TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 13 juli 2018 (*)
”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Pallas Halloumi – Det äldre ordmärket är det i Förenade kungariket registrerade kontrollmärket HALLOUMI – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)”
I mål T‑825/16,
Republiken Cypern, företrädd av S. Malynicz, QC, och V. Marsland, solicitor,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av D. Gája, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen, var
Papouis Dairies Ltd, Nicosia (Cypern), företrätt av advokaten N. Korogiannakis,
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 22 september 2016 (ärende R 2065/2014–4) om ett invändningsförfarande mellan Republiken Cypern och Papouis Dairies,
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek samt domarna F. Schalin (referent) och M. J. Costeira,
justitiesekreterare: handläggaren X. Lopez Bancalari,
med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 24 november 2016,
med beaktande av EUIPO:s svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 15 februari 2017,
med beaktande av intervenientens svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 10 mars 2017,
med beaktande av åtgärderna för processledning av den 14 juli och den 25 september 2017,
med beaktande av beslutet av den 15 oktober 2017 att förena målen T‑825/16 och T-847/16 vad gäller det muntliga förfarandet,
efter förhandlingen den 5 februari 2018,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Intervenienten Papouis Dairies Ltd ingav (under den gamla firman Halloumis POC Farmers Milk Industry Ltd or Halloumis) till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), den 12 september 2012, en ansökan om registrering av ett EU-varumärke med stöd av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i ändrad lydelse (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av det figurkännetecken innehållande färgangivelserna ”gul, röd, blå, vit och grå” som återges nedan:
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 29 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar – efter en begränsning av ansökan som EUIPO delgavs genom skrivelse av den 11 oktober 2016och som EUIPO godtog – följande beskrivning: ”Ost gjord av komjölk och/eller fårmjölk och/eller getmjölk (från alla slags mjölkproportioner och kombinationer), löpe”.
4 Nämnda ansökan om registrering av EU-varumärket offentliggjordes den 4 oktober 2012 i Tidningen om EU-varumärken nr 190/2012.
5 Den 3 januari 2013 framställde Republiken Cypern, med stöd av artikel 41 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 46 i förordning nr 2017/1001), en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för de varor som avses ovan i punkt 3.
6 Invändningen grundade sig framför allt på det äldre ordmärket HALLOUMI som den 22 februari 2002 hade registrerats som ett kontrollmärke i Förenade kungariket under nummer 14511888 (nedan kallat det äldre varumärket), för varor som ingår i klass 29 och som motsvarar följande beskrivning: ”Ost gjord av fårmjölk och/eller getmjölk; ost gjord av komjölksblandningar; alla dessa produkter ingår i klass 29”.
7 Invändningen grundade sig även på de äldre ordmärkena XAΛΛOYMI och HALLOUMI, vilka registrerats som cypriotiska kontrollmärken med registreringsnummer 36675 och 36766. Dessa varumärken befanns dock sakna relevans såväl i förfarandet vid invändningsenheten som i förfarandet vid överklagandenämnden, varpå Republiken Cypern upphörde med att åberopa dem till stöd för sin invändning, vilket överklagandenämnden tolkade som ett avstående. Dessa varumärken har inte beaktats i det aktuella fallet och Republiken Cypern bekräftade i sitt överklagande att de inte längre åberopas i förevarande mål.
8 Till stöd för invändningen hänvisades till de registreringshinder som avses i artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 2017/1001).
9 Den 7 juli 2014 avslog invändningsenheten invändningen och ålade Republiken Cypern att ersätta kostnaderna i ärendet.
10 Den 8 augusti 2014 överklagade Republiken Cypern invändningsenhetens beslut vid EUIPO med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009 (nu artiklarna 66–71 i förordning 2017/1001).
11 Genom beslut av den 22 september 2016 (nedan kallat det överklagade beslutet) avslog EUIPO:s fjärde överklagandenämnd överklagandet, och förpliktade Republiken Cypern att ersätta kostnaderna för invändningsförfarandet och överklagandeförfarandet.
12 Överklagandenämnden konstaterade först och främst att det äldre varumärket visserligen var ett nationellt kontrollmärke, men att villkoret i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 – att de motstående varumärkena ska likna varandra – gäller samtliga äldre varumärken som avses i artikel 8.2 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.2 i förordning 2017/1001).
13 Överklagandenämnden fann vidare att det inte förelåg risk för förväxling mellan det äldre varumärket och det sökta varumärket i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Nämnden fann att ordet ”halloumi” hade en låg ursprunglig särskiljningsförmåga. Den hänvisade först till att tribunalen i domen av den 7 oktober 2015, Cypern/harmoniseringskontoret (XAΛΛOYMI och HALLOUMI) (T-292/14 och T-293/14, EU:T:2015:752) hade slagit fast att ordet ”halloumi” i den cypriotiska allmänhetens ögon betecknade en speciell typ av ost som tillverkas på Cypern. Därefter angav nämnden att denna slutsats skulle gälla även för allmänheten i Förenade kungariket, vilken är relevant i det aktuella fallet. Den konstaterade att ordet ”halloumi” var äldre än samtliga av de berörda varumärkena och att detta ord som sådant beskrev varans egenskaper och sammansättning för omsättningskretsen. Nämnden fann att det inte hänvisade till det äldre varumärkets användares eventuella tillhörighet till en grupp licenstagare som har tillstånd att använda det.
