Language of document : ECLI:EU:T:2018:482

Mål T‑825/16

Republiken Cypern

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Pallas Halloumi – Det äldre ordmärket är det i Förenade kungariket registrerade kontrollmärket HALLOUMI – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 13 juli 2018

1.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier – Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé – Av betydelse

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

2.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömning av risken för förväxling – Fastställande av omsättningskretsen – Omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

3.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

4.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Äldre varumärkens samexistens – Erkännande av en viss grad av särskiljningsförmåga hos ett nationellt varumärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

5.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Figurmärket Pallas Halloumi och ordmärket HALLOUMI

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

6.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier – Sammansatt varumärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

7.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Visuell likhet mellan ett figurmärke och ett ordmärke

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

8.      EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Låg särskiljningsförmåga hos det äldre varumärket – Av betydelse

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

1.      Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling ska det enligt samma rättspraxis göras en helhetsbedömning utifrån hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknen och varorna eller tjänsterna mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, särskilt samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten.

Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt.

Det följer av skäl 8 i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken (nu skäl 11 i förordning nr 2017/1001) att bedömningen av risken för förväxling bör göras mot bakgrund av en lång rad faktorer, särskilt i hur hög grad varumärket är känt bland allmänheten på den relevanta marknaden. Eftersom risken för förväxling är större ju högre varumärkets särskiljningsförmåga visar sig vara, åtnjuter varumärken som, antingen i sig eller på grund av att de är kända för allmänheten, har hög särskiljningsförmåga ett mer omfattande skydd än varumärken med lägre särskiljningsförmåga.

(se punkterna 23, 75 och 76)

2.      Risken för förväxling av två motstående varumärken i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken ska inte bedömas på grundval av en abstrakt jämförelse av de motstående kännetecknen och de varor eller tjänster som de avser. Bedömningen av denna risk ska i stället grundas på hur kännetecknen, varorna och tjänsterna kommer att uppfattas av omsättningskretsen.

Enligt rättspraxis ska helhetsbedömningen av risken för förväxling närmare bestämt göras med beaktande av en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det ifrågavarande varuslaget. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om.

(se punkterna 24 och 25)

3.      Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som dessa åstadkommer med hänsyn bland annat till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Det sätt på vilket varumärkena uppfattas av genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna och tjänsterna är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer.

Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte ske genom att man endast tar en beståndsdel i ett sammansatt varumärke och jämför den med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att vart och ett av de aktuella varumärkena undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar. Det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen. Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket, på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar blir försumbara för helhetsintrycket.

(se punkterna 27 och 28)

4.      Bedömningen av ett varumärkes särskiljningsförmåga är av särskild betydelse, eftersom bedömningen av förväxlingsrisken görs som en helhetsbedömning och eftersom den förutsätter ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, vilket betyder att ju högre särskiljningsförmåga det äldre varumärket har, desto större är risken för förväxling. Om särskiljningsförmågan är låg krävs det således en större likhet mellan de motstående kännetecknen eller mellan de berörda varorna och tjänsterna för att det ska anses föreligga risk för förväxling.

När en invändning grundas på ett äldre nationellt varumärke föreligger det dock vissa gränser för de undersökningar som kan göras av graden av särskiljningsförmåga hos det varumärket, eftersom en sådan undersökning inte kan resultera i att något av de absoluta registreringshinder som anges i bland annat artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken anses föreligga, det vill säga att särskiljningsförmåga saknas eller att varumärket endast är beskrivande. För att artikel 8.1 b, jämförd med artikel 8.2 a ii) i förordning nr 207/2009, inte ska åsidosättas, måste således ett nationellt varumärke som åberopats till stöd för en invändning mot registreringen av ett EU-varumärke tillerkännas en viss grad av särskiljningsförmåga.

(se punkterna 36 och 37)

5.      Se domen.

(se punkterna 41–43, 47, 51–53, 59–68, 83 och 84)

6.      Se domen.

(se punkt 50)

7.      Se domen.

(se punkt 58)

8.      Att det äldre varumärket anses ha låg särskiljningsförmåga utesluter vidare inte att en risk för förväxling kan anses föreligga. Även om det äldre varumärkets särskiljningsförmåga visserligen ska beaktas vid bedömningen av risken för förväxling, är den nämligen endast en av de omständigheter som kan påverka bedömningen. Risk för förväxling kan därför föreligga även när det äldre varumärket endast har låg särskiljningsförmåga, särskilt då kännetecknen liknar varandra och de varor eller tjänster som avses är av liknande slag.

(se punkt 77)