TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)

den 6 december 2023 (*)

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Tredimensionellt EU-varumärke – Formen på en leksaksfigur med en knopp på huvudet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Kännetecken som endast består av en form som följer av varans art – Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat – Artikel 7.1 e i och ii i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 e i och ii i förordning (EU) 2017/1001)”

I mål T‑297/22,

BB Services GmbH, Flörsheim am Main (Tyskland), företrätt av advokaten M. Krogmann,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av E. Nicolás Gómez och D. Hanf, båda i egenskap av ombud,

motpart,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var

Lego Juris A/S, Billund (Danmark), företrätt av advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann,

meddelar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen),

sammansatt av ordföranden M.J. Costeira samt domarna M. Kancheva (referent) och E. Tichy-Fisslberger,

justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 16 mars 2023,

följande

Dom

1        Klaganden, BB Services GmbH, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara och ändra det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 16 mars 2022 (ärende R 1355/2021–5) (nedan kallat det överklagade beslutet).

 Bakgrund till tvisten

2        Den 25 juni 2020 ingav klaganden en ansökan till EUIPO om ogiltighetsförklaring av det EU-varumärke som den 18 april 2000 hade registrerats under nummer 50450 på grundval av en särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning, efter en ansökan som ingavs den 1 april 1996 av Kirkbi A/S, vilket är den rättsliga föregångaren till intervenienten Lego Juris A/S, avseende följande tredimensionella kännetecken:

3        De varor som omfattades av det omstridda varumärket och som ansökan om ogiltighetsförklaring avsåg omfattades av klasserna 9, 25 och 28 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarade, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:

–        Klass 9: ”Dekorativa magneter; Spelprogram för datorer; Nedladdningsbara datorspel: inspelade data- och informationsbärare”.

–        Klass 25: ”Kläder, fotbeklädnader, huvudbonader”.

–        Klass 28: ”Spel och leksaker”.

4        De grunder som åberopades till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring var de grunder som avses i artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s.1), jämförd med artikel 7.1 e i och ii i samma förordning.

5        Den 25 juni 2021 avslog annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring i dess helhet.

6        Den 3 augusti 2021 överklagade klaganden annulleringsenhetens beslut till EUIPO.

7        Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet i dess helhet. I huvudsak ansåg överklagandenämnden att det inte hade visats att det omstridda varumärket, i form av en leksaksfigur med en knopp på huvudet, omfattades av ogiltighetsgrunderna i artikel 59.1 a i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 7.1 e i och ii i samma förordning, med avseende på alla varorna i klasserna 9, 25 och 28.

 Parternas yrkanden

8        Klaganden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det överklagade beslutet,

–        förklara det omstridda varumärket ogiltigt, och

–        förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

9        EUIPO och intervenienten har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla överklagandet, och

–        förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

10      Med beaktande av datumet för ingivandet av den aktuella registreringsansökan, det vill säga den 1 april 1996, vilket är avgörande för fastställandet av tillämplig materiell rätt, regleras omständigheterna i målet av de materiella bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess ändrade lydelse, vilken i sin tur har ersatts av förordning 2017/1001) (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 oktober 2004, Alcon/harmoniseringskontoret, C‑192/03 P, EU:C:2004:587, punkterna 39 och 40, och dom av den 23 april 2020, Gugler France/Gugler och EUIPO, C‑736/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:308, punkt 3 och där angiven rättspraxis).

11      Vad beträffar de materiella reglerna i förevarande mål ska därför överklagandenämndens hänvisningar i det överklagade beslutet och parternas hänvisningar i deras inlagor till artikel 7.1 e i och ii och till artikel 59.1 a i förordning 2017/1001 anses avse artikel 7.1 e i och ii respektive artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, vilka har ett i huvudsak identiskt innehåll såvitt avser den aktuella tvisten.

12      Eftersom handläggningsregler enligt fast rättspraxis i allmänhet anses vara tillämpliga vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande (se dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45 och där angiven rättspraxis), regleras dessutom förevarande tvist av de processuella bestämmelserna i förordning 2017/1001.

 Yrkandet om att det omstridda varumärket ska förklaras ogiltigt

13      Klaganden har genom sitt andra yrkande yrkat att tribunalen ska förklara det omstridda varumärket ogiltigt.

14      Det ska i det avseendet anses att klagandens yrkande om att tribunalen ska förklara det omstridda varumärket ogiltigt ska förstås som en ansökan enligt artikel 72.3 i förordning 2017/1001 om ändring, i syfte att tribunalen ska fatta det beslut som överklagandenämnden borde ha fattat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2012, Feng Shen Technology/Harmoniseringskontoret – Majtczak (FS), T‑227/09, EU:T:2012:138, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

 Upptagande till prövning

 Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning såvitt avser de varor som omfattas av klasserna 9 och 25

15      EUIPO och intervenienten har gjort gällande att överklagandet inte kan tas upp till prövning såvitt avser de varor som omfattas av klasserna 9 och 25. I synnerhet har EUIPO gjort gällande att påpekandena i överklagandet begränsar sig till att avse att det omstridda varumärket inte är lämpat att åtnjuta skydd för de spel och leksaker som omfattas av klass 28, men att överklagandet däremot inte innehåller något argument som ifrågasätter lagenligheten av det överklagade beslutet vad beträffar de övriga varor som omfattas av klasserna 9 och 25.

16      Enligt artikel 177.1 d i tribunalens rättegångsregler ska ett överklagande bland annat innehålla uppgifter om saken i målet samt de grunder och de argument som åberopas. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att motparten kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva överklagandet, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan ett överklagande endast tas upp till prövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som överklagandet grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva överklagandet (se dom av den 7 december 2022, Borussia VfL 1900 Mönchengladbach/EUIPO – Neng (Fohlenelf), T‑747/21, ej publicerad, EU:T:2022:773, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

17      I förevarande fall konstaterar tribunalen att överklagandet inte innehåller något särskilt argument avseende de varor som omfattas av klasserna 9 och 25, och att det i synnerhet inte anges däri av vilka skäl artikel 7.1 e i eller ii i förordning nr 40/94 borde vara tillämplig på dessa varor. Överklagandet uppfyller därför inte minimikraven i artikel 177.1 d i rättegångsreglerna vad beträffar dessa varor.

18      Härav följer att överklagandet ska avvisas, i den del det avser de varor som omfattas av klasserna 9 och 25.

 Klagandens generella hänvisning till sina inlagor vid EUIPO

19      I punkterna 18, 54 och 68 i överklagandet har klaganden hänvisat till samtliga uppgifter som bolaget tidigare redogjorde för vid annulleringsenheten och överklagandenämnden. Klaganden vill att dessa uppgifter ska tas med i skälen till förevarande överklagande.

20      Tribunalen erinrar om att enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 177.1 d i rättegångsreglerna ska överklagandet innehålla uppgifter om de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder. Enligt fast rättspraxis kan visserligen innehållet i ett överklagande understödjas och kompletteras i specifika avseenden genom hänvisning till utdrag ur bifogade handlingar, men en generell hänvisning till andra handlingar kan inte kompensera en avsaknad av de väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen som enligt ovannämnda bestämmelser ska återfinnas i själva överklagandet. Det åligger inte tribunalen att i parternas ställe försöka söka relevanta uppgifter i de handlingar som dessa hänvisar till (se dom av den 8 juli 2010, Engelhorn/Harmoniseringskontoret – The Outdoor Group (peerstorm), T‑30/09, EU:T:2010:298, punkterna 18 och 19 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 mars 2022, Distintiva Solutions/EUIPO – Makeblock (Makeblock), T‑86/21, ej publicerad, EU:T:2022:107, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

21      Härav följer att överklagandet, i den del det hänvisar till de inlagor som ingavs vid EUIPO, ska avvisas i den mån som den generella hänvisning som överklagandet innehåller inte går att hänföra till de grunder och argument som har åberopats i själva överklagandet.

 Prövning i sak

22      Klaganden har åberopat två grunder till stöd för överklagandet. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94, jämförd med artikel 51.1 a i samma förordning, och den andra grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 e ii i förordningen, jämförd med artikel 51.1 a i nämnda förordning. Klaganden har gjort gällande dels att det omstridda varumärket endast består av en form som följer av varans art, dels att detta varumärke endast består av en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

23      Det framgår bland annat av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 att efter ansökan till EUIPO ska ett EU-varumärke förklaras ogiltigt om detta varumärke inte har registrerats i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 i samma förordning.

24      Enligt artikel 7.1 e i och ii i förordning nr 40/94 får kännetecken som endast består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte registreras.

25      Det omedelbara syftet med förbudet mot registrering av de former som avses i artikel 7.1 e i förordning nr 40/94 är att förhindra att den exklusiva och permanenta rätt som ett varumärke förlänar kan användas för att se till att andra rättigheter som Europeiska unionens lagstiftare har velat begränsa giltighetstiden för blir bestående, utan någon begränsning i tiden (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 45, och dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkterna 19 och 20).

26      För EU-varumärket gäller en giltighetspresumtion, vilket gör att det ankommer på den som har ansökt om ogiltighetsförklaring att vid EUIPO redogöra för de konkreta omständigheter som påverkar varumärkets giltighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2013, Fürstlich Castell’sches Domänenamt/Harmoniseringskontoret – Castel Frères (CASTEL), T‑320/10, EU:T:2013:424, punkterna 27 och 28).

27      För att visa att det omstridda varumärket omfattas av ogiltighetsgrunderna i artikel 7.1 e i och ii i förordning nr 40/94, lade klaganden i förevarande fall fram följande bevisning vid EUIPO, som räknas upp i punkt 38 i det överklagade beslutet:

–        BDR 1: utdrag från registret för det omstridda varumärket.

–        BDR 2: översikt över ”leksaksfigurens” historia och utveckling sedan år 1975.

–        BDR 3: utdrag ur Lego Minifigure year by year – A visual History (Dorling Kindersley, London, 2013).

–        BDR 4: utdrag ur Das Lego Buch (Dorling Kindersley, München, 2020).

–        BDR 5: utdrag ur Lego Minifiguren, eine Erfolgsgeschichte von 1978 bis heute (Dorling Kindersley, München, 2010).

–        BDR 6: US-patent nr 3 005 282 av den 24 oktober 1961 för legoklossen (Toy Building Brick).

–        BDR 7: den brittiska patentskriften nr 866 557 av den 26 april 1961 om förbättring av askar till byggleksaker.

–        BDR 8: utdrag ur Lego Minifigure year by year – A visual History (Dorling Kindersley, London, 2013).

–        BDR 9: den tyska patentskriften DE 28 36 971 C2 om utformningen av delar som kan fogas samman och som gör det möjligt att vrida benen på den aktuella leksaksfiguren.

