DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 23 november 2023 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Märkning och presentation inom vinsektorn – Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar – Delegerad förordning (EU) 2019/33 – Artikel 54.1 andra stycket – Uppgifter om det vinföretag som framställer vinet – Vinodling och pressningsanläggning vilka hyrs av ett annat vinföretag – Vinframställning som sker uteslutande i det namngivande vinföretaget”
I mål C‑354/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta domstolen, Tyskland) genom beslut av den 10 mars 2022, som inkom till domstolen den 1 juni 2022, i målet
Weingut A
mot
Land Rheinland-Pfalz,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna Z. Csehi, M. Ilešič (referent), I. Jarukaitis och D. Gratsias,
generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,
justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 3 maj 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Weingut A, genom H. Eichele, Rechtsanwalt,
– Land Rheinland-Pfalz, genom S. Reuter, Fachreferent, och E. Wagner, Regierungsrätin,
– Europeiska kommissionen, av B. Hofstötter och B. Rechena, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 6 juli 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 54.1 andra stycket i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation (EUT L 9, 2019, s. 2), i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1375 av den 11 juni 2021 (EUT L 297, 2021, s. 16) (nedan kallad delegerad förordning 2019/33).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Weingut A och Land Rheinland-Pfalz (delstaten Rheinland-Pfalz, Tyskland) (nedan kallad Land Rheinland-Pfalz). Målet rör användningen av beteckningarna ”Weingut” (vingård) och ”Gutsabfüllung” (buteljerat på gården) i samband med presentationen av viner vars vindruvor härrör från hyrda vinodlingarna och pressas i en anläggning som hyrs från ett annat vinföretag.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 1308/2013
3 Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 av den 2 december 2021 (EUT L 435, 2021, s. 262) (nedan kallad förordning nr 1308/2013), med rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse i punkt 3:
”De definitioner som anges i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608)] ska gälla i denna förordning om inte annat föreskrivs i denna förordning.”
4 I artikel 122 i förordning nr 1308/2013, som har rubriken ”Delegerade befogenheter”, anges följande i punkt 1:
”För att beakta de särdrag som kännetecknar vinsektorn, ska [Europeiska] kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på regler och restriktioner när det gäller följande:
a) Presentation och användning av andra uppgifter i märkningen än de som föreskrivs i detta avsnitt.
…
c) Frivilliga uppgifter rörande följande:
…
iii) Uttryck som avser ett företag och användningsvillkoren för dessa.
…”
Förordning nr 1307/2013
5 Artikel 4 i förordning nr 1307/2013 har rubriken ”Definitioner och därtill hörande bestämmelser”. I artikel 4.1 föreskrivs följande:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
…
b) jordbruksföretag: samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat,
…”
Delegerad förordning 2019/33
6 I skälen 34 och 48 i delegerad förordning 2019/33 anges följande:
”(34) Artiklarna 117–121 i [förordning nr 1308/2013] innehåller de allmänna bestämmelserna om märkning och presentation av vinprodukter. Den förordningen harmoniserar också användningen av andra uttryck än de som uttryckligen omfattas av unionslagstiftningen, förutsatt att de inte är vilseledande. För en väl fungerande inre marknad bör unionsregler om användningen av obligatoriska märkningsuppgifter för vinprodukter fastställas. Dessutom bör bestämmelser om frivilliga märkningsuppgifter också fastställas så att konsumenter inte blir vilseledda.
…
(48) Uppgifter om det företag som sköter de vinodlingar varifrån vinprodukterna kommer och där all vinframställning sker kan innebära mervärde för producenterna och vara ett tecken på högre kvalitet för konsumenterna. Det bör därför vara möjligt för producenter att ange företagets namn på etiketter för vinprodukter med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.”
7 Artikel 1 i denna delegerade förordning, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:
”I denna förordning fastställs regler som kompletterar förordning (EU) nr 1308/2013 avseende skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och traditionella uttryck, utöver märkning och presentation inom vinsektorn vad gäller följande:
…
f) Märkning och presentation.”
