TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 4 februari 2016 (*)
”Stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) – Åtgärder för att främja internationell distribution av europeiska filmer – Inbjudan att lämna förslag inom ramen för ’selektivt stöd’ 2013 – Akt genom vilken EACEA informerar sökanden om att dennes ansökan har avslagits avseende filmen ’Only God Forgives’ – Akt från EACEA i vilken beslutet om avslag fastställs men som innehåller ny motivering – Behörighet – Fördelning av uppgifterna mellan kommissionen och EACEA – Normbunden behörighet – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Upptagande till sakprövning – Motiveringsskyldighet – Allmänna riktlinjer 2012–2013 – Distributionsavtal avseende den faktiska eller fysiska distributionen – Har ej meddelats EACEA i förväg – Ej bidragsberättigad”
I mål T‑676/13,
Italian International Film Srl, Rom (Italien), företrätt av advokaterna A. Fratini, B. Bettelli och M. Bottino,
sökande,
mot
Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA), företrätt av H. Monet och D. Homann, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna D. Fosselard och A. Duron,
svarande,
angående talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan om bidrag för filmen ”Only God forgives”, efter inbjudan att lämna förslag EACEA/21/12 MEDIA 2007 – Stöd till internationell distribution av europeisk film – ”selektivt” stöd 2013 (EUT 2012, C 300, s. 5), vilken offentliggjordes inom ramen för Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) (EUT L 327, s. 12), vilket inrättats för perioden 1 januari 2007–31 december 2013,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av ordföranden D. Gratsias, samt domarna M. Kancheva och C. Wetter (referent),
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 september 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 5 oktober 2012 offentliggjordes inbjudan att lämna förslag EACEA/21/12 MEDIA 2007 – Stöd till internationell distribution av europeisk film – ”selektivt” stöd 2013 (EUT 2012, C 300, s. 5), inom ramen för det selektiva system som har till syfte att välja ut ett visst antal projekt för stöd, för att främja och stödja en vidare internationell distribution av nyare icke-nationell europeisk film.
2 Detta offentliggörande skedde inom ramen för Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) (EUT L 327, s. 12), vilket inrättats för perioden 1 januari 2007–31 december 2013, vars innehåll angavs i de allmänna riktlinjerna för Media 2007, som bifogades nämnda inbjudan (nedan kallade riktlinjerna).
3 Punkt 5 i riktlinjerna har rubriken ”Urvalskriterier”. I punkt 5.1, som har rubriken ”Bidragsberättigade företag”, anges följande:
”…
En distributör av biograffilmer ska uppfylla följande villkor:
1. inneha rätten till biografdistribution i det aktuella landet,
2. genomföra distribution av film till biografer i landet (fastställa datum för premiärer, planera, kontrollera och genomföra distribution och reklamkampanjer) och
3. betala de kostnader som avser distributionen. (Se även punkt 5.5, ”Bidragsberättigande förslag”).
Underdistributörer får anlitas, under förutsättning att
– Genomförandeorganet har underrättats härom,
– det finns betalda fakturor som bevis,
– reglerna om underdistributörer i punkt 10 följs.
För det fall distributionsverksamheten delas mellan flera bolag, ska avtalen mellan dessa bolag inges till Genomförandeorganet. Genomförandeorganet betraktar i normalfallet det bolag som faktiskt genomför distributionen i landet som bidragsberättigat företag. Genomförandeorganets beslut kan inte överklagas.
Det är tillåtet att anlita ’fysiska distributörer’ för särskilda tjänster, såsom bokning av biosalonger, distribution av filmkopior och biljettförsäljning. Sådana fysiska distributörer är inte bidragsberättigade.
…”
4 Punkt 5.5 i riktlinjerna, som har rubriken ”Bidragsberättigande förslag”, har följande lydelse:
”…
Ansökningsformuläret ska åtföljas av en officiell skrivelse från det organ som söker bidrag, liksom av alla andra handlingar som åberopas i ansökningsformuläret.
…
Genomförandeorganet förbehåller sig rätten att begära ytterligare upplysningar från den sökande.
…”
5 Punkt 13 i riktlinjerna, som har rubriken ”Ansökningsförfarande”, har följande lydelse:
”…
13.2 Ansökningsblankett
…
Vidare ska hela ansökan skickas per post och ska innehålla:
– en utskrift av det elektroniska formuläret,
– samtliga handlingar som upptagits i sammanfattningen.
…
13.3 Ingivande av ansökan om bidrag
…
Inga ändringar får göras i den ansökan som skickats. Genomförandeorganet kan emellertid, vid behov av klargöranden, kontakta sökanden.
…
Samtliga sökande vars ansökan inte har beviljats meddelas därom skriftligen.
Sökanden ska inge samtliga för ansökan relevanta distributionsavtal, inbegripet de som ingetts i samband med en tidigare ansökan om bidrag enligt en annan inbjudan att lämna förslag inom Media-programmet. Ofullständiga ansökningar ska inte vara bidragsberättigande.
… .”
6 Sökanden, Italian International Film Srl, lämnade den 22 mars 2013 in en ansökan om bidrag för distribution i Italien av filmen ”Only God Forgives” (nedan kallad filmen).
7 Den 4 juni 2013 meddelade en tjänsteman vid Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA), som var ansvarig för handläggningen av bidragsansökningar, sökanden att vederbörande önskade få flera kompletterande handlingar. Den 6 juni 2013, gav sökanden in vissa handlingar, vilka EACEA bifogade sökandens ansökan så att detta organ kunde fortsätta handläggningen av ansökan.
