Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 22 april 2022 – CH mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-279/22)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: CH

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

Ska artikel 2 i direktiv 2013/34/EU1 tolkas på så sätt att direktivets tillämpningsområde inte omfattar enskilda, utan endast de bolag och andra företagsformer som anges i bilagorna I och II till det direktivet?

Om den första frågan besvaras jakande, innebär detta att de bestämmelser i direktiv 2013/34/EU som föreskriver skyldigheter då inte kan tillämpas på enskilda, det vill säga att de skyldigheter som riktar sig till företag som omfattas av direktivets tillämpningsområde inte kan åläggas enskilda och anses ålagda dem vid prövningen av deras skattemässiga skyldigheter?

Om den andra frågan besvaras jakande, kan skattemyndigheterna i en medlemsstat anses agera i enlighet med [redovisningsprinciperna] samt publicitetsskyldighetens syfte och funktion, såsom dessa anges i artiklarna 4, 30 och 33 i direktiv 2013/34/EU, med rätten till en rättvis rättegång som erkänns som en allmän rättsprincip i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och med de grundläggande principerna om rättssäkerhet och proportionalitet när den med stöd av bestämmelserna i bokföringslagen slår fast att en enskild person har en skatteskuld enbart på grund av att personen inte har förmått framlägga samtliga räkenskapshandlingar från ett i förhållande till personen fristående bolag för att styrka att det ligger i detta bolags intresse, i egenskap av arbetsgivare, att personen i sitt arbete har använt likvida medel som förvaltas enligt instruktioner eller fullmakt, vilket innebär att skattemyndigheten lägger den enskilde till last att det saknas styrkande handlingar som denne inte är skyldig att inneha och inte heller kan inneha på grund av objektiva hinder, varvid bolagets årsbokslut är tillgängligt för allmänheten på grund av den publicitetsskyldighet som åligger företag?

Kan bestämmelserna i direktiv 2013/34/EU – särskilt dess ingress och artiklarna 4, 6, 30 och 33 – tolkas på så sätt att iakttagandet av de skyldigheter som föreskrivs i dessa artiklar ger upphov till en legal presumtion för att innehållet i årsbokslutet är förenligt med de grundläggande redovisningsprinciperna, särskilt principen om rättvisande bild samt principen om objektivitet och bokföringsmässiga grunder?

Kan skattemyndigheterna anses agera i enlighet med artiklarna 4, 6, 30 och 33 i direktiv 2013/34/EU samt med rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i stadgan och den grundläggande rättssäkerhetsprincipen när den, utan att bryta den legala presumtionen om att bestämmelserna i direktivet har iakttagits och utan att granska innehållet i deklarationen, vägrar att godta det årsbokslut som bolaget offentliggjort som bevis för dess innehåll, av det skälet att årsbokslutet inte anses vara tillräckligt för att styrka dess innehåll på ett trovärdigt sätt – det vill säga att visa att den enskilde hade betalat tillbaka de uttagna beloppen till bolaget –, utan att alla bolagets redovisningshandlingar krävs för detta ändamål?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 2013, s. 19).