Mål T‑411/07
Aer Lingus Group plc
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Koncentrationer – Beslut att förklara en koncentration oförenlig med den gemensamma marknaden – Begreppet koncentration – Avyttring av alla aktier som har förvärvats för att återställa den situation som rådde innan koncentrationen genomfördes – Underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder – Kommissionen saknar behörighet”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrens – Koncentrationer – Beslut av kommissionen att inte inleda ett förfarande enligt artikel 8.4 i förordning nr 139/2004 – Koncentration som förklarats vara oförenlig med den gemensamma marknaden – Aktieinnehavet som inte ger kontroll – Koncentration som inte har genomförts – Artikel 8.4 i förordning nr 139/2004 ej tillämplig
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 8.4 och 8.5)
2. Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Skyldigheten att skjuta upp genomförandet av koncentrationen – Undantag vid offentligt bud – Villkor – Verkningar
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 7.2)
3. Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens behörighet – Behörighet att vidta åtgärder med tvingande rättsverkningar med tillämpning av artikel 21.3 i förordning nr 139/2004 – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 21.3)
1. När en anmäld koncentration som förklarats oförenlig med den gemensamma marknaden inte har ”genomförts” och ett av de två företag som ingick i transaktionen förvärvat aktier i det andra företaget utan att ha tagit kontroll över det företaget, kan kommissionen avslå en begäran om att inleda ett förfarande med stöd av artikel 8.4 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer och avstå från att vidta interimistiska åtgärder med stöd av artikel 8.5 i nämnda förordning, även om kommissionen vid bedömningen av transaktionens förenlighet med den gemensamma marknaden har kvalificerat transaktionen och aktieförvärvet som ”en enda koncentration”.
Bedömningen av huruvida det angripna beslutet är rättsenligt, med hänsyn till de befogenheter som kommissionen getts att kräva att ett företag ska upplösa en koncentration, måste göras utifrån omständigheterna vid den tidpunkt som preciseras i artikel 8.4 i koncentrationsförordningen, som avser ”en koncentration” som ”redan har genomförts” och som ”förklarats oförenlig med den gemensamma marknaden”.
Varje transaktion eller grupp av transaktioner som leder till en ”varaktig förändring av kontroll” genom ”möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag” ska anses vara en genomförd koncentration i den mening som avses i koncentrationsförordningen. Det gemensamma kännetecknet för dessa koncentrationer är följande: Medan det före transaktionen fanns två separata företag som ägnade sig åt en viss ekonomisk verksamhet, återstår efter transaktionen endast ett företag. Bortsett från fusioner, då det ena av de båda berörda företagen försvinner, måste kommissionen således avgöra huruvida genomförandet av koncentrationen leder till att det ena företaget får kontroll över det andra, en kontroll som den inte hade dessförinnan. Denna kontroll består av möjligheten att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom att det kontrollerande företaget kan genomdriva sin vilja beträffande det andra företagets strategiska beslut. Förvärv av ett aktieinnehav som inte i sig ger kontroll, i den mening som avses i artikel 3 i koncentrationsförordningen, utgör således inte en ”genomförd” koncentration.
Begreppet koncentration kan inte heller utsträckas till de fall då kontroll inte uppnås och aktieinnehavet i fråga inte i sig ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på företaget men ur en allmän synvinkel faller inom ramen för en anmäld koncentration som kommissionen prövat och därefter förklarat oförenlig med den gemensamma marknaden utan att kontrollen övertagits i ovannämnda bemärkelse. Kommissionen har inte några sådana befogenheter enligt koncentrationsförordningen. Enligt lydelsen i artikel 8.4 i den förordningen får kommissionen endast kräva att ett företag avyttrar alla aktier som det har förvärvat i ett annat företag ”för att återställa den situation som rådde innan koncentrationen genomfördes”. När kontroll inte har förvärvats har kommissionen inga befogenheter att upplösa koncentrationen.
Denna bedömning påverkas inte av att kommissionen under prövningen finner att det innehav som förvärvats omfattas av den anmälda koncentrationen och tillsammans med denna ska betraktas som ”en enda koncentration”. I det skedet, det vill säga under prövningen, eftersträvar kommissionen inte att ”återställa den situation som rådde innan koncentrationen genomfördes”, för det fall den har beslutat att koncentrationen är oförenlig med den gemensamma marknaden, inte ens om den anmälda koncentrationen har genomförts. Sådana överväganden kommer först in i bilden från den tidpunkt då ett slutligt beslut har fattats och det visar sig, när följderna av detta ska tas i beaktande, att det aktuella läget är oförenligt med beslutet.
(se punkterna 58, 59, 63–66, 79 och 88)
2. Skyldigheten att skjuta upp genomförandet av en koncentration tills den har godkänts av kommissionen upphör automatiskt vid ett offentligt bud eller när kontroll förvärvas genom en rad värdepapperstransaktioner med flera säljare. För att kunna omfattas av detta undantag måste de berörda parterna utan dröjsmål anmäla koncentrationen till kommissionen och får inte utöva de rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga. Detta undantag leder till att förvärvaren får stå risken för att transaktionen förbjuds. Om kommissionen vid slutförd prövning anser att den anmälda transaktionen ska förbjudas, måste de värdepapper som förvärvats för att genomföra koncentrationen avyttras.
(se punkt 82)
3. Artikel 21.3 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, enligt vilken ”[m]edlemsstaterna … inte [får] tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på koncentrationer med en gemenskapsdimension”, ger inte kommissionen någon behörighet att vidta åtgärder med tvingande rättsverkningar som kan påverka intressena hos ett företag som är part i transaktionen.
(se punkt 90)