28      Det ska inledningsvis påpekas att det omstridda varumärket redan har varit föremål för dom av den 16 juni 2015, Best-Lock (Europe)/Harmoniseringskontoret – Lego Juris (Formen på en leksaksfigur med kontaktelement) (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), vilken fastställdes genom beslut av den 14 april 2016, Best-Lock (Europe)/EUIPO (C‑452/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:270). I den domen avslog tribunalen en ansökan om ogiltighetsförklaring som baserade sig på samma grunder som dem som har åberopats i förevarande mål, men som ingavs av en annan sökande än klaganden. Eftersom parterna inte är identiska, har den domen inte någon rättskraft med avseende på det aktuella målet.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94

29      Klaganden har hävdat att överklagandenämnden gjorde en rad oriktiga bedömningar vid tillämpningen av det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94.

30      Vad, för det första, beträffar den aktuella varans art, har klaganden hävdat att det rör sig om en ”hopfogbar byggleksaksfigur” som är kompatibel med intervenientens modulbaserade byggsystem. Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att den inte grundade sin bedömning på den konkreta varan, utan mer generellt på en ”leksaksfigur” som omfattas av kategorin spel och leksaker i klass 28.

31      Vad, för det andra, beträffar det omstridda varumärkets väsentliga särdrag, har klaganden hävdat att dessa ska bedömas med hänsyn till den konkreta formen på detta varumärke. Enligt klaganden kan ett särdrag vara väsentligt, i den mening som avses i rättspraxis, även om det inte hör till de viktigaste. Klaganden har gjort gällande att dessa särdrag inte bara omfattar huvudet, kroppen, armarna och benen, utan även knoppen på leksaksfigurens huvud, händerna försedda med hakar och de urgröpta delarna på baksidan av benen och under fötterna, i syfte att fogas samman med andra av intervenientens byggklossar.

32      Vad, för det tredje, beträffar varans generiska funktion, har klagandebolaget hävdat att det har visat att det omstridda varumärket och dess individuella beståndsdelar, särskilt huvudet samt överkroppen, armarna och benen, också var i alla avseenden utformade så, att den hopfogbara byggleksaksfigur som är i fråga och dess individuella beståndsdelar, som återges i varumärket, var kompatibla och kunde fogas samman med andra hopfogbara byggleksaksfigurer och andra byggklossar från intervenienten. Inget särdrag hos detta varumärke, och än mindre något väsentligt särdrag hos detta, eller det omstridda varumärket i sin helhet, har någon dekorativ eller fantasifull beståndsdel som går utöver den beskrivna funktionaliteten. Den avgörande faktorn är att alla synliga särdrag hos detta varumärke, det vill säga den form som huvudet, kroppen, armarna och benen har getts, uteslutande är till för att säkerställa att leksaksfiguren är isärtagbar, stapelbar eller kompatibel inom intervenientens modulbaserade byggsystem och att dessa därför har fått en funktionell form. Formen på huvudet har således helt och hållet utformats för att göra det möjligt att omedelbart sammanfoga det med andra av intervenientens klossar, och samma sak gäller varumärkets alla övriga beståndsdelar, särskilt överkroppen, armarna och benen.

33      Klaganden har dragit slutsatsen att vart och ett av det omstridda varumärkets tekniska och funktionella särdrag i det avseendet bildar ett ”generiskt” särdrag, i den mening som avses i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94, för en hopfogbar byggleksaksfigur, och följer av varans art. Klaganden har framhållit att frågan huruvida varan även kan ha en alternativ form saknar betydelse inom ramen för denna bestämmelse.

34      EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

35      Enligt artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 får kännetecken som endast består av en form som följer av varans art inte registreras.

36      En korrekt tillämpning av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 förutsätter att de väsentliga särdragen hos det aktuella kännetecknet – det vill säga kännetecknets viktigaste beståndsdelar – på vederbörligt sätt fastställs från fall till fall, antingen utifrån helhetsintrycket av kännetecknet eller på grundval av en successiv genomgång av de olika beståndsdelar som kännetecknet utgörs av (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

37      Identifieringen av ett tredimensionellt känneteckens väsentliga särdrag kan, med avseende på en eventuell tillämpning av det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94, beroende på omständigheterna och särskilt mot bakgrund av hur svårt det är att identifiera dem, följaktligen göras genom en enkel visuell bedömning av kännetecknet eller, tvärtom, genom en fördjupad prövning inom ramen för vilken hänsyn tas till omständigheter som kan vara till hjälp vid bedömningen, såsom undersökningar och expertutlåtanden (se, analogt, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 71).

38      Den behöriga myndigheten kan således göra en fördjupad prövning inom ramen för vilken det – utöver den grafiska återgivningen och eventuella beskrivningar som tillhandahölls när ansökan om registrering lämnades in – tas hänsyn till uppgifter som är användbara vid den identifiering som ska göras av ett känneteckens väsentliga särdrag (se, analogt, dom av den 6 mars 2014, Pi-Design m.fl./Yoshida Metal Industry, C‑337/12 P–C‑340/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:129, punkt 54).

39      Av detta följer att även om den behöriga myndigheten vid identifieringen av det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag i princip först ska undersöka den grafiska återgivningen av kännetecknet, så kan den även beakta andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att korrekt fastställa dessa särdrag, såsom omsättningskretsens uppfattning. (se, analogt, dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkterna 30, 31 och 37).

40      Det framgår således av den rättspraxis som har angetts i punkterna 37–39 ovan, avseende artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, och som med nödvändiga ändringar är analogt tillämplig på artikel 7.1 e i) i samma förordning, att andra upplysningar än enbart den grafiska återgivningen, såsom omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att identifiera det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag.

41      För att kunna bedöma den form som följer av varans art i den mening som avses i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94, ska kännetecknets väsentliga särdrag, så långt det är möjligt, bedömas med hänsyn till den konkret återgivna varans art. En sådan bedömning kan inte göras utan att hänsyn tas till eventuella ytterligare beståndsdelar som avser den konkreta varans art, även om de inte är synliga i den grafiska återgivningen (se, analogt, dom av den 10 november 2016, Simba Toys/EUIPO, C‑30/15 P, EU:C:2016:849, punkterna 46 och 48, och dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 33).

42      Vid tillämpningen av registreringshindret i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 ska det beaktas att begreppet ”form som följer av varans art” innebär att former vilkas väsentliga särdrag ingår i denna varas generiska funktion eller funktioner i princip också måste nekas registrering (se, analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 25).

43      För övrigt rör det sig om väsentliga särdrag som konsumenterna kan komma att efterfråga hos konkurrenternas varor då dessa varor syftar till att fylla samma eller en liknande funktion (se, analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 26).

44      Artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 kan emellertid inte tillämpas när ansökan om registrering som varumärke av formen på en vara avser en form i vilken en annan beståndsdel (till exempel en dekorativ eller fantasifull beståndsdel), som inte ingår i varans generiska funktion, är av stor eller väsentlig betydelse (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

45      Härav följer att det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 inte kan tillämpas då det föreligger åtminstone ett väsentligt särdrag hos formen som inte följer av varans art, så att det omstridda varumärket inte ”endast” består av en form som följer av varans art.

46      Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva huruvida det finns fog för den första grunden.

–       Fastställandet av varans art

47      Vad beträffar den aktuella varans art, påpekade överklagandenämnden i punkterna 41–44 i det överklagade beslutet att det ”utan tvekan” framgick både av den bevisning som klaganden hade lagt fram och av praktiska erfarenheter att det var fråga om Lego-leksaksfiguren, och inte en hopfogbar byggleksaksfigur, såsom klaganden gjorde gällande. Enligt överklagandenämnden var det visserligen obestridligt så, att Lego-leksaksfiguren var kompatibel med intervenientens modulbaserade byggsystem (som den inte nödvändigtvis utgjorde en ”del” av, i motsats till Lego-klossen), men det var emellertid även välkänt att det principiellt var möjligt att leka med denna leksaksfigur på exakt samma sätt som med vilken leksaksfigur som helst (det vill säga genom att hålla den, flytta den, ta isär den och så vidare), utan att nödvändigtvis behöva kombinera den med nämnda modulbaserade byggsystem. Överklagandenämnden slog således fast att detta ärende avsåg en leksaksfigur som omfattades av kategorin ”spel och leksaker” i klass 28.

48      Inom ramen för den första grunden har klaganden först kritiserat överklagandenämnden för att den definierade varans art som en ”leksaksfigurs” art. Enligt klaganden rör det sig klart om en ”hopfogbar byggleksaksfigur”, som är kompatibel med intervenientens modulbaserade byggsystem. Det omstridda varumärkets väsentliga särdrag ska därför bedömas i förhållande till den konkreta vara som en sådan hopfogbar byggleksaksfigur utgör. Dessa särdrag kan inte abstrakt begränsa sig till huvudet, överkroppen, armarna och benen på denna leksaksfigur.

49      Tribunalen konstaterar inledningsvis att den aktuella figuren utgör bland annat en ”leksaksfigur”, som kan uppfattas och användas för lekändamål utan några hinder eller begränsningar, oberoende av andra varor eller leksaker i allmänhet och särskilt oberoende av intervenientens modulbaserade byggsystem. Som bevis för detta hänvisade överklagandenämnden, i punkt 74 i det överklagade beslutet, med rätta till bilaga BDR 3, som klaganden hade ingett och enligt vilken den aktuella figuren skapades för att användas i ”rollspel” (role-play) och ”historieberättande” (storytelling).

50      Det finns ingenting i handlingarna i målet som tyder på att den aktuella leksaksfiguren enbart skulle kunna användas i kombination med intervenientens byggklossar. Förekomsten av en knopp eller håligheter på denna leksaksfigur kan inte vara avgörande i det avseendet. Följaktligen kan lekändamålet med denna leksaksfigur inte begränsas till ändamålet med en ”hopfogbar byggleksaksfigur”.

51      Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den, i punkt 44 i det överklagade beslutet, fann att den aktuella figuren utgjorde en leksaksfigur som omfattas av kategorin ”spel och leksaker” i klass 28.

52      Det ska emellertid konstateras att den aktuella figuren även utgör en ”hopfogbar byggleksaksfigur” som är kompatibel med intervenientens system för byggklossar och som omfattas av en generisk underkategori av ”spel och leksaker” i klass 28.

53      I förevarande fall ska det nämligen – i motsats till det tidigare ogiltighetsförfarandet som utmynnade i dom av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), – på grundval av klagandens konkreta redogörelse i förevarande mål slås fast att den omständigheten att den aktuella leksaksfiguren är hopfogbar inom ramen för ett modulbaserat byggsystem kan utläsas av det omstridda varumärket utifrån dess grafiska återgivning, men även av andra användbara uppgifter, i synnerhet allmänhetens kännedom om sådana modulbaserade byggsystem som intervenientens, såsom framgår av de handlingar som klaganden har ingett i målet (se punkt 27 ovan), i den mån dessa handlingar går att hänföra till de grunder och argument som klaganden har åberopat vid tribunalen (se punkt 21 ovan).