8 Den kommitté som hade till uppgift att utvärdera bidragsansökningarna (nedan kallad utvärderingskommittén) upptäckte under sina möten den 20 och den 21 juni 2013 att filmen distribuerades i Italien av bolaget 01 Distribution och inte av sökanden, vilket innebar att ansökan inte kunde bifallas. Utvärderingskommittén lämnade således ett förslag till beslut om avslag på ansökan till Europeiska kommissionen.
9 Vid sitt möte den 26 juli 2013, avgav kommittén Media 2007 vid kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur ett yttrande som upprepade utvärderingskommitténs förslag, med undantag för två ändringar som inte berörde sökanden.
10 Genom genomförandebeslut C(2013) 5212 final, av den 2 augusti 2013 om ett individuellt beslut om bidrag inom ramen för programmet Media 2007 – Selektivt stöd till distribution (nedan kallat beslutet av den 2 augusti 2013), följde kommissionen förslaget från kommittén Media 2007 (skäl 3 i nämnda beslut), och sökanden fanns inte med bland de bidragsberättigade filmdistributörer som angavs i bilagan till nämnda beslut.
11 Den 7 augusti 2013 meddelade EACEA i eget namn sökanden om innehållet i beslutet av den 2 augusti 2013, och använde sig därvid av standardformuläret i vilket det angavs att ”bidragssökanden inte själv avser sköta distributionen av filmen till biograferna”.
12 Genom skrivelse av den 4 september 2013 bestred sökanden denna motivering till beslutet om avslag och gjorde att antal påpekanden till EACEA. Sökanden angav särskilt att denne visst distribuerade filmen till biografer och att detta framgick av handlingar som bifogats nämnda skrivelse. Sökanden redogjorde för de affärsmässiga skälen till att 01 Distributions logotyp var mest framträdande och beklagade om detta hade kunnat få kommissionen att tro att sökanden inte distribuerade filmen. Sökanden begärde följaktligen att beslutet av den 2 augusti 2013, vars innehåll meddelats sökanden den 7 augusti 2013, skulle omprövas.
13 Genom skrivelse av den 8 oktober 2013 besvarade EACEA sökandens påpekanden och avvisade dem med motiveringen att det enligt punkt 5.1 i riktlinjerna visserligen är tillåtet att anlita fysiska distributörer för fakturering och biljettförsäljning men att dessa avtal måste meddelas EACEA för att ett godkännande ska kunna lämnas. EACEA påpekade att sedan organet den 4 juni 2013 hade kontaktat sökanden för att få kompletterande upplysningar (se punkt 7 ovan) hade sökanden underlåtit att informera EACEA om det avtal som ingåtts den 26 april 2013 med 01 Distribution om distribution av filmen, vilket var oundgängligen nödvändigt för att kunna göra en riktig bedömning av sökandens möjligheter att beviljas bidrag. EACEA angav slutligen att ”vi beklagar att [behöva] meddela att ovannämnda projekt inte är bidragsberättigande, i överensstämmelse med den ursprungliga rekommendationen från utvärderingskommittén”.
14 EACEA informerade även sökanden om rättsmedel och överklagandefrister med avseende på ”detta beslut” (nedan kallad skrivelsen av den 8 oktober 2013).
Förfarandet och parternas yrkanden
15 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 18 december 2013.
16 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 14 mars 2014 framställde svaranden, med stöd av artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, en invändning om rättegångshinder.
17 Sökanden bestred i sitt skriftliga yttrande, som inkom till tribunalens kansli den 24 april 2014, EACEA:s invändning om rättegångshinder.
18 Tribunalen beslutade den 15 september 2014 att låta beslutet avseende invändningen om rättegångshinder anstå till den slutliga domen, i enlighet med artikel 114.4 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.
19 EACEA inkom med sitt svaromål den 27 oktober 2014. Repliken inkom den 12 december 2014 och dupliken den 26 januari 2015.
20 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara ”beslutet … av den 8 oktober 2013”,
– förplikta EACEA att vidta ”påföljande åtgärder”,
– förplikta EACEA att ersätta rättegångskostnaderna.
21 EACEA har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan eller, under alla omständigheter, ogilla talan,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Föremålet för talan
22 Talan riktas mot det beslut som enligt sökanden återfanns i skrivelsen av den 8 oktober 2013, och inte mot beslutet av den 2 augusti 2013. Detta framgår av ansökans ordalydelse. Det stämmer vidare att sökanden den 4 september 2013 visserligen begärde att sistnämnda beslut skulle omprövas. Sökanden hade då emellertid endast meddelats innehållet i och skälen till detta beslut genom standardformuläret som delgavs den 7 augusti 2013 och inte beslutet av den 2 augusti 2013 som sådant, vilket inte angetts i formuläret, och vilket sökanden inte fick kännedom om förrän genom EACEA:s invändning om rättegångshinder.
Upptagande till sakprövning
23 EACEA har gjort gällande tre invändningar om rättegångshinder. Den första avser att fristen för att väcka talan löpt ut om talan ska anses avse beslutet av 2 augusti 2013. Den andra invändningen avser att skrivelsen av den 8 oktober 2013 inte är en rättsakt som går någon emot, utan att endast beslutet av den 2 augusti 2013, som delgavs den 7 augusti 2013 utgör en sådan akt. För det tredje har EACEA gjort gällande att skrivelsen av den 8 oktober 2013 enbart fastställde beslutet av den 2 augusti 2013.
