Language of document :

Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 juni 2003 av ASM Brescia S.p.A.

    (mål T-189/03)

    Rättegångsspråk: italienska

ASM Brescia S.p.A. har den 2 juni 2003 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Fausto Capelli, avvocato, Francesca Vitale, avvocato, och Massimiliano Valcada, avvocato, samtliga i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

( i första hand ogiltigförklara artikel 2 i beslut 2003/193/EG av den 5 juni 2000, offentliggjort i EGT L 77 av den 24 mars 2003, genom vilken Europeiska kommissionen har förklarat att de bestämmelser som Republiken Italien har antagit genom artikel 3 punkt 70 i legge (lag) nr 549 av den 28 december 1995 och i artikel 66 punkt 14 i decreto legge (lagdekret) nr 331 av den 30 augusti 1993, som omvandlats till legge nr 427 av den 29 oktober 1993, i vilka föreskrivs en befrielse från inkomstskatt i den mening som avses i legge nr 142/90 av den 8 juni 1990 till förmån för företag vars aktier till största delen ägs av det allmänna, utgör sådant statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden,

( i andra hand ogiltigförklara artikel 3 i beslut 2003/193/EG av den 5 juni 2000, offentliggjort i EGT L 77 av den 24 mars 2003, genom vilken Europeiska kommissionen har förpliktat Republiken Italien att återkräva stöd även från sökanden,

( förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden i förevarande mål, före detta Azienda Municipalizzata di Brescia, har kritiserat kommissionens beslut av den 5 juni 20021, genom vilket kommissionen har förklarat att beloppet av den treåriga (1997(1999) inkomstskattebefrielse som i italienska bestämmelser föreskrivits till förmån för de före detta kommunala bolag som skall omvandlas till aktiebolag som till största del skall ägas av det allmänna skall återbetalas.

Sökanden anför följande till stöd för sina yrkanden:

( I det omtvistade beslutet tycks kommissionen ha gjort sin prövning helt utan att beakta de särskilda omständigheter som gäller i den offentliga sektorn, såsom nödvändigheten att säkerställa vissa minimitjänster som anses vara av grundläggande betydelse för det allmänna.

( I det omtvistade beslutet har inte beaktats att under de år som de aktuella bestämmelserna avser så befann sig de aktuella delarna av den offentliga sektorn i en situation med ett lagligt eller faktiskt monopol, som var så starkt att det kunde uteslutas att en marknad som var öppen för konkurrens fanns. Kommissionen har helt enkelt utgått från att en marknad som var öppen för konkurrens fanns, utan att den motiverat detta antagande. I detta avseende skall dessutom konstateras att motiveringsskyldigheten har åsidosatts, i den mån som kommissionen av ett enda skäl har funnit att konkurrensen har snedvridits: den skada som påstås ha vållats de företag som inte omfattas av de i målet aktuella bestämmelserna. Kommissionen antog därvid att dessa företag har befunnit sig i en konkurrenssituation i förhållande till de företag som har omfattats av skattebefrielsen.

( Eftersom kommissionens undersökning endast och uteslutande genomfördes avseende marknaden för lokala offentliga tjänster, för vilken kommissionen antagit att en marknad öppen för konkurrens fanns, så kan det omtvistade beslutet inte ha någon betydelse för bedömningen av hur åtgärderna har påverkat andra marknader, vilka inte utgjorde föremål för beslutet att inleda förfarandet. Sammanfattningsvis är det inte möjligt att fastställa att de ifrågavarande bestämmelserna utgör ett stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden, eftersom de aktuella företagen teoretiskt sett hade kunnat vara aktiva på andra marknader än de som avser den lokala offentliga sektorn, som är den enda marknad som varit föremål för den aktuella formella undersökningen.

( Den bestämmelse som begränsar det så kallade skattemoratoriet till endast tre års tid innebär inte att ett nytt statligt stöd har införts, utan endast att en skattebestämmelse som varit tillämplig på en viss kategori av skattesubjekt ända sedan år 1925 har ändrats.

( För det fall att förstainstansrätten skulle finna att fråga är om ett statligt stöd, så skall detta i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom åtgärden med nödvändighet hänger samman med det aktuella regelsystemets natur och/eller allmänna uppbyggnad. Omstruktureringen av det allmänna systemet för lokala offentliga tjänster hade nämligen inte kunnat lyckas om det inte hade kunnat säkerställas att de bolag som skulle omvandlas gradvis kunde skaffa sig kännedom om hur sådana mekanismer som regleras privaträttsligt fungerar.

I sin ansökan har sökanden dessutom gjort gällande att artikel 88.2 i fördraget har åsidosatts, eftersom det i det omtvistade beslutet har angetts att denna fördragsbestämmelse inte är tillämplig på de ifrågavarande bestämmelserna.

____________

1 - Beslut 2003/193/EG om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav (EGT L 77, av den 24 mars 2003, s. 21).