54      Det framgår således av bilaga BDR 3, som består av ett utdrag ur boken Lego Minifigure year by year – A visual History, att Lego-figurerna ”har sammankopplingspunkter på sina kroppar som är kompatibla med Lego-klossarna och andra delar” och att de ”kan tas isär och kombineras med delar från andra figurer för att skapa en helt ny gestalt”.

55      Allmänhetens kännedom om sådana modulbaserade byggsystem som intervenientens utgör dessutom notoriska fakta i den mening som avses i rättspraxis, det vill säga fakta som det förutsätts att alla känner till eller som det går att få kännedom om med hjälp av allmänt tillgängliga källor, utan att det krävs bevisning för detta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 2011, LG Electronics/Harmoniseringskontoret, C‑88/11 P, ej publicerad, EU:C:2011:727, punkterna 27–29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 24 oktober 2018, Bayer/EUIPO – Uni-Pharma (SALOSPIR), T‑261/17, ej publicerad, EU:T:2018:710, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Domstolen har slagit fast att det inte är nödvändigt att påvisa riktigheten av notoriska fakta och att tribunalens konstaterande av huruvida aktuella fakta är notoriska utgör en bedömning av faktiska omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2020, EUIPO/Messi Cuccittini, C‑449/18 P och C‑474/18 P, ej publicerad, EU:C:2020:722, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

56      Det framgår således av den aktuella leksaksfigurens förmåga att bli sammanfogad och isärtagen och dess kompatibilitet med intervenientens byggklossar att denna leksaksfigur också omfattas av kategorin ”hopfogbara byggleksaksfigurer”. I motsats till vad intervenienten har hävdat är den kategorin inte konkret begränsad till den aktuella leksaksfiguren, utan kan innehålla många andra figurer.

57      Överklagandenämnden gjorde således en felaktig bedömning när den i punkt 43 i det överklagade beslutet antydde att möjligheten att leka med den aktuella leksaksfiguren utan att nödvändigtvis behöva kombinera den med intervenientens modulbaserade byggsystem kunde utgöra hinder för att klassificera den som en hopfogbar byggleksaksfigur. Möjligheten att använda den aktuella leksaksfiguren för att leka oberoende av intervenientens modulbaserade byggsystem utgör nämligen inte ett särdrag för den form som det omstridda varumärket har getts och saknar betydelse för figurens art som hopfogbar byggleksaksfigur.

58      Överklagandenämnden gjorde också en felaktig bedömning när den i punkt 48 i det överklagade beslutet konstaterade att det omstridda varumärket, med hänsyn till dess grafiska återgivning, inte klart och otvetydigt återgav en ”hopfogbar byggleksaksfigur”. Klagandens redogörelse och de bevis som bolaget har lagt fram, betraktade mot bakgrund av allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem, gör det nämligen möjligt att förstå att den aktuella formen har de generiska funktioner som en hopfogbar byggleksaksfigur har. En sådan förståelse av denna form kräver inte att det tas hänsyn till ytterligare särdrag som inte utgör en del av detta varumärke.

59      Av detta följer att överklagandenämnden, i punkterna 41–44 i det överklagade beslutet, gjorde en oriktig bedömning när den nöjde sig med att konstatera att den vara som utgörs av det omstridda varumärket till sin art endast var en ”leksaksfigur” och således underlät att konstatera att varan till sin art även var en ”hopfogbar byggleksaksfigur”.

60      I det avseendet ska det anses att den aktuella varans art är dubbel, både som en ”leksaksfigur” med mänskliga drag, såsom överklagandenämnden slog fast efter domen av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), och som en ”hopfogbar byggleksaksfigur” som ger ett tekniskt resultat av hopfogbar karaktär och modularitet med intervenientens byggsystem, såsom klaganden upprepade gånger har hävdat. Varan består därför av en ”hopfogbar leksaksfigur” som har två ändamål, nämligen ett lekändamål, vilket inte är av teknisk art, och ändamålet att möjliggöra en sammanfogning eller en kombination, vilket är av teknisk art.

61      Tribunalen finner således att även om överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att den aktuella varans art hörde till kategorin leksaksfigurer, gjorde den däremot en oriktig bedömning genom att inte slå fast att varans art också hörde till kategorin hopfogbara byggleksaksfigurer.

–       Fastställandet av kännetecknets väsentliga särdrag

62      Vad beträffar det omstridda varumärkets väsentliga särdrag, konstaterade överklagandenämnden i punkterna 45–47 i det överklagade beslutet att detta varumärke utgjorde ett tredimensionellt kännetecken i form av en leksaksfigur eller en figur i mänsklig form, och därför liknande en människa. Med stöd av domen av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379, punkterna 30 och 32), slog överklagandenämnden fast att med hänsyn till varumärkets grafiska återgivning och den omständigheten att det har formen av en figur med ett mänskligt utseende, så utgör huvudet, kroppen, armarna och benen, vilka krävs för att denna figur ska kunna få ett sådant utseende, varumärkets väsentliga särdrag. Däremot ansåg överklagandenämnden att den grafiska återgivningen av den aktuella leksaksfigurens händer, knoppen på dess huvud och håligheterna under dess fötter och på baksidan av dess ben inte – vare sig i förhållande till helhetsintrycket av det omstridda varumärket eller till resultatet av analysen av dess beståndsdelar – kunde anses vara de viktigaste delarna av detta varumärke och utgjorde därför inte ett väsentligt särdrag för den aktuella formen.

63      I punkterna 48–50 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att det omstridda varumärket inte klart och otvetydigt återgav en ”hopfogbar byggleksaksfigur”, såsom klaganden hävdade, men att det klart framgick av den grafiska återgivningen, av helhetsintrycket av detta varumärke och av analysen av dess beståndsdelar att det rörde sig om formen på en leksaksfigur som föreställde en människa. Enligt överklagandenämnden framgick det inte utan tvekan, vare sig av helhetsintrycket eller av bedömningen av det aktuella kännetecknets beståndsdelar, att de väsentliga särdragen eller de viktigaste särdragen hos detta kännetecken var att figuren var isärtagbar, stapelbar eller kompatibel, såsom klaganden hävdade. Enligt överklagandenämnden innebar klagandens argument att det lades till ytterligare beståndsdelar i det omstridda kännetecknets form som faktiskt inte hörde till detta och ett sådant godtyckligt tillägg var olagligt. Överklagandenämnden tillade att även om det visserligen var möjligt att Lego-leksaksfiguren kunde tas i sär och var kompatibel med intervenientens modulbaserade byggsystem, hade det emellertid inte visats att dessa särdrag var de viktigaste i detta fall, så att de kunde betecknas som väsentliga särdrag hos det omstridda kännetecknet. Enligt överklagandenämnden hade den omständigheten att figuren var isärtagbar, stapelbar eller kompatibel inte någon väsentlig betydelse för Lego-leksaksfigurens funktion som sådan, det vill säga i egenskap av en leksaksfigur med formen av en människa, som det var möjligt att leka med oberoende av de sistnämnda särdragen.

64      I punkt 51 i det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden att det omstridda varumärket visade en liten leksaksfigur som föreställde en gestalt med en särskild yttre form, men som inte bestod ”endast av generiska särdrag för spel eller leksaker”. Enligt överklagandenämnden hänvisade detta varumärke snarare till en form på varor (leksaksfigur) för vilken andra dekorativa och fantasifulla beståndsdelar, som inte hade ”den typiska generiska funktionen hos denna vara”, var viktiga eller väsentliga. I förevarande fall var dessa beståndsdelar dem som klaganden själv hade identifierat i detalj, nämligen följande:

–        Ett cylindriskt huvud med en knopp fäst i mitten (med ögon och en mun, utan näsa eller öron).

–        En kort rektangulär hals.

–        En trapetsformad överkropp som, sedd från sidan, böjde sig framåt och bakåt.

–        Armar som var lätt böjda vid armbågen och som slutade med krokformade händer.

–        Ben med utbuktningar under fötterna och två runda hål baktill.

–        Den omständigheten att benen och överkroppen proportionellt sett var nästan av samma längd.

65      Klaganden har gjort gällande att den aktuella leksaksfigurens väsentliga särdrag omfattar inte bara huvudet, överkroppen, armarna och benen, utan även knoppen på leksaksfigurens huvud, händerna försedda med hakar och de urgröpta delarna på baksidan av benen och under fötterna, i syfte att fogas samman med andra av intervenientens byggklossar.

66      Tribunalen påpekar inledningsvis att begreppet ”väsentliga särdrag” – i motsats till vad klaganden har hävdat – ska förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 69, och dom av den 30 mars 2022, Établissement Amra/EUIPO – eXpresio, estudio creativo (Formen på studsskor), T‑264/21, ej publicerad, EU:T:2022:193, punkt 33).

67      Enligt fast rättspraxis förutsätter en korrekt tillämpning av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 att de väsentliga särdragen hos det aktuella kännetecknet – det vill säga kännetecknets viktigaste beståndsdelar – på vederbörligt sätt fastställs från fall till fall, antingen utifrån helhetsintrycket av kännetecknet eller på grundval av en successiv genomgång av kännetecknets olika beståndsdelar (se punkt 36 ovan).

68      Vidare framgår det av senare rättspraxis, avseende artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 och som med nödvändiga ändringar är analogt tillämplig på artikel 7.1 e i) i samma förordning, att andra upplysningar än enbart den grafiska återgivningen, såsom omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att identifiera det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag (se punkt 40 ovan).

69      I förevarande fall gjorde visserligen överklagandenämnden en riktig bedömning när den, i punkt 46 i det överklagade beslutet, slog fast att de väsentliga särdragen hos den aktuella leksaksfiguren är de särdrag som ger den ett mänskligt utseende, nämligen huvudet, överkroppen, armarna och benen.

70      Det ska i det avseendet framhållas att överklagandenämnden även gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 51 i det överklagade beslutet, också fann att de dekorativa och fantasifulla beståndsdelarna hos den aktuella leksaksfiguren, nämligen huvudets cylindriska form, halsens korta och rektangulära form och överkroppens trapetsform, var väsentliga. Designen med de rektangulära och kompakta formerna samt de generella proportionerna utgör också viktiga grafiska beståndsdelar hos denna leksaksfigur.