14 Vad beträffar likheterna mellan de motstående kännetecknen ansåg överklagandenämnden att den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket var ordet ”pallas”, att den visuella likheten endast var liten, den fonetiska likheten medelstor och att det inte förelåg någon relevant begreppsmässig likhet över huvud taget. Vad beträffar helhetsbedömningen av risken för förväxling ansåg överklagandenämnden att Republiken Cypern inte hade styrkt vare sig att det äldre varumärket hade en förhöjd särskiljningsförmåga eller att det uppfattas av allmänheten i Förenade kungariket som en hänvisning till en certifiering. Mot bakgrund av bedömningen av det äldre varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga slog överklagandenämnden fast att de skillnader som förelåg mellan det varumärket och den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket, det vill säga ordet ”pallas”, räckte för att det inte skulle anses föreligga någon risk för förväxling.
15 Överklagandenämnden konstaterade slutligen att villkoren för att tillämpa artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 inte var uppfyllda. Republiken Cypern hade inte styrkt det äldre varumärkets renommé. Dessutom kunde bedömningen av huruvida renomméet tagit skada inte göras utifrån reglerna för ett certifieringssystem, utan en sådan bedömning kunde endast göras, inom ramen för förordning nr 207/2009, i förhållande till hur omsättningskretsen uppfattar varorna.
Parternas yrkanden
16 Republiken Cypern har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och
– förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.
17 EUIPO och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet i dess helhet,
– förplikta Republiken Cypern att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning
18 Det framgår av artikel 177.2 i tribunalens rättegångsregler att om klaganden inte var den enda parten i förfarandet vid överklagandenämnden, ska överklagandet även innehålla namnen på samtliga parter i det förfarandet och de adresser för delgivningsändamål som dessa angett.
19 I det aktuella fallet angav Republiken Cypern i sitt överklagande av misstag Pancyprian Organisation of Cattle Farmers (POCF) Ltd såsom innehavare av varumärket Pallas Halloumi och motpart i förfarandet vid överklagandenämnden. En sådan felaktig angivelse av intervenienten i förevarande mål leder dock inte till att överklagandet inte kan tas upp till prövning i sak, eftersom det innehåller uppgifter av vilka det otvetydigt framgår vem som var motparten i förfarandet vid överklagandenämnden och eftersom Republiken Cypern, efter att en åtgärd för processledning vidtogs den 25 september 2017, förklarade sig inte ha några invändningar mot att angivelsen ändrades. I ett sådant fall ska denna motpart betraktas som intervenient, trots att dennes namn från början inte nämndes i överklagandet.
Den enda grund som åberopats i målet: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009
20 Till stöd för överklagandet har Republiken Cypern anfört en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, vilken kan delas upp i tre delgrunder. För det första har klaganden kritiserat överklagandenämnden för att ha gjort en felaktig bedömning av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga. Detta ska i synnerhet ha skett genom att överklagandenämnden felaktigt konstaterade att varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga var låg. Klaganden har för det andra gjort gällande att överklagandenämnden bedömde den visuella och begreppsmässiga likheten mellan de motstående kännetecknen på ett felaktigt sätt. För det tredje har klaganden anfört att överklagandenämnden begick vissa fel när den vid sin helhetsbedömning av risken för förväxling slog fast att det inte förelåg någon sådan risk, vilket särskilt berodde på ett fel som begåtts vid bevisprövningen.
21 EUIPO och intervenienten har bestritt Republiken Cyperns argument.
22 Tribunalen gör följande bedömning. Det framgår av lydelsen i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 att om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat. Risken för förväxling inbegriper risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket. I artikel 8.2 a ii) i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.2 a ii i förordning (EU) 2017/1001) föreskrivs det vidare att med äldre varumärken avses varumärken som har registrerats i en medlemsstat och för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av EU-varumärket.
23 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Det framgår av samma rättspraxis att det vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling ska göras en helhetsbedömning utifrån hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknen och varorna eller tjänsterna mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, särskilt samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se dom av den 9 juli 2003, Laboratorios RTB/harmoniseringskontoret – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), T‑162/01, EU:T:2003:199, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
Omsättningskretsen
24 Enligt rättspraxis ska risken för förväxling av två motstående varumärken i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 inte bedömas på grundval av en abstrakt jämförelse av de motstående kännetecknen och de varor eller tjänster som de avser. Bedömningen av denna risk ska i stället grundas på hur kännetecknen, varorna och tjänsterna kommer att uppfattas av omsättningskretsen (se dom av den 2 oktober 2015, The Tea Board/harmoniseringskontoret – Delta Lingerie (Darjeeling), T‑624/13, EU:T:2015:743, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
25 Enligt rättspraxis ska helhetsbedömningen av risken för förväxling närmare bestämt göras med beaktande av en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det ifrågavarande varuslaget. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se dom av den 13 februari 2007, Mundipharma/harmoniseringskontoret – Altana Pharma (RESPICUR), T‑256/04, EU:T:2007:46, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
26 De slutsatser som överklagandenämnden drog i punkt 16 i det överklagade beslutet vad beträffar omsättningskretsen för de ifrågavarande varorna framstår som välgrundade utifrån vad som framkommit i målet, och fastställs därför av tribunalen. Eftersom det äldre varumärket är ett varumärke som registrerats i Förenade kungariket består den omsättningskrets som ska beaktas av den stora allmänheten i Förenade kungariket. De aktuella varumärkena är i huvudsak registrerade för varor av samma slag, nämligen ostar. Eftersom det rör sig om gängse konsumentvaror ska dessa anses rikta sig till genomsnittskonsumenten, som förväntas vara normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2006, Castell del Remei/harmoniseringskontoret – Bodegas Roda (ODA), T‑13/05, ej publicerad, EU:T:2006:335, punkt 46). I beslutet av den 7 juli 2014 fann invändningsenheten i sin bedömning dessutom att omsättningskretsens uppmärksamhet låg på medelnivå när den valde denna typ av vara. Detta beslut, inklusive skälen för beslutet, utgör en del av det sammanhang mot bakgrund av vilket det överklagade beslutet antagits, vilket betyder att Republiken Cypern känner till detta sammanhang och att tribunalen fullt ut kan utöva sin lagenlighetskontroll vad gäller frågan huruvida bedömningen av risken för förväxling var välgrundad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2007, Wesergold Getränkeindustrie/harmoniseringskontoret – Lidl Stiftung (VITAL& FIT), T‑111/06, ej publicerad, EU:T:2007:352, punkt 64). Med avseende på de aktuella varorna framstår dessa slutsatser, som rättegångsdeltagarna för övrigt inte har bestritt, som välgrundade.