8 Bestämmelserna i kapitel IV i denna delegerade förordning reglerar märkning och presentation av vinprodukter, och avsnitten 1 och 2 i detta kapitel innehåller en uppräkning av obligatoriska uppgifter (artiklarna 40–48) respektive frivilliga uppgifter (artiklarna 49–55).
9 I artikel 54 i denna delegerade förordning, med rubriken ”Uppgifter om företaget”, anges följande i punkt 1:
”De uttryck som avser ett visst företag i bilaga VI, förutom angivelsen av namnet på tappningsföretaget, producenten eller försäljaren, får endast användas för vinprodukter med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning.
Dessa uttryck ska endast användas om vinprodukten uteslutande framställts av druvor som skördats på vingårdar som hör till detta företag och vinframställningen uteslutande sker i detta företag.”
10 Bilaga VI till delegerad förordning 2019/33 innehåller en förteckning, för varje medlemsstat över de uppgifter som avses i artikel 54.1 i förordningen. Vad gäller Förbundsrepubliken Tyskland anges följande i denna bilaga: ”Burg, Domäne, Kloster, Schloss, Stift, Weinbau, Weingärtner, Weingut, Winzer”.
Tysk rätt
11 I 38 § Weinverordnung (vinförordningen) av den 21 april 2009 (BGBl. I, s. 827) föreskrivs följande:
”1) En uppgift om företaget får för vinerna Federweißer, Landwein [(lantvin)], Qualitätswein [(kvalitetsvin)], Prädikatswein [(vin med särskild benämning)], Sekt b.A [(mousserande vin)], Qualitätsperlwein b.A [(mousserande kvalitetsvin)] eller Qualitätslikörwein b.A [(kvalitetslikörvin)] endast anges i enlighet med artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33, jämförd med bilaga VI till den förordningen.
…
4) Begreppet ’buteljerat av producenten’ får endast användas
1. av det vinföretag där de druvor som används för detta vin har skördats och framställts till vin,
…
3. av ett företag som är beläget i det specificerade vinodlingsområdet eller i dess omedelbara närhet och till vilket de vinföretag som skördat de använda druvorna är knutna som en del av en grupp av vinföretag och som har framställt druvorna till vin.
5) Uttrycket ’buteljerat på vingården’ får, om villkoren i punkt 4 första meningen led 1 är uppfyllda, endast användas om
1. vinföretaget har en skattebokföring,
2. den person som ansvarar för vinframställningen kan styrka att han eller hon har en fullständig oenologisk utbildning, och
3. vinodlingarna, på vilka de druvor som har använts för framställningen av vinet i fråga har skördats, drivs av det berörda vinföretaget åtminstone sedan den 1 januari det år under vilket vinet har skördats.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
12 Weingut A, tillika är klagande i det nationella målet, äger en vinodling i Zell (Tyskland) i regionen Moselle. Där produceras vin av druvor som inte endast härrör från de egna vinodlingarna, utan även från andra, inhyrda vinodlingar.
13 En av de hyrda vinodlingarna är på 2,15 hektar, ligger 70 kilometer från Zell, och ägs av vinodlare B.
14 De två vinodlarna har ingått ett avtal som innebär att B odlar de vinrankor som hyrs av klaganden i det nationella målet, enligt dennes anvisningar. Dessutom hyr B varje år ut en pressningsanläggning till Weingut A, med ensamrätt, under 24 timmar efter det att vinskörden avslutats. Under denna period är pressningsanläggningen endast tillgänglig för bearbetning av druvor från de hyrda vinodlingarna.
15 Enligt detta hyresavtal utförs pressning i B:s företag i enlighet med klagandens oenologiska metoder. Det vin som därmed erhålls hälls i behållare som transporteras till klagandens anläggning av klagandens personal.
16 Land Rheinland-Pfalz fann att klaganden i det nationella målet under dessa omständigheter inte kunde använda beteckningarna Weingut och Gutsabfüllung för vin som pressats på vinodlare B:s anläggning, eftersom det fasta driftsstället saknar självständighet och eftersom klaganden i det nationella målet inte hade någon egen personal på plats för att utföra pressningen.