71      Överklagandenämnden gjorde emellertid en felaktig bedömning när den, på grundval av det omstridda varumärkets grafiska återgivning i form av en leksaksfigur med mänskliga drag, begränsade varumärkets väsentliga särdrag till de särdrag som har nämnts i punkterna 69 och 70 ovan och i huvudsak konstaterade att knoppen på denna leksaksfigurs huvud, hakarna på dess händer och håligheterna under dess fötter och på baksidan av benen, vilkas funktion inte kunde utläsas av detta varumärke, inte bidrog till den generiska funktionen hos en leksaksfigur som enbart har mänskliga drag och som är avsedd att användas i rollspel och historieberättande, vilket gjorde att dessa beståndsdelar inte kunde höra till de väsentliga särdragen hos denna leksaksfigur.

72      De väsentliga särdrag som följer av knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna under fötterna och på baksidan av benen på den aktuella leksaksfiguren kan nämligen utläsas av det omstridda varumärket utifrån dess grafiska återgivning, men även av andra uppgifter, i synnerhet allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem, såsom denna kännedom framgår av de handlingar som klaganden har ingett i målet (se punkterna 27, 53 och 54 ovan), i den mån dessa handlingar går att hänföra till de grunder och argument som klaganden har åberopat vid tribunalen (se punkt 21 ovan), och sådan kännedom utgör även notoriska fakta (se punkt 55 ovan).

73      Det ska således konstateras att knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna på den aktuella leksaksfiguren utgör väsentliga särdrag hos det omstridda varumärket, med hänsyn till dess art som ”hopfogbar byggleksaksfigur”. Dessa delar är viktiga för denna leksaksfigurs kompatibilitet och förmåga att bli sammanfogad med andra varor.

74      I punkterna 45–52 i det överklagade beslutet gjorde överklagandenämnden således en oriktig bedömning genom att endast betrakta de ”icke-tekniska” särdrag som ger den aktuella leksaksfiguren ett mänskligt utseende, nämligen huvudet, överkroppen, armarna och benen, som väsentliga, och genom att således inte betrakta de ”tekniska” särdragen hos det omstridda varumärket sett som en hopfogbar byggleksaksfigur, det vill säga knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna, som väsentliga särdrag.

75      Överklagandenämnden gjorde därigenom, i syfte att fastställa de väsentliga särdragen hos det omstridda varumärket, en oriktig bedömning genom att endast beakta den grafiska återgivningen av detta varumärke och genom att underlåta att beakta andra användbara uppgifter avseende den konkreta varans art, särskilt allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem.

76      Överklagandenämnden gjorde även, i punkt 49 i det överklagade beslutet, en oriktig bedömning genom att slå fast att klagandens argumentation innebar att det lades till ytterligare beståndsdelar i det omstridda kännetecknets form som faktiskt inte hörde till detta och att ett sådant godtyckligt tillägg var olagligt. Det är nämligen uppenbart att knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna på den aktuella leksaksfiguren utgör särdrag som hör till denna figur, sedd utifrån inte bara dess grafiska återgivning, utan även utifrån andra användbara uppgifter såsom allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem. Dessa särdrag utgör således inte på något sätt ett ”godtyckligt tillägg” till den konkreta varan av beståndsdelar som inte utgör en del av denna.

77      Slutsatsen ska dras att även om överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att de särdrag som beaktades i punkt 51 i det överklagade beslutet var väsentliga särdrag hos det omstridda varumärket, gjorde den däremot en oriktig bedömning genom att inte anse att de ytterligare särdrag som klaganden åberopade var väsentliga, nämligen knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna.

–       Frågan huruvida formen följer av varans art

78      I punkterna 51–54 i det överklagade beslutet identifierade överklagandenämnden de dekorativa och fantasifulla beståndsdelar som har förtecknats i punkt 64 ovan och slog fast att kombinationen av dessa beståndsdelar var utformade så, att den gav den aktuella leksaksfiguren ett originellt eller fantasifullt utseende i det helhetsintryck som den gav. Överklagandenämnden fann även att en leksaksfigur således hörde till en varutyp för vilken det i princip fanns en omfattande designfrihet. Enligt överklagandenämnden kunde en leksaksfigur eller en figur i klass 28 utformas genom att konkret anta vilken form som helst, vilken skiljer sig från det omstridda kännetecknets specifika form, och den kunde ändras och utformas med största kreativitet. Efter formgivarens eget gottfinnande skulle till exempel benen kunna utformas med en annan rund form i stället för den registrerade rektangulära formen och överkroppen skulle kunna ha en annan form, rektangulär eller rund, i stället för den konkret registrerade trapetsformade formen. Även om en leksaksfigur eller en figur med en mänsklig form visserligen måste ha ett huvud, en kropp, två armar och två ben som ger den ett mänskligt utseende, skulle dessa väsentliga särdrag konkret kunna anta vilken form som helst.

79      I punkterna 55 och 56 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att en sådan designfrihet inte bara gällde de aktuella varorna i klass 28, utan med nödvändiga ändringar även de andra berörda varorna i klasserna 9 och 25 (i fråga om vilka det saknades materiella förklaringar från klaganden) på samma sätt om de var tillverkade i form av en leksaksfigur eller en figur med mänsklig form och, i ännu högre grad, om de var utformade med en annan form. Enligt överklagandenämnden framgick det inte heller klart av klagandens förklaringar att det omstridda kännetecknet ”endast” bestod av den form som följde av varans art, och skälen till att de aktuella varorna ”nödvändigtvis” var utformade i form av den registrerade leksaksfiguren framgick inte heller klart. Vidare hade klaganden inte bevisat att formen på dessa varor innehöll beståndsdelar som följde av varornas art och att det omstridda kännetecknet, som helhet, inte hade en sådan oundviklig form som nödvändigtvis motsvarade kategorin för dessa samma varor.

80      I punkterna 57–59 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att enbart den omständigheten att den konkreta figuren föreställer en människa inte räcker för att utesluta att det omstridda varumärket är lämpat att åtnjuta skydd, enligt artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94, eftersom tillämpningsområdet för det skydd som följer av denna bestämmelse i annat fall ”skulle utvidgas i det oändliga” så snart som detta varumärke har en ursprunglig naturlig form, som i förevarande fall en människokropp. Enligt överklagandenämnden föreställde det omstridda kännetecknet helt enkelt inte en form av de aktuella varorna i klasserna 9, 25 eller 28, vilkas väsentliga särdrag ingår i dessa varors generiska funktioner. Den drog slutsatsen att villkoren i nämnda artikel inte var uppfyllda.

81      Klaganden har i huvudsak hävdat att alla synliga särdrag hos den aktuella leksaksfiguren (särskilt huvudet, överkroppen, armarna och benen), oavsett huruvida de är väsentliga eller ej, har i samtliga avseenden utformats på ett sådant sätt att de säkerställer varans generiska funktion, genom att de kan fogas ihop med intervenientens byggklossar och andra leksaksfigurer.

82      Tribunalen erinrar om att former vilkas samtliga väsentliga särdrag ingår i varans generiska funktion eller funktioner i princip måste nekas registrering (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 25).

83      Det ska även framhållas att enligt den rättspraxis som har angetts i punkt 44 ovan kan artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 inte tillämpas när det omstridda varumärket avser en varas form i vilken en annan dekorativ eller fantasifull beståndsdel, som inte ingår i varans generiska funktion, är av stor eller väsentlig betydelse (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2014, Hauck, C‑205/13, EU:C:2014:2233, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

84      Artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94 kan således inte tillämpas då det omstridda varumärket avser formen på en vara som har åtminstone ett väsentligt särdrag som inte ingår i denna varas generiska funktion eller, med andra ord, då det föreligger åtminstone ett väsentligt särdrag i formen som inte följer av varans art, så att det omstridda varumärket inte ”endast” består av en form som följer av varans art (se punkt 45 ovan).

85      I förevarande fall är den aktuella formen därför lämpad att åtnjuta skydd som EU-varumärke om åtminstone ett av dess väsentliga särdrag inte ingår i den generiska funktionen för en leksaksfigur eller den generiska funktionen för en hopfogbar byggleksaksfigur.

86      Det ska konstateras att det cylindriska eller ”tunnformade” huvudet på den aktuella leksaksfiguren inte ingår vare sig i den generiska funktionen för en leksaksfigur eller i den generiska funktionen för en hopfogbar byggleksaksfigur. Detsamma gäller halsens korta och rektangulära form och överkroppens trapetsformade, släta och kantiga form samt den särskilda formen på armarna med händerna och benen med fötterna.

87      Den konkreta utformningen av dessa väsentliga särdrag hos den aktuella formen är således endast ett möjligt uttryck för den konkreta tillämpningen av den generiska funktionen för en leksaksfigur eller den generiska funktionen för en hopfogbar byggleksaksfigur.

88      De dekorativa och fantasifulla särdrag som omnämns i punkt 51 i det överklagade beslutet (se punkterna 64 och 78 ovan) och som räknas upp i punkt 86 ovan, följer således av den frihet som skaparen av leksaksfiguren och den hopfogbara byggleksaksfiguren har. Även om förekomsten av mänskliga drag och anordningar för sammanfogning i grund och botten krävs på grund av att varans art är dubbel, finns det en stor frihet när det gäller utformningen av dessa beståndsdelar. Med hänsyn till denna omfattande designfrihet vad gäller de hopfogbara byggleksaksfigurerna, kan dessa särdrag ta sig många andra former än det omstridda varumärkets form.

89      Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den i punkt 53 i det överklagade beslutet fann att dessa väsentliga särdrag, med hänsyn till deras dekorativa och fantasifulla art, kunde ändras och utformas med i princip en ”omfattande designfrihet”.

90      Klagandens påstående om att ”inget särdrag hos det omstridda varumärket, och än mindre något väsentligt särdrag hos detta, eller det omstridda varumärket i sin helhet, har någon dekorativ eller fantasifull beståndsdel som går utöver den beskrivna funktionaliteten” är i det avseendet obefogat och kan inte godtas. De väsentliga särdrag som räknas upp i punkt 86 ovan utgör nämligen sådana beståndsdelar.

91      Av detta följer att klaganden, som har bevisbördan i detta ogiltighetsförfarande (se punkt 26 ovan), inte har motbevisat konstaterandet att åtminstone ett av den aktuella varans väsentliga särdrag inte ingår i dess generiska funktion som leksaksfigur eller som hopfogbar byggleksaksfigur.

92      Med hänsyn till de principer som har angetts i punkterna 83 och 84 ovan, är detta konstaterande tillräckligt för att utesluta en tillämpning av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94.

93      Tribunalen finner att överklagandenämnden, trots de oriktiga bedömningar som har konstaterats i punkterna 59 och 74 ovan, vilka mot bakgrund av det ovan anförda saknar betydelse för det överklagade beslutets lagenlighet, gjorde en riktig bedömning när den fastställde att det omstridda varumärket var lämpat för registrering mot bakgrund av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94.