Jämförelsen av kännetecknen
27 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som dessa åstadkommer med hänsyn bland annat till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Det sätt på vilket varumärkena uppfattas av genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna och tjänsterna är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se dom av den 12 juni 2007, harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
28 Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte ske genom att man endast tar en beståndsdel i ett sammansatt varumärke och jämför den med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att vart och ett av de aktuella varumärkena undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se dom av den 12 juni 2007, harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (dom av den 12 juni 2007, harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 42, och dom av den 20 september 2007, Nestlé/harmoniseringskontoret, C‑193/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:539, punkt 43). Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket, på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar blir försumbara för helhetsintrycket (dom av den 20 september 2007, Nestlé/harmoniseringskontoret, C‑193/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:539, punkt 43).
29 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida överklagandenämnden hade fog för slutsatsen att det äldre varumärket har låg särskiljningsförmåga och huruvida den jämförde de motstående kännetecknen på ett riktigt sätt.
– Den första delgrunden: Felaktig bedömning av det äldre varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga
30 Vad i förevarande fall beträffar den ursprungliga särskiljningsförmågan hos det äldre varumärket i förhållande till ost, fann överklagandenämnden i punkt 26 i det överklagade beslutet, efter att ha gjort den bedömning som återges i punkterna 18–25 i samma beslut, att denna särskiljningsförmåga var svag på grund av varumärkets beskrivande innebörd. Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling gjorde överklagandenämnden även en prövning av huruvida det eventuellt förelåg en förhöjd särskiljningsförmåga kopplad till användningen, för att slutligen dra slutsatsen att någon sådan förhöjd särskiljningsförmåga inte hade styrkts.
31 Republiken Cypern har, såsom en inledande synpunkt, redogjort för de slutsatser beträffande särskiljningsförmågan hos kontrollmärken som är registrerade i Förenade kungariket som den anser sig kunna dra av dessa varumärkens beskaffenhet. Först och främst har Republiken Cypern gjort gällande att det framgår av artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25), att nationella kontrollmärken erkänns inom unionsrätten och således ska ges full verkan. I enlighet med detta direktiv innehåller Förenade kungarikets varumärkeslagstiftning, såsom den kommer till uttryck i Trade Marks Act 1994 (Förenade kungarikets varumärkeslag), regler om registrering av sådana varumärken. Som definition av ett kontrollmärke anges i denna lagstiftning att ett sådant märke visar att de varor och tjänster som det avser dels har certifierats av innehavaren av märket, dels uppvisar vissa egenskaper. I huvudsak ska den särskiljande funktionen hos kontrollmärken förstås som att den gör det möjligt att skilja varor som tillhör en viss varuklass och uppfyller certifieringsnormerna, från varor som tillhör en annan varuklass. Det är vidare inte nödvändigt för omsättningskretsen att känna till att varumärket i fråga är ett kontrollmärke, eller att veta vilken organisation som sköter certifieringen.
32 Republiken Cypern anser med hänvisning till artikel 8.2 i förordning nr 207/2009 att eftersom nationella kontrollmärken utgör varumärken som har registrerats i en medlemsstat, kan de ligga till grund för en invändning mot registreringen av ett yngre EU-varumärke.
33 Republiken Cypern har, vad gäller dess invändning mot det överklagade beslutet, först och främst kritiserat överklagandenämnden för att i förevarande ärende ha tillämpat tribunalens resonemang från domen av den 7 oktober 2015, XAΛΛOYMI och HALLOUMI (T‑292/14 och T‑293/14, EU:T:2015:752), trots att omsättningskretsen inte är densamma och trots att det rör sig om olika slag av varumärken. Den domen avsåg nämligen två ansökningar om registrering som EU-varumärke av ordmärken – XAΛΛOYMI och HALLOUMI – som hade lämnats in av Republiken Cypern och vilka avslogs med hänvisning till ett absolut registreringshinder enligt artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001), med motiveringen att varumärkena var beskrivande.
34 Slutligen har Republiken Cypern hänvisat till två domar som har meddelats i Förenade kungariket av High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Överdomstolen (England och Wales), avdelningen Chancery) och som stöder Cyperns tolkning av särskiljningsförmågan hos ett kontrollmärke som är registrerat i Förenade kungariket. Republiken Cypern har anfört att den åberopade bevisningen även framhäver det äldre varumärkets särskiljningsförmåga och den omständigheten att allmänheten i Förenade kungariket uppfattar ordet ”halloumi” som att det skiljer en varuklass från en annan, varvid allmänheten förstår vilka som är varans egenskaper, särskilt dess ingredienser, samt varifrån den kommer.