17 Klaganden i det nationella målet väckte talan vid Verwaltungsgericht Trier (Förvaltningsdomstolen i Trier, Tyskland) och yrkade att det skulle fastställas att denna hade rätt att använda dessa båda beteckningar. Verwaltungsgericht Trier biföll, i dom av den 16 maj 2019, denna talan med hänvisning till att den faktiska ledningen, den permanenta övervakningen och det självständiga ansvaret för vinframställningen tillföll klaganden i det nationella målet.
18 Land Rheinland-Pfalz överklagade denna dom till Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz (Förvaltningsöverdomstolen i Rheinland-Pfalz, Tyskland), vilken i dom av den 12 augusti 2020 ändrade domen i första instans och ogillade klagandens talan.
19 Denna domstol fann bland annat att det av artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33, jämförd med bilaga VI till samma förordning, följer att beteckningarna ”Weingut” och ”Gutsabfüllung” endast får användas om vinprodukten uteslutande framställts av druvor från vingårdar som tillhör det företag som ger sitt namn åt beteckningen (nedan kallat det namngivande vinföretaget) och vinframställningen uteslutande sker i detta företag. Vinframställningen ska nämligen ske på en anläggning som utgör en sammanhållen verksamhet med ett fast driftsställe som varaktigt används av ägaren för att framställa vin och där personal som står under ägaren till det namngivande vinföretagets ledning arbetar. En uppdelning av vinframställningen i enstaka etapper, såsom pressning, strider mot tanken att ”allt ska ske under samma tak” (Alles in einer Hand bleiden).
20 Enligt Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz (Förvaltningsöverdomstolen i Rheinland-Pfalz) garanterar inte villkoren i det aktuella hyresavtalet att vinproduktionens samtliga etapper äger rum under samma fysiska eller juridiska persons ledning och ansvar, eftersom pressning kan utföras i närvaro av såväl klaganden i det nationella målet som den aktör som hyr ut pressningsanläggningen, och varvid den sistnämnde då tar på sig ansvaret för pressningen.
21 Klagandena i det nationella målet överklagade domen till Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta förvaltningsdomstolen, Tyskland), tillika den hänskjutande domstolen.
22 Den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida vinframställningen kan anses ha skett ”uteslutande” i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33, när detta företag låter druvorna pressas i en pressningsanläggning som under 24 timmar hyrs av ett annat vinföretag.
23 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis påpekat att delegerad förordning 2019/33 inte innehåller någon definition av begreppet ”företag”, i den mening som avses i artikel 54.1 andra stycket i den förordningen.
24 När det gäller jordbruksmark har domstolen redan, i dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim (C‑61/09, EU:C:2010:606), och i dom av den 2 juli 2015, Wree (C‑422/13, EU:C:2015:438), slagit fast att det avgörande kriteriet för att fastställa huruvida en arrenderad produktionsenhet kan anses vara knuten till jordbrukarens jordbruksföretag och drivas av denne, bland annat är huruvida jordbrukaren är tillräckligt oberoende i sin verksamhet.
25 Enligt den hänskjutande domstolen ska det, i avsaknad av uppgifter som tyder på motsatsen, antas att samma kriterier är tillämpliga även i en sådan situation som den som är i fråga i det mål som den har att pröva. Inom området för reglering av vinodlingar ska dessa kriterier emellertid tolkas restriktivt.
26 Kravet på en nära anknytning mellan det fasta driftsstället och det namngivande vinföretaget stöds för det första av lydelsen i artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33. Där förutsätts nämligen inte bara att vinframställningen sker i ägarens företag, utan också att vinproduktionen ”uteslutande” sker i detta företag. Detta ger uttryck för kravet på ett särskilt nära samband mellan det fasta driftsstället och det namngivande vinföretaget.