94      Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94

95      Klaganden har hävdat att överklagandenämnden gjorde en rad oriktiga bedömningar vid tillämpningen av det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

96      Vad, för det första, beträffar den aktuella varans funktion och dess väsentliga särdrag, har klaganden gjort gällande att dessa särdrag inte ska bedömas abstrakt, utan med hänsyn till det konkreta sätt på vilket dessa respektive särdrag är utformade i återgivningen av det omstridda varumärket. Den omständigheten att den hopfogbara byggleksaksfiguren teoretiskt sett även kan användas som en leksaksfigur oberoende av intervenientens modulbaserade byggsystem är enligt klaganden inte ett särdrag hos den form som detta varumärke har getts och fråntar den framför allt inte dess karaktär av en hopfogbar byggleksaksfigur. Klaganden har vidare gjort gällande att det följer av senare rättspraxis att bedömningen av den tekniska funktionen inte kan grunda sig enbart på den grafiska återgivningen av det aktuella varumärket.

97      Vad, för det andra, beträffar funktionaliteten hos det omstridda varumärkets väsentliga särdrag, har klaganden kritiserat överklagandenämnden för att den, i punkterna 78–80 i det överklagade beslutet, ”inte alls granskade” de uppgifter som klaganden hade redogjort för. Klaganden har hävdat att det tekniska resultatet av den hopfogbara byggleksaksfiguren, som återges i nämnda varumärke, och av dess beståndsdelar är dess stapelbara karaktär och modularitet inom ramen för intervenientens byggsystem. Denna hopfogbara byggleksaksfigur och dess olika beståndsdelar har i alla avseenden utformats för att kunna staplas och kombineras med intervenientens andra hopfogbara byggleksaksfigurer och byggklossar. Ett stort antal konstruktionsvarianter är endast möjliga i den konkreta formen av den hopfogbara byggleksaksfigur som återges i detta varumärke. Samtliga särdrag hos det omstridda varumärket har endast till syfte att säkerställa varumärkets och dess beståndsdelars stapelbara karaktär och modularitet inom ramen för intervenientens modulbaserade byggsystem. Inte bara knoppen på huvudet, händerna försedda med hakar och hålen under fötterna och på baksidan av benen, utan även, mer specifikt, huvudets storlek och mått, dess cylindriska form, överkroppens släta och kantiga form, dess lätt reducerade sidor, armarnas lätta böjning, handlederna, händerna försedda med hakar och de vridbara benen, vilkas längd gör det möjligt för figuren att sitta på fyra knoppar, har också endast till syfte att göra det möjligt att sammanfoga den figur som återges i varumärket. Detsamma gäller hela denna figur, vars proportioner och höjd, som exakt motsvarar höjden på fyra av intervenientens byggklossar, endast är avsedda att göra det möjligt att foga samman denna leksaksfigur med sådana klossar. De hopfogbara byggleksaksfigurernas kompatibilitet skulle gå förlorad eller begränsas om dessa figurer hade andra former. Överklagandenämnden var inte i stånd att ange vilka påstått väsentliga särdrag hos detta varumärke som ansågs vara fantasifulla och inte endast vara kopplade till deras tekniska funktion. Enligt klaganden följer det härav att formen på det omstridda varumärket och dess beståndsdelar ”endast” syftar till att uppnå de beskrivna tekniska resultaten, i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94. Förekomsten av andra former som gör det möjligt att uppnå samma tekniska resultat saknar betydelse och kan inte utesluta en tillämpning av nämnda artikel.

98      Slutligen anser klaganden att överklagandenämndens bedömning i punkt 79 i det överklagade beslutet är obegriplig, enligt vilken det omstridda varumärket ”inte har några linjer eller modeller som klart och entydigt visar dess stapelbara karaktär och modularitet i anknytning till [intervenientens] byggsystem”. I det avseendet avvek överklagandenämnden på nytt från senare rättspraxis, enligt vilken det, för att fastställa det tekniska resultatet av ett varumärkes särdrag, inte längre är acceptabelt att endast hålla sig till registreringen av detta varumärke och dess yttre utseende. Klaganden har, med hjälp av illustrationer, i detalj visat att det omstridda varumärket, utöver den grafiska återgivningen, har de funktionaliteter som beskrivits i ansökan om ogiltighetsförklaring.

99      EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

100    Enligt artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 får kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat inte registreras.

101    Det allmänintresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt till tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara (se dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 43).

102    En korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 förutsätter att de väsentliga särdragen hos det aktuella tredimensionella kännetecknet på vederbörligt sätt identifieras. Begreppet ”väsentliga särdrag” ska förstås så, att det avser kännetecknets viktigaste beståndsdelar (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 68 och 69).

103    Identifieringen av de väsentliga särdragen hos ett kännetecken ska göras från fall till fall, utan någon systematisk hierarki mellan de olika typerna av beståndsdelar i ett kännetecken. Denna identifiering kan göras antingen genom att direkt grunda sig på helhetsintrycket av kännetecknet, eller genom att först göra en successiv genomgång av kännetecknets olika beståndsdelar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 70).

104    Identifieringen av ett tredimensionellt känneteckens väsentliga särdrag kan, beroende på omständigheterna och särskilt mot bakgrund av hur svårt det är att identifiera dem, följaktligen göras genom en enkel visuell bedömning av kännetecknet eller, tvärtom, genom en fördjupad prövning inom ramen för vilken hänsyn tas till omständigheter som kan vara till hjälp vid bedömningen, såsom undersökningar och expertutlåtanden, eller uppgifter om immateriella rättigheter som tidigare beviljats med avseende på samma vara (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 71, och dom av den 24 oktober 2019, Rubik’s Brand/EUIPO – Simba Toys (Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur), T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 49).

105    Den behöriga myndigheten får således göra en fördjupad prövning inom ramen för vilken det, utöver den grafiska återgivningen och eventuella beskrivningar som lämnades när ansökan om registrering ingavs, ska tas hänsyn till uppgifter som är användbara för att korrekt identifiera de väsentliga särdragen hos ett kännetecken (dom av den 6 mars 2014, Pi-Design m.fl./Yoshida Metal Industry, C‑337/12 P–C‑340/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:129, punkt 54).

106    Av detta följer att även om den behöriga myndigheten vid identifieringen av det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag i princip först ska undersöka den grafiska återgivningen av kännetecknet, kan den även beakta andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att korrekt fastställa dessa särdrag, såsom omsättningskretsens uppfattning (dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkterna 30, 31 och 37).

107    Det framgår således av den rättspraxis som har angetts i punkterna 104–106 ovan att andra uppgifter än de som framgår av den grafiska återgivningen, såsom uppgifter om omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att identifiera det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag.

108    Varken särskiljningsförmågan hos ett känneteckens beståndsdelar eller den särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning av ett kännetecken är relevanta för att fastställa dess väsentliga särdrag enligt artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 (dom av den 24 september 2019, Roxtec/EUIPO – Wallmax (Återgivning av en svart kvadrat som innehåller sju blå koncentriska cirklar), T‑261/18, EU:T:2019:674, punkt 64).

109    Den aktuella formens väsentliga särdrag, inom ramen för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, ska fastställas med det specifika syftet att den aktuella formens funktionalitet ska kunna prövas (dom av den 30 mars 2022, Formen på studsskor, T‑264/21, ej publicerad, EU:T:2022:193, punkt 41).

110    När ett känneteckens väsentliga särdrag väl har identifierats, ankommer det på EUIPO att pröva huruvida samtliga dessa särdrag svarar mot den aktuella varans tekniska funktion (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 72) eller närmare bestämt svarar mot en teknisk funktion hos denna vara (se dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

111    För att kunna bedöma ett känneteckens funktionalitet i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 ska de väsentliga särdragen hos den form som krävs för ett uppnå ett tekniskt resultat, i möjligaste mån, bedömas med hänsyn till den tekniska funktionen hos den återgivna faktiska varan. En sådan bedömning kan inte göras utan att hänsyn tas till eventuella ytterligare beståndsdelar avseende funktionen hos den faktiska varan, även om de inte är synliga i återgivningen (dom av den 10 november 2016, Simba Toys/EUIPO, C‑30/15 P, EU:C:2016:849, punkterna 46 och 48).

112    Vid bedömningen av ett känneteckens funktionalitet i den mening som avses i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är således unionsdomstolen inte bunden enbart av de funktioner som är synliga utifrån varumärkets grafiska återgivning, utan den ska även beakta de andra beståndsdelarna hos den faktiska varan, såsom rotationsmekanismen i fallet med ”Rubiks kub” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkterna 85 och 86), undersidan på klossen i fallet med ”Lego-klossen” (dom av den 12 november 2008, Lego Juris/Harmoniseringskontoret – Mega Brands (Röd Lego-kloss), T‑270/06, EU:T:2008:483, punkt 78), och, i fråga om ett plåster, dess verkningssätt (dom av den 31 januari 2018, Novartis/EUIPO – SK Chemicals (Återgivning av ett transdermalt plåster), T‑44/16, ej publicerad, EU:T:2018:48, punkt 37). Unionsdomstolen får emellertid inte lägga till beståndsdelar i den faktiska varans form som inte utgör en del av denna (dom av den 3 juni 2021, Yokohama Rubber och EUIPO/Pirelli Tyre, C‑818/18 P och C‑6/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:431, punkterna 62–66).

113    Även om uppgifter som inte framgår av den grafiska återgivningen av kännetecknet kan beaktas vid bedömningen av om dessa särdrag svarar mot en teknisk funktion hos varan i fråga, måste dessa uppgifter likväl härröra från objektiva och tillförlitliga källor och får inte avse omsättningskretsens uppfattning (dom av den 23 april 2020, Gömböc, C‑237/19, EU:C:2020:296, punkt 37).

114    Rekvisitet att ansökan om registrering som EU-varumärke av formen på en vara endast kan avslås enligt artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 om det är fråga om en form ”som krävs” för att uppnå det tekniska resultat som åsyftas innebär inte att den aktuella formen måste vara den enda form med hjälp av vilken det tekniska resultatet kan uppnås (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 53).

115    Förekomsten av andra former med hjälp av vilka samma tekniska resultat kan uppnås utgör, med avseende på tillämpningen av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, inte en omständighet som medför att registreringshindret inte ska tillämpas (se dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 58 och 83 och där angiven rättspraxis).

116    Artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 utgör med andra ord hinder för registrering av varje form som uteslutande, såvitt avser formens väsentliga särdrag, består av varans form, som tekniskt sett utgör en tillräcklig betingelse för att det avsedda tekniska resultatet ska uppnås, även om detta resultat kan uppnås genom andra former som utnyttjar samma tekniska lösning eller en annan teknisk lösning (dom av den 12 november 2008, Röd Lego-kloss, T‑270/06, EU:T:2008:483, punkt 43).