24 Sökanden har bestritt dessa invändningar och anser att talan kan prövas.
Huruvida talan väckts inom fristen
25 Det framgår av punkt 22 ovan att talan riktas mot det beslut som enligt sökanden återfanns i skrivelsen av den 8 oktober 2013, och inte mot något annat beslut. Härav följer att invändningen om rättegångshinder avseende att talan är preskriberad i den mån den avser beslutet av den 2 augusti 2013, vilket det ska påpekas inte kommit till sökandens kännedom, vare sig vad gäller datum eller form, före förevarande mål, inte kan godtas.
Huruvida skrivelsen av den 8 oktober 2013 utgör ett beslut
26 Det är inte tillräckligt att en skrivelse har sänts av unionens institutioner, organ eller byråer till sin mottagare som svar på en begäran från denna, för att skrivelsen ska kunna betecknas som ett beslut i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, och därigenom öppna vägen för en talan om ogiltigförklaring (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 januari 1993, Miethke/parlamentet, C‑25/92, REG, EU:C:1993:32, punkt 10; dom av den 22 maj 1996, AITEC/kommissionen, T‑277/94, REG, EU:T:1996:66, punkt 50, och beslut av den 5 november 2003, Kronoply/kommissionen, T‑130/02, REG, EU:T:2003:293, punkt 42).
27 Talan om ogiltigförklaring kan visserligen väckas avseende alla åtgärder – oavsett slag eller form – som har vidtagits av unionens institutioner, samt i förekommande fall enligt de särskilda villkor och former som får föreskrivas enligt artikel 263 femte stycket FEUF avseende de åtgärder som antagits av unionens organ och byråer, men endast under förutsättning att när denna talan väcks av en fysisk eller juridisk person, dessa åtgärder är avsedda att ha bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennas rättsliga ställning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, REG, EU:C:1981:264, punkterna 9 och 10; dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen, C‑463/10 P och C‑475/10 P, REU, EU:C:2011:656, punkt 37 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 13 mars 2015, European Coalition to End Animal Experiments/ECHA, T‑673/13, REU, EU:T:2015:167, punkt 22).
28 EACEA är ett unionsorgan som är en juridisk person (dom av den 21 oktober 2010, Agapiou Joséphidès/kommissionen och EACEA, T‑439/08, EU:T:2010:442, punkt 35) och som inrättats genom kommissionens beslut 2005/56/EG av den 14 januari 2005 om inrättande av ”Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur” för att förvalta gemenskapsprogram inom utbildning, audiovisuella medier och kultur enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 (EUT L 24, s. 35), vilket upphävts och ersatts av kommissionens beslut 2009/336/EG av den 20 april 2009 om inrättande av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur för att förvalta gemenskapsprogram inom utbildning, audiovisuella medier och kultur enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 (EUT L 101, s. 26). Beslut 2009/336, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandebeslut 2012/797/EU av den 18 december 2012 (EUT L 349, s. 68) och därefter upphävt, men tillämpligt i förevarande tvist, innehåller ingen bestämmelse som antagits med stöd av artikel 263 femte stycket FEUF.
29 Det är således endast om det kan visas att skrivelsen av den 8 oktober 2013, med avseende på sökanden, har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennas rättsliga ställning, som en talan om ogiltigförklaring kan väckas mot nämnda skrivelse (se, för ett liknande resonemang, dom IBM/kommissionen, punkt 27 ovan, EU:C:1981:264, punkt 9; dom av den 5 april 2006, Deutsche Bahn/kommissionen, T‑351/02, REU, EU:T:2006:104, punkt 35, och beslut av den 19 november 2013, 1. garantovaná/kommissionen, T‑42/13, EU:T:2013:621, punkt 20).
30 För att fastställa om en akt har sådana rättsverkningar ska dess innehåll beaktas (dom IBM/kommissionen, punkt 27 ovan, EU:C:1981:264, punkt 9; beslut av den 29 april 2004, SGL Carbon/kommissionen, T‑308/02, REG, EU:T:2004:119, punkt 39, och beslut av den 9 oktober 2012, Région Poitou-Charentes/kommissionen, T‑31/12, EU:T:2012:528, punkt 32).
31 Detta medför att den omständigheten att EACEA i sin skrivelse av den 8 oktober 2013 använt uttrycket beslut endast innebär en uppgift bland andra, som ska beaktas av unionsdomstolen vid bedömningen av den aktuella aktens innehåll, men den kan inte i sig medföra att akten ska kvalificeras som beslut i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Vidare kan EACEA inte i en invändning om rättegångshinder verkningsfullt argumentera för att organet skulle ha saknat behörighet att anta ett sådant beslut, eftersom frågan huruvida upphovsmannen till skrivelsen av den 8 oktober 2013 hade behörighet att fatta beslutet, för den händelse en analys av de aktuella omständigheterna skulle visa att nämnda skrivelse utgjorde ett beslut, ska prövas i samband med prövningen av den formella lagenligheten av det beslut som skrivelsen innehåller, vilket utgör en prövning i sak och inte en fråga om upptagande till sakprövning.
32 I förevarande fall gick EACEA i skrivelsen av den 8 oktober 2013 utöver vad som utgör en förklaring av beslutet av den 2 augusti 2013, vars innehåll och motivering hade delgetts genom EACEA:s försorg. Detta organ begränsade sig inte till att belysa nämnda beslut utan tog själv ställning för ett avslag på sökandens bidragsansökan.
