BESLUT MEDDELAT AV TRIBUNALENS ORDFÖRANDE

den 15 juli 2011

Mål T‑213/11 P

Personalföreträdarna

vid Europeiska investeringsbanken m.fl.

mot

Eberhard Bömcke

”Överklagande – Personalmål – Ansökan om intervention vid personaldomstolen – Beräkning av frist – För sent ingiven ansökan”

Saken:      Överklagande och yrkande om upphävande av det beslut som ordföranden på personaldomstolens andra avdelning meddelade den 17 mars 2011 i mål F-95/10 INT, Bömcke mot EIB (ej publicerat i rättsfallssamlingen).

Beslut:      Överklagandet ogillas. Personalföreträdarna vid Europeiska investeringsbanken, Jean-Pierre Bodson, Evangelos Kourgias, Manuel Sutil, Patrick Vanhoudt och Marie-Christel Heger ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Ansökan om intervention vid personaldomstolen – Beräkning av tidsfristen

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 100.2, 100.3 och 109.1)

I artikel 109.1 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en interventionsansökan måste göras inom fyra veckor från dagen för offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det tillkännagivande som avses i artikel 37.2 i rättegångsreglerna. För det fall fristen löper ut på en lördag, söndag eller lagstadgad helgdag, ska den förlängas till utgången av närmast följande arbetsdag och i samtliga fall ska tidsfristerna förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd, enligt artikel 100.2 och 100.3 i personaldomstolens rättegångsregler.

Enligt domstolens och tribunalens fasta praxis ska en tidsfrist med hänsyn till avstånd inte anses skilja sig från tidsfrister för förfarandet, utan ses som en förlängning av dessa. Om hela tidsfristen, däri inbegripet tidsfristen med hänsyn till avstånd, löper ut på en lördag, söndag eller lagstadgad helgdag, ska den således förlängas till utgången av närmast följande arbetsdag. Det förekommer ingen skillnad i lydelse mellan de tillämpliga bestämmelserna i domstolens respektive personaldomstolens rättegångsregler som kan leda till slutsatsen att artikel 100.2 och 100.3 i personaldomstolens rättegångsregler ska ges någon annan tolkning.

Vidare strider denna tolkning inte mot de grundläggande rättigheterna genom att innebära en inskränkning i rätten att väcka talan och i synnerhet i rätten att intervenera i ett mål. Tidsfristen för väckande av talan utgör nämligen tvingande rätt, eftersom den fastställts för att säkerställa klara och tillförlitliga rättsförhållanden och för att förhindra diskriminerande eller godtycklig behandling vid rättskipningen. Artiklarna 100.2, 100.3 och 109 i personaldomstolens rättegångsregler kan härutöver inte innebära en kränkning av rätten av väcka talan, eftersom bestämmelserna inte inskränker den enskildes rätt att väcka talan eller rätten att intervenera i ett mål i sådan omfattning att denna rätt rent faktiskt urholkas. Genom tidsfristen inom vilken en ansökan om intervention måste göras enligt personaldomstolens rättegångsregler säkerställs en rimlig avvägning mellan den grundläggande rätten att intervenera i ett mål och god rättskipning.

(se punkterna 9, 10, 17, 20 och 22)

Hänvisning till

Domstolen: 15 maj 1991, Emsland-Stärke mot kommissionen, C‑122/90, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 9; 23 januari 1997, Coen, C‑245/95, punkt 21

Förstainstansrätten: 18 september 1997, Mutual Aid Administration Services mot kommissionen, T‑121/96 och T‑151/96, REG 1997, s. II‑1355, punkterna 38 och 39; 20 november 1997, Horeca‑Wallonie mot kommissionen, T‑85/97, REGP 1997, s. II‑2113, punkterna 25 och 26; 13 januari 2009, SGAE mot kommissionen, T‑456/08, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 12