prima facie-bedömning. Tillämpningen av denna bestämmelse hindrar inte unionsdomstolen från att göra en fullständig prövning av institutionens avslagsbeslut, vilket bland annat ska uppfylla kraven på motivering och grunda sig på den berörda medlemsstatens materiella bedömning av huruvida undantagen i artikel 4.1–4.3 i nämnda förordning är tillämpliga.
Den omständigheten att unionsdomstolen gör en fullständig prövning av huruvida de berörda materiella undantagen är tillämpliga innebär inte med nödvändighet att den institution som har antagit beslutet är eller inte är bemyndigad att göra en fullständig prövning av medlemsstatens invändning enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001. Även om nämnda institution har nekat tillgång till en handling som härrör från en medlemsstat sedan den, efter en prima facie-bedömning, har konstaterat att det inte är uppenbart olämpligt att åberopa de skäl som medlemsstaten har anfört till stöd för sin invändning, innebär inte tillämpningen av artikel 4.5 att unionsdomstolens prövning skulle vara begränsad till en prima facie-bedömning av huruvida de materiella undantagen i artikel 4.1–4.3 i denna förordning var tillämpliga, eftersom den ska pröva huruvida nämnda undantag är tillämpliga mot bakgrund av den berörda medlemsstatens materiella bedömning.
(se punkterna 86–88)
2. Beträffande omfattningen av unionsdomstolens prövning av lagenligheten av ett beslut att neka tillgång till en handling, såvitt avser tillämpningen av ett av de materiella undantag som avses i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ska den institution som har antagit beslutet ges ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör huruvida utlämnande av handlingar som rör de områden som omfattas av undantagen undergräver skyddet för det allmänna samhällsintresset. Ett sådant bedömningsutrymme är motiverat med hänsyn till att ett sådant avslagsbeslut är av komplicerad och känslig natur och att kriterierna i nämnda artikel 4.1 a är mycket allmänna.
Nyssnämnda resonemang gäller även i det fall en institution nekar tillgång till en handling som härrör från en medlemsstat enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 med tillämpning av undantagen avseende det allmänna samhällsintresse som avses i artikel 4.1 a i samma förordning på grundval av medlemsstatens materiella bedömning. Bedömningen av huruvida ett utlämnande av en handling undergräver ett intresse som skyddas av sådana materiella undantag kan nämligen omfattas av denna medlemsstats politiska ansvar. Medlemsstaten ska i ett sådant fall likaledes ha ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.
Unionsdomstolens prövning är således begränsad till en granskning av att reglerna i fråga om förfarandet och om motiveringen har iakttagits, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att det inte skett en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller förekommit maktmissbruk.
(se punkterna 104, 105 och 107)
3. Vid ett beslut att neka tillgång till en handling med stöd av ett av undantagen i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ska det i beslutets motivering förklaras hur tillgången till handlingen konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas av undantaget. Det kan emellertid vara omöjligt att för en viss handling, oberoende av om denna är känslig i den mening som avses i artikel 9 i samma förordning, ange skälen till att den ska sekretessbeläggas utan att innehållet i denna handling samtidigt offentliggörs och det huvudsakliga syftet med undantaget på så sätt urholkas.
I synnerhet i artikel 11.2 i förordning nr 1049/2001 betonas vikten av att inte lämna ut uppgifter som indirekt kan undergräva de intressen som de berörda undantagen har till syfte att skydda. I denna bestämmelse föreskrivs bland annat att om det i en institutions register förekommer en hänvisning till en handling, oavsett om denna är känslig i den mening som avses i artikel 9 i samma förordning, ska hänvisningen göras på ett sätt som inte undergräver skyddet för intressena i artikel 4 i samma förordning.
(se punkterna 110–112)
4. Artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar är inte oupplösligen förbunden med artikel 4.1–4.3 i samma förordning. Den konkreta prövningen av undantagen i dessa bestämmelser är visserligen ett nödvändigt villkor för att avgöra frågan huruvida det är möjligt att bevilja tillgång till delar av den aktuella handlingen. Prövningen av en sådan möjlighet rör emellertid inte tillämpningsvillkoren för de aktuella undantagen. Kravet på en sådan prövning följer av proportionalitetsprincipen. Vid tillämpning av nämnda artikel 4.6 ska det nämligen prövas huruvida institutionens syfte med att inte lämna ut en handling kan uppnås även om institutionen begränsar sig till att dölja de avsnitt som kan skada det skyddade allmänna samhällsintresset.
Prövningen av tillämpningsvillkoren för artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 ska således ske separat och på ett annat stadium av bedömningen än prövningen av tillämpningsvillkoren för undantagen från rätten till tillgång till handlingar i artikel 4.1–4.3.
(se punkterna 147 och 148)