33 I skrivelsen av den 8 oktober 2013 återfinns visserligen en tolkning av punkt 5.1 i riktlinjerna, vilken inte syftar till att för sökanden förklara skälen till att beslutet av den 2 augusti 2013 antogs, vilket beslut för övrigt inte angavs som ett beslut i skrivelsen (se punkt 22 ovan), utan utgör ett stöd för beslutet om avslag från EACEA ”i enlighet med utvärderingskommitténs ursprungliga rekommendation”.
34 Det framgår således av en undersökning av nämnda skrivelse att EACEA avsåg att ge den bindande rättsverkningar, genom att understödja det preliminära beslutet om avslag på sökandens bidragsansökan, vilket kunde påverka sökandens intressen genom att denna fråntogs möjligheten att få bidrag för distribution av filmen i Italien. Mot bakgrund av den rättspraxis som angetts i punkterna 26–30 ovan, konstaterar tribunalen således att det står klart att skrivelsen av den 8 oktober 2013 utgör ett beslut i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF (nedan kallat beslutet av den 8 oktober 2013). EACEA:s andra invändning om rättegångshinder kan således inte vinna bifall.
Huruvida beslutet av den 8 oktober 2013 utgör en bekräftande rättsakt
35 Ett beslut är enligt fast rättspraxis en ren bekräftelse av ett tidigare beslut om det inte innehåller någon ny omständighet jämfört med den tidigare rättsakten och om det inte har föregåtts av en omprövning av den ställning som mottagaren av denna tidigare rättsakt har (dom av den 14 april 1970, Nebe/kommissionen, 24/69, REG, EU:C:1970:22, punkt 8; dom av den 10 december 1980, Grasselli/kommissionen, 23/80, REG, EU:C:1980:284, punkt 18, och dom av den 11 juni 2002, AICS/parlamentet, T‑365/00, REG, EU:T:2002:151, punkt 30).
36 EACEA undersökte emellertid, innan beslutet av den 8 oktober 2013 antogs, de omständigheter som sökanden angett i sin skrivelse av den 4 september 2013. Därefter angavs att upplysningar om dessa omständigheter, i enlighet med punkt 5.1 i riktlinjerna, skulle ha lämnats då EACEA kontaktade sökanden den 4 juni 2013 och bad om ”mer omfattande upplysningar om den operationella kapaciteten hos det bolag som distribuerade filmen”, eftersom ett sådant tillhandahållande av upplysningar skulle ha gjort det möjligt för utvärderingskommittén att genomföra en ”mer korrekt utvärdering av projektet”. Härav följer således att även om grunden för beslutet av den 2 augusti 2013, vars innehåll delgavs sökanden den 7 augusti 2013 genom standardformuläret, var att sökanden inte själv skulle sköta distributionen av filmen i biosalongerna så grundades beslutet av den 8 oktober 2013 på den omständigheten att sökanden inte hade lämnat EACEA de uppgifter som var nödvändiga för att korrekt utvärdera projektet. EACEA har härvidlag påpekat att anlitandet av underdistributörer, såsom för biljettförsäljning och fakturering, hade kunnat godkännas om EACEA hade underrättats därom. Beslutet av den 8 oktober 2013, som antogs på en annan grund än den som låg till grund för beslutet av den 2 augusti 2013, visar att de nya omständigheter som sökanden hade angett i skrivelsen av den 4 september 2013 hade beaktats, och det utgör således inte ett bekräftande beslut.
37 Den tredje invändningen om rättegångshinder som framställts av EACEA ska följaktligen underkännas och talan kan prövas.
Prövning i sak
38 Sökanden har anfört två grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Som andra grund har det gjorts gällande att beslutet av den 8 oktober 2013 är rättsstridigt på grund av en uppenbart oriktig bedömning.
39 EACEA har hävdat att talan inte kan vinna bifall på någon av dessa grunder.
Huruvida EACEA hade behörighet att anta beslutet av den 8 oktober 2013
40 Tribunalen ska, innan den i förekommande fall prövar de två grunderna för talan, ex officio pröva huruvida EACEA hade behörighet att anta beslutet av den 8 oktober 2013 (se, vad gäller frågan om grunden avseende huruvida den som har fattat ett beslut som unionsdomstolen har att pröva lagenligheten av hade behörighet att fatta beslutet berör tvingande rätt, dom av den 10 maj 1960, Tyskland/höga myndigheten, 19/58, REG, EU:C:1960:19, s. 488; dom av den 28 januari 2003, Laboratoires Servier/kommissionen, T‑147/00, REG, EU:T:2003:17, punkt 45, och dom av den 13 december 2013, Ungern/kommissionen, T‑240/10, REU, EU:T:2013:645, punkt 70). Det ska påpekas att parterna har haft möjlighet att i en kontradiktorisk process diskutera denna fråga, eftersom EACEA självt med sin invändning om rättegångshinder har gjort gällande att det saknade behörighet att anta beslutet av den 8 oktober 2013 och att flera frågor ställdes till EACEA vid den muntliga förhandlingen, bland annat vad gäller frågan huruvida EACEA hade behörighet att göra en omprövning av ett sådant beslut som beslutet av den 2 augusti 2013 och om det fanns fall av normbunden behörighet när det gäller avslag på bidragsansökningar. Sökanden inbjöds vid förhandlingen att yttra sig över dessa frågor och de svar som lämnats av EACEA. Härav följer att den kontradiktoriska principen har iakttagits såväl under den skriftliga som den muntliga delen av förfarandet, vad gäller den grund som avser att den som har fattat det angripna beslutet skulle ha saknat behörighet, i enlighet med rättspraxis, då det är fråga om en grund som prövats ex officio (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, REU, EU:C:2009:742, punkterna 57 och 60).