35 EUIPO och intervenienten har bestritt Republiken Cyperns argument.
36 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Bedömningen av ett varumärkes särskiljningsförmåga är av särskild betydelse, eftersom bedömningen av förväxlingsrisken görs som en helhetsbedömning och eftersom den förutsätter ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2003, Laboratorios RTB/harmoniseringskontoret – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), T‑162/01, EU:T:2003:199, punkterna 30–33), vilket betyder att ju högre särskiljningsförmåga det äldre varumärket har, desto större är risken för förväxling (dom av den 29 september 1998, Canon, C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 18). Om särskiljningsförmågan är låg krävs det således en större likhet mellan de motstående kännetecknen eller mellan de berörda varorna och tjänsterna för att det ska anses föreligga risk för förväxling. Om överklagandenämnden underskattar det äldre varumärkets särskiljningsförmåga kan det således leda till en felaktig bedömning av risken för förväxling i ett överklagat beslut.
37 När en invändning grundas på ett äldre nationellt varumärke föreligger det dock vissa gränser för de undersökningar som kan göras av graden av särskiljningsförmåga hos det varumärket, eftersom en sådan undersökning inte kan resultera i att något av de absoluta registreringshinder som anges i bland annat artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 anses föreligga, det vill säga att särskiljningsförmåga saknas eller att varumärket endast är beskrivande. För att artikel 8.1 b, jämförd med artikel 8.2 a ii) i förordning nr 207/2009, inte ska åsidosättas, måste således ett nationellt varumärke som åberopats till stöd för en invändning mot registreringen av ett EU-varumärke tillerkännas en viss grad av särskiljningsförmåga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2012, Formula One Licensing/harmoniseringskontoret, C‑196/11 P, EU:C:2012:314, punkterna 43–47).
38 Även om förordning nr 207/2009, som tillämpades av överklagandenämnden när den meddelade det överklagade beslutet, inte innehöll några särskilda regler om skydd för kontrollmärken som sådana, vilket tribunalen har erinrat om i sin praxis (dom av den 7 oktober 2015, XAΛΛOYMI och HALLOUMI, T‑292/14 och T‑293/14, EU:T:2015:752, punkt 35), så finns det numera bestämmelser om EU-kontrollmärken i förordning 2017/1001, som har varit tillämplig sedan den 1 oktober 2017. Där definieras EU-kontrollmärken i artikel 83.1 som märken ”som har förmåga att särskilja varor eller tjänster som certifierats av innehavaren av märket vad gäller material, tillverkningssätt för varor eller utförande av tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper, med undantag av geografiskt ursprung, från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt”.
39 Dessutom innehåller direktiv 2008/95 bestämmelser om registrering av kontrollmärken. Medlemsstaterna har möjlighet att tillåta registrering av sådana varumärken, såsom Förenade kungariket har gjort genom sin Trade Marks Act 1994, och dessa utgör då ”varumärken som har registrerats i en medlemsstat” i den mening som avses i artikel 8.2 a ii) i förordning nr 207/2009, vilka kan åberopas till stöd för en invändning, precis som Republiken Cypern gjorde när den åberopade det äldre varumärket.
40 Även om det äldre varumärket tillhör kategorin ”varumärken som har registrerats i en medlemsstat” ska det preciseras att Europeiska unionens varumärkessystem, såsom det inrättats genom förordning nr 207/2009 – precis som EUIPO påpekat – är oberoende, självförsörjande och fristående i förhållande till de nationella systemen (dom av den 5 december 2000, Messe München/harmoniseringskontoret (electronica), T‑32/00, EU:T:2000:283, punkt 47). Nationell rätt ska således beaktas såtillvida att det är med tillämpning av nationell rätt som det kan fastställas om det äldre varumärket är giltigt. När det gäller varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga konstaterar tribunalen emellertid att även om ordet ”halloumi”, som är registrerat som ett nationellt kontrollmärke, ska tillerkännas en viss särskiljningsförmåga mot bakgrund av vad som slogs fast i domen av den 24 maj 2012 i målet Formula One Licensing mot harmoniseringskontoret (C‑196/11 P, EU:C:2012:314, punkt 47), betyder detta inte att det föreligger skäl att tillerkänna varumärket som sådant en så hög särskiljningsförmåga att det ges ett absolut skydd som gör det möjligt att motsätta sig all registrering av yngre varumärken som innehåller detta ord.
41 Det ska erinras om att tribunalen vid två tillfällen har slagit fast att ordet ”halloumi” av – bland annat den cypriotiska – allmänheten uppfattas som en beteckning på en ostspecialitet från Cypern (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2012, Organismos Kypriakis Galaktokomikis Viomichanias/harmoniseringskontoret – Garmo (HELLIM), T‑534/10, EU:T:2012:292, punkt 41, och dom av den 7 oktober 2015, XAΛΛOYMI och HALLOUMI, T‑292/14 och T‑293/14, EU:T:2015:752, punkterna 20 och 21). I det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden endast att tribunalens slutsatser i dessa domar, med beaktande av den bevisning som hade ingetts i det aktuella ärendet, även kunde tillämpas vad gäller allmänheten i Förenade kungariket.