27 För det andra bekräftar förarbetena till den aktuella lagstiftningen en sådan restriktiv tolkning. Enligt den hänskjutande domstolen har utvecklingen av de unionsbestämmelser om presentation och användning av märkningsuppgifter för produkter inom vinsektorn som varit i kraft sedan år 2009 medfört en begränsning enligt vilken vinframställningen ska ske ”uteslutande” i det namngivande vinföretaget.
28 För det tredje är syftet och ändamålet med bestämmelserna att skydda märkningen av de vinföretag som själva driver vinodlingarna och som kontrollerar vinframställningen från början till slut, för att möta konsumenternas förväntningar att erbjudas ett vin av högre kvalitet.
29 Det är emellertid inte säkert, på grundval av de kriterier som följer av domen av den 18 oktober 1988, Erzeugergemeinschaft Goldenes Rheinhessen (311/87, EU:C:1988:483), och av den 29 juni 1994, Baux (C‑403/92, EU:C:1994:269), att en pressningsanläggning som hyrs under 24 timmar kan knytas till det namngivande vinföretagets verksamhet. Om den omständigheten att en vinodling som ligger en bra bit från det namngivande vinföretagets huvudanläggning arrenderas inte har någon betydelse för beteckningen, torde detta nämligen logiskt sett även gälla när en pressningsanläggning hyrs för att möjliggöra pressningen på plats och för att druvorna inte måste transporteras. Det är vanligt att anläggningstillgångar används gemensamt vid vinproduktion vilket också är rationellt ur ett företagsekonomiskt perspektiv.
30 För det fall att den pressningsanläggning som det namngivande vinföretaget hyr under 24 timmar kan knytas till detta företag, bör det emellertid klargöras vilka krav som pressningsverksamheten måste uppfylla i fråga om personal. I detta avseende uppkommer bland annat frågan huruvida klaganden i det nationella målet eller dess medarbetare måste närvara vid pressningen.
31 Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att de krav som följer av EU-domstolens praxis, i vilka det hänvisas till en faktisk ledning och permanent kontroll, talar för en skyldighet för medarbetarna hos klaganden i det nationella målet att vara närvarande, men mot att det räcker med en rätt att ge instruktioner. När det gäller buteljering fann domstolen i domen av den 18 oktober 1988, Erzeugergemeinschaft Goldenes Rheinhessen (311/87, EU:C:1988:483), att det var nödvändigt att denna utfördes av tillverkaren själv. Att anlita ett annat vinproducerande företags tjänster bör således undvikas med hänsyn till kravet på att vinframställningen uteslutande ska ske i själva det namngivande vinföretaget.
32 Om pressning även skulle kunna få utföras av medarbetare på det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen, uppkommer frågan huruvida dessa medarbetare kan tillåtas att ingripa, på eget initiativ, i pressningsprocessen för det fall att det skulle uppkomma oförutsedda problem. I sådana brådskande fall medför de beslut som personalen vid det uthyrande vinföretaget ska fatta självständigt, utan att i förväg vända sig till det hyrande namngivande vinföretaget, att detta senare företag i så fall inte längre utövar den faktiska ledningen eller den permanenta kontrollen av verksamheten.
33 Om det slutligen antas att det i princip är tillräckligt att ansvaret utövas genom att ge instruktioner, kvarstår frågan om det förhåller sig annorlunda när det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen och genomför pressningen har ett eget intresse i det sätt på vilket pressningen utförs. I förevarande fall innehåller det avtal som ingåtts mellan klaganden i det nationella målet och vinodlare B en klausul som rör ett pristillägg knutet till det framställda vinets avkastning och kvalitet. Denna klausul skulle kunna ge upphov till ett intresse för vinodlare B i det sätt på vilket pressning sker, och till en egen ekonomisk risk.
34 Mot denna bakgrund beslutade Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Kan vinframställningen uteslutande anses ha skett i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i artikel 54.1 andra stycket i [delegerad förordning 2019/33], om pressningen äger rum i en pressningsanläggning som hyrts från ett annat vinföretag för 24 timmar, vilken under denna tid uteslutande står till det namngivande vinföretagets förfogande?