41 Det ska för det första erinras om att enligt skäl 7 i beslut 2009/336 i ändrad lydelse får ”[g]enomförandet av programmen … delegeras till ett genomförandeorgan med tydlig åtskillnad mellan å ena sidan de olika etapperna i programplaneringen och finansieringsbesluten … å andra sidan projektens genomförande, som får anförtros genomförandeorganet”. I skäl 8 i nämnda beslut föreskrivs vidare att ”[i]nrättandet av ett genomförandeorgan [inte] påverkar … rådets delegering till kommissionen av förvaltningen av vissa delar av åtgärder inom de olika programmen”.
42 I artikel 4.1 i beslut 2009/336, i ändrad lydelse, föreskrivs att EACEA ”ska förvalta vissa delar av följande gemenskapsprogram: …
28) Stödprogrammet för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) (2007–2013), godkänt genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006 …”.
43 I artikel 4.2 i samma beslut, i ändrad lydelse, föreskrivs att när det gäller förvaltningen av delar i de gemenskapsprogram som nämns i punkt 1 ska EACEA ”utföra följande uppgifter:
a) Förvalta hela genomförandet av projekten som ett led i genomförandet av de gemenskapsprogram som organet ansvarar för …;
b) Anta de budgetdokument som krävs för att genomföra gemenskapsprogrammet såväl när det gäller inkomster som utgifter, samt på grundval av kommissionens delegering genomföra åtgärder som förvaltningen av gemenskapsprogrammen kräver, särskilt i samband med tilldelning av kontrakt och beviljande av bidrag”.
44 Vidare genomfördes beslut 2009/336 genom kommissionens beslut K(2009) 3355 slutlig av den 6 maj 2009 om delegering av behörigheter till Genomförandeorganet för ”utbildning, audiovisuella medier och kultur” för genomförande av uppgifter i samband med genomförandet av gemenskapsprogram inom områdena utbildning, audiovisuella medier och kultur, särskilt användning av anslag som tagits upp i gemenskapens budget, i dess lydelse enligt beslut K(2010) 7095 slutlig. Programmet Media 2007 anges även i punkt 28 i beslut K(2009) 3355 slutlig. Artikel 5 i nämnda beslut har rubriken ”Uppgifter för genomförande av budget”. I artikel 5.1 a anges att EACEA ska ”bevilja bidrag och genomföra avtal och beslut i samband härmed” och att ”EACEA av detta skäl av kommissionen getts uppgiften att verkställa vissa eller samtliga åtgärder som krävs för att inleda och genomföra bidragsförfaranden, vilka i detalj anges i bilaga III”.
45 I bilaga I, punkt 26, tredje strecksatsen till beslut K(2009) 3355 slutlig, i ändrad lydelse, erinras om att EACEA deltar i genomförande och förvaltning av flertalet delar i programmet Media 2007, inbegripet frågor om distribution.
46 I bilaga III till samma beslut anges de uppgifter som delegerats till EACEA, bland dessa, enligt vad som anges i punkt A 5 ”urval av projekt, eller när [det i den rättsliga grunden för programmen föreskrivs att] kommissonen ska sköta urvalet, förberedelse av förslag till kommissionen avseende val i enlighet med kommittéförfarandet”. I punkt A 6 anges följande: ”delgivning [till mottagarna] av individuella beslut om bidrag” och i punkt A 7 ”[behandling av] ansökningar [om omprövning av bidragsbeslut]”.
47 Slutligen föreskrivs i artikel 10.2 e i beslut nr 1718/2006 (se punkt 2 ovan) att alla förslag om tilldelning av gemenskapsmedel som överstiger 300 000 euro när det gäller distribution, omfattas av det förfarande som anges i artikel 11.2 i beslutet, medan det i artikel 10.3 i beslutet anges att ”[d]e åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut när det gäller alla övriga frågor skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11.3” i beslut nr 1718/2006, vilket särskilt innefattar förslag om tilldelning av gemenskapsmedel som understiger 300 000 euro när det gäller distribution. I artikel 11.1 i beslut nr 1718/2006 anges att kommissionen ska biträdas av en kommitté och i artikel 11.2 hänvisas till artiklarna 4 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23), och i artikel 11.4 hänvisas till artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468. I artikel 3 i nämnda beslut definieras det rådgivande förfarandet och i artikel 4, förvaltningsförfarandet. Emellertid har beslut 1999/468 upphävts genom artikel 12 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, s. 13). I artikel 13 i nämnda förordning preciseras att de hänvisningar som gjorts till artikel 3 i beslut 1999/468 fortsättningsvis ska anses avse det rådgivande förfarande som regleras i artikel 4 i förordning nr 182/2011, medan hänvisningarna till artikel 4 i beslut 1999/468 ska förstås på så sätt att de avser det granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 5 i förordning nr 182/2011, med undantag för artikel 11.4 andra och tredje styckena.
