Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad voor Vreemdelingenbetwistingen (Belgien) den 24 oktober 2023 – W mot Belgische Staat
(Mål C-636/23, Al Hoceima1 )
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Raad voor Vreemdelingenbetwistingen
Parter i det nationella målet
Klagande: W
Motpart: Belgische Staat
Tolkningsfrågor
Ska bestämmelserna i artiklarna 7.4, 8.1, 8.2 och 11.1 i direktiv 2008/115,1 separat eller tillsammans, mot bakgrund av artikel 13 i direktiv 2008/115 och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att de utgör hinder för att betrakta ett beslut att inte bevilja en tidsfrist för frivillig avresa som en ren verkställighetsåtgärd, som inte förändrar den berörda utlänningens rättsliga situation, eftersom ett beslut om huruvida en tidsfrist för frivillig avresa ska beviljas inte ändrar huvudkonstaterandet att personen vistas olagligt i landet?
Om den första frågan ska besvaras jakande, ska formuleringarna ”som åtföljer” i artikel 3.6 och ”ska åtföljas” i artikel 11.1 i direktiv 2008/115 tolkas så, att de inte utgör hinder för den berörda myndighetens möjlighet eller skyldighet att långt senare utfärda ett inreseförbud med stöd av ett beslut om återvändande i vilket det inte beviljats någon tidsfrist för frivillig avresa?
Om denna fråga ska besvaras nekande, innebär dessa formuleringar i så fall att ett beslut om återvändande i vilket det inte beviljats någon tidsfrist för frivillig avresa samtidigt, eller ganska kort därefter, måste åtföljas av ett inreseförbud?
Om denna fråga ska besvaras jakande, innebär den rätt till ett effektivt rättsmedel som garanteras i artikel 13 i direktiv 2008/115 och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna en möjlighet att inom ramen för en talan mot beslutet om återvändande angripa lagenligheten av ett beslut att inte bevilja någon tidsfrist för frivillig avresa, om det i annat fall inte är möjligt att med framgång bestrida lagenligheten av den rättsliga grunden för inreseförbudet?
Om den första frågan ska besvaras jakande, ska formuleringarna ”[ska det] fastställas en lämplig tidsfrist” i artikel 7.1 första stycket, och ”och … en skyldighet att återvända” i artikel 3.4 i direktiv 2008/115 tolkas så, att fastställandet av en tidsfrist, eller i vart fall beslutet att inte fastställa en bestämd tidsfrist, i samband med skyldigheten att lämna landet utgör en väsentlig del av ett beslut om återvändande, så att om det konstateras att denna frist är rättsstridig upphör beslutet om återvändande i sin helhet att gälla och måste det utfärdas ett nytt beslut om återvändande?
Om EU-domstolen anser att beslutet att inte bevilja en tidsfrist inte utgör en väsentlig del av ett beslut om återvändande, och för det fall den berörda medlemsstaten inte har använt sig av möjligheten i artikel 7.1 i direktiv 2008/115 att endast efter ansökan från den berörda tredjelandsmedborgaren bevilja en sådan frist, vad är den praktiska räckvidden och verkställbarheten av ett beslut om återvändande, i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 2008/115, som saknar den del som avser fristen?
____________
1 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT, L 348, 2008, s 98).