2) Om så är fallet, krävs det att pressningen genomförs eller i vart fall övervakas på plats av anställda i det namngivande vinföretaget, eller kan pressningen även genomföras av anställda i det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen enligt det namngivande vinföretagets anvisningar?
3) Om pressningen även kan genomföras av anställda i det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen, har dessa då rätt att på grundval av självständiga beslut ingripa i pressningen för det fall att det skulle uppkomma oväntade problem?
4) Utgör den omständigheten hinder mot att hänföra vinframställningen till det namngivande vinföretaget, att det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen och genomför pressningen har ett egenintresse vad gäller sättet på vilket pressningen genomförs, eftersom det i ett avtal om förvaltning av vinarealerna som också ingåtts med detta företag har kommits överens om ett avkastnings- och kvalitetsberoende tillägg till den arealbaserade förvaltningsersättningen per hektoliter ’kabinett’/’spätlese’/’auslese’?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
35 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 ska tolkas så, att den omständigheten att druvor som härrör från vinodlingar som hyrs in och som pressas i en anläggning som enbart är tillgänglig för det namngivande vinföretaget under en kort period enligt ett hyresavtal med ett annat vinföretag, innebär att vinframställningen inte kan anses ha skett uteslutande i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse.
36 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33 får de uttryck som avser ett visst företag i bilaga VI, förutom angivelsen av namnet på tappningsföretaget, producenten eller försäljaren, endast användas för vinprodukter med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, och endast användas om vinprodukten uteslutande framställts av druvor som skördats på vingårdar som hör till detta företag och vinframställningen uteslutande sker i detta företag.
37 Även om detta innebär att artikel 54.1 första stycket i delegerad förordning 2019/33 enbart tillåter de omtvistade uttrycken att användas för vinprodukter med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, ger detta krav inte upphov till några frågor i detta avseende för den hänskjutande domstolen. Den första frågan ska således besvaras med utgångspunkt i antagandet att de vinodlingar som i förevarande fall hyrs ut och som är belägna cirka 70 kilometer från det namngivande vinföretagets huvudsakliga verksamhetsställe, omfattas av samma skyddade ursprungsbeteckning eller skyddade geografiska beteckning som detta företag, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
38 Detsamma gäller villkoret att de aktuella uttrycken endast får användas om vinprodukten framställs uteslutande av druvor som skördats i de vinodlingar som odlas i detta företag, eftersom den hänskjutande domstolen har konstaterat att de hyrda vinodlingarna i förevarande fall odlas i enlighet med vad klaganden i det nationella målet har föreskrivit och den inte har ställt några frågor i detta avseende.
39 Den hänskjutande domstolens frågor avser således under vilka omständigheter det kan anses att vinframställningen uteslutande sker i det namngivande vinföretaget och, i synnerhet, vad gäller den första tolkningsfrågan, huruvida den omständigheten, att anläggningen för pressning av druvor hyrs av detta företag under en period av endast 24 timmar, utesluter att pressningen och följaktligen själva vinframställningen uteslutande sker i nämnda företag.
40 Domstolen konstaterar att begreppet ”företag” i artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33 inte definieras vare sig i denna förordning eller indirekt genom en hänvisning till medlemsstaternas nationella rättsordningar. Detta begrepp ska således anses vara ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt inom unionen, med beaktande av inte bara bestämmelsens lydelse, utan även av det sammanhang och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2023, Bezirkshauptmannschaft Lilienfeld, C‑155/22, EU:C:2023:394, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
41 Vad för det första gäller ordalydelsen i artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 kräver denna bestämmelse, för användningen av de uppgifter som avses där, bland annat att vinframställningen ”uteslutande” ska ske i det namngivande vinföretaget.
42 Det ska i detta hänseende erinras om att det i denna bestämmelse görs åtskillnad mellan flera produktionsled, däribland skörd av druvor och vinframställning, där bland annat pressning av druvor ingår. I likhet med vad kommissionen har gjort gällande i sina skriftliga yttranden innebär uttrycket ”uteslutande”, i den mån ett fast driftsställe omfattas av begreppet ”jordbruksföretag”, endast att inget steg i bearbetningen under vinframställningen får äga rum utanför detta företag. Detta innebär dock inte att definitionen av jordbruksföretag i artikel 4.1 b i förordning nr 1307/2013 för den skull begränsas av användningen av detta begrepp.