48 Det ska vidare påpekas att i punkt 4 näst sista stycket i riktlinjerna anges att det maximala bidragsbeloppet ska vara 150 000 euro per distributör och film. I punkt 4 sista stycket i riktlinjerna preciseras vidare att EACEA förbehåller sig rätten att inte dela ut samtliga tillgängliga medel. Detta maximala belopp och detta förbehåll upprepades i inbjudan att lämna förslag EACEA/21/12, närmare bestämt i punkt 5 tredje och fjärde styckena.
49 Det framgår av samtliga ovannämnda bestämmelser att EACEA:s behörighet när det gäller bidrag avseende inbjudan att lämna förslag EACEA 21/12, vilken antogs inom ramen för genomförandet av Media 2007, begränsas till, för det första, handläggning av varje ansökan för att förbereda ett förslag till urval för kommissionen i enlighet med kommittéförfarandet, i enlighet med den andra delen av det alternativ som anges i punkt A 5 i bilaga III till beslut K(2009) 3355 slutlig, i ändrad lydelse, för det andra, ”delge de bidragsberättigade individuella beslut avseende beviljande av bidrag”, enligt punkt A 6 i nämnda bilaga, och för det tredje och i enlighet med punkt A 7 i bilagan till ”behandling av ansökningar om omprövning av bidragsbeslut”.
50 I förevarande fall har EACEA handlagt sökandens ansökan mot bakgrund av de upplysningar som sökanden lämnat och begärde i ett e-postmeddelande av den 4 juni 2013 kompletterande upplysningar. Sökanden bekräftade, som svar på detta e-postmeddelande, genom e-postmeddelande samma dag, att sökanden var ”distributör av filmen i Italien”, utan att tillhandahålla några handlingar till styrkande av detta. Den 6 juni 2013 skickade sökanden kompletterande upplysningar till EACEA, vilka avsåg sökandens erfarenhet som distributör, särskilt under de fem föregående åren. Efter att ha analyserat hela akten lämnade EACEA ett förslag om avslag på ansökan till kommissionen, vilken antog beslutet av den 2 augusti 2013, efter att ha iakttagit rådgivningsförfarandet i artikel 4 i förordning nr 182/2011 då det var fråga om ett förslag om tilldelning av unionsmedel som understeg 300 000 euro och det avsåg distribution, i enlighet med artikel 10.2 jämförd med artikel 10.3 i beslut nr 1718/2006. I skäl 3 i beslutet av den 2 augusti 2013 återgavs den motivering som angetts av kommittén Media 2007 i dess yttrande av den 26 juli 2013. Kommittén hade själv, med avseende på sökanden, återgett utvärderingskommitténs förslag (se punkterna 8–10 ovan), nämligen att filmen distribuerades i Italien av bolaget 01 Distribution och inte av sökanden, vilket innebar att sökandens ansökan inte kunde beviljas. Den 7 augusti 2013 återgav EACEA detta skäl till avslag genom att kryssa i motsvarande ruta i standarsformuläret för delgivning, vilken hade följande lydelse: ”bidragssökanden avser inte att själv sköta distributionen av filmen till biograferna”. Den 4 september 2013 skickade sökanden en skrivelse till EACEA som utan tvekan ska betraktas som en begäran om omprövning av ett bidragsbeslut enligt punkt A 7 i bilaga III till beslut K(2009) 3355 slutlig, i ändrad lydelse.
51 Under de i förevarande mål aktuella omständigheterna hade EACEA vid handläggningen av nämnda begäran möjlighet att välja mellan att förtydliga beslutet av 2 augusti 2013 och att vända sig till kommissionen för att denna skulle ändra beslutet, antingen genom att bevilja bidrag eller genom att avslå ansökan, men med en annan motivering än den ursprungliga. EACEA hade nämligen inte någon som helst behörighet att ändra ett beslut som det inte hade haft behörighet att anta.
52 I punkt 5.1 i riktlinjerna föreskrivs visserligen att för det fall distributionsverksamheten delas mellan flera bolag, ska avtalen mellan dessa bolag inges till EACEA, som normalt betraktar det bolag som faktiskt distribuerar filmen som bidragsberättigat och antar ett beslut som ”inte kan överklagas”. Denna lydelse ska emellertid tolkas på så sätt att den avser att EACEA under handläggningen av ansökningarna slutgiltigt ska ta ställning innan den lämnar sitt förslag till kommissionen, utan att hänsyn tas till den bidragssökandes möjlighet att senare, inom ramen för ett administrativt överklagande, bestrida denna institutions beslut. Varje annan tolkning skulle strida mot den uttryckliga lydelsen av punkt A 7 i bilaga III till beslut K(2009) 3355 slutlig, i ändrad lydelse, vilken avser rätten till nämnda överklagande.
53 Härav följer att EACEA, genom att anta ett beslut om avslag med en annan motivering än den som kommissionen hade angett, antog beslutet av den 8 oktober 2013 utan att ha behörighet därtill.
54 Det framgår emellertid av fast rättspraxis att i jämförbara situationer, där det är fråga om normbunden behörighet, bristande behörighet inte kan medföra att den angripna akten ogiltigförklaras. Om en sådan akt ogiltigförklaras på grund av att beslutsfattaren inte var behörig kan det, så snart som detta fel rättats till med verkan från den dag då det uppstod, endast medföra att ett nytt beslut fattas som är identiskt i sak med det som har ogiltigförklarats (se, för ett, liknande resonemang, dom av den 6 juli 1983, Geist/kommissionen, 117/81, REG, EU:C:1983:191, punkterna 6 och 7; dom av den 9 oktober 1992, De Persio/kommissionen, T‑50/91, REG, EU:T:1992:104, punkterna 10, 22 och 24, och dom av den 19 januari 2010, De Fays/kommissionen, T‑355/08 P, REGP, EU:T:2010:16, punkterna 57 och 58).