42 Denna bedömning måste godtas. Den bevisning som Republiken Cypern gav in till överklagandenämnden och som behandlades i punkterna 20 och 21 i det överklagade beslutet, innehåller nämligen inte något som talar för motsatsen. Bevisningen, som bland annat består i uppgifter om försäljningsvolymer, säljfrämjande satsningar och marknadsföringsåtgärder, utdrag ur matlagningstidningar och tidningsartiklar samt olika skriftliga intyg, avser osten ”halloumi” betraktad som en ostspecialitet från Cypern. Det framgår inte av denna bevisning att ordet ”halloumi”, använt som en sammanfattande benämning, kan knytas till ett kontrollmärke, eller ens till en referens till en certifierad ost. Såsom överklagandenämnden med fog framhöll i punkt 25 i det överklagade beslutet framgår det, med beaktande av denna bevisning, att allmänheten i Förenade kungariket endast uppfattar ordet i fråga som en typ av ost som tillverkas på Cypern, och att ”frågan huruvida en ost kan kvalificeras som ’halloumi’ beror på dess egenskaper och sammansättning och inte på huruvida den person som saluför den tillhör en viss grupp licenstagare eller inte”.
43 Allmänheten i Förenade kungariket förstår således direkt ordet ”halloumi” som att det beskriver varans egenskaper, eller till och med varans ursprung, och inte som en angivelse av dess certifierade kvalitet, eller ens som en angivelse av denna kvalitet. Det ska därmed konstateras att det äldre varumärket, som består uteslutande av ordet ”halloumi”, endast har en låg ursprunglig särskiljningsförmåga eftersom det beskriver varans egenskaper och ursprung, samt att någon förhöjd särskiljningsförmåga inte heller har styrkts.
44 Vidare finner tribunalen att Republiken Cyperns argument avseende den särskilda räckvidd som det äldre varumärkets ursprungliga särskiljningsförmåga ska tillskrivas på grund av att det är ett kontrollmärke, är verkningslöst. Republiken Cypern kan således inte vinna framgång med detta argument.
45 Även om det antas att den särskiljande funktionen hos Förenade kungarikets kontrollmärken ska förstås som förmågan att särskilja en varuklass från en annan, så ska det nämligen framhållas, såsom även EUIPO har betonat, att det genom den bevisning som har lagts fram av Republiken Cypern inte har styrkts att det äldre varumärket – som är ett kontrollmärke i Förenade kungariket – kan lämpa sig som angivelse av den aktuella varans kommersiella ursprung. Detta måste dock vara styrkt för att det ska kunna föreligga risk för förväxling enligt de särskilda villkor som anges i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Detta konstaterande, som gäller för det aktuella fallet, innebär dock inte att det är uteslutet att certifieringen av kvaliteten, till exempel av den råvara som används, kan räcka för att ett kontrollmärke ska anses fylla sin ursprungsangivelsefunktion genom att det garanterar konsumenten att de angivna varorna härrör från ett visst företag som består av varumärkesinnehavaren samt dess medlemmar, vilken utövar kontroll över varornas tillverkning och som kan tillskrivas ansvaret för varornas kvalitet (se, analogt, dom av den 8 juni 2017, W. F. Gözze Frottierweberei och Gözze, C‑689/15, EU:C:2017:434, punkterna 49 och 50).
46 Den frågeställning som uppkommit – nämligen huruvida EU-varumärkessökandens faktiska säkerställande av att varorna har de egenskaper som garanteras av innehavaren av det äldre kontrollmärket omfattas av varumärkets grundläggande funktion – faller däremot utanför det skyddsområdet som föreskrivs i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Såsom EUIPO har gjort gällande handlar denna frågeställning på sin höjd om bruket av ett varumärke, såtillvida att det kan skada den grundläggande funktionen hos ett kontrollmärke och vilseleda allmänheten om certifieringen av varans egenskaper.
47 I förevarande fall ska det, liksom i domen av den 13 juni 2012 i målet HELLIM (T‑534/10, EU:T:2012:292, punkterna 48–55), konstateras att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att det äldre varumärket hade en låg särskiljningsförmåga på grund av dess beskrivande innebörd.
48 Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den första delgrunden.
– Den andra delgrunden: Felaktig bedömning av den visuella, fonetiska och begreppsmässiga likheten mellan de motstående kännetecknen
49 För att de motstående kännetecknen ska kunna jämföras i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende, är det lämpligt att dessförinnan gå tillbaka till det sökta varumärkets beståndsdelar för att – utifrån den vägledning som ges i rättspraxis, och som nämns i punkt 27 ovan – fastställa vilken beståndsdel, eller vilka beståndsdelar, som är dominerande.
50 Det ska i detta avseende bland annat erinras om att det, när det gäller ett sammansatt varumärke, inte är uteslutet att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sådant varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se dom av den 12 juni 2007, harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 41 och där angiven rättspraxis) och att övriga beståndsdelar då är försumbara för det helhetsintryck som varumärket åstadkommer (dom av den 20 september 2007, Nestlé/harmoniseringskontoret, C‑193/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:539, punkt 43).
51 För att fastställa vilken beståndsdel eller vilka beståndsdelar som är dominerande i det sökta varumärket ska det framhållas att kännetecknet består av orden ”pallas” och ”halloumi”. Ordet ”pallas” är skrivet i vitt med tjocka bokstäver mot en oval rödfärgad bakgrund som utgör den övre delen av kännetecknet. Ordet ”halloumi” är också skrivet i vitt, med tjocka – något mindre – bokstäver, mot en oval rödfärgad bakgrund som är placerad längre ned och som delvis täcker den ovalformade bakgrunden innehållande ordet ”pallas”.