117    Vid bedömningen av funktionaliteten hos ett kännetecken som utgörs av formen på en vara ska det endast bedömas, efter det att kännetecknets väsentliga särdrag har identifierats, huruvida dessa särdrag svarar mot den aktuella varans tekniska funktion. Denna bedömning ska göras genom att det kännetecken som omfattas av registreringsansökan eller som är omstritt undersöks, och inte genom att de kännetecken som utgörs av andra former av varan undersöks. Den tekniska funktionen av en forms särdrag kan bland annat bedömas mot bakgrund av handlingar avseende tidigare patent vari den berörda formens funktionella beståndsdelar beskrivs (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 84 och 85).

118    Varumärkesregistrering är endast förbjuden avseende sådana former på en vara som endast inkorporerar en teknisk lösning och för vilka registreringen som varumärke faktiskt skulle försvåra andra företags användning av denna tekniska lösning (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 48, dom av den 19 september 2012, Reddig/Harmoniseringskontoret – Morleys (Knivskaft), T‑164/11, ej publicerad, EU:T:2012:443, punkt 24, och dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 45). Registrering som varumärke av formen på en vara vilken uteslutande har funktionella egenskaper skulle kunna göra det möjligt för innehavaren av varumärket att förbjuda andra företag att inte endast använda samma form, utan även att använda liknande former (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 56, dom av den 19 september 2012, Knivskaft, T‑164/11, ej publicerad, EU:T:2012:443, punkt 22, och dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur, T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 46).

119    Det saknar betydelse, för frågan huruvida ett kännetecken endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, att ett kännetecken, vars samtliga väsentliga beståndsdelar följer av den tekniska lösning som kännetecknet ger uttryck för, innehåller ett eller flera mindre inslag av godtycklighet. Det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är dessutom endast tillämpligt när ett känneteckens samtliga väsentliga särdrag är funktionella, vilket innebär att registrering av ett kännetecken som varumärke inte kan nekas med stöd av denna bestämmelse, om formen på varan inkorporerar en betydande icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel som är av stor betydelse för formen (se dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 52 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 maj 2017, Yoshida Metal Industry/EUIPO, C‑421/15 P, EU:C:2017:360, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

120    Artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 är således inte tillämplig när det sökta eller omstridda varumärket avser en varas form som innehåller en icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, av stor betydelse. De konkurrerande företagen kan i sådant fall lätt få tillgång till alternativa former med motsvarande funktion, vilket innebär att det inte föreligger någon risk för att den tekniska lösningen inte är tillgänglig. Den tekniska lösningen skulle i ett sådant fall utan svårighet kunna inkorporeras av varumärkesinnehavarens konkurrenter i former av en vara som inte innehåller samma icke-funktionella beståndsdel som den form som nämnda innehavares vara har, vilka former således varken är identiska eller liknar den sistnämnda formen (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkterna 52 och 72).

121    Av det ovan anförda följer att det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 endast kan tillämpas om vart och ett av det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag krävs för att uppnå ett tekniskt resultat som den aktuella varan är avsedd för. Detta registreringshinder kan däremot inte tillämpas då det finns en betydande icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, som utgör ett väsentligt särdrag hos detta kännetecken, men som inte krävs för att uppnå ett sådant tekniskt resultat.

122    Med andra ord kan det registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte tillämpas då det föreligger åtminstone ett väsentligt särdrag hos formen som inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, så att det omstridda varumärket inte ”endast” består av en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

123    Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva huruvida det finns fog för den andra grunden.

–       Fastställandet av varans funktionalitet

124    Vad beträffar den aktuella varans art påpekade överklagandenämnden i punkt 67 i det överklagade beslutet att det aktuella kännetecknet visade en liten leksaksfigur som föreställde en gestalt med en särskild yttre form (se punkt 47 ovan). I punkt 77 i samma beslut slog överklagandenämnden således fast att detta ärende avsåg en leksaksfigur som omfattades av kategorin ”spel och leksaker” i klass 28.

125    Vad beträffar den aktuella varans tekniska funktion fann överklagandenämnden, i punkterna 71–74 i det överklagade beslutet, att leksaksfigurerna eller spelen som sådana var föremål att leka med och att användningen av dessa därför ansågs syfta till att roa sig och att slappna av, eller tjäna som tidsfördriv och förströelse. Överklagandenämnden medgav att det visserligen var möjligt att både utformningen av de väsentliga särdragen (huvud, överkropp, armar och ben) och utformningen av alla de beståndsdelar som inte är väsentliga (till exempel händerna och håligheterna) gjorde det möjligt att foga samman den aktuella leksaksfiguren med byggklossar och andra Lego-delar och att det var obestridligt att Lego-leksaksfiguren var kompatibel med intervenientens modulbaserade byggsystem. Den påpekade dock att det även var välkänt att det principiellt var möjligt att leka med Lego-leksaksfiguren på exakt samma sätt som med vilken leksaksfigur som helst (det vill säga genom att hålla den, flytta den, ta isär den och så vidare), utan att nödvändigtvis kombinera den med detta modulbaserade byggsystem. Den omständigheten att den aktuella leksaksfiguren i princip är avsedd att uppmuntra till rollspel och att hitta på historier, och att kompatibiliteten med nämnda modulbaserade byggsystem är en grund för att bidra till en förbättring och en fantasifull användning av denna leksaksfigur, följde enligt överklagandenämnden av de argument och de bevis som klaganden själv hade lagt fram, till exempel bilaga BDR 3.

126    I punkterna 78 och 79 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden även att ”resultatet” av formen på den aktuella leksaksfiguren helt enkelt var att den gav figuren mänskliga drag och att den omständigheten att denna leksaksfigur föreställer en gestalt och kan användas i ett lämpligt leksammanhang inte var ett ”tekniskt resultat”. Till skillnad från dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur (T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 88), som konkret avsåg ”tredimensionella pussel” som omfattas av klass 28, fanns det i förevarande fall inte någon anledning att beakta ytterligare beståndsdelar (såsom de enskilda beståndsdelarnas rotationsförmåga och osynliga beståndsdelar), vad beträffade ”spel och leksaker” i samma klass.

127    Det ska erinras om att de funktioner som den aktuella formens väsentliga särdrag fyller ska, i möjligaste mån, bedömas med hänsyn till den återgivna faktiska varan (se punkt 111 ovan).

128    I förevarande fall gjorde visserligen överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att den faktiska varan var en leksaksfigur i klass 28 (se punkterna 49–51 ovan) och att ett icke-tekniskt resultat av formen på denna vara var att ge denna leksaksfigur mänskliga drag för att göra det möjligt att använda denna ”gubbe” i rollspel och i historieberättande.

129    Ur den synvinkeln ska det anses att funktionen hos vissa av det omstridda varumärkets väsentliga särdrag, nämligen huvudet, överkroppen, armarna och benen, är att ge den aktuella figuren mänskliga drag. Eftersom varan ”leksaksfigur” är avsedd för lek utan några hinder eller begränsningar, är syftet med samtliga människoliknande särdrag hos denna figur att man ska kunna leka med den som sådan, det vill säga oberoende av alla andra beståndsdelar i ett modulbaserat byggsystem. Den omständigheten att denna leksaksfigur föreställer en gestalt och kan användas i vilket lämpligt leksammanhang som helst är inte ett ”tekniskt resultat” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement, T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379, punkterna 31, 32 och 34).

130    Det ska emellertid konstateras att den faktiska varan även utgör en hopfogbar byggleksaksfigur (se punkt 52 ovan), vars tekniska funktion även är dess hopfogbara art och dess modularitet, det vill säga dess förmåga att bli sammanfogad med andra lekdelar i intervenientens byggsystem, såsom byggklossarna.

131    I förevarande fall ska det nämligen – i motsats till det tidigare ogiltighetsförfarandet som utmynnade i dom av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), – på grundval av klagandens konkreta redogörelse i förevarande mål slås fast att den omständigheten att den aktuella leksaksfiguren är hopfogbar inom ramen för ett modulbaserat byggsystem kan utläsas av det omstridda varumärket utifrån dess grafiska återgivning, men även av andra användbara uppgifter, i synnerhet allmänhetens kännedom om sådana modulbaserade byggsystem som intervenientens, såsom framgår av de handlingar som klaganden har ingett i målet (se punkt 27 ovan), i den mån dessa handlingar går att hänföra till de grunder och argument som klaganden har åberopat vid tribunalen (se punkt 21 ovan).

132    Det framgår således av bilaga BDR 3, som består av ett utdrag ur boken Lego Minifigure year by year – A visual History, att Lego-figurerna ”har sammankopplingspunkter på sina kroppar som är kompatibla med Lego-klossarna och andra delar” och att de ”kan tas isär och kombineras med delar från andra figurer för att skapa en helt ny gestalt”.

133    Allmänhetens kännedom om sådana modulbaserade byggsystem som intervenientens utgör dessutom notoriska fakta i den mening som avses i rättspraxis (se punkt 55 ovan).

134    Överklagandenämnden gjorde således en felaktig bedömning när den i punkt 73 i det överklagade beslutet antydde att möjligheten att leka med den aktuella leksaksfiguren utan att nödvändigtvis behöva kombinera den med intervenientens modulbaserade byggsystem kunde utgöra hinder för dess tekniska funktion bestående i en hopfogbar karaktär och modularitet. Möjligheten att använda den aktuella leksaksfiguren för att leka oberoende av intervenientens modulbaserade byggsystem saknar nämligen betydelse för figurens tekniska funktion bestående i en hopfogbar karaktär och modularitet.

135    Överklagandenämnden gjorde också en felaktig bedömning när den i punkt 79 i det överklagade beslutet fann att det omstridda varumärket, som hade formen av en leksaksfigur, ”inte ha[de] några linjer eller modeller som klart och entydigt visar dess stapelbara karaktär och modularitet i anslutning till [intervenientens] byggsystem”.

136    Av detta följer att överklagandenämnden, i punkterna 67–79 i det överklagade beslutet, gjorde en oriktig bedömning när den nöjde sig med att konstatera att funktionaliteten hos den vara, som utgörs av det omstridda varumärket, endast bestod av de icke-tekniska resultaten av förmågan till lek och anspelningen på en ”gubbe” genom mänskliga drag, och således underlät att konstatera att denna funktionalitet även omfattade de tekniska resultaten av dess hopfogbara karaktär och modularitet, eller dess förmåga att sammanfogas och kombineras.

