Language of document : ECLI:EU:C:2017:782

Mål C‑295/16

Europamur Alimentacíon SA

mot

Dirección General de Comercio y Protección del Consumidor de la Comunidad Autónoma de la Región de Murcia

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no 4 de Murcia)

”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 2005/29/EG – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Tillämpningsområdet för detta direktiv – Ett grossistföretags försäljning till detaljhandlare – Domstolens behörighet – Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs ett allmänt förbud mot försäljning med förlust – Undantag som grundar sig på kriterier som inte föreskrivs i nämnda direktiv”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 19 oktober 2017

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Tolkning begärd med anledning av att ett direktivs bestämmelser som införlivats med nationell rätt har gjorts tillämpliga på situationer som inte regleras i unionsrätten – Behörighet att tillhandahålla denna tolkning

(Artikel 267 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 2 och 3)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs ett allmänt förbud mot att varor utbjuds till försäljning med förlust eller säljs med förlust och som föreskriver skäl för undantag från förbudet som grundar sig på kriterier som inte anges i detta direktiv – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artiklarna 5–9)

1.      Se domen.

(se punkterna 28–33)

2.      Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som innehåller ett allmänt förbud mot att varor utbjuds till försäljning med förlust eller säljs med förlust och som föreskriver skäl för undantag från förbudet som grundar sig på kriterier som inte anges i detta direktiv.

Domstolen har slagit fast att direktivet om otillbörliga affärsmetoder innebär en fullständig harmonisering av de bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter och att, såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 4 i direktivet, medlemsstaterna således inte får anta bestämmelser som är mer restriktiva än dem som anges i direktivet, även om detta sker i syfte att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 2010, Plus Warenhandelsgesellschaft, C‑304/08, EU:C:2010:12, punkt 41, och beslut av den 30 juni 2011, Wamo, C‑288/10, EU:C:2011:443, punkt 33).

(Se punkterna 39 och 43 samt domslutet)