52 Mot bakgrund av den grafiska utformningen av det sökta varumärket kan det konstateras att omsättningskretsen först kommer att läsa ordet ”pallas”. Omsättningskretsen fäster nämligen i allmänhet större uppmärksamhet vid ett varumärkes början än vid dess slut (dom av den 25 mars 2009, L’Oréal/harmoniseringskontoret – Spa Monopole (SpA THERAPY), T-109/07, EU:T:2009:81, punkt 30, och dom av den 13 maj 2015, Deutsche Post/harmoniseringskontoret – PostNL Holding (TPG POST), T-102/14, ej publicerad, EU:T:2015:279, punkt 42). Således kommer omsättningskretsen att fästa större uppmärksamhet vid den beståndsdel som består av detta ord på grund av dess placering och den plats det intar i det sökta varumärket, och detta oavsett vilken särskild innebörd det har för denna omsättningskrets. Överklagandenämnden gjorde sålunda en riktig bedömning när den i punkt 28 i det överklagade beslutet slog fast att ordet ”pallas” kommer att uppfattas som den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som det sökta varumärket åstadkommer.
53 Under dessa förhållanden godtar tribunalen överklagandenämndens slutsatser, nämligen att beståndsdelen ”pallas” är dominerande i det sökta varumärket och att beståndsdelen ”halloumi” spelar en underordnad roll för hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet Pallas Halloumi.
54 Vad gäller bedömningen av likheten mellan de motstående kännetecknen fann överklagandenämnden i punkterna 27–31 i det angripna beslutet att den visuella likheten var liten, den fonetiska likheten medelstor och att någon begreppsmässig likhet inte förelåg. Vid sin bedömning beaktade nämnden graden av särskiljningsförmåga samt kännetecknens dominerande beståndsdelar, vilket i det aktuella fallet var beståndsdelen ”pallas” vad beträffar det sökta varumärket.
55 Republiken Cypern har i sitt överklagande gjort gällande att den visuella likheten mellan de motstående kännetecknen är fullständig, eftersom hela det äldre varumärket återfinns i det sökta varumärket såsom en visuell beståndsdel. Republiken Cypern har vidare invänt mot att överklagandenämnden beaktade den grafiska stiliseringen av det sökta varumärket, då denna enligt Republiken Cypern inte är relevant vid en jämförelse med ett ordmärke. Det har även hävdats att överklagandenämnden bortsåg från den betydelse som beståndsdelen ”halloumi” hade i det sökta varumärket, trots att denna var placerad framför beståndsdelen ”pallas”, och trots att samma färg och likadana bokstäver hade använts, vilket innebär att de två beståndsdelarna i det sistnämnda varumärket är av lika stor betydelse. Enligt Republiken Cypern är den visuella likheten således stor eller åtminstone medelstor.
56 På det begreppsmässiga planet har Republiken Cypern vidhållit argumentet att enligt allmänheten i Förenade kungariket kan det äldre varumärket skilja varor tillhörande en viss varuklass från varor som tillhör en annan varuklass. Det sökta varumärket uppfattas således av omsättningskretsen som ett varumärke som består av ordelementet ”halloumi” – som i begreppsmässigt hänseende uppvisar en stor likhet med det äldre varumärket – och av ordelementet ”pallas” som betecknar en särskild användare som har varumärkesinnehavarens tillstånd att använda kontrollmärket i enlighet med kraven på vissa egenskaper som gäller för denna varuklass. Överklagandenämnden borde ha tagit i beaktande vad som var praxis på marknaden beträffande kontrollmärken, och särskilt den vanligt förekommande metoden att kombinera ett kontrollmärke, såsom HALLOUMI, med andra beståndsdelar, såsom beståndsdelen ”pallas”, som hänvisar till en särskild användare som har erhållit tillstånd för användning från varumärkets innehavare.
57 EUIPO och intervenienten har bestritt Republiken Cyperns argument.
58 När det gäller den visuella jämförelsen erinrar tribunalen för det första om att det inte finns några hinder mot att pröva huruvida ett ordmärke och ett figurmärke liknar varandra i visuellt hänseende, eftersom båda dessa varumärkestyper har en grafisk utformning som gör att de kan uppfattas visuellt (se dom av den 4 maj 2005, Chum/harmoniseringskontoret – Star TV (STAR TV), T‑359/02, EU:T:2005:156, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
59 Såsom angetts ovan i punkt 51 är det sökta varumärket ett figurmärke bestående av orden ”pallas” och ”halloumi”, skrivna med tjocka vita bokstäver. Varje ord är skrivet mot en oval rödfärgad bakgrund. Ordet ”pallas” återfinns mot den ovala bakgrunden i den övre delen av kännetecknet och är skrivet med ett större typsnitt än ordet ”halloumi” som återfinns mot den nedre ovala bakgrunden. Det äldre varumärket, som är ett ordmärke, består av ordet ”halloumi”.
60 Omsättningskretsen kommer, såsom har angetts ovan i punkt 52, att fästa större uppmärksamhet vid beståndsdelen ”pallas”, som är den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket. Följaktligen kan tribunalen inte godta Republiken Cyperns argument att det föreligger en fullständig visuell likhet mellan de motstående kännetecknen på grund av att hela den beståndsdel som det äldre varumärket utgörs av ingår i det sökta varumärket. Med hänsyn till fast rättspraxis – enligt vilken det ska göras en helhetsbedömning av samtliga av de olika beståndsdelarna i de motstående kännetecknen, och framför allt av de dominerande och särskiljande beståndsdelarna (se dom av den 12 juni 2007, harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 41 och där angiven rättspraxis) – ska den visuella jämförelsen nämligen göras med beaktande av den omständigheten att beståndsdelen ”pallas” utgör den övre delen av kännetecknet, vilken för övrigt är större än den andra delen som hamnar i bakgrunden i det visuella helhetsintrycket trots att den rent grafiskt har placerats i förgrunden. Tribunalen fastställer således en första betydande skillnad på det visuella planet som beror på att ordet ”pallas” saknas i det äldre varumärket.