137    I det avseendet ska det anses att den aktuella varan har två syften, både att leka med som en ”leksaksfigur” med mänskliga drag, såsom överklagandenämnden slog fast efter domen av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), och att vara en ”hopfogbar byggleksaksfigur” som ger ett tekniskt resultat av hopfogbar karaktär och modularitet särskilt med intervenientens byggsystem.

138    Tribunalen finner således att även om överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att varans icke-tekniska resultat bestod av förmågan till lek och anspelningen på en ”gubbe” genom mänskliga drag, gjorde den däremot en oriktig bedömning genom att inte slå fast att varans tekniska resultat också omfattade dess hopfogbara karaktär och modularitet.

–       Fastställandet av kännetecknets väsentliga särdrag

139    Vad beträffar kännetecknets väsentliga särdrag, stödde sig överklagandenämnden, i punkterna 69 och 70 i det överklagade beslutet, på domen av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379, punkterna 30 och 32). Överklagandenämnden slog fast att med hänsyn till kännetecknets grafiska återgivning och den omständigheten att det hade formen av en figur med ett mänskligt utseende, utgjorde huvudet, kroppen (överkroppen), armarna och benen det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag som gav det ett sådant mänskligt utseende. Däremot ansåg överklagandenämnden att den exakta grafiska återgivningen av den aktuella leksaksfigurens händer, knoppen på dess huvud och håligheterna under dess fötter och på baksidan av dess ben inte – vare sig vad beträffar helhetsintrycket av det omstridda kännetecknet eller resultatet av analysen av dess olika beståndsdelar – utgjorde ett eller flera väsentliga särdrag hos det aktuella kännetecknet.

140    I punkterna 75 och 76 i det överklagade beslutet erinrade överklagandenämnden dessutom om att tribunalen, i fråga om samma varumärke som det omstridda varumärket i förevarande fall, hade slagit fast att den grafiska återgivningen av den aktuella leksaksfigurens händer, knoppen på dess huvud och håligheterna under dess fötter och på baksidan av dess ben inte i sig och på förhand gjorde det möjligt att veta huruvida dessa beståndsdelar hade någon teknisk funktion och, i så fall, vilken funktion det var fråga om (dom av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement, T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379, punkt 32). Överklagandenämnden tillade att även om man, såsom klaganden, skulle godta att formen på de ovannämnda beståndsdelarna kunde ha en teknisk funktion bestående i att göra det möjligt att foga samman dem med andra beståndsdelar, bland annat med klossar som kan fogas ihop, kan dessa beståndsdelar under alla omständigheter inte anses vara de viktigaste hos detta varumärke, varken i förhållande till helhetsintrycket av varumärket eller till följd av analysen av dess beståndsdelar. Enligt överklagandenämnden utgjorde nämligen dessa beståndsdelar inte ett väsentligt särdrag hos den aktuella formen i den mening som avses i rättspraxis och för övrigt fanns det inget som tydde på att de väsentliga funktionella särdragen hos formen på dessa beståndsdelar kunde tillskrivas det påstådda tekniska resultatet.

141    Enligt fast rättspraxis förutsätter en korrekt tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 att de väsentliga särdragen hos det aktuella kännetecknet, det vill säga dess viktigaste beståndsdelar, på vederbörligt sätt identifieras från fall till fall, genom att grunda sig på helhetsintrycket av kännetecknet eller genom en successiv genomgång av kännetecknets olika beståndsdelar (se punkterna 102 och 103 ovan).

142    Vidare framgår det av senare rättspraxis avseende artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 att andra uppgifter än de som framgår av den grafiska återgivningen, såsom uppgifter om omsättningskretsens uppfattning, kan användas för att identifiera det aktuella kännetecknets väsentliga särdrag (se punkt 107 ovan).

143    I förevarande fall gjorde visserligen överklagandenämnden en riktig bedömning när den, i punkt 69 i det överklagade beslutet och efter domen av den 16 juni 2015, Formen på en leksaksfigur med kontaktelement (T‑396/14, ej publicerad, EU:T:2015:379), slog fast att de väsentliga särdragen hos den aktuella leksaksfiguren är de särdrag som ger den mänskliga drag, nämligen huvudet, överkroppen, armarna och benen.

144    Det ska i det avseendet framhållas att överklagandenämnden även gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 51 i det överklagade beslutet, också fann att de dekorativa och fantasifulla beståndsdelarna hos den aktuella leksaksfiguren, nämligen huvudets cylindriska form, halsens korta och rektangulära form och överkroppens trapetsform, var väsentliga. Designen med de rektangulära och kompakta formerna samt de generella proportionerna utgör också viktiga grafiska beståndsdelar hos denna leksaksfigur.

145    Överklagandenämnden gjorde emellertid en felaktig bedömning i punkt 70 i det överklagade beslutet, när den, på grundval av det omstridda varumärkets grafiska återgivning i form av en leksaksfigur med mänskliga drag, begränsade varumärkets väsentliga särdrag till de särdrag som har nämnts i punkterna 143 och 144 ovan och i huvudsak konstaterade att knoppen på denna leksaksfigurs huvud, hakarna på dess händer och håligheterna under dess fötter och på baksidan av benen, vilkas funktion inte kunde utläsas av detta varumärke, inte bidrog till det tekniska resultatet av en leksaksfigur som enbart hade mänskliga drag och som var avsedd att användas i rollspel och historieberättande, vilket gjorde att dessa beståndsdelar inte kunde höra till de väsentliga särdragen hos denna leksaksfigur.

146    De väsentliga särdrag som följer av knoppen på huvudet, hakarna på den aktuella leksaksfigurens händer och håligheterna under dess fötter och på baksidan av dess ben kan nämligen utläsas av det omstridda varumärket utifrån dess grafiska återgivning, men även av andra uppgifter, i synnerhet allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem, såsom denna kännedom framgår av de handlingar som klaganden har ingett i målet (se punkterna 27, 131 och 132 ovan), i den mån dessa handlingar går att hänföra till de grunder och argument som klaganden har åberopat vid tribunalen (se punkt 21 ovan), och sådan kännedom utgör även notoriska fakta (se punkt 133 ovan).

147    Det ska således konstateras att knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna på den aktuella leksaksfiguren utgör väsentliga särdrag hos det omstridda varumärket, med hänsyn till dess art som ”hopfogbar byggleksaksfigur” och dess tekniska funktion bestående i en hopfogbar karaktär och modularitet. Dessa delar är viktiga för denna leksaksfigurs kompatibilitet och förmåga att bli sammanfogad med andra varor.

148    I punkterna 69–76 i det överklagade beslutet gjorde överklagandenämnden således en oriktig bedömning genom att endast betrakta de ”icke-tekniska” särdrag som ger den aktuella leksaksfiguren ett mänskligt utseende, nämligen huvudet, överkroppen, armarna och benen, som väsentliga, och genom att således inte betrakta de ”tekniska” särdragen hos det omstridda varumärket sett som en hopfogbar byggleksaksfigur, det vill säga knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna, som väsentliga särdrag.

149    Överklagandenämnden gjorde därigenom, i syfte att fastställa de väsentliga särdragen hos det omstridda varumärket, en oriktig bedömning genom att endast beakta den grafiska återgivningen av detta varumärke och genom att underlåta att beakta andra användbara uppgifter, bland annat ytterligare uppgifter avseende den konkreta varans art, särskilt allmänhetens kännedom om intervenientens modulbaserade byggsystem.

150    Slutsatsen ska dras att även om överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att de särdrag som beaktades i punkterna 51 och 69 i det överklagade beslutet var väsentliga särdrag hos det omstridda varumärket, gjorde den däremot en oriktig bedömning genom att inte anse att de ytterligare särdrag som klaganden åberopade var väsentliga, nämligen knoppen på huvudet, hakarna på händerna och håligheterna på baksidan av benen och under fötterna.

–       Frågan huruvida formen krävs för att uppnå ett tekniskt resultat

151    Vad beträffar funktionaliteten hos kännetecknets väsentliga särdrag, konstaterade överklagandenämnden i punkterna 78–81 i det överklagade beslutet att det inte fanns något bevis som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att formen på den aktuella leksaksfiguren, i sin helhet, var nödvändig för att uppnå ett specifikt tekniskt resultat. I synnerhet ansåg överklagandenämnden att det inte hade visats att denna form, som sådan och i sin helhet, var nödvändig för att möjliggöra en sammanfogning med hopfogbara byggklossar. Enligt överklagandenämnden var ”resultatet” av denna form helt enkelt att den gav den aktuella leksaksfiguren mänskliga drag, och den omständigheten att den aktuella leksaksfiguren föreställer en gestalt och kan användas i ett lämpligt leksammanhang var inte ett ”tekniskt resultat”. Till skillnad från dom av den 24 oktober 2019, Formen på en kub med sidor som har en gallerstruktur (T‑601/17, ej publicerad, EU:T:2019:765, punkt 88), som konkret avsåg ”tredimensionella pussel” som omfattas av klass 28, ansåg överklagandenämnden att det i förevarande fall inte fanns någon anledning att beakta ytterligare beståndsdelar (såsom de enskilda beståndsdelarnas rotationsförmåga och osynliga beståndsdelar), vad beträffade ”spel och leksaker” i samma klass. Överklagandenämnden konstaterade att det omstridda varumärket, som hade formen av en leksaksfigur, inte hade några linjer eller modeller som klart och entydigt visar dess stapelbara karaktär och modularitet i anslutning till intervenientens byggsystem”. De exempel som klaganden gav avseende varumärkets olika funktionella egenskaper gjorde, enligt överklagandenämnden, det inte möjligt att visa vare sig ”modulariteten” eller något tekniskt resultat. Enligt överklagandenämnden framgick det även uttryckligen av den tyska patentskriften DE 28 36 971 C2 om utformningen av delar som kan fogas samman och som gör det möjligt att vrida benen på den omtvistade leksaksfiguren (bilaga BDR 9) att inte figurens alla beståndsdelar hade ett tekniskt resultat, utan endast dess ben.