55 Tribunalen ska således avgöra huruvida kommissionen i förevarande fall omfattades av en normbunden behörighet, med följd att EACEA genom att ersätta den motivering som kommissionen lämnade till beslutet av den 2 augusti 2013 med en egen motivering till avslag på bidragsansökan har antagit ett beslut som i sak var identiskt med det beslut som kommissionen skulle ha antagit med utövande av sin behörighet, och på grundval av samma omständigheter som meddelats genom skrivelsen av den 4 september 2013.
56 Såsom framgår av punkt 5.1 i riktlinjerna, vilken återgetts i punkt 3 ovan, är det en förutsättning för att bidrag ska beviljas att den bidragssökande själv sköter distributionen av filmen på det aktuella territoriet. I denna bestämmelse föreskrivs likväl att underdistributörer får anlitas, under förutsättning att ”[EACEA] har underrättats härom”. Längre fram i punkt 5.1 upprepas sedan denna skyldighet att underrätta EACEA, denna gång vad gäller det fall distributionsverksamheten delas, vilket uttrycks på så sätt att ”[f]ör det fall distributionsverksamheten delas mellan flera bolag, ska avtalen mellan dessa bolag inges till [EACEA]”. I samma punkt preciseras att det är tillåtet att använda fysiska distributörer för särskilda tjänster, såsom bokning av biosalonger och biljettförsäljning.
57 Sökanden har hävdat att den är filmens distributör och att avtalet med bolaget 01 Distribution, avseende bokning av biosalonger, distribution av filmkopior och biljettförsäljning samt presentation av filmen under huvudlogotypen 01 Distribution, inte meddelats EACEA, eftersom avtalet med största sannolikhet bör kvalificeras som delegering till tredjeman av den verksamhet som kallas faktisk distribution, vilket under alla omständigheter inte är underdistribution.
58 EACEA har bestritt denna tolkning.
59 Tribunalen erinrar om att det i punkt 5.1 i riktlinjerna anges, såsom framgår av punkt 56 ovan, en uppdelning av distributionsavtal i tre kategorier som motsvarar avtal om underdistribution, avtal om delad distribution mellan flera aktörer samt avtal om anlitande av fysiska distributörer för särskilda tjänster, vilka inte är bidragsberättigade. Den omständigheten att dessa fysiska distributörer inte är bidragsberättigade betyder inte att avtal som avser anlitande av sådana distributörer för särskilda tjänster inte ska meddelas EACEA. Det är dessutom för att det ska kunna kontrolleras om sådana avtal om fysisk distribution förekommer och att dessa inte går utöver detta avgränsade område, som varje bidragssökande är skyldig att så snart som möjligt lämna de upplysningar som är nödvändiga för att pröva bidragsansökan till EACEA. Detta gäller även sådana omständigheter som på grund av en missuppfattning vad gäller omfattningen, kan utgöra hinder för att ansökan bifalls.
60 Denna tolkning framstår som än tydligare då det utgör ett undantag från principen att distributören själv ska distribuera filmen att en distributör anlitar ett tredje bolag för att genomföra en del av distributionsuppgifterna, vilket innebär att det ska göras en restriktiv tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2014, Baltic Agro, C‑3/13, REU, EU:C:2014:2227, punkt 24 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 maj 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, T‑300/10, REU, EU:T:2012:247, punkt 90 och där angiven rättspraxis). I punkt 13.3 i riktlinjerna påminns för övrigt, genom att det däri anges en skyldighet att ”inge samtliga för ansökan relevanta distributionsavtal”, om betydelsen av att lämna lämpliga upplysningar till EACEA.
61 Det ska tilläggas att sökanden i förevarande fall hade ytterligare en möjlighet att komplettera sin ansökan, då sökanden kontaktades av EACEA med begäran om att inge vissa handlingar. Detta borde uppmärksammat sökanden på att det möjligtvis saknades upplysningar i akten och föranlett den att vara så utförlig som möjligt.
62 Annorlunda uttryckt, även om avtalet mellan sökanden och bolaget 01 Distribution endast avsåg fysisk distribution i den mening som avses i punkt 5.1 i riktlinjerna, vilket det inte går att fastställa av handlingarna i målet, hade sökanden en skyldighet att meddela EACEA därom redan då ansökan lämnades in, för att EACEA liksom kommissionen skulle ha möjlighet att avgöra frågan med fullständig kunskap om skälen till att 01 Distributions logotyp fanns på trailer och affischer som avsåg filmen. Det är emellertid först genom en bilaga till sökandens skrivelse av den 4 september 2013, det vill säga mer än en månad efter kommissionens beslut av den 2 augusti 2013, som EACEA informerades om att det fanns ett avtal som ingåtts den 26 april 2013 mellan sökanden och bolaget 01 Distribution.