61 Dessutom innehåller det sökta varumärket figurelement, nämligen två röda ovaler och en särskild grafisk stilisering, som utgör en andra betydande skillnad mellan de motstående kännetecknen. Det ska således konstateras att kännetecknen endast överensstämmer med varandra vad gäller beståndsdelen ”halloumi”. Denna beståndsdel kommer, på grund av typsnittets storlek och den plats beståndsdelen intar i det sökta varumärket, endast att tillskrivas en underordnad betydelse av allmänheten.
62 Överklagandenämnden begick således inte något fel när den, i punkt 29 i det överklagade beslutet, fann att den visuella likheten mellan de motstående kännetecknen var liten.
63 När det gäller den fonetiska jämförelsen ska det för det andra konstateras att det enda som de motstående kännetecknen har gemensamt är ordet ”halloumi”, vilket kommer sist i det sökta varumärket. Det föreligger således en betydande skillnad mellan dessa kännetecken med hänsyn till att det sökta varumärket innehåller ordet ”pallas”.
64 Tribunalen fastställer således överklagandenämndens slutsats att den fonetiska likheten mellan de motstående kännetecknen är medelstor. Av vad som framkommit i målet har parterna dessutom inte bestritt denna slutsats.
65 Vad för det tredje gäller jämförelsen i begreppsmässigt hänseende underkänner tribunalen Republiken Cyperns argument att överklagandenämnden underlät att beakta att användarna av det äldre varumärket brukar kombinera ordet ”halloumi” med namnet på den användare som getts tillstånd att använda nämnda varumärke. Såsom har angetts ovan i punkt 42 uppfattar omsättningskretsen nämligen ordet ”halloumi” som en beteckning på en typ av ost som tillverkas på Cypern. Tribunalen anser således att ordet ”halloumi”, i motsats till vad Republiken Cypern har hävdat, ska anses vara beskrivande för varorna i fråga. Omnämnandet av detta ord i det sökta varumärket utgör således inte någon betydande beståndsdel i begreppsmässigt hänseende. Det har nämligen inte styrkts att allmänheten uppfattar ordet som en hänvisning till en certifieringsprocess som varumärkets användare har genomgått.
66 Eftersom ordet ”pallas” inte har någon särskild innebörd för omsättningskretsen och inte finns med i det äldre varumärket, medför det att det föreligger en betydande skillnad mellan de motstående kännetecknen i begreppsmässigt hänseende. Omsättningskretsen kommer att uppfatta ordet som en upplysning om de berörda varornas kommersiella ursprung.
67 Överklagandenämnden gjorde sig således inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den slog fast att det inte förelåg någon begreppsmässig likhet mellan de motstående kännetecknen som kunde medföra risk för förväxling.
68 Härav följer att överklagandet inte kan bifallas på den andra delgrunden.
– Den tredje delgrunden: Fel som begåtts vid helhetsbedömningen av risken för förväxling
69 I det överklagade beslutet drogs slutsatsen att skillnaderna mellan de motstående kännetecknen var tillräckligt stora – med hänvisning till att det sökta varumärket innehöll beståndsdelen ”pallas” – för att det skulle kunna konstateras att någon risk för förväxling inte förelåg med hänsyn till det äldre varumärkets låga särskiljningsförmåga, och detta även om de motstående varumärkena avsåg varor av samma slag.
70 Republiken Cypern har gjort gällande att överklagandenämndens bedömning av risken för förväxling inte är korrekt, eftersom nämnden gjorde en felaktig analys av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga vid jämförelsen av de motstående kännetecknen.
71 Republiken Cypern har hävdat att överklagandenämnden inte gjorde en korrekt bedömning av den framlagda bevisningen. Först och främst begick överklagandenämnden ett fel när den slog fast att bevisningen inte innehöll något stöd för påståendet att allmänheten uppfattade ordet ”halloumi” som en hänvisning till en certifiering. Nationell rätt innehåller nämligen inte något krav på att allmänheten uppfattar det äldre varumärket som en sådan hänvisning eller att en certifiering verkligen äger rum. Det enda kravet i nationell rätt är att allmänheten uppfattar det aktuella kännetecknet som att det särskiljer varor tillhörande en klass av varor med enhetliga egenskaper från varorna i en annan klass.
72 Vidare krävs det inte heller enligt nationell rätt att ett varumärke anger att det är ett kontrollmärke, till exempel på varornas förpackning. Det uppställs inte heller något krav på att allmänheten ska känna till den organisation som sköter certifieringen och som är innehavare av ett sådant märke.
73 Slutligen har Republiken Cypern hävdat att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att de åtgärder som vidtas för att se till att certifieringsnormerna följs, för att därigenom undvika att normernas särskiljningsförmåga blir mindre på grund av att varumärket används för varor utanför certifieringsnormernas tillämpningsområde, inte påverkar hur allmänheten uppfattar kännetecknet. Det faktum att övriga rättegångsdeltagare inte har gett in någon bevisning till stöd för att det finns andra aktörer som använder ordet ”halloumi” på ett annat sätt än för att visa vilka varor som har tillverkats i enlighet med certifieringsnormerna motiverar enligt Republiken Cypern bedömningen att det äldre varumärket har särskiljningsförmåga i egenskap av kontrollmärke i Förenade kungariket.