152    I punkterna 82–86 i det överklagade beslutet erinrade överklagandenämnden om att lagstiftaren, genom att uppställa ”de två begränsningar” som föreskrivs i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 (”endast” och ”krävs”), på vederbörligt sätt hade beaktat att varje form på en vara till viss grad var funktionell, och att det därför skulle vara olämpligt att inte tillåta att en form på en vara registreras som varumärke endast på grund av att den hade funktionella egenskaper (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 48). För att underkänna klagandens argument om att utformningen av det omstridda varumärket och dess beståndsdelar ”endast” tjänade till att säkerställa kompatibiliteten med intervenientens byggklossar, påpekade överklagandenämnden att det var tillåtet för andra företag att sälja leksaksfigurer med knoppar och håligheter som kan anpassas till andra byggklossar, men som hade ett annat utseende – det vill säga en annan utformning av benen, armarna, överkroppen och huvudet – än utformningen av detta varumärke och den leksaksfigur som det återgav. Enligt överklagandenämnden gav nämligen nämnda varumärke inte intervenienten rätt att förbjuda tredje man eller sina konkurrenter att marknadsföra leksaker eller hopfogbara byggleksaksfigurer som, även om de var tekniskt kompatibla med intervenientens byggsystem, hade en annan form än den registrerade (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 72). En leksaksfigurs eventuella kompatibilitet med vilket byggklossystem som helst kunde under alla omständigheter inte monopoliseras i varumärkesrättslig mening. Slutligen påpekade överklagandenämnden på nytt att, eftersom klaganden framförde sina argument med avseende på spel och leksaker i klass 28 och det saknades materiella förklaringar för de andra varorna i klasserna 9 och 25, var designfriheten tillämplig inte bara på de aktuella varorna i klass 28, utan med nödvändiga ändringar även på de andra berörda varorna i klasserna 9 och 25. Följaktligen drog överklagandenämnden slutsatsen att villkoren i artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte var uppfyllda.

153    Klaganden har i huvudsak hävdat att alla synliga särdrag hos leksaksfiguren (särskilt huvudet, överkroppen, armarna och benen), oavsett huruvida de är väsentliga eller ej, har i samtliga avseenden utformats på ett sådant sätt att de säkerställer varans tekniska funktion, genom att de kan fogas ihop med intervenientens byggklossar och andra leksaksfigurer.

154    Tribunalen erinrar om att former vilkas samtliga väsentliga särdrag krävs för att uppnå ett tekniskt resultat med varan i princip måste nekas registrering (se punkt 119 ovan).

155    Det ska även framhållas att enligt den rättspraxis som har angetts i punkt 120 ovan är artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 inte tillämplig när det omstridda varumärket avser en varas form som innehåller en icke-funktionell beståndsdel, såsom en dekorativ eller fantasifull beståndsdel, av stor betydelse (dom av den 14 september 2010, Lego Juris/Harmoniseringskontoret, C‑48/09 P, EU:C:2010:516, punkt 72).

156    Artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 kan således inte tillämpas då det föreligger åtminstone ett väsentligt särdrag hos formen som inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, så att det omstridda varumärket inte ”endast” består av en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat (se punkterna 121 och 122 ovan).

157    I förevarande fall är den aktuella formen därför lämpad att åtnjuta skydd som EU-varumärke om åtminstone ett av dess väsentliga särdrag inte följer direkt av det tekniska resultatet av varans hopfogbara karaktär eller modularitet, sedd som en hopfogbar byggleksaksfigur. Det ska för övrigt noteras att de icke-tekniska resultaten av varan sedd som en leksaksfigur saknar relevans för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 och kan inte utgöra hinder för registrering av det omstridda varumärket.

158    Det ska konstateras att det cylindriska eller ”tunnformade” huvudet på den aktuella leksaksfiguren inte följer direkt av det tekniska resultatet av sammanfogning och kombination av en hopfogbar byggleksaksfigur i intervenientens modulbaserade byggsystem. Detsamma gäller halsens korta och rektangulära form och överkroppens trapetsformade, släta och kantiga form samt den särskilda formen på armarna med händerna och benen med fötterna.

159    De dekorativa och fantasifulla särdrag som omnämns i punkterna 51–54 i det överklagade beslutet (se punkterna 64 och 78 ovan) och som räknas upp i punkt 158 ovan, följer således av den frihet som skaparen av leksaksfiguren och den hopfogbara byggleksaksfiguren har. Även om förekomsten av mänskliga drag och anordningar för sammanfogning i grund och botten krävs på grund av varans dubbla funktionalitet, finns det en stor frihet när det gäller utformningen av dessa beståndsdelar.

160    Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den i punkterna 53 och 84 i det överklagade beslutet fann att dessa väsentliga särdrag, med hänsyn till deras dekorativa och fantasifulla art, kunde ändras och utformas med i princip en omfattande designfrihet.

161    Klagandens påstående om att ”inget särdrag hos det omstridda varumärket, och än mindre något väsentligt särdrag hos detta, eller det omstridda varumärket i sin helhet, har någon dekorativ eller fantasifull beståndsdel som går utöver den beskrivna funktionaliteten” är i det avseendet obefogat och kan inte godtas. De väsentliga särdrag som räknas upp i punkt 158 ovan utgör nämligen sådana dekorativa och fantasifulla beståndsdelar.

162    Härav följer att även om det tekniska syfte som är knutet till den hopfogbara karaktären och modulariteten uppnås genom en rad väsentliga särdrag (vilka räknas upp i punkt 146 ovan), finns det även andra väsentliga särdrag (vilka räknas upp i punkt 158 ovan) som inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

163    Som överklagandenämnden konstaterade i punkt 81 i det överklagade beslutet, kan den tyska patentskriften DE 28 36 971 C2, som ingavs av klaganden i bilaga BDR 9, inte leda till ett annat resultat. I den mån som överklagandenämnden slog fast att det framgick av detta patent att det endast var leksaksfigurens ben som hade en teknisk funktion, eftersom patentet inte avsåg andra särdrag hos det omstridda varumärket, ska det visserligen slås fast att ett sådant konstaterande i sig inte kan extrapoleras för att neka att andra särdrag kan ha en teknisk funktion. Eftersom det aktuella patentet endast avser benen går det strängt taget inte att dra någon slutsats, varken i den ena eller den andra riktningen, om de övriga särdragen hos den aktuella formen.

164    Det är emellertid riktigt att den tyska patentskriften DE 28 36 971 C2 visar ett tekniskt resultat endast för beståndsdelarna i den aktuella leksaksfigurens ben, men inte för de övriga särdragen hos det omstridda varumärket. Detta patent avser nämligen baksidan på benen och de urgröpta delarna på benen och avser således endast detta väsentliga särdrag hos varumärket. Vad beträffar de särdrag som avser det utseende som leksaksfigurens huvud, överkropp, armar och ben har getts, innehåller nämnda patent inte någon uppgift om ett eventuellt tekniskt resultat.

165    Överklagandenämndens bedömning strider inte heller mot det intresse som ligger till grund för artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94, vilket är att förhindra att varumärkesrätten leder till att ett företag ges ensamrätt till tekniska lösningar eller funktionella egenskaper hos en vara (se punkt 101 ovan). Överklagandenämnden tog vederbörlig hänsyn till detta intresse i punkt 84 i det överklagade beslutet (se punkt 160 ovan). Det omstridda varumärket gör det inte omöjligt för konkurrenterna att släppa ut leksaksfigurer på marknaden med de typiska särdragen för denna kategori leksaker. Det gör det inte heller möjligt att förhindra distribution av leksaksfigurer med en annan utformning som är kompatibla med intervenientens modulbaserade byggsystem. Som överklagandenämnden i huvudsak påpekade i punkt 53 i samma beslut finns det en omfattande designfrihet i fråga om sådana leksaksfigurer.

166    Vad slutligen beträffar klagandens anmärkning om att överklagandenämnden ”inte alls granskade” de framförda argumenten och den bevisning som klaganden hade lagt fram, påpekar tribunalen först att den omständigheten att överklagandenämnden inte instämde i klagandens uppfattning inte betyder att den inte beaktade klagandens argument eller att den inte prövade klagandens bevisning. I punkt 80 och följande punkter i det överklagade beslutet prövade överklagandenämnden uttryckligen klagandens redogörelse, de exempel som hade lagts fram och den tyska patentskriften DE 28 36 971 C2.

167    Det ska vidare erinras om att överklagandenämnden, i punkt 7 i det överklagade beslutet, sammanfattade klagandens argument avseende den aktuella grunden och att den, i punkt 38 i samma beslut, räknade upp den bevisning som klaganden hade lagt fram. Härav följer att dessa argument och denna bevisning beaktades av överklagandenämnden vid dess bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2022, bet-at-home.com Entertainment/EUIPO (bet-at-home), T‑640/21, ej publicerad, EU:T:2022:408, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

168    Det ska i det avseendet även hållas i minnet att EUIPO:s instanser inte är skyldiga att ta ställning till alla de argument som parterna har framfört. Det räcker att de redogör för de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för systematiken i deras beslut. Den omständigheten att en överklagandenämnd inte har återgett samtliga argument som framförts av en part eller inte har tagit ställning till vart och ett av dessa argument, är således inte i sig tillräcklig för att denna överklagandenämnd ska anses ha underlåtit att beakta argumenten. Motiveringen kan med andra ord vara underförstådd, förutsatt att de som berörs av beslutet får kännedom om skälen för överklagandenämndens beslut och att den behöriga domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (se dom av den 29 juni 2022, bet-at-home, T‑640/21, ej publicerad, EU:T:2022:408, punkt 21 och där angiven rättspraxis). Så är fallet i förevarande mål.

169    Av detta följer att klaganden, som har bevisbördan i detta ogiltighetsförfarande (se punkt 26 ovan), inte har motbevisat konstaterandet att åtminstone ett av varans väsentliga särdrag inte krävs för att uppnå ett tekniskt resultat.

170    Med hänsyn till de principer som har angetts i punkterna 155 och 156 ovan, är detta konstaterande tillräckligt för att utesluta en tillämpning av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

171    Tribunalen finner att överklagandenämnden, trots de oriktiga bedömningar som har konstaterats i punkterna 136 och 148 ovan, vilka mot bakgrund av det ovan anförda saknar betydelse för det överklagade beslutets lagenlighet, gjorde en riktig bedömning när den fastställde att det omstridda varumärket var lämpat för registrering mot bakgrund av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94.

172    Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

173    Av detta följer att det överklagade beslutet inte omfattas av någon ogiltighets- eller ändringsgrund.

174    Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

175    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

176    EUIPO och intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s och intervenientens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande:

1)      Överklagandet ogillas.

2)      BB Services GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

Costeira Kancheva Tichy-Fisslberger

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 december 2023.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund till tvisten

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Yrkandet om att det omstridda varumärket ska förklaras ogiltigt

Upptagande till prövning

Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning såvitt avser de varor som omfattas av klasserna 9 och 25

Klagandens generella hänvisning till sina inlagor vid EUIPO

Prövning i sak

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 e i) i förordning nr 40/94

– Fastställandet av varans art

– Fastställandet av kännetecknets väsentliga särdrag

– Frågan huruvida formen följer av varans art

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94

– Fastställandet av varans funktionalitet

– Fastställandet av kännetecknets väsentliga särdrag

– Frågan huruvida formen krävs för att uppnå ett tekniskt resultat

Rättegångskostnader

*      Rättegångsspråk: tyska.