63 Tolkningen att EACEA ska ha tillgång till så fullständiga och anpassade upplysningar som möjligt är för övrigt den enda tolkning som är förenlig med principen om god förvaltningssed, och i synnerhet, med skyldigheten att garantera en sund ekonomisk förvaltning och skyldigheten att kontrollera att unionens budgetmedel används på avsett sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 2010, CEVA/kommissionen, T‑428/07 och T‑455/07, REU, EU:T:2010:240, punkt 126 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 april 2013, Aecops/kommissionen, T‑53/11, EU:T:2013:205, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Ofullständiga eller felaktiga upplysningar som lämnats av sökanden kan nämligen inte föranleda EACEA att rekommendera kommissionen att finansiera distributionen av en film, när det föreligger tvivel om huruvida distributören uppfyller kraven i tillämplig lagstiftning. Detta anges för övrigt i punkt 13.3 i riktlinjerna enligt vilken ofullständiga ansökningar inte är bidragsberättigande. EACEA har således när den avslog ansökan med motiveringen att avtalet mellan sökanden och 01 Distribution inte hade tillhandahållits – en motivering som inte har bestritts i sak av sökanden – fattat samma beslut som kommissionen, vilken är behörig att anta beslutet, skulle ha fattat inom ramen för normbunden behörighet.
64 Vidare, med tillämpning av ovan i punkt 54 nämnd rättspraxis, konstateras att den omständigheten att det angripna beslutet antogs med bristande behörighet inte kan medföra att det ska ogiltigförklaras, eftersom den bristande behörigheten hos den som fattade detta beslut, så snart som detta fel rättats till med verkan från den dag då det uppstod, endast kan medföra att ett nytt beslut fattas som är identiskt i sak med det som har ogiltigförklarats.
Grunderna för talan
65 Det framgår av ovan i punkt 54 nämnd rättspraxis att när administrationen har handlat i ett fall av normbunden behörighet, är samtliga grunder som görs gällande mot administrationens beslut verkningslösa. Detta gäller bland annat grunder som avser att motivering saknas eller att den är ofullständig (dom av den 29 september 1976, Morello/kommissionen, 9/76, REG, EU:C:1976:129, punkt 11, och dom Geist/kommissionen, punkt 54 ovan, EU:C:1983:191, punkterna 6 och 7) samt, per definition, fel i sak, felaktig rättstillämpning eller uppenbart oriktig bedömning (se, för ett, liknande resonemang, dom Morello/kommissionen, ovan, EU:C:1976:129, punkt 11), eftersom administrationen var skyldig att komma fram till den slutsats som den gjort.
66 Det ska för fullständighetens skull anges att sökandens argument att motiveringarna är motstridiga har sin grund i att skälet för avslag inte var detsamma som det skäl som angavs i beslutet av den 2 augusti 2013 och som EACEA godtog (se punkt 36 ovan), vilket föranlett tribunalen att konstatera att beslutet av den 8 oktober 2013 inte var en bekräftande rättsakt. Såsom tribunalen slagit fast i punkt 63 ovan kan sökanden inte verkningsfullt bestrida en sådan motivering, eftersom den motsvarar vad kommissionen skulle ha varit tvungen att ange om den haft att anta beslutet.
67 Vad slutligen gäller yrkandet att tribunalen ska förplikta EACEA att ”vidta påföljande åtgärder” erinras om att tribunalen vid sin prövning av lagenligheten enligt artikel 263 FEUF saknar behörighet att utfärda förelägganden för unionens institutioner, organ och byråer (dom av den 15 september 1998, European Night Services m.fl./kommissionen, T‑374/94, T‑375/94, T‑384/94 och T‑388/94, REG, EU:T:1998:198, punkt 53, och beslut av den 27 januari 2014, Stolz/parlamentet och kommissionen, T‑582/13, EU:T:2014:69, punkt 10).
68 Av det anförda följer att talan ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
69 Enligt artikel 135.2 i tribunalens rättegångsregler kan tribunalen förplikta en rättegångsdeltagare, även om denna vunnit målet, att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av dennas uppträdande, inbegripet vid tiden före det att talan väcktes, i synnerhet om rättegångsdeltagaren har vållat motparten kostnader i onödan eller mot bättre vetande.
70 I förevarande fall framgår det å ena sidan av handlingarna i målet att delgivningen den 7 augusti 2013 skedde i EACEA:s namn och utan att sökanden informerades om att det var kommissionen som hade fattat beslutet eller vid vilket datum beslutet antagits, det vill säga den 2 augusti 2013. Det var först när sökanden väckte förevarande talan som den fick kännedom om dessa omständigheter. EACEA har dessutom, genom att den 8 oktober 2013 anta ett beslut i eget namn, med annan motivering än den som lämnats av kommissionen och därefter förneka att denna akt skulle utgöra ett beslut och genom att inte vända sig till kommissionen för att denna skulle rätta sitt beslut, skapat en situation av osäkerhet för sökanden som endast har kunnat lösas genom att väcka talan vid tribunalen.
71 Å andra sidan har denna situation förvärrats genom sökandens handlande. Sökanden har nämligen, sedan den ingav ansökan om bidrag, inte lämnat de upplysningar till EACEA som enligt riktlinjerna skulle ha tillhandahållits och som skulle ha gjort det möjligt för EACEA att lämna ett lämpligt förslag till kommissionen som under alla omständigheter skulle ha grundats på samtliga handlingar i akten. Därigenom har sökanden berövat EACEA och kommissionen möjligheten att avgöra huruvida avtalet med 01 Distribution endast var ett materiellt distributionsavtal och att sökanden följaktligen var den enda distributören av filmen.
72 Mot denna bakgrund anser tribunalen att det med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål är skäligt att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Italian International Film Srl och Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) ska bära sina rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 februari 2016.
Underskrifter