43 Vad för det andra gäller det sammanhang i vilket artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33 ingår, så antogs denna av kommissionen med stöd av en befogenhet som den ges i artiklarna 122 och 227 i förordning nr 1308/2013. Enligt artikel 122.1 c iii i förordning nr 1308/2013 får delegerade akter bland annat avse regler när det gäller frivilliga uppgifter om ”uttryck som avser ett företag och användningsvillkoren för dessa”.
44 Även om förordning nr 1308/2013 inte heller direkt innehåller någon definition av begreppet ”företag”, hänvisar den däremot, i artikel 3.3, till de definitioner som bland annat finns i förordning nr 1307/2013. Härvid ska hänsyn således tas till den definition som återfinns i artikel 4.1 b i denna senare förordning, enligt vilken det med avses ”jordbruksföretag” avses ”samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat”.
45 Vad gäller det geografiska område inom vilket de olika produktionsenheterna ska vara belägna för att anses utgöra en del av företaget, så har domstolen slagit fast att en producent fritt kan välja produktionsplats när denna är belägen inom en medlemsstats territorium. Producenten ska dock sköta samtliga produktionsenheter utan att denne nödvändigtvis äger de anläggningar används för produktionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2003, Agrargenossenschaft Alkersleben, C‑268/01, EU:C:2003:263, punkterna 30 och 33 och där angiven rättspraxis).
46 Vad gäller kravet att en produktionsenhet ska skötas av jordbrukaren själv, har domstolen redan slagit fast att begreppet ”sköta” inte innebär att den aktuella jordbrukaren måste ha obegränsad förfoganderätt över den berörda arealen när han använder den för jordbruksändamål. I förhållande till den berörda arealen måste jordbrukaren emellertid ha tillräcklig självständighet för att kunna utöva sin jordbruksverksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Avio Lucos, C‑176/20, EU:C:2022:274, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
47 Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 51 i sitt förslag till avgörande, följer det analogt av övervägandena i punkterna 44–46 ovan att begreppet ”företag”, i den mening som avses i artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33, inte är begränsat till att endast avse den mark som vinodlaren äger eller som ligger i närheten av denna, utan kan utsträckas till att omfatta hyrda vinodlingar och, i förekommande fall, på en annan plats än den där vinodlaren äger sina egna vinodlingar, utan att det påverkar tillämpningen av de övriga villkor som anges i denna bestämmelse, bland annat de villkor som anges i punkterna 37 och 38 ovan.
48 För det tredje stöds en sådan tolkning även av det mål som eftersträvas med de bestämmelser i delegerad förordning 2019/33 som reglerar användningen av frivilliga märkningsuppgifter.
49 Artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 ska tolkas mot bakgrund av skäl 48 i samma förordning, där det anges att uppgifter om det företag som sköter de vinodlingar varifrån vinprodukterna kommer och där all vinframställning sker har som mål att informera konsumenterna om att denna uppgift är av högre kvalitet. Detta mål kan endast uppnås om det säkerställs att dessa konsumenter inte vilseleds i fråga om identiteten på det företag som ansvarar för vinframställningen. En sådan slutsats följer dessutom av skäl 34 i samma förordning, där det anges att det bör fastställas bestämmelser om frivilliga märkningsuppgifter så att konsumenterna inte blir vilseledda.
50 I linje därmed har domstolen redan slagit fast att frivilliga uppgifter, såsom uppgifter om jordbruksföretaget, syftar till att för de konsumenter som köper vin med vissa beteckningar garantera att de viktigaste faserna i framställningen av vinet, det vill säga från skörd till vinframställning, sker under faktisk ledning, noggrann och permanent kontroll samt uteslutande ansvar av ett företag som kan tillskrivas produktens kvalitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1994, Baux, C‑403/92, EU:C:1994:269, punkt 15).