74 EUIPO och intervenienten har bestritt Republiken Cyperns argument.
75 Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt (dom av den 29 september 1998, Canon, C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 17, och dom av den 14 december 2006, Mast-Jägermeister/harmoniseringskontoret – Licorera Zacapaneca (VENADO med ram m.m.), T‑81/03, T‑82/03 och T‑103/03, EU:T:2006:397, punkt 74).
76 Det följer av skäl 8 i förordning nr 207/2009 (nu skäl 11 i förordning nr 2017/1001) att bedömningen av risken för förväxling bör göras mot bakgrund av en lång rad faktorer, särskilt i hur hög grad varumärket är känt bland allmänheten på den relevanta marknaden. Eftersom risken för förväxling är större ju högre varumärkets särskiljningsförmåga visar sig vara, åtnjuter varumärken som, antingen i sig eller på grund av att de är kända för allmänheten, har hög särskiljningsförmåga ett mer omfattande skydd än varumärken med lägre särskiljningsförmåga (se, analogt, dom av den 11 november 1997, SABEL, C‑251/95, EU:C:1997:528, punkt 24, dom av den 29 september 1998, Canon, C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 18, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C‑342/97, EU:C:1999:323, punkt 20).
77 Att det äldre varumärket anses ha låg särskiljningsförmåga utesluter vidare inte att en risk för förväxling kan anses föreligga. Även om det äldre varumärkets särskiljningsförmåga visserligen ska beaktas vid bedömningen av risken för förväxling, är den nämligen endast en av de omständigheter som kan påverka bedömningen. Risk för förväxling kan därför föreligga även när det äldre varumärket endast har låg särskiljningsförmåga, särskilt då kännetecknen liknar varandra och de varor eller tjänster som avses är av liknande slag (se dom av den 13 december 2007, Xentral/harmoniseringskontoret – Pages jaunes (PAGESJAUNES.COM), T‑134/06, EU:T:2007:387, punkt 70 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 april 2011, Sociedad Agricola Requingua/harmoniseringskontoret – Consejo Regulador de la Denominación de Origen Toro (TORO DE PIEDRA), T‑358/09, ej publicerad, EU:T:2011:174, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
78 Tribunalen erinrar för det första om att det har konstaterats att den visuella likheten mellan de motstående kännetecknen är liten, och den fonetiska likheten medelstor. I begreppsmässigt hänseende uppfattar allmänheten ordet ”halloumi” i vart och ett av de motstående kännetecknen som en beteckning för en typ av ost. Precis som invändningsenheten – och därefter överklagandenämnden – har konstaterat, finner tribunalen att dessa kännetecken endast liknar varandra genom den beskrivande beståndsdelen ”halloumi”. Det framgår således att likheterna mellan de motstående kännetecknen inte räcker för att uppväga skillnaderna. Det föreligger således endast smärre likheter mellan de motstående kännetecknen.
79 För det andra har det, vad gäller det äldre varumärkets särskiljningsförmåga, konstaterats i punkt 47 ovan att särskiljningsförmågan är låg på grund av att varumärket i omsättningskretsens ögon har en beskrivande innebörd.
80 Republiken Cyperns argument att det äldre varumärkets särskilda beskaffenhet inte har beaktats av överklagandenämnden vid bedömningen av dess särskiljningsförmåga, kan inte heller godtas. Republiken Cypern har nämligen till stöd för sitt argument åberopat två avgöranden från nationell rättspraxis som Republiken Cypern har tolkat så, att ett nationellt kontrollmärkes särskiljningsförmåga handlar om huruvida allmänheten uppfattar varumärket som att det särskiljer en varuklass från en annan varuklass (se ovan punkt 34). Tribunalen finner dock, såsom påpekats ovan i punkterna 40 och 45, att denna uppfattning om vad det äldre varumärkets särskiljningsförmåga innebär inte är godtagbar, och att det i det aktuella fallet tvärtom har konstaterats att omsättningskretsen inte uppfattade nämnda varumärke som en angivelse av någon certifiering.
81 När det gäller beaktandet av den nationella rättspraxis som åberopats av Republiken Cypern, har det ovan i punkt 40 dessutom framhållits att Europeiska unionens varumärkessystem är ett självständigt system vars tillämpning är oberoende av de nationella systemen. Republiken Cyperns tolkning av avgörandena från de nationella domstolarna är således inte relevant i förevarande fall.
82 För det tredje erinrar tribunalen emellertid om att det, precis såsom angetts ovan i punkt 77, kan föreligga en risk för förväxling även när det äldre varumärket har låg särskiljningsförmåga. Så kan särskilt vara fallet när de varor som avses är av samma slag och då de motstående kännetecknen liknar varandra.
83 Trots att varorna i fråga i detta fall visserligen är av samma slag finner dock tribunalen att det, på grund av det äldre varumärkets låga särskiljningsförmåga och dess beskrivande innebörd, inte kan anses räcka med att varorna är av samma slag och att de motstående kännetecknen liknar varandra genom att de har det beskrivande ordet ”halloumi” gemensamt, för att det ska uppstå en risk för förväxling.
84 Härav följer att det var riktigt av överklagandenämnden att slå fast att det inte förelåg någon risk för förväxling.
85 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje delgrunden. Eftersom överklagandet således inte kan bifallas på den grund som har åberopats till stöd för detta, och som avser åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, ska det ogillas av tribunalen.
Rättegångskostnader
86 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
87 EUIPO och intervenienten har yrkat att Republiken Cypern ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Cypern har tappat målet, ska EUIPO:s och intervenientens yrkanden bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Republiken Cypern ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 juli 2018.
Underskrifter