51 Vad särskilt gäller användningen av uttrycket ”buteljerad av producenten”, som anger att producenten och den person eller det företag som står för buteljeringen är en och samma person, har domstolen preciserat att det är nödvändigt att den sistnämnda verksamheten utförs av producenten själv, antingen på dennes egen vinodling eller, för det fall att producenten inte har någon tappningsanläggning, på villkor som i stort sett ger samma garantier. Sådana garantier föreligger bland annat när vinframställningen sker under faktisk ledning, noggrann och permanent kontroll samt uteslutande ansvar av producenten. Syftet med dessa krav är att säkerställa målet att skydda och ge korrekt information till konsumenten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 1988, Erzeugergemeinschaft Goldenes Rheinhessen, 311/87, EU:C:1988:483, punkterna 14–16).
52 Det ska även framhållas, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat, i punkt 65 i sitt förslag till avgörande, att när det väl har slagits fast att det för användningen av de uppgifter som avses i artikel 54.1 i delegerad förordning 2019/33 inte är nödvändigt att odlingen och skörden av druvorna, vilka är av stor betydelse för slutresultatet, sker på den mark som vinodlaren äger eller på mark som är belägen i närheten av denna, gäller samma resonemang för pressning av druvor. Däremot är det, precis som vid nämnda arbeten, viktigt att säkerställa att ägaren till nämnda verksamhet står för den faktiska ledningen, säkrar en noggrann och permanent kontroll samt ansvarar för denna process.
53 Av detta följer att druvorna kan anses vara pressade i det namngivande vinföretaget, trots att pressningen äger rum i en pressanläggning som hyrts in från ett annat företag under endast 24 timmar, under förutsättning att denna pressningsanläggning uteslutande ställs till förfogande till ägaren till det förstnämnda vinföretaget under den tid som behövs för att genomföra pressningen, vilket slutligen ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
54 Mot bakgrund av den ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 ska tolkas så, att den omständigheten att druvor som härrör från vinodlingar som hyrs in och som pressas i en anläggning som det namngivande vinföretaget hyr under en kort period av ett annat vinföretag, inte utesluter att vinframställningen kan anses ha skett uteslutande i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse, under förutsättning att denna pressningsanläggning uteslutande ställs till förfogande till ägaren till det förstnämnda företaget under den tid som behövs för att genomföra pressningen, och denna ägare står för den faktiska ledningen, säkrar en noggrann och permanent kontroll samt ansvarar för denna process.
Den andra, den tredje och den fjärde frågan
55 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 ska tolkas så, att pressningen av druvor måste utföras av medarbetarna i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse, i syfte att avgöra huruvida vinframställningen uteslutande har skett i detta företag, eller kan den utföras av medarbetare på det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen, varvid de sistnämnda medarbetarna är behöriga att ingripa för det fall att det skulle uppstå oförutsedda problem i samband med pressningen. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i vilken betydelse den omständigheten har att det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen har ett eget intresse i det sätt på vilket pressningen utförs, bland annat på grund av en avtalsklausul avseende ett pristillägg med koppling till avkastning och kvalitet per hektoliter vin.
56 Det ska för det första preciseras att det av ordalydelsen i artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 inte framgår något krav på ett samband mellan det namngivande vinföretaget och den personal som pressar druvorna.
57 Det mål som eftersträvas med denna bestämmelse, och som anges i punkterna 49–51 ovan, nämligen att informera konsumenterna om att den aktuella uppgiften garanterar en högre kvalitet, kan endast uppnås om dessa konsumenter inte vilseleds vad gäller identiteten på de personer som ansvarar för vinframställningen.
58 Även om sådana överväganden inte utesluter själva den omständigheten att vissa processer som har samband med vinframställning anförtros medarbetare i det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen, måste dessa processer följaktligen ändå bedrivas under det namngivande vinföretagets faktiska ledning, noggranna och permanenta kontroll samt ansvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 1988, Erzeugergemeinschaft Goldenes Rheinhessen, 311/87, EU:C:1988:483, punkt 15).
59 För att detta krav ska vara uppfyllt är det nödvändigt, när det gäller pressning av druvor, att det namngivande vinföretaget övervakar och utövar en noggrann och permanent kontroll av att denna verksamhet genomförs i enlighet med vinföretagets egna föreskrifter, varvid det inte är tillräckligt att i detta syfte enbart hänvisa till eventuella instruktioner från det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen.
60 Vidare innebär detta att beslut som i händelse av oförutsedda problem i samband med denna process måste fattas omedelbart, av ägaren till det namngivande vinföretaget själv eller av någon ur dennes personal. I sådana brådskande fall kan de nödvändiga besluten nämligen inte delegeras till utomstående, eftersom en sådan delegering inte gör det möjligt att garantera den kvalitetsstämpel som följer av att vinframställningen uteslutande sker i det namngivande vinföretaget och följaktligen under dess faktiska ledning.
61 Det ska slutligen tilläggas att ett eventuellt egenintresse hos det företag som hyr ut pressningsanläggningen till det namngivande vinföretaget, såsom ett pristillägg kopplat till avkastning och kvalitet per hektoliter vin, inte har någon betydelse för frågan huruvida vinframställningen uteslutande sker i detta sistnämnda företag, i den mening som avses i artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33, eftersom ett sådant intresse inte kan påverka garantin att vinframställningen sker under det namngivande vinföretagets faktiska ledning, noggranna och permanenta kontroll samt ansvar.
62 Mot bakgrund av det ovanstående ska den andra, den tredje och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 54.1 andra stycket i delegerad förordning 2019/33 ska tolkas så, att en vinframställning kan anses ha skett uteslutande i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse, även om pressningen har utförts av medarbetare i det vinföretag som har hyrt ut pressningsanläggningen till det namngivande vinföretaget, under förutsättning att ägaren till det sistnämnda företaget står för den faktiska ledningen, säkrar en noggrann och permanent kontroll samt ansvarar för denna process. Den omständigheten att det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen har ett eget intresse i det sätt på vilket pressningen genomförs, bland annat på grund av en avtalsklausul avseende ett pristillägg med koppling till avkastning och kvalitet per hektoliter vin, har inte någon betydelse för frågan huruvida vinframställningen uteslutande sker i det namngivande vinföretaget.
Rättegångskostnader
63 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
1) Artikel 54.1 andra stycket i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1375 av den 11 juni 2021,
ska tolkas så,
att den omständigheten att druvor som härrör från vinodlingar som hyrs in och som pressas i en anläggning som det namngivande vinföretaget hyr under en kort period av ett annat vinföretag, inte utesluter att vinframställningen kan anses ha skett uteslutande i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse, under förutsättning att denna pressningsanläggning uteslutande ställs till förfogande till ägaren till det förstnämnda företaget under den tid som behövs för att genomföra pressningen, och denna ägare står för den faktiska ledningen, säkrar en noggrann och permanent kontroll samt ansvarar för denna process.
2) Artikel 54.1 andra stycket i kommissionens delegerade förordning 2019/33, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens delegerade förordning 2021/1375,
ska tolkas så,
att en vinframställning kan anses ha skett uteslutande i det namngivande vinföretaget, i den mening som avses i denna bestämmelse, även om pressningen har utförts av medarbetare i det vinföretag som har hyrt ut pressningsanläggningen till det namngivande vinföretaget, under förutsättning att ägaren till det sistnämnda företaget står för den faktiska ledningen, säkrar en noggrann och permanent kontroll samt ansvarar för denna process. Den omständigheten att det vinföretag som hyr ut pressningsanläggningen har ett eget intresse i det sätt på vilket pressningen genomförs, bland annat på grund av en avtalsklausul avseende ett pristillägg med koppling till avkastning och kvalitet per hektoliter vin, har inte någon betydelse för frågan huruvida vinframställningen uteslutande sker i det namngivande vinföretaget